FilmFett

2018-06-08
19:20:36

10 filmer om mitt liv

Dags att visa upp sin gömda sida för er. Berätta lite om en Robin som ni kanske inte sett. Filmer som på något sätt handlar om mitt liv!
 
 
10. Holy Motors
2012 var ett deppigt år för mig. Första året efter studenten och jag var arbetslös, hade inga planer på något och ville bara fly till ett annat liv. Lustigt nog kom Holy Motors ut det året. En udda film som är fri att tolka hur man vill. Men i slutändan handlar det om en skådis som bytar personligheter och "händelser" i filmens gång. Och den lyckades fånga den extensiella kris som jag gick igenom innan jag förstod att man inte kan fly den man är.
 
 
9. Bringing out the Dead
Tidigare i år blev jag lättare utbränd av jobb och fick mig en liten läxa i att vara försiktig om hälsan. Något denna filmen är bra på att göra är att prata om vilka symptomer man kan få av att vara utstressad. Cage försöker få sparken som deppig och utsliten ambulansförare. Inte så deppig som man kan tro, men oväntat intressant då man kan se symptomerna jag fick, särskilt när saker spårade ut i filmen.
 
 
8. The Room
Say WHAT? Seriöst, The Room som film går ju att diskutera. Jag och Markus älskar den för hur kass den är. Men skapandet bakom filmen är en jävla saga! Se filmen The Disaster Artist och se vad jag menar. Eller ännu bättre: läs boken! Vem blir inte inspirerad av denna saga?
 
 
7. Blade Runner
Favoritfilmen måste klart vara med. Denna futuristiska film är en mörk historia om ensamhet, samhällets förfall och människans ursprung. Och som introvert är världen både en hemsk plats, men även vacker i sin hemska syn. Därför lyckades filmen ge mig en insikt i att jag inte är ensam i att se världen som melankolisk, hemsk, mörk...och jävligt vacker!
 
 
6. Blue Velvet
Inte lika djup som tidigare punkter. För Blue Velvet har ingen djupare anledning till min kärlek till filmen. Utan anledningen är att jag minns upplevelsen så väl! I gymnasiet hade vi filmkunskap och vad visades på en stor bioduk under vår lektion om surrealistisk film? Jo, Blue Velvet. Jag var kär! Första gången jag såg en surrealistisk film och det var som en helt ny värld öppnades för mig. Blue Velvet är anledningen till att jag älskar film!
 
 
5. The Big Lebowski
En film långt ifrån min personlighet, men väldigt nära mitt hjärta. The Dude...vår pårökta, sjukt lugna stekare som glider fram i livet som på en Aladdin-matta. Jag är hans raka motsatts. Undviker droger, neorotisk, nervös och rätt dåligt självförtroende. The Dude är allt annat. Han som aldrig tar saker så tungt och ändå är med om otroliga äventyr. En hjälte man aldrig kan, eller vågar, leva upp till.
 
 
4. The Graduate (Mandomsprovet)
Ja, varför skulle jag göra listan på denna dagen? Jo, första gången jag såg filmen, typ förra året, så grät jag nästan. Allt vår unge Dustin Hoffman går igenom är det jag kände. Studenten var full av glädje, skrik och rop. Men innerst inne var jag sjukt rädd. Och efteråt kom frågorna haglandes "vad händer nu?", "hur känns det?". Jag visste inte! Jag vet fortfarande inte. 
 
 
3. Until the End of The World 
Jorden är gigantisk med så många saker att se, folk att träffa, kulturer osv. Och vi människor är rädda. Rädda för att utmana oss själva. Men inte Claire från denna filmen! Med hjälp av stöldgods resor hon från land till land, på jakt efter ett ovisst mål. Vi pratar alltid om mål, om vad vi vill. Men resan då? Är inte resan viktigast? 
 
