FilmFett

2016-12-31
03:19:00

Smutstvätt

Filmfetts sista film i år börjar med en diktläsning och en lektion om poesi av filmens hjälte Charles Serking inför ett kampus eller nått och han lämnar scenen precis då en tjej börjar spela en trubbadur. Charles går runt utan att hitta ut och hittar en 14 årig flicka på rymmen nere i källaren som jag verkligen hoppas spelas av en kortare kvinna för snart pussas dem över löften om att Charles ”Chuck” ska ta med henne till Los Angeles. Sedan klipper vi till då Chuck igger utslagen på golvet med endast en lapp till minne av flickan, vad som hände där emellanåt är upp till var och en. Hon har dock norpat Chucks biljett till Los Angles. Med lite tur och jävla röta så är detta problem inte långvarig utan Chuck ger sig av till Hollywoods värsta gränder för det enda som gäller i livet, den nakna sanningen och en redig sup! Där möter han sin exfru som nu verkar vara hans hyresvärd som är kuksur över att Chuck bara dissat i 6 veckor utan verken sig ord eller pengar till räkning. Senare går han ut och stöter på en het pingla som han senare får pöka då hon gillar att bli våldtagen och dominerad. Men i en udda tvist så ringer kvinnan snuten medans Chuck ligger i badet och anklagar honom för våldtäkt.

”we’ll talk about that later, I think he wants to fuck”

Dagen därpå tar kvinnan dock tillbaka sin anmälan och Chucks resa fortsätter och nu vill han bli redigt full. På en krog möter Chuck Cass en vacker hora, en hora som spättar sin egna kind med ett järn halsband och ser ut som något från Hellraiser och verkar bli kåt av smärta och lovar att om Chuck bjussar på sprit så ska hon sköta sig. De går sedan hem till Chucks hyresvärd då hon bytt lås hos Chucks dörr men Chuck får snart tillbaka den. Men Chuck och Cass börjar dock få någonting ihop, hennes förkärlek till smärta och hans sexdrift för de närmre tillsammans än någon av Cass andra kunder. Kan det bli ett förhållande av detta? Är det kanske romans eller bara bisarrt sex som lockar? Är detta en framtid Markus är villig att sikta in sig på?

Because I want to fuck you. I want to be fucked until I have nothing left for the others. Nothing!”

Vi här på filmfett har ......jag här på filmfett har en udda tradition då vi avslutar filmåret med en film av den italienska filmmakaren Marco Ferreri som Robin inte vill ha något med att göra men jag fucking älskar hans filmer, smutstvätt är mer pervers än mig enligt vissa tjejor, Brakfesten är en av de bästa filmerna någonsin pga hur äcklig den är. Filmens huvudkaraktär Charles Serkling är baserad på en riktig person, poeten Charles Bukowski som oftast går under namnet Henry Chinaski och filmen bygger på riktiga händelser som Serkling beskriver i boken...fast Charles var på äldre dagar knulla han verkligen massvis, framtidsplaner! Detta är en av få filmer av Marco Ferreri filmad på engelska, den är till och med filmad i Los Angeles, majoriteten av hans filmer var antingen på italienska eller franska. Skådespeleriet är faktiskt jävligt najs och Ben Gazzara är jävligt bra som både skådis och berättar röst, hade han inte varit död hade jag gärna anställt han till att berätta om  en vanlig tur till Burger King och man köper i vissa fall att han faktiskt lyckats snacka omkull flera av fruntimmrerna under filmens gång, vissa är lite orealistiska naturligt sätt, men de kanske har gubb fetish? Vem vet. Detta är, likaså Fererris andra filmer VERKLIGEN inte en film för alla men för den som gillar udda filmer, underhållande karaktärer i en rätt.....absurd komedi om sex, galenskaper och även .....sex igen. Filmen har en del roliga stunder men är mest ett drama om ....ja sex, filmen bjussar inte på mer förutom jäkligt bra skrivna karaktärer, bra regissering av Ferreri och ett manus värt sin vikt i filmstripar. Smutstvätt får 4/5 Guldkameror och med det önskar Filmfett ett Gott Nytt Filmår och vi hoppas på mindre dödsfall och fler bra filmer!

 Markus
2016-12-30
15:00:00

2016 - Återblick

Detta året kan dra åt helvete. Terrorattacker och dödsfall till höger och vänster. Nu kollar vi på några av årets få, positiva erfarenheter.
 
Som vanligt överblickar jag FILMFETTS år och inte dom filmer som varit atkuella på bio i år.
 
