X-Men 2: United
2014-04-29

X-Men (2000) fick en kritik från mig i att den höll tillbaka för mycket. Detta var säkert av säkerhets-skäl
för att inte inveckla allt till en sämre soppa. Men i uppföljaren, X-men 2, får vi inte bara mer av det
politiska spelet, vi får mer action, fler mutanter och sidohistorier som avlöser varandra. Då kan
det oftast bara gå två vägar. Åt helvete eller bli en vacker symbiotisk dans. 
The muties are back!
Filmen inleds med att en teleporterande mutant, i serien kallad Nightcrawler, skuttar runt i Vita Huset
och sätter presidenten under knivhot innan han försvinner igen. Presidenten kallar in William Stryker,
en mutant-vägrare som misstänker att X-Men ligger bakom dådet. Presidenten ger William grönt ljus i
att attackera deras skola. Mutanterna från X-Men försöker ta reda på vad som egentligen hände i
Vita Huset när skolan sätts under ett attentat med Stryker i spetsen. Wolverine och diverse andra
mutanter flyr, men Xavier och Cyclops blir tillfångatagna. Tur för de splittrade X-Men att mutanterna
på Magnetos sida beslutar sig för att sammarbeta under kriget mot Stryker!
Presidenten borde verkligen skaffa mutant-bodyguards!
I denna filmen lyckas man utveckla karaktärerna till en större del än förra filmen. Wolverines ursprung
verkar ha med William Stryker att göra. Samtidigt blir Rouge ihop med Bobby Drake, även känd som
Iceman. Vi får ta reda på vilken tjejig musik Cyclops lyssnar på i sin bil och vilka avsikter Magneto verkligen
har för att jobba med X-men.
Colossus har en kort men väldigt cool cameo i filmen.
Actionscenerna var väloljade redan i första filmen, men att se Wolverine slåss mot Lady Deathstrike är en
fröjd för ögat. Den är tajt och enkel att beskåda. Synd bara att dem klipper in en annan scen i mitten av
fighten för att den ska verka längre. Själv hade jag undvikit sådant.
 
Som film lyckas X-Men 2: United att blanda film med serietidning på ett ypperligt sätt. Om filmen hade
tagit bort lite av sin gråare skala hade den fått ännu ett plus i kanten.
4 av 5 guldkameror.
 
Robin Andersson

Toxic Crusaders- The Movie
2014-04-28

Då The Toxic Avenger blev en superhit gjorde man det man brukar göra då en film blir en hit, man gör en tecknad serie av den! (Robocop har till och med en) Men då Toxic Avenger var blodig och hade mycket naket var valet av original material ett underligt val, skulle de ha gjort en Debbie Does Dallas Saturday Morning Cartoon med? Toxic Crusaders fick inte alltför många avsnitt under sitt bälte men är kultförklarad och för att tjärna lite extra lades de 3 första avsnitt ihopp för att skapa Toxic Crusaders filmen!.

 " Det blir irreterande då " ..Hideous deformed Creature of superhuman size and strength över används som ordet smurf i smurfarna"

Så det hela börjar precis som i Toxic Avenger, stackars Melvin blir mobbad och kastas ut genom förnstret och trillar rakt ner i giftigt avfall vilket resulterar i att han blir en super människa med superkrafter. Men imotsatts till filmen där korrupta politiker och mördar tonåringar är skurken har vi här miljöfarliga företag som släpper ut giftiga avfall så som stadens onda härskare Dr. Killemoff, tillsammans med hans andra radioaktiva monster. På soptippen han bestämmer sig att bo på möter han flickan Yvonne (som inte är blind i tv serien) och de blir direkt ett par. Det visar sig också att Toxies mopp är livslevande. Tillsammans med moppen, Yvonne och Toxies nya husdjur Blobbie börjar de genast att fightas mot ondska och miljöförstörare. Dr. Killemoff får höra om Toxie, the Toxic Crusader….inte Avenger.Bonehead skickas för att förgöra Toxie, Bonehead har tydligen blivit ikastad i giftigt avfall som vi endast fick se i tv-serien, inte i filmen….tycker vi borde sett det för i filmen blir det bara ” ja detta hände” medans tittaren sitter där och undrar när då. Från ingenstans dyker 2 andra hjältar upp, Mayjor Disaster och No-Zone, Under filmens gång ser vi hur Toxic crusaders skaffar sig fler medlemmar, hur de räddar tromavilles folk från att äta pomme som kommer göra alla till gamla, senila gamlingar och även ett ålderdomshem där de boende blir utkastade för att göra plats för Dr.Kullemoffs vänner. Det är uppenbart att det är flera avsnitt ihoppsatta till ett.

