FilmFett

2014-07-31
09:00:00

Filmfett fyller 2 år!

2 år i branschen. 99 år kvar. Tiden går förbi lika snabbt som en arg gubbe på Gekås.
 
Mycket har hänt sedan förra året.
 
Vi fick två nya skribenter, Jonas och Robin Möller.
Och för er som undrar var dessa jönsar sitter någonstans, så kan jag meddela att båda tyvärr är
upptagna på egna håll. Båda har jobb och redigerar även en långfilm på ledig tid. (Varav jag själv medverkar!)
Kommer dom tillbaka så kommer dom tillbaka.
 
Men jag och Markus kommer inte ge oss av i första taget! Fram med champagnen och kör hårt, Markus!
(Ännu ett missbildat foster skapat av mig själv i Photoshop. SUCK IT IN!)
Robin Andersson och Markus C. Johansson tackar samtliga läsare för visat intresse!
Äventyret fortsätter...
2014-07-29
14:57:00

Rik Mayall Tema -Tema Vecka #9

När Rik Mayall gick bort tidig Juni kände jag inte till honom så värst, hade sett han i Young Ones, Black Adder serierna, Drop Dead Fred och enstaka brittiska serier. Efter Robin skickat en The Thing Review av Oliver Hardy hittade jag där en review av Guest House Paradiso som är en filmatisering av den populära serien Bottom. Reviewn såg skit bra ut och det gjorde filmen och serien med så jag kirrade fram båda och älskade båda. Sedan dess har jag suttit och glott igenom lite fler brittiska serier såsom Leauge of Gentlemen och Filthy, Rich & Catflap. Jag har länge gillat Brittisk komedi och Bottom tände stubinen igen. Rik Mayall har också gjort tv-filmer 6 stycken vad jag hittade så varför inte gå igenom dem? Rik Mayall vecka börjar på måndag!

 Markus
2014-07-27
02:02:00

The Spy Who Loved Me

Av alla Bond-filmer älskade jag nog denna som mest. Förr i alla fall, innan jag såg alla Bond-filmerna
och uppskattade den mer mörkare karaktären. Men Älskade Spion är en klassisk James Bond film,
med tungt 70-tal i baksätet. Filmen lanserades samma år som den Italentiska klassikern Susperia,
nämligen år 1977. (Undrar just varför jag nämner detta?)
 
James Bond får i uppdrag att undersöka två försvunna u-båtar. Den ena är Brittisk och det andra
är från Sovjet. Osis nog så kallar sovjet in en egen agent, Trippel-X. Bond och Trippel-X letar båda
efter ett hemligt spårningssystem i Egypten som kan vara inblandat. Det är minst sagt inte så
enkelt för dem att samarbeta. Men under resans gång möts de några gånger av en storväxt kille
med metall-tänder: Jaws!  Under äventyret sätter Bond och Trippel-X (även kallad Anya)
siktet mot en känd marinbiolog, Carl Stromberg, som kan ha sina feta fingrar med i spelet.
För det första passar filmens titel in intressant, eftersom Bond har verkligen träffat ett intressant
kärleksintresse. Bond-brudarna brukar inte tilltala mig, eftersom de har personligheter som stenar.
Men här är Anya en intressant brud. Visst hamnar hon i onåd och Bond får rädda henne, men hon
är inte värdelös. Dessutom undrar jag som tittare om hon går att lita på.
 
Musiken är rätt skön. Inte så ostig som jag trodde, utan episk och tung så den fungerar med din
externa ljudanläggning. Har du ingen? Osis....för det har jag! Ledmotivet "Nobody does it better"
är av lugnare tempo, men passar undervattens-känslan i filmens tema.
Går det att lita på ryssar?
De som imponerade bäst är skurkarna. Visst, Jaws är överdriven, men om James Bond är en perfekt
agent/spion så förtjänar han en perfekt gigantisk skurk. Richard Kiel led av höjdskräck, ironiskt nog.
Lustigt då han är en oerhört storvuxen skådespelare. Han medverkade även i svensk TV i det mediokra programmet "Welcome to Sweden". Men Carl Jürgens som Carl Stromberg gör ett kyligt bemötande
som filmens huvudskurk och blir minnesvärd för sina hotfulla blickar. Enligt Roger Moores bok
"Bond om Bond" så var Jürgen och Moore goda vänner.
Actionscenerna är häftiga och undervattensbåten Bond använder är minnesvärd. Det krävdes 7
u-båts modeller för att komponera ihop arbetet. Resultatet gav en fin touch på en helt okej
007-film. 3 av 5 guldkameror.
Robin Andersson