 
2. Fira med Ferris
Vännerna runt mig är de bästa som finns! Jag och Markus är olika, men samtidigt så har vi så jävla kul ihop. Och att träffa "the gang" är något bland det bästa som finns! Fira med Ferris handlar om 3 olika typer av personligheter och deras vännskap under en dag då de skippar plugget. Den neorotiska Cameron är så sjukt lik den jag var i gymnasiet!
 
 
1. Secret Life of Walter Mitty
Jag var drömmaren med stort D! Inte den typen av D, Markus....Jesus. Jag drömde om livet, äventyr, saker jag ville göra. Men precis som Walter började jag ta steg ut i verkligheten och insåg att drömmar bara är drömmar. Verkligheten bjuder på mycket mer och visar vem du verkligen är. Magiskt bra film, ärligt talat.
 
Så...detta långa inlägg har nog öppnat upp olika sidor av mig ni inte sett innan!
Stort grattis till alla studenter!
 
Robin
 
 
2018-03-30
00:01:00

Top 10 småintressanta saker du inte visste om Maniac cop-serien


Detta är inte en av de där " du behöver bara kolla IMDB för att veta" listor, nej detta kommer faktiskt från boken Of Gods and Monsters som är en bok med en låååång jävla intervju med Larry Cohen, manusförfattare bakom Maniac Cop filmerna. I boken ger han sin sida av skapandet av Maniac Cop serien och det är mest de bästa bitarna jag kommer dela med mig av, gillar du detta inlägg, tveka inte att köpa boken då detta endast täcker ett kort kapitel av en fantastisk bok. och innan du klickar bort, detta är inte en av de där inläggen där allt är taget från IMDB.
 
1. Larry Cohen hatade deisgnen
När det gäller den första filmen så syns Matt Cordells ansikte knappast förutom i klimaxet och när Larry Cohen fick se sminket tyckte han hela filmen var förstörd. Hade Cohen själv fått välja så skulle Cordell spelats av någon vars ansikte kunnat ge Cordell ett riktigt coolt ansikte och låtit dem experimintera
 
 

2. Bill Lustig var superkänslig mot kritik
Under skapandet av filmen hade Larry Cohen en å annan åsikt om hur filmen verkade bli och om lite ändringar men dessa höll han mest för sig själv då enligt Cohen var Lustig lite överkänslig och Cohen ville inte framstå som om han försökte ta över filmen. "Han tog mina idéer om förändringar som en personlig attack, tyvärr kan han inte hantera det".
 
3. Jake LaMottas cameo
Bill Lustigs farbror var boxningslegenden Jake LaMotta och en productionsdesigner frågade varför aldrig Bill gett hans farbror Raging Bull han själv en roll å han gav vika, satte gamle Jake Lemotta som en av polisenrna som arristerar de misstänkta som hade ihjäl Matt Cordells första offer. Så det var inte skryt bakom det hela, han var bara trött på å bli utfrågad.
 
4. Verklighetens Maniac Cop
Okay Okay ja det är vanligt att Poliser vänder sig till fel sida av lagen men när Christopher Jordan Dorner i Februari 2012 började skjuta andra poliser efter att han själv fått sparken så gav vissa tidningar och medier honom smeknamnet Maniac Cop och precis som i filmen var det konspiration bakom det hela då Christopher tydligen hade gått ut med känslig info om hur många av hans medarbetare var korrupta, som tack för detta fick han kicken och Life Imitates art, och tillskillnad från vad Larry Cohen säger, Yes, Maniac Cop is art! det tycker dock inte han.Matt Cordell finns också i verkligheten men han är en Elvis imitatör.
 
