FilmFett

2014-11-28
14:21:37

Executive Decision

Ett flygplan kapas och oron sprider sig när militären misstänker att en av passagerarna har en bomb
med ett gift som kan sätta en hel nation i fara. Dr David Grant får i uppdrag att samåka med militären
och på avstånd kunna assistera vid uppdraget att neutralisera terroristerna. Men eftersom Grant spelas
av Kurt Russel och att militärledaren spelas av Steven Seagal så sker en olycka. Sagd olycka leder till
att Grant och en liten patrull soldater tvingas smyga ombord planet, utan att bli upptäckta.
 
Oliver Plat är med som bombexpert i gruppen.
Steven Seagal var nominerad till en Razzie Award. Jag har aldrig gillat det han kallar för skådespel, men
som tur är medverkar han inte alls länge. Så jag kan stå ut med hans stela blickar. Gällande Kurt Russel
så är han väldigt intressant som den lagom konflikträdde David Grant. Han tvingas tänka till och sätta sig
i en rad situationer som bjuder på svettiga armhålor.
 
Ring in Snake Plissken så vore filmen ännu bättre!
Roger Ebert kallade filmen för en "a gloriously goofy mess of a movie" men gav den ett okej betyg.
Bra beskrivet av honom, då den faktiskt är lite lustig. Men det som stör mig mest är alla likheter till Die Hard 2.
Filmen slutar tillochmed med en helikopter-tagning där kameran panorerar upp i luften och visar vår hjälte
vandra iväg med en brud till musik av Frank Sinatra. Annars är storyn väldigt lik Die Hard 2. En annan
sak är att filmen har en lovad budget till en fenomenal final, men olyckligtvis kändes slutet väldigt tamt.
 
En Die Hard känsla, blandat med en skådis som är obehagligt lik Michael Ironside.
Skurken är vass och överlag finns det en del spännande scener, särskilt mellan Kurt Russel och Halle Barry,
som är en flygvärdinna som blivit tagen som gisslan. Dessvärre kände jag att filmen var lite klumpig
på ett sätt som inte tilltalade mig. 2 av 5 guldkameror.
 
Robin Andersson
 
 
2014-11-26
22:37:00

Top 10 sämsta filmer Markus har gjort en Review av på Filmfett

Jag kan ta en dålig film, visst den var jobbig ett tag men nu är det över, nu kan jag se en bra film! Men så finns det de där dåliga filmerna som sitter i som en riktig dålig uppstötning, som får en att få gråa hår bara man tänker på ett ord som yttrades i sagd film. Jag har recenserat en hel del dåliga filmer (Enligt Robin och Joel) men här är en lista på de filmer som fick mig att ge upp hoppet om Hollywood (Utav dem jag har gjort en review av här på Filmett)
 
10. Great White

De flesta Hajfilmer är dåliga rip-offs av Jaws, men denna tar priset då det är so matt se Jaws gjord för 5 kronor. Har du sett Hajen har du sett denna. Se Hajen istället, du missar inget….detta var slöseri med tid….

 

9. Alan Smithee- burn Hollywood burn

Jisses, vad har de gjort med dig Eric Idle? Du var en av de roligaste männen någonsin, sen skedde något och du började medverka i skit! Idle  har sagt att filmen Yellowbeard är den värsta filmen han vart med i…… troligen för att han troligen var sjuk på premiären av denna film och glömde bort att han gjorde den för denna? Denna är inte alls rolig på någon nivå och det enda skämtet man log åt blev äldre snabbare än en trollslända.

 

8. Monster a-go-go

Herschell Gordon Lewis må aldrig vinna en Oscar för bästa film men hans påverkan inom skräckgenren är legendarisk då han gjorde mer för denna genre än Stan Lee gjort för superhjälte filmen. Men Monster A-go-go var halvfärdig när Lewis la händerna på den och det är välkänt att han endast tog över filmen så han kunde släppa den filmen han själv hade gjort som en Double Feature. Monster a-go-go har setts av folk mest pga MST3K avsnittet och har sagts av seriens skapare att det är den sämsta filmen de haft med i showen….vilket jag kan förstå.

 

7. Garfeild 2

Första Gustaf filmen var inget att hurra över, men jag gillade den tillräckligt mycket för att vara nöjd. Garfield 2 är någonting att gråta över. En slappt skriven film, gjord endast för att uppnå barn som är upphypade på godis och billig colas krav för underhållning. Skurken är en sådan wannabe John Cleese och karaktärerna är så generiska så att man ser rakt igenom dem. Tim Curry är den enda underhållande delen av filmen.

6. Repossessed

Denna gjorde mig mer besviken än någon film gjort, omslaget som ut som Nakna Pistolen som jag är ett stort fan av, men vad jag fick var värre än en påse med bajs i. Leslie Nielsen var en komisk legend vars karriär avslutades på en sorlig not då han blev känd för sina parodi filmer och blev type castad i dem, en genre som bara blev sämre och sämre och Leslie Nielsen dog tillsammans med dem. Leslie Nielsen lär aldrig glömmas bort för hans insatser i Airplane och Nakna pistolen, men förhoppningsvis glöms Repossessed bort.

