Sensoria
2017-07-04

Som vi alla vet så är Markus inte så jätteöppen för svenska filmer. Jag kan däremot gilla vissa titlar...ibland. Kolla bara på rysaren Mara som jag gav bra betyg, mest för det visuella. Men vad tycker jag om en lågbudget lägenhetsrysare?
 
Lanna Ohlson gör ett sjukt bra jobb däremot.
 
Vera Brandt bodde i en lägenhet under 80-talet och gjorde någon form av religiös ritual. I nutid flyttar den nyskilda kvinnan Carolin in i samma lägenhet och hon är bitter och ensam. Hon träffar konstiga grannar som är mystiska och påstridiga, samt hänger med sin kompis som är hennes enda vänn, typ. Men det dröjer inte länge innan dörrar glider upp, mardrömmar återkommer och Carolin börjar se saker i hennes lägenhet.
 
 
Filmen är sjukt atmosfärisk och de gråa färgerna är överaskande då det hjälper till att fånga en stämning i filmen. Jag brukar hata gråa färger men det fungerar lika bra här som i The Babadook. Saningen är att filmen har nästan samma sövande tempo, men The Babadook hade en betydligt bättre skrämmande faktor.
 
Oturligt nog är Sensoria en snarkfest. Det händer ingenting genom majoriteten av filmen. Nån liten flicka med trasig skånsk dialekt dyker upp och tyvärr är hon en barnskådis. Med detta sagt, så fungerar det inte för mig. Man ska ju inte kritisera barn på film...men seriöst...hon är lika intressant som en alkolist som snackar om sin före detta partner. JA, MARKUS, JAG MENAR DIG!
 
Wanna buy some Drugz (trademark)?
 
Slutet är rena rama skiten och även om den har övernaturliga saker i sig så är det på tok för segt och ointressant, vilket är en bedrift då filmen är bara en timme och tjugo minuter. Sorry, men jag är INTE imponerad! Om ni vill göra en bra skräck så måste ni hitta det lilla extra. Och här missas det helt.
 
1 av 5 guldkameror.
 
Robin











Kom ihåg mig?