 " Det är bättre när det var live-action"

Animationen är rätt billig, stilen är så 80-tals så som thundercats eller transformers serien. Man kan nästan se leksakerna företagen producerade(holy shit de gjorde ju leksaker av skiten) så som Teenage Mutant Ninja Turtles prylarna du likaså jag troligen hade som barn. Att göra en serie för barn utav en film full av naket och splatter effkter är absurbt och lär säkert aldrig göras igen men de har lyckats göra. I filmen går Melvin igenom en psykisk kris när han transformeras men här är det bara ” happ…shit”. De har även gett Toxie en liten hårbolls sidekick vid namn Blobbie.Rolig fakta är att Pilot-avsnittet dels skrevs av Chuck Lorre innan han gjorde förjävliga tv serier så som Dharma and Greg och 2½ men. Som tecknad film är filmen helt okay, inget mästerverk men inte för dålig men den skulle ha stannat som tv-serie då editingen är mellan himmel och jord. Det är dock en nostalgi kick då animationen påminner om Denver The Last Dinosaur och liknande serier. Humorn är dålig men mycket av den dåliga humorn lånades till Toxic Avenger part 2 och 3 vilket absolut inte funkade utan fick en reboot i Citizen Toxie. Toxic Crusaders the movie får 2/5 guldkameror.

 Markus

X-Men
2014-04-27

För 14 år sedan var det inte helt säkert att Marvel skulle bli så stora genom att föra serien till
den vita duken. Därför gick man försiktigt fram med att introducera X-men till filmens värld.
Blade lyckades bra under 90-talet, men nu skulle man introducera en kraftfull skara individer
med övernaturliga förmågor för första gången. Resultatet kunde mycket väl gå åt skogen.
En yngre skara mutanter som försöker rädda världen.
Vi befinner oss i en nära framtid. Mänskligheten är på väg att utvecklas till något större
och en minoritet visar sig utveckla övernaturliga krafter. Dessa mutanter har en ändring i sitt DNA
som gör dem kraftfullare. Men även farligare, vilket gör att regeringen börjar ifrågasätta dessa mutanter.
Charles Xavier driver en skola för mutanter och är själv en mutant med kraften att läsa tankar.
Men en före detta vän, Magneto, agerar som en hotfull terrorist som vill tvinga mänskligheten
att inse att mutanter är framtidens hopp.
Toad ställer till med häftiga hopp och stunts. Men synd att Storm har en av världens sämsta one-liners
i sin face-off mot hans hoppande och skuttande.
Som ung och dum älskade jag X-Men, fast filmen har sina nackdelar. Eftersom man fokuserar väldigt mycket
på samhällets utveckling och hatet mot mutanter så är det väldigt lite action inblandat. Vi får se några få
och extremt korta actionscener med övernaturligare element, såsom när Wolverine attackeras
av luffar-monstret Sabretooth. Denna scenen hade nog blivit mer häftigare i dagens läge, istället för
tre slag och fighten är över.
 
