FilmFett

2014-05-31
11:18:00

Stephen Kings Filmer enligt Proffesor Andersson

Efter en mycket intressant diskussion som inletts på en facebook-sida för skräckfantaster
så har jag insett hur mycket folk gillar Stephen King. Detta leder till mina åsikter om hans filmer.
Så, nu ska jag rota igenom de filmer jag har sett baserade på "skräckens mästare".
Vi sparar Pestens Tid till ett annat tillfälle.
Vi påbörjar resan med en väldigt stark början under 70-talet. Carrie är hans första verk som blev film.
Många tycker kanske filmen är seg, men jag diggar detaljerna i filmen och hur den marknadsför
det kaotiska slutet redan på filmens fodral. Väldigt konstnärlig i detaljer och obehaglig i sin filmning.
En av de bästa filmprestationerna från Kings bibliotek. Ännu en klassiker som inte behöver introduceras
är just...The Shining. Redan från början får vi veta hur ond filmens innehåll är, vilket resulterar till en
psykologisk terror genom hela innehållet. Synd då att King inte uppskattade verket.
En mer ömtålig historia
Cujo tyckte jag var en obehaglig film till en början. Den klaustrofobiska bilen, mördarhunden och den
brännande hettan bygger upp en spännande bas. Men resultatet blir faktiskt rätt lamt. Jag vet inte
vad filmen saknar, men ibland tycker jag inte att den kommer någon vart. En annan film som
utspelar sig på landsbygden är Children on The Corn, med sin obehagliga miljö. En öde stad,
majskorn och en sekt bestående av hjärntvättade barn! Alla dessa element kunde bygga bra resultat,
men något saknas även här. Kan det vara Isaaks irriterande röst som förstör allt? Eller är det bara
budgeten som behövdes höjas?
 
Nu beger vi oss till 1984 med Firestarter. Drew Barrymore var irriterande redan som unge. Kan inte
sätta fingret på varför, men jag vred mig runt i soffan av obehag så fort jag såg henne. Finalen
är rätt fet, men lyfter inte upp den tunna storyn och de dåligt genomförda scenerna. Lustigt att jag inte
har recenserat The Running Man ännu, men om någon film redan är ologisk i sitt manus kan ju
Arnold Schwarzenegger kicka lite röv och höja ribban lite. Tyvärr är resultatet löjligt och en remake
med mer seriöst tema hade nog gått. Tillochmed fighterna är kortare än vad jag vanligen uppskattar.
 
Clowner har vi alla varit rädda för en gång i tiden och IT är ju en bra förklaring till varför. Även om
DET är lite småmysig för de som vill njuta av lite b-skräck i tonårs-åldern, så är resultatet oftast
skrattretande. Den sämre delen är när samtliga av barnen är i vuxen ålder. Annars har filmen en
klassisk stämpel som inte går att tvätta bort. Och det är väl okej! Nu hoppar vi till 1993 och
Köplust som Joel lånade ut till mig för många år sedan. Medans Joel gillar den så kan jag inte påstå
att jag var positivt överaskad. Jo, att djävulen äger en butik som säljer varor för priset av din själ är
ett intressant tema, men som fallet med Cujo hamnar det inte längre än bara ett måttlig intresse.
Nycklen till frihet kommer jag inte såga sönder, så ni behöver inte oroa er. Det är en bra film, även
om den är överskattad (etta på IMDB). Den Gröna Milen är även en bra film. Nästan bättre än
Shawshank i min uppfattning.
 
Dreamcatcher har sina ögonblick, men är mest bara en jädra soppa i resultatet. Jag fattade ingenting
när jag såg denna filmen. 1408 är underskattad tycker jag, då den fungerar väldigt bra som rysare
av det mer vildare slaget. Sist ut av alla dessa har vi The Mist. Ännu en väldigt spännande film
som bevisar att man kan göra Stephens filmer lite mer seriösare. Slutet är legendariskt bra!
 
Det finns många filmer jag ännu inte har sett. Eller filmer jag sett delar av som Stand By Me och
Pet Semetary. Men ni får hålla tillgodo av denna lilla specialare. Nu får nu njuta av Markus och
hans ofantligt dåliga filmsmak med Rosa Pantern....why, Markus....why?
 
Robin Andersson
 
 
2014-05-29
10:35:00

Pink Panther Month

    

Efter att ha försökt mig på Mel Brooks vecka, insåg jag en sak, hans filmer är för enformiga för en månad, hur menar jag? Alla hans filmer har många skämt som funkar, till och med hans sämre filmer. Det skulle ha blitt en vecka full av ” Alla skämt funkar, endast att de har olika settings” + att parodi humorn är hit och miss men jag tycker alla Brooks filmer hamnar i hit hörnet. Vad nu då? En Tema Månad? Ja fan Month Of the Animals blev väl en lyckad tema månad och dagens offrer? Rosa Panter filmerna där det finns filmer som är legendariskt roliga och andra som är lika fulla av humor som Schindlers List. Hela serien (inkl. icke officiella verk) ska gås igenom och avslutar gör vi med Steve Martin Filmerna, må gud hjälpa oss alla. Rosa Pantern månad startar i juni!

2014-05-29
00:21:00

Lovelace

Sedan jag först hörde om Lovelace så ville jag se den. Att man gör ett porträtt på en av porrvärldens
största ikoner och hennes tragiska bakgrund lät lovande. Fast det kunde gå åt fel håll också. Att
grabbarna i Hollywood ville smutskasta porrindustrin genom att förstöra deras redan smutsiga
rykte.
Linda lever med sin religiösa moder och sin deppiga fader i ett trist liv. Men det deppiga livet
får sig en förvandling när hon träffar Chuck, sin blivande man, och introducerar till porrfilmens
värld. Deep Throat blev en stor succé och det stora samtalsämnet även i Tv-världen. Men
trots Linda Lovelace kändisskap, så skulle Chuck börja visa sig vara ett riktigt svin bakom stängda
dörrar.
 
Här smutskastas inte porrindustrin fullt så mycket som jag var rädd för. Sanningen är att alla som
sysslat med Deep Throat värderade Linda och hennes medpartners med stor respekt. I alla fall i filmens värld.
Den som istället blir syndabock är Chuck, spelad av Peter Sarsgaard. Han lyckas däremot göra detta
utan att bli den typiska "bad-guy"-rollen. Chucks dilemma ligger i hans svartsjuka mot Linda. Samtidigt
har han drogproblem och är skyldig porrindustrin pengar. Detta i sin tur leder till hans brutalitet.
Robert Patrick har en oväntat sorgsen dialog med sin dotter över telefon.
Det viktigaste i en sådan film med mörkt tema är en form av balans. Precis som i Blue Velvet så är
ytan oerhört vacker med kristallblåa vattenpoler och tidstypiska färger på diverse kavajer.
Men skrapar man under ytan ser man insekterna, det infekterande och obehagliga. Denna
balansen fungerar på ett väldigt bra sätt.
Prestationerna och själva idén är riktigt bra, så jag vill nästan ge en fyra. Men mitt hjärta vill inte gå
så långt. Istället landar vi på en stark 3 av 5 guldkameror.
 
Robin Andersson.