2016s bästa film: Jungelboken var länge en av mina favoriter, tills jag såg High Rise, som blev en intellektuell erfarenhet.
 
 
Årets sämsta film: Dömt av dess höga budget säger jag Beverly Hills Cop 3. Hawkeye var dock jävligt nära det priset.
 
Bästa drama: Jag har inte recenserat filmen, men den kommer Markus ta senare. Life and Death of Peter Sellers.
 
Bästa skräck: Detta landar på den brutala thrillern I saw the Devil, från korea.
 
Bästa komedi: Three Amigos fick mig att skratta högt. Men Revenge of the Nerds tar nog priset!
 
 
Bästa sci-fi: Detta var vagt, då jag inte sett någon som gav ett superimponerande resultat. Så det blir Mind's Eye. Recensionen kommer nästa år.
 
Bästa skådespel: Detta faller på John Goodmans axlar i rollen som Howard från 10 Cloverfield Lane.
 
2016s mest överskattade: Deadpool. Jävligt mycket snack, men den passade inte mig alls.
 
Bästa metafilm: The Player var en suverän kommentar på Hollywood samtidigt som den VAR en Hollywood film.
 
 
Bästa 80-talare: Ville sätta Revenge of the Nerds, men det blir Pretty in Pink. Den har allt en film från 80-talet behöver.
 
Bästa 90-talare: Rysarkomedin Idle Hands är förbannat rolig och är en utmärkt produkt av sin tid.
 
Hidden Gem: Den gömda pärla jag fortfarande är grymt imponerad över är Wings of Honnemaise (Royal Space Force). Köpte special utgåvan för inte så länge sedan.
 
 
Bästa filmscen: Jag trodde aldrig i mitt liv att jag skulle se en data-animerad gorilla sjunga I want to be like you med Christopher Walkens stämma. En stor bit av himmelkakan från Jungelboken.
 
2016s bittraste nyhet: Allt för många har dött i år....men att se en ung, och lovad talang som Anton Yelchin gå bort är förstörande....
 
 
2016s roligaste nyhet: Blade Runner 2049!
 
2016s event: Jag och Markus och Pappa älskar Film såg den grrrrymma konseren med John Carpenter i Malmö!
 
 
Bästa fotot: Här blir det en delad vinnare. De vackra vyer som fångas i Don't Look Now, tillsammans med den suveräna färgpalett som smetat sig in i giallo-thrillern Blood and Black Lace.
 
Bästa musik: LadyHawke var som film en ganska tråkig rulle. Men musiken var magisk och påminner om ett tv-spel.
 
 
Bästa animerade film: Något mer ledsammare tema än det som presenteras i Grave of the Fireflies får man leta efter. Inget öga tort!
 
2017....bli ett bättre år! Fast å andra sidan tror jag filmåret kommer bli något utanför det vanliga....
 
Gott Nytt År! önskar både Robin och Markus!
 
 
 
Robin
 
 
 
 
 
2016-12-28
08:42:00

High Rise

2016 har krävt mer offer än Sex and the City 2 (farväl Carrie Fisher). Men idag ska jag presentera en liten, positiv nyhet.
 
 
Tom Hiddlestone spelar Dr Robert Laing, nyinflyttad till ett gigantiskt lägenhetskomplex med över 500 våningar, typ. Dom har tillochmed basänger och matvarubutik. Längst ner bor de fattiga och högre upp de rikare. Längst upp bor ägaren Mister Royal (Jeremy Irons) med sin buttre fru och botanisk trädgård. Robert Liang blir lurad på en fest av Royals buttre fru och eftersom hon hatar Liang så tvingas han inse att han inte passar bland den rikare sorten. Trots detta kommer han bra överens med Mister Royal. Liang söker sin tillhörighet i byggnaden, samtidigt som vi får se hur saker spårar ut i High Rise, då rika och fattiga inte kan sammarbeta.
 
 
Designen gör att filmen uppenbarligen utspelar sig under 70-talet och tillsammans med alternativt musikval såsom tre tolkningar av Abba's SOS så är filmen fenomenal. Man bygger upp byggnaden som en vacker framtid, en utopi, och långsamt förvandlas den till en dyster verklighet, en dystopi. Det handlar även om vilda människors avskalade beteende och besatthet av att "vinna" och visa att man har rätt.
 
Hmm....next time I'll wank of in a blanket.
 
Detta är mitt filmval till ÅRETS BÄSTA FILM. Den kom ut 2015...men kom inte ut på bio i storbrittanien förrens 2016. Inte perfekt, men ytterst bra och baserad på en bok.
 
4 av 5 guldkameror.
 
Robin