Istället laddar filmen upp sig till den stora finalen i frihetsgudinnan. Eftersom Wolverine är huvudrollen så
får han möta de flesta av Magnetos medlemmar. Denna duellen är faktiskt rysligt cool och välgjord för att
vara en tidig superhjälte-rulle.
Wolverines annorlunda benstruktur beskådas av the X-Men.
Fast är detta en superhjälte-film? Svaret är nog nej. X-Men förvandlas till superhjältar senare i filmserien,
men här hålls det tillbaka och man visar mer en thriller med övernaturliga ögonblick. Magneto och hans gäng
kidnappar bland annat deras rival, Senator Kelly för att konduktera ett experiment. Dessutom läggs det
mesta av tiden ner på att skapa intressanta karaktärer, fast tyvärr är det bara ett fåtal roller som
utvecklas. Wolverine, Magneto och Rouge är nog de som får störst fokus. Storm är...tja, en kvinna med
vädrets krafter och Cyclops är en tönt som är ihop med Jean-Gray som i sin tur...nja, hon är inte så
intressant heller.
 
X-men är en skön mjukstart på serien, med ett mindre porträtt av mutanter och action-scener.
Jag hade nog velat se mer action, men filmen håller sig. Trots detta räcker det att se filmen en gång.
3 av 5 guldkameror.
 
Robin Andersson
 

Bad Milo!
2014-04-25

Jag hade i mina tankar funderat på att recensera X-men filmerna innan Days of Future Past drar
igång på bio. Men efter att jag hade sett Bad Milo så var jag tvungen att dra denna recension.
För vad är inte värre än att ha en rysligt otålig mage? Vem har inte suttit på dass och fått för sig att
något mer än rester ska passera genom tarmen?
Den extremt attraktiva bruden från Community spelar här. Vi får även se den glasögonpryde
skummisen som spelade Garrett medverka som Duncans jobbkamrat.
Duncan har ett stressigt liv. Och hans mage har alltid haft en otålig natur. En ovanligt stressad dag
sker det igen: Duncans mage börjar krångla. I den mest smärtsammaste scen av magbesvär jag
sett så krälar en varelse ut ur Duncan. Denna varelse verkar vara Duncans primitiva sidor och en doktor
spelad av Peter Stormare vill att Duncan och varelsen ska bli vänner för att varelsen inte ska ställa till
med besvär.
Världens sötaste bajsmonster. Synd att han har en sådan mordisk sida.
Vad jag ville se att filmen skulle innehålla var en överaskande vänskap mellan Duncan och varelsen (Milo).
Vi får ett sött litet montage där deras vänskap påbörjar sig. Och Milo är en söt liten bajsdemon som
påminner om Gremlins. Men det är nästan all vänskap som uppkommer i filmen. Dilemmat för
tankarna till Basketcase, då både Duncan och Milo måste leva tillsammans för att överleva. Men Milos
beteende är som Hulken, vilket komplicerar saker och gör de både till bästa vänner OCH värsta
fiender. Detta leder till en intressant upplösning mot slutet.
Peter Stormares höjdare i karriären? May not be so, men han verkade ha jävlig skoj. Plus att
han spelade bra som en flummig psykiatriker.
Filmens första 10 minuter har ingen bra start. Det kändes inte roligt eller lätt att ta till sig. Ljudet var lågt
och man introducerar problemet långt innan karaktärerna. Men ger man filmen en chans så drar den
igång väldigt snabbt! Blodet sprutar (data-animerat, men what-ever), Milo ser grymt bra ut som en docka,
och filmens offer är lätta att hitta i verkligheten.
 
Bad Milo är en skön rulle som får 3 av 5 guldkameror. Fast jag hade gjort en mer seriös direktion på filmen.
 
Robin Andersson
 
 

The Pirates! In an Adventure with Scientists!
2014-04-25

Med en av de allra bästa trailers(se den här) jag någonsin sett kunde jag inte vänta på att se The Pirates, jag var i USA när jag såg den via en av de där bankomaterna man hämtar DVDer ut för uthyrning…. Vi i Sverige behöver sådana och filmen var lika underhållande som jag hoppats.

