FilmFett

2017-01-30
22:28:24

Train To Busan

En av 2016's bästa filmer, som jag missade tills i år, är Train To Busan. Detta är en suveränt välgjord rysare av post-apokalyptiska känslor. Den blandar allt i en cocktail av fenomenalt välgjord hopplöshet.
 
 
Su-an är en ung tjej på ca 7 år. Hennes far, Seok-Woo är en jobbfokuserad, frångift man som aldrig har tid för sin dotter. Båda hoppar på ett tåg till Busan, staden där Su-ans mor bor. Seok-Woo kan inte släppa jobbet och har svårt att kommunicera med sin dotter, som glider från honom. Då sker det fasansfulla. En rabies-smittad kvinna rusar in på tåget och attackerar folk. En renodlad massaker senare så måste några överlevare slåss för att hålla sig levande, samtidigt som smittan påverkar hela världen.
 
 
Kan hjulet återuppfinnas? Ja, det går. För även om denna filmen aldrig känns läskig, så känns den mest av allt hopplös. Den massaker som slaktar barn som gamla och får fienden att bara bli starkare, är så suveränt välgjord att jag saknar ord. Vi får följa dom som kämpar för överlevnad och samtidigt undrar HUR världen där ute ser ut? Har militären koll på läget? För dessa varelser går knappast att döda. Faktum är att det finns knappast en enda kill av en zombie i hela filmen.
 
 
Men det finns negativa sidor. Viruset sprider sig i olika hastigheter. Vissa blir sjuka direkt, andra tar tid på sig. Det finns en hemsk karaktär som bara bryr sig om sig själv. Och den upptagna fadern har vi sett tidigare. Men samtidigt har denna filmen en nagelbitande fight-scen genom olika tågvagnar som är fenomenal. Och dom telefonsamtal med yttre världen är bra på att ge känslan av ovisshet. Och slutet sätter inget öga torrt. Jag älskar bittra slut.
 
Undrar om filmen är inspirerad av World War Z boken som är så omtalad?
 
4 av 5 guldkameror.
 
Robin
 
2017-01-28
17:07:22

Plague Dogs

Filmen börjar med att en hund nästan drunknar i en stor pool, det är först när hunden ger upp och flyter ner till botten han räddas och återupplivas för ett experiment och sedan spärras han in tillsammans med många andra hundar i en av labbets många burar. Rowf som hunden heter bor granne med Snitter, en liten Jack Russell hund som är så liten att han kan klämmma sig in i Rowfs bur som visar vara öppen efter en av människornas missar. Snitter övertygar sin nya vän att rymma. De går igenom labbet, ser massa fångade djur såsom apor på en "rape rack", fastkedjade kaniner och dödsdömda råttor. De gömmer sig över natten i ett krematorium men därifrån tvingas de fly morgonen därpå då en död hund slängs in och det betyder bara en sak, den kommer aktiveras. Nu är de båda hundarna fria dock, äntligen ute och de bestämmer sig för att ge sig ut i vildmarken.
"I'm inside my head now. And it's where I should be."
Snitter är ute efter en ny mästare efter att hans dött  i en trafikolycka men Rowf är inte så glad i människor så de båda argumenterar om både människor och hur de ska överleva natten i kylan och utan mat. Efter att ha vandrat så hittar de en fårherde som verkar vara en passande mästare så de båda försöker sig på att valla får. De blir bortrövade då de inte riktigt kan det och sedan den kvällen möter de en räv som senare lär dem att jaga smådjur. Men snart märker de båda hundarna att de är jagade, jagade utav de människor som en gång höll dem fångade då de tror att hundarna bär på pesten och det enda som finns att göra är att fly innan de får en snabb död.
"I wonder who the buzzards will like best... You, or me.."
Från skaparna av filmversionen av Watership down kommer här en ännu sorligare och brutal historia baserat på ännu en bok av författaren till Watership down som tyvärr miste livet år 2016 så detta får bli lite av ett hyllningsinlägg. mörkare och sorligare filmer får man fan leta efter, kanske blir man lite mer vekling när det gäller hundar, något som många blir, det finns för fan en webbsida som heter Willthedogdie.com där man redan innan man sett filmen kan se om filmen innehåller en eller flera döda hundar. Men det finns även mer, mörka "cameos" av tortyrfällor såsom en Skinner box, en låda för råttor där de trycker på en knapp för att få mat, men ju mer man trycker, desto mindre mat får dem tills det tillslut tar stopp och råttan nu är för Pavlos Hund-ad för att hitta mat på ett annat sätt. Vi ser även kanske det mest fuckade experiment någonsin "the pit of despair" experimentet där de först tvångsimciminerar en aphona och dess avkomma tas sedan ifrån henne och växer upp med 2 "dockor", en av dockorna är av ståltråd och ger mjölk, den andra dockan är av tyg och ger värme och under resten av uppväxten tas de ifrån all kontakt med människor och andra apor och resultater kan ses här, känsliga tittare varnas . Animationen och röstskådespelet och framförallt manus är fenimominalt precis som i Watership Down och kan man ta all tecknad djurplågeri så är filmen värd en titt om man gillar animation.  Miljöerna är så tråkiga och smutsiga, till och med när de är ute så ser det ut som om det är mitt i hösten med grått väder, till och med de gröna löven ser döende ut. John Hurt är en fantastisk röstskådis och hans karaktär Snitter har fan en tårframkallande backstory.  Det var menat att denna review skulle dykt upp på bloggen senare mot hösten men nu när John Hurt inte längre är med oss så är det passande att vi tar denna då John Hurt, skådisen har hyllats med många inlägg och fina ord världen över så har John Hurts röstskådespeleri fått den välförtjärnta tribut han förtjärnar. De tidigare filmer med Hurt som röst skådis vi tidigare sett på filmfett inkluderar Sagan om Ringen och Watership Down Hur beskriver man denna film som bäst förutom ordet sorligt? En road movie med 2 hundar som talar om världen och människor utifrån de upplevelser de haft. En film där karaktär och animation är det filmen har att bjuda på men med lite spänning såsmåningom och är en av de bästa brittiska 2D animerade filmerna efter Animal Farm. Plague Dogs får 4/5 Guldkameror.
Markus
 