5. Frankensteins koppling
Bill Lustig försökte en gång sälja Maniac Cop 2 som The French Connecion meets Frankenstein och även filmserien norpar en å annan not från 1930-talets Frankenstein filmen med lite djupare monster med minne om sitt forna liv och en brud i en av uppföljaren likt Bride of Frankenstein då Cordell vill ha en egen av sin sort menvi vet nog att detta aldrig hade gått å att Katie aldrig hade gått med att leva Cordells liv. Även Matt Cordells partner i 2an liknar Igor ibåde utseende och sätt at agera
 

6.  Maniac Cop 3 och produktionsproblemen
Studion, Oversea Filmgroup som utgav Maniac Cop 3 kickade inte bara Larry Cohen och senare Bill Lustig oh körde sitt egna race, de höll kvar bådas namn på slutprodukten och endast en gnutta av vad som än gång var en dunderduo krossades, det roliga är att först tog Bill studions sida och de gjorde sig av med Cohen men sen kickades även Bill och troligen ersattes av producenten Joel Soisson men det finns inga exakta källor till detta. Bill å Larrys relationer var alltid skevt med Larry Cohen alltid gjorde manus å Bill lustig körde sitt helt egna race där han var helt fläckfri
 

7.  Kritiken mot Robert Z'Dar
Så att ha med Robert Z'Dar i rollen som titelkaraktären var helt klart Bill Lustig som löpte amok än en gång, Cohen ogillade verkligen att se hans karaktär spelas av honom från sminket som tidigare nämnt till de fåniga ansiktsuttryck och grimasher han gör i klimaxet gjorde Cohen rent av upprörd. Z'Dar gick även klumpigt och då Cordell inte talar så skulle han åtminstone haft starkt kroppsspråk, något Z'dar inte hade....we still love love you Z'Dar
 

8.Robert Z'Dars gameshow
Inte Maniac Cop relaterat eller så men Z'Dar är med i en spelserie för barn där han spelar intergalatisk kapten som med hjälp av 2 barn recenserar de senaste spelen från Nintendo med mera och han gör det bästa av sitruationen från att ringa sin mamma, till att ropa "Good Spunk" till barn och sedan klappa till pojken i bakhuvudet som straf för han är kaxig (15.34, varsågod). Serien hette The Galactic Video Review Adventure Magazine och endast 1 avsnitt på youtube.

 
9.  Claudia the bitch
Så produktionsbolaget bakom Maniac Cop gillade Claudia Christian, det gjorde ingen annan, Davi hatade henne, Lustig hatade henne och värst av allt var att hon nästan orsakat ett barns död, sitt egna. I en scen så råkade hon skada sig och det var då det visade sig att hon var gravid, något en actionstjärna inte borde vara när man gör en actionfilm där hon släpas efter en bil.
 
10. Bill Lustigs version
Denna var fan svår å komma på! tillskillnad från Apornas planet där det finns hur ,ycket som helst å det svåra ligger i att välja det som var intressantast så var det svårt nog å hitta mer än 6 småintressanta saker om Maniac Cop, med det sagt, Nummer 10. är att Larry och Bill minns Maniac Cop 3s knasiga historia helt olika, enligt Larry Cohen fick Bill kicken men enligt Bill gick han själv för han tyckte att filmen hade för många kockar till den här soppan och thus, Alan Smithee fick krediten som regissör.
 
Den mesta av dessa fakta kommer från Larry Cohens fantastiska bok The stuff of god and monsters å min enda kritik till boken är att det inte alls var mycket om Maniac Cop men mycket intressant om annat han gjort.

Markus
2018-02-16
08:16:00

Topp 10 filmer från 2017 - Robins edition

Det är dags att kora alla dom bästa filmerna från 2017! Och jag har inte legat på latsidan när det gäller att kolla in bra titlar...även om jag tyvärr missat en del guldkorn. Men here we go!
 
 
10: Kong: Skull Island
Lite oväntat, eller hur? Men det finns inte så många monsterfilmer som visas på biograferna nu längre. Och Kong är inget annat än en skön creature feature. Men det är en episk rulle med många monster och ett snyggt foto. Inget genialt eller nyskapande, men jag tycker den förtjänar lite extra kärlek. Är den perfekt? Nej, fyfan! För många karaktärer som dör som flugor. Men det är en blodig, cool rulle!
 