 "Now listen Charles, we've all done something unforgivable. I've betrayed my pirate honor, you've betrayed science, and Mr. Bobo's betrayed the animal kingdom."

The Pirate Captain är kapten för ett misslyckat piratbesättning men de tar det inte hårt utan älskar varenda minut av pirat livet. Men då The Pirate Captain ska gå med i tävlingen för att få priset för årets Pirat blir han mobbad av de andra mer lyckade piraterna som faktiskt får tag i gigantiska skatter jämnfört med The Pirate Captain. Efter att ha deppat får dock kaptenen lite glädje ord utav sin närmaste man och moralen höjs.  De ger sig på flera skepp utan tur, ett utav dem bär på Charles Darwin som ger dem idén att om de låter honom visa upp besättningens kära papegoja som faktiskt visar sig vara den absolut sista dodon kommer de vinna ett stort pris på en forskarmässa. Darwin tar dem hem till sig och ger order till sin betjänt, en schimpans vid namn Bobo att stjäla dodon så Darwin kan presentera den och möta sitt livs kärlek, Drottning Victoria som verkligen hatar pirater. Hon vill se varje pirat död så våra hjältar döljer sin identitet och med Darwin som rival blir det inte lätt att ta sig in på mässan och då Victoria medverkar i prisutdelningen går besättningen verkligen på styva linan.

 "Fire all things that go bang!"

Filmen är hysteriskt rolig ja, Animationen är perfekt, ja….historien är bra TILLS de börjar med det där jäkla ovänner-klichén då våran hjältes lögn kommer fram och alla hatar honom igenom halva 3dje akten men kommer tillbaks och hjälper till i slut striden. Denna kliché avskyr jag verkligen, den är uppenbar och jag vet att de som jobbar på Sony Pictures och Aardman kan bättre! Charles Darwin är en gud för mig och han framförs mycket briljant i The Pirates. Bobo, Schimpansen pratar genom kort med text på och i detta skämt finner vi vissa av filmens höjdare skämt i. röstskådespeleriet är funkar i harmoni med lerfigurernas rörelser. Skurken blir mer och mer hotfull och har många hemliga tricks så hon blir aldrig gammal och jag är glad över att de inte gjorde henne till en Jabba The Hutt figur som endast skickar soldater på hjältarna medan hon själv är helt försvarslös, nej hon hoppar rakt in i striden när det krävs. The Pirates är hittills Aardmans sista film men 2015 kommer en film version utav Shaun The Sheep serien ut på bio, men till dess är The Pirates ett sju jävla äventyr som alltid är värt att spana in, 3,5/5 guldkameror givet!

har du 4 minuter spana in musik videon till Peter Gabriels Sledgehammer där Aardman studios också bidrog med stop motion effekterna!
 Markus

Wallace & Gromit: Curse of The Were-Rabbit
2014-04-22

Wallace & Gromit är nog det första man kommer att tänka på när någon nämner stop motion.  Varför inte? Alla kort filmer är underhållande, min favorit är A Grand Day Out, där duon åker till månen i jakt efter ost. The Wrong Trousers tro det eller ej har ett djupt och subtilt medelande angående den nyligen slagna Sovjetunionen och A Close Shave som introducerade Shaun the Sheep som senare fick en egen tv-serie och en film i produktion. Boris Yeltsin älskade A Close Shave och såg det enligt uppgifter 20 gånger i rad men hatade The Wrong Trousers.

 "Aww. The bounce has gone from his bungee."

