FilmFett

2013-06-30
23:03:00

Toxic Avenger

Det har nu gått 6 dagar sedan In The Loop reviewn och jag har fortfarande inte fått något Pulitzerpris så DÅ lär det väl aldrig hända? Så nu blir det b-trash ifrån kungen av trash, Troma! Och då detta blir Filmfetts första Tromafilm någonsin så varför inte börja med deras mest kända verk? Toxic Avenger!

 Tromas skatt, ett ansikte inte ens en mor skulle älska, såvida inte alla accseptera honom

Lille Melvin blir mobbad konstant, kanske för att han ser ut som Robin fast med Joels tänder. Melvin jobbar som städare på ett gym där de coola ungarna hänger som på sin fritid leker runt i staden gemon att köra på folk och mosa deras huvuden. Men lille Melvin skojar de med så mycket så att han hoppar ut ur ett fönster och ramlar rakt ner…I en tunna*…. Full med radioaktivt avfall. Då förvandlas han till New Jerseys enda superhjälte, ett monster med superstyrka och storlek. Med dessa krafter ska han nu försvara Tromaville’s invånare genom att vända ut och in på skurkar, bokstavligen, men också utöva hämnd på dem så vanställde honom.

En vanlig reaktion när Robin ser sig själv i spegeln.
Toxic Avenger har idag blivit ett kultfenomen och är den officiella loggan för Troma Entertainment och varför inte? få filmer har den starka kultstatus som Toxic Avenger. Tyvärr gjordes 2 ruttna uppföljare (som egentligen bara skulle vara en film, men då ressigören Lloyd Kaufman spelat in för mycket material så delades den filmen upp i 2 delar) som till och med Troma har förskjutit för att göra en " officiel" uppföljare år 2004, Citizen Toxie The Toxic Avenger part 4. Även en tecknad tv-serie gjordes baserad på karaktären där han tillsammans med andra superhjältar försöker stoppa miljöbovar. Toxic Avenger får 3.5/5 guldkameror för sitt underhållande premis, gore-effekterna och de spår Toxic Avenger satt i film världen, tyvärr är det inte min personliga favorit i Troma biblioteket då jag finner Sgt. Kabukiman mer roligare och finner att skämten funkar bättre. Som tur är möts båda karaktärerna i Citizen Toxie.
Markus
 

*https://www.youtube.com/watch?v=JHNBCxq8_T8

 

Fotnot: Efter att ha sett ett par Troma filmer så spenderade jag mina sista slantar på att beställa Make your own damn movie serien bestående av böcker och dvder, kanske inte var så smart att sälja DVD-spelaren för att ha råd?

Ett par artiklar ur sammlingen, innehåller också dvd + bok version av Sell yodm
 
 Tack för alla filmupplevelser Lloyd Kaufman
2013-06-29
01:01:07

Silent Hill: Shattered Memories

Då jag aldrig riktigt har fått känsla för att spela alla Silent Hill spel. Dvs, The Room, Origins eller
Homecoming, så dyker jag rakt ner i denna reboot på Silent Hill 1. The Room skulle aldrig bli ett
Silent Hill spel, men beräknas vara det sista "bra" Silent Hill spelet i serien. Origins kändes lite krystad
enligt kritik, då man skulle hoppa till seriens skräckfulla start. Och Homecoming var ett mediokert
försök till att återuppta Pyramid Head av nån skum anledning.
"Have you seen a Little girl around here?"
Shattered Memories utspelar sig mestadels i en dialog mellan huvudkaraktären och psykologen Micheal
Kaufmann (Ja, han är psykolog nu!). De återberättar historien om vad som hände. Under spelets gång
återkommer vi till denna diskussion och olika pussel som förändrar små detaljer i spelet, så som kläder
och beteende. Harry Mason krockar med sin bil och hans dotter är försvunnen. En del roller dyker upp,
men de flesta låser sig inne pågrund av den snöstorm som uppstått. Så det dyker upp fler roller än tidigare.
Men enbart ett fåtal roller återkommer under spelets gång.
 
Det går att klara av Shattered Memories på bara några timmar, utan större trubbel. Att lösa pussel är relativt
roligt och det fungerar rätt bra, men det finns en del störande element. "The Otherworld" som tidigare var
en blodig och rostig värld där monster och galenskaper existerar, är nu ersatt med en istid! De enda monster
man möter är skrikande och könslösa "zombies" som inte alls är läbbiga, bara jobbiga. Man kan inte slåss
utan måste enbart springa, vilket låter bra på pappret, men blir enformigt och lite löjligt. Dessutom var det
oerhört synd att Lisa Garland enbart var med i några minuter, utan referens eller anledning.
Miljön och musiken sitter i alla fall rätt...till skillnad från Downpour...
Men spelet är inte helt hopplöst. Att använda sin telefon för att ta foton eller undersöka olika pussel är
faktiskt rogivande! En smart utveckling som skulle kunna göra serien bättre i framtiden. Men resten
är för dåligt utfört. Visst är det kul att återbesöka sjukhuset, kloakerna och kafeét, men det går så snabbt
så man knappast märker det! Dessutom känns det onödigt att förnya ettan, om man inte riktigt vet varför man
gör det! The Otherworld är absurd ibland, men varför just använda is? Det finns ingen som helst logisk tanke
bakom det!
Ser mest ut som ett brandoffer som vill kramas lite. Vad fan tänkte dem?
Kalla mig gammalmodig, men spelet gav alldeles för lite av det goda. Och slutet är fruktansvärt.
2 av 5 guldkameror.
Robin
2013-06-28
20:27:00

Ricochet

En av mina första reviews för den här sidan var Raising Cain, jag var i USA, Joel skrev fortfarande på sidan och Robin var som en skum fantom som bara snacka sci-fi med jämna mellanrum. Men nu är vi ett år äldre, Jag och Robin kommunicerar mer och ger varandra film rekommendationer och jag hittade mitt call, att reviewa filmer dagens unga inte vill se ändå. Men nu när vi tittar tillbaks så finns det ju en till film  med John Lithgow som psycho i min filmsamling som han gjorde året innan Raising Cain. Jag snackar så klart om Ricochet.

 En thriller för damerna

Nick Styles(Denzel Washington) var en ung snut som med lite tur och skicklighet lyckas arrestera skurken och mördaren Earl Talbot (John Lithgow är lika briljant som vanligt).  Men flera år senare bryter sig Talbot ut i en av de snyggaste flykt scener jag sett på film. Det hela börjar i en rättsal där Talbot sakta blir mer och mer aggressiv för att tillslut med hjälp av kompanjoner kidnappar många fängelsearbetare på kuppen. Styles sätts på fallet men då Styles och hans fru är ute lyckas Talbot ta sig in i Styles hus och lämna en mycket kuslig film där han sitter brevid en av Styles sovande döttrar för att bevisa att det inte bara är Styles som ligger risigt till.

 Lithgow är i sitt esse

Ricochet är en typisk 90-tals thriller. Känslan och majoriteten av karaktärerna har man sett förut i många andra filmer från denna period. Det som verkligen sticker ut är John Lithgows karaktär. Ful i munnen och hejdlös men han överdriver inte som så många andra skådisar som ska spela totala psykfall gör. Lithgow håller måtten och det går ofta in på skräckfilms terratorium. Washington är också bra i filmen men hans karaktär har man sett förut. Familjefar som älskar sin familj men oftast sätter jobb före dem. Ricochet får 3/5 Guldkameror. En thriller som man sett så många gånger förut men med enastående scener med skurkar och banditer som sticker ut i mängden.

 Markus