 
 
Detta inlägg tillägnas John Hurt 1940-2017
2017-01-28
15:02:46

Suicide Squad

Generalen Amanda är trött på all förödelse som superhjältar gör. Så hon slänger ihop ett eget gäng, men dom är skurkar. Varför? Jo, dom sitter redan bakom lås och bom. Let's face it: badguys are cooler. Så hon bakar ihop ett team av australenska boomerangkastare, galna brudar med klubbor, mexikaner som kan bränna saker och en man vars kraft är att klättra allt. Sen har vi många andra karaktärer också. Men när en av medlemmarna goes ape-shit så måste dom kasta in Suicide Squad i en farlig lek på öppna gator.
 
Trump vill bygga en mur: men El Taco kommer nog bränna ner skiten.
 
De första 20 minuterna består av en middagsscen där Amanda återberättar alla karaktärernas storys, som syns i form av flashbacks. Många blir illamående redan här av det snabba klippningarna. Karaktären Harley Quinn, som är Jokerns flickvän har kanske den bästa backstoryn. Synd bara att den är över på 5 minuter i denna filmen. Hennes backstory är bra nog för sin EGNA film.
 
Jokern och jag har en sak gemensamt: vi gillar att bada i bea-sås.
 
Sedan händer något annat med filmens tempo. Det finns inte nån mellanakt. Istället vandrar karaktärerna bara runt i en evighet och försöker etablera personligheter. Detta kan klippas bort helt då det verkligen inte fungerar. Som om dom vill dra ut på tiden för att alla stora filmer ska vara långa. Alla var superhypade över att Jokern skulle vara med. Men hans roll är väldigt liten, vilket är skönt då jag tycker Jared Leto var hemsk i den rollen. Men hans roll tillför mer än Slipknot...skurken/hjälten som kan klättra allt. Han använder sin "kraft" en gång bara för att försöka fly. Men han dör. Best hero ever.
 
Vad...öh.....vad gör du om boomerangerna inte kommer tillbaka?
 
Skurken i filmen heter Enchantress och hon är nån demonhäxa som kan göra weird shit. Som att förvandla folk till blåbärs-slavar. Det är ytterst kul att se hur hon och Killer Croc verkar dansa till en mystisk låt varje gång dom rör sig. Enchantress har dock en väldigt söt skådis som spelar henne. Sen får man inte glömma att dom har klämt in YTTERLIGARE en karaktär i skiten. En asiat med svärd. Hon är lika inklämd som en myra mellan två tjocka kvinnor på ett plan.
 
Harley är fan bara jobbig.
 
Finns det något bra överhuvudtaget, då? Jo, musiken är rätt nice, även om den slängs in som skott från en uzi. Varje sekund bytar dom soundtrack. Mexikanen som kan bränna saker är badass när han väl vill, men han vill inte använda sina krafter. Som att ha ett rovdjur som är vegan, typ. Det är många färger i filmen och det tycker ju jag är mysigt. Joel Kinnaman och Will Smith är rätt bra skådisar och intressanta roller. Och slutligen....den är i alla fall bättre än Butman vs Souperman: Dawn of Bianese-sås.
 
1 av 5 guldkameror.
 
Robin