 
9: John Wick: Chapter 2
Ettan är en skön actionfilm i samma stil som John Woo. Men den är lite för seriös ibland. Här är allt maxat till tusen med coola lönnmördare som inte kan prata, John Wick som sparkar röv i överbrutalt underhållande actionscener och en story så överdriven att man vet om att detta är som ett enda stort skämt. Men skämtet passar i min smak då detta är en helvild, bananaz film som underhåller mig till 100%. Jag är mer än nöjd!
 
 
8: Kingsman: The Golden Circle
Den här filmen kunde floppat så jävla hårt, med sina överdrivet många karaktärer och scener som pågår för länge. Men när filmen är som värst så är den...okej. När den är som bäst så är den jävligt cool! Ingen film jag kommer se ofta, men garanterat en film jag vill se om igen när jag är sugen på något oerhört mäktigt.
 
 
7: Thor: Ragnarok
Precis som de tidigare filmerna på denna listan så är Thor ingen större, smartare eller djupare film. Men den är sjukt underhållande! Väldigt ljus i sina färger, med lika färgstarka karaktärer, därav en tung, alkoliserad kvinna som sparkar röv samt att Thor och hans partnerskap med Hulk är rätt jävla rolig! Den är sjukt vild och står ut som ett wild card i en häftig rulle som inte tar saker för allvarligt som de andra Thor filmerna.
 
 
6: The Lost City of Z
Det är något unikt med en film om en mans besatthet av äventyr. Särskilt när filmen behandlar en kulturkrock på ett sådant seriöst sätt. Skådespelet i Lost City of Z är en bidragande faktor till att man bryr sig. Detta är ingen film jag kommer se om, men jag har ändå svårt att tappa den ur minnet, då den fångade mig direkt.
 
 
5: Lucky
Filmen finns bara för Harry Dean Stanton. Och med all ära. Denna åldrade, numera bortgågna skådis fick sin chans att skina i en film som handlar mer om honom själv än något annat. Hans sätt att leva, hans syn på livet och vänskap och relationer. Mannen var en djup person, men inte särkilt irriterande. Tvärtom finner man respekt för hans åsikter och hans liv. Ett perfekt farväl av en legend, som lever kvar i våra hjärtan.
 
 
4: The Founder
Markus sa länge att denna filmen var "epic". Men han överanvänder ju ordet till allt. Däremot är The Founder sjukt intressant i sitt upplägg och jag finner respekt och fascination för huvudrollen. Vi får inte glömma bort att vad han gjorde är en hemsk sak, att lura till sig ett mega-företag. Men vi får inte glömma att han blivit utnyttjad hela sitt liv och var trött på det! Filmen är från 2016, men släpptes i sverige år 2017, därav är den med på 2017-listan.
 
 
3: The Work
Denna dokumentär går numera på SVTplay så den bör kollas in. Den handlar om brutala gäng-medlemmar bakom lås och bom och deras rehabilitering i öppna möten med besökare från utsidan. Det blir en väldigt djup dykning in i människans mörkaste vrår, där folk gråter sig från botten av deras hjärtan, kramas och finner något djupt om dom själva. 
 
 
2: Brigsby Bear
En dramatisk berg-och-dalbana vars story är för svår för att sammanfatta. Men att se livets regler ur en ung man, vars liv har förstörts sedan barndomen är frigivande och inspirerande. Ur hans syn borde livet vara enkelt och uppfinnesrikt, men som vi alla vet så är verkligheten tyvärr ett stort hinder efter ett annat och resultatet blir en otroligt bra och givande film. Inspirerande och djup utan att bli pretantiöst.
 
 
1: Blade Runner 2049
Jag tänkte sätta Emoji Movie här......nej.....åt helvete. Blade runners återkomst var en imponerande film. Den vidgar universumet av Blade runner utan att bli en onödig film. Den berättar en ny historia men lyckas få in orginalets suveränitet utan att förnedra den första filmen i sagan. Det är en långsam film, men med ett suveränt foto och en djupare och långsammare sci-fi som inte passar för alla. Mäktig och hypnotiserande!
 
Vilka är era favoriter?
 
Robin