I biofilmen är Wallace & Gromit pest utrotare med fokus på kaniner. Som tur är bor de i en liten stad som är besatt av grönsaker och har en stor festival som hyllar grönsaker varje år. Varje dag får de in nya alarm om kaniner som försöker käka upp allt grönt de kommer över. Istället för att döda kaninerna ger Wallace de ett hem i sin källare och matar dem. Men efter Wallace misslyckas med sin diet gör han en uppfinning som ska få honom på andra tankar annat än ost ger stadens hetaste och rikaste brutta, Lady Campanula Tottington, honom en idé. Om Wallace maskin kan få honom att inte vilja äta ost kanske den kan få kaninerna att inte vilja äta grönsaker? Experimentet verkar funka på en av kaninerna men får en sido effekt på Wallace, han börjar härma kaninens sätt. Men Wallace & Gromits firma får då in sitt största uppdrag hitils, ta itu med en gigantisk kanin som härjar i staden om nätterna och äter allt i sin väg och då frukt festivalen är så nära är det upp till Wallace och Grom……så är det upp till Gromit att lösa fallet! Och han måste skynda sig då Tottingtons uppvakare och proffs jägare Victor Quartermaine vill ha jätte kaninens huvud på sin vägg till varje pris.

 "Cheese Gromit! Cheese!"

Wallace & Gromit är alltid bra, animationen och storyn blir inte så mycket bättre än de Nick Park tidigare har gett oss. Filmens stora minus är dock skurken, okay inte så stort, idén om en rival till Wallace som faktiskt vill döda honom är bra, men tyvärr är karaktären dålig. Jag föredrar när de skurkar de möter är övernaturliga så som hunden i A Close Shave, pingvinen i The Wrong Trousers och parkeringsmätaren i A Grand Day Out, dessa var mer kusliga och lyckade slutföra vissa onda handlingar, men med Victor är det uppenbart att han endast kommer komma nära till att åstadkomma något brutalt. Kärleksdramat är bra utfört och komedin är ungefär så som i kortfilmerna fast det uppstår lite mer då det ska vara en långfilm, som ska tjäna in miljoner, inte en kortfilm som ska visas framför en annan film eller på festivaler. Wallace and Gromit filmen är mitt val för den bästa Aardman filmen, kanske mest för det är karaktärer vi alla känner till och de flesta gillar. Jag har länge varit ett fan av Wallace & Gromit och minns att jag såg fram emot denna filmen när den kom ut. Såg den dock på DVD lite senare och var nöjd. Animationen är det bästa med filmen och har en bra story att gå med den och för detta förtjärnar Wallace & Gromit Curse of The Were-Rabbit 4/5 Guldkameror.

Markus

Ted
2014-04-20

År 2012 kom en del intressanta titlar ut. Olyckligtvis är det inte lätt att se alla. Så nu, 2 år senare
ska jag kolla om Ted är något att ha. Och det var inte ofta jag skrattade med den här filmen.
 
John Bennett hade inte många vänner som ung så hans största önskan var att få en bästa vän.
Resultatet blev att hans nallebjörn, Ted, började leva och blev Johns bästa vän. Även i vuxen ålder
så är John och Ted bästa polare, men när John får ett ultimatum av sin tjej att låta Ted bo i sin egna
bostad så tvingas en del inre konflikter upp till ytan.
Som komedi har den en del smått roliga ögonblick, men som filmkritiker måste jag inse fakta: filmens
humor för ingenting till handlingen. Ted är ett svin och därför har jag jävligt svårt att gilla hans vuxna
vänskap med John. Allt de gör är att supa, festa och testa diverse droger. Av denna anledningen så
är det jävligt svårt att se någon form av sympati med deras vänskap. Ted tar nästan ingenting på
allvar och därför blir jag förvirrad kring varför John gillar att hänga med Ted.
"....fuck you thunder...lalalalalalala...."(ska detta vara roligt?)
Tolka inte detta på fel sätt. Seth Macfarlane är riktigt rolig i hans kortare tv-serier. Eller...tja, family guy
är skoj i alla fall med sin dumma och politiskt inkorrekta humor. Det är som jag brukar säga: "Varför
vara politisk korrekt, när inte ens politik är korrekt!" Men som långfilm går det bara inte ihop. Vissa skämt
i hans nya Wild-West film verkar vara mer i min smak med sin självironiska stämpel.
Hans fluffiga innehåll måste vara rätt nasty blandat med all sprit.
Det enda som jag fann humoristiskt i Ted var referenserna till kult-klassikern Flash Gordon och att
Sam J. Jones dyker upp i den smått roliga fest-scenen. Det låter kanske skumt att denna scenen är
roligast då jag inte tyckte om att Ted och John har en sådan enformig livs-stil. Men en blandning
vore mer uppskattande. Ted ska ju vara Johns bästa vän, och en vän visar stöd och uppmuntran.
Men det enda "stödet" John får är när båda sjunger....suck...."Fuck you thunder"....En gräsligt
kass scen som folk överskattar av någon osannolik anledning.
"DEATH TO MING!"
Filmen får 2 av 5 guldkameror. En dum komedi som försöker spela på våra nostalgiska känslor,
men misslyckas att göra ett bra resultat.
 
Robin Andersson

Chicken Run
2014-04-19

Höns...ägg....påsk...fattar ni :D?

Ginger är en höna som bor på en gård där paret Tweedy styr med järnhand. Varje vecka måste hönsen på gården lägga ett visst antal ägg annars anses de vara oanvändbara och tas till ett rum där ingen höna återvänt från så att säga. Ginger tillsammans med de andra hönsen försöker ostoppbart att smita från gården så de kan bo ute i naturen. Men deras plan funkar aldrig pga Mr. Tweedy och hans fru Mrs. Tweedy som är en av den mest sadistiska kvinna i en tecknad film jag kan tänka på. Men en dag som från en klar himmel(bokstavligen) trillar en amerikansk tupp ner i hönsgården. Hönsen tror att han kan flyga och bättre upp, lära dem att flyga så de kan ta sig bortom stängslet. Samtidigt får paret Tweedy en stor leverans som visar sig vara den ultimata paj maskinen och alla höns står som recept. Hinner hönsen lära sig flyga eller kommer varenda fjäderfä hamna i Mrs. Tweedys Chicken Pot Pie?

 " Roosters don't lay eggs, it's some kind of femenine thing"

Chicken Run är en okay film där animationen är dess största fördel. Storyn är medioker och har såklart en så kallad Liar reveal del där en av karaktärernas lögner kommer fram och alla hatar denna karaktär för att senare bli sams i mot slutet och slåss tillsammans med hjälten i klimaxet. En kliché som ger mer drama men det är så uppenbart att det är en mer irriterande kliché som att bilen inte startar i en skräckfilm.  Det finns inte många scener där man garvar eller som försöker vara överdriver roliga utan den kör mest sitt eget race utan avbrott för skämt, visst det är bra och gör inte filmen dålig, men kanske något sånt tillfälle inte skulle skada. Det finns dock en scen där tuppen erbjuder råttorna sina ägg i utbyte mot redskap, detta är enda gången de försöker med ett sådant skämt men handlingen rullar vidare direkt efteråt. Chicken Run är en helt okay film, en nostalgisk klassiker skulle man kunna säga speciellt för 90’s kids som var 10 eller yngre när den kom ut, men är idag inget speciellt då Aardman studios gjort bättre filmer. Chicken Run får 3/5 guldkameror

 

Markus

The Crazies (2010)
2014-04-18

Eftersom jag fick en förfrågan av Markus att recensera The Crazies så gör jag detta omedelbart!
Jag såg denna rullen hemma hos Joel för väldigt länge sedan, men fick en del minnen av händelse-
förloppet av trailern.
 
Timothy Olyphant spelar polisen David. Han njuter av en skön sommardag i samhället genom att
kolla på en brännbollsmatch. Men spelet blir varmare när en skum snubbe vandrar fram över planen
med en hagelbysse och en nästan läbbigt sömnande blick. David tvingas göra ett nödvärn och skjuter
ner mannen. Men snart börjar konstigare saker hända och samhället blir mer och mer frånvarande.
Som om de levde under en form av trans. Militären börjar dyka upp med våldsamt beteende och med hjälp av
Judy (spelad av Radha Mitchell) flyr David i hopp om att