5.The Fear 2

Den första The Fear hade en billig känsla över sig, men på ett bra sätt, som en spökhistoria runt en lägereld och atmosfär utöver det hela. Den var även lite oförutsägbar och extra creds för den snygga dockan de fick till med så lite budget. I uppföljaren är allt det borta, dockan ser ut som om den är gjord av plast, atmosfären är som tagen direkt ur en Beethoven film och skådespelarna gör det hela outhärdligt. Morty kunde ha blivit en lågprofils skräck stjärna som Puppetmaster filmerna men troligen tack vare The Fear 2 är den mest känd som en punkt på Wes Cravens IMDB lista

 

4. Curse of the pink panther

Herbert Lom ger verkligen allt I den här filmen, det gjorde han alltid, det är därför det är så sorligt att filmen är en av de sämsta och tråkigaste skit komedier jag någonsin sett. Peter Sellers var död så de behövde snabbt en ny stjärna till serien och första försöket var det värsta. Sedan togs Roberto Benigni in som Sellers karaktärs son men även det gick piss dåligt (fast inte lika illa som denna) och de avslutande spikarna i kistan är Rosa pantern reboot serien. Revenge of the pink Panther är lika fri från skratt som en föreläsning men försöker konstant med skit dåliga skämt eller sadistiska olyckor…hela den här filmen är en sadistisk olycka.

 

3.Eat the Rich

Troligen den sämsta engelska filmen jag sett. Ingenting tas på allvar utan det är bara kända personer i snabba cameos och en hjälte som man blir trött på lika snabbt som hon/han presenteras. Slutet är helt av helvete och det var tur att filmen floppade som den gjorde så att en kunde glömmas bort och inte få uppföljare.

 

2. Spice World

Filmen som fick mig att ge upp allt hopp om Hollywood. Allt de gör är att sitta och snacka om vem som snodde vems skor och annat flickigt. Varför jag såg den har många frågat, inklusive mig själv. Till och med meat Loaf och Roger Moore kunde inte ens göra filmen intressant. Troligen en av de värsta filmer någonsin och det enda som är större än filmens sugighet är deras egon då de till och med har Aliens som kommer ner till jorden ENDAST för att få bandets autografer. Fuck this shit!

 

1. Roberto Benigni Pinocchio

Roberto Benigni är en udda snubbe, efter hans stohej på 1998 oscars gala blev han ett spektakel. Den uråldriga historien om Pinocchio är fantastisk och hoppas på en trogen film version då Disney Filmen tog mycket frihet, Benginis version var menad till att vara den versionen men misslyckades katastrofalt. Hade inte Federico Fellini dött hade det nog blivit bättre. Benigni har gjort andra bättre filmer såsom Johnny Tandpetaren som faktiskt fick mig att skratta, men i denna filmen får han mig vilja hugga mig i halsen med en galge.

 Markus
2014-11-24
22:11:44

Tomorrow Never Dies

Prisa Gudarna! Markus är tillbaka på bloggen (var han ens borta?) och likaså är Bond-temat
tillbaka. Och eftersom Markus, det egot, tror att vi ska dra fram paparazzi-fotografer ur brallorna
och fotografera hans nunna så kan vi ta en film med en kille som stått i media alldeles för länge.
Dags för morgondagen, som antagligen aldrig dör. Vad det än innebär.
Let me take a selfie!
Efter en sekvens där Bond stoppar en försäljning av kärnvapen (i en oerhört kall bergskedja som
påminner om GoldenEye) så hittar Bond en koppling mellan den småtjocka terroristen Henry Gupta
och en internationell fara. Det är nämligen så att media mogulen Elliot Carver har iscensatt en påbörjan
till ett krig mellan Kina och England. Anledningen är att han vill ha bättre tittarsiffror, på sitt redan
gigantiska mediaföretag. Under Bonds resa får vi möta Paris, Bonds ex som även är Carters nuvarande
fru. Samt en stenhård Stamper (spelad av Görtz Otto, nazisten i IronSky).
 
Storyn i Tomorrow Never Dies är välgjord och tillräckligt relevant idag. Kanske tillochmed mer relevant
nu, då dagens marknad av överflödiga produkter skapar gigantiska summor till företag. Trots allt påminner
Carver oss om en ond Steve Jobs. Paris är en intressant karaktär som tvingas leva med en hemskt
instabil karl. Dessutom får vi se asiaten Wai Lin som är helt outstanding i sina fighting-sekvenser.
Utan tvekan en av de bästa Bond-brudar. Pierce Brosnan är bra, men inte lika känslosam som han var i
GoldenEye.
That's my manboob, woman!
Majoriteten av actionsekvenserna är bra och känns relevanta till storyn. Det mesta sker med konsekvenser
som för storyn framåt. Den bästa jaktscenen innehåller Bond och Wai Lin på en gemensam motorcykel,
jagad av Carvers män och en stor helikopter. Vi får även en del vassa fightsekvenser.
Jonathan Pierce är outstanding som Steve Jo...uaaaaahhhh...Elliot Carver!
Med detta sagt, så sticker tyvärr Tomorrow Never Dies aldrig ut från resten av Bondfilmerna och hamnar
tyvärr i skuggan av de stora klassikerna. Men trots att många sätter sig emot filmens värde, så finner
jag en del intressanta element i filmens innehåll.
 
3 av 5 guldkameror.
 
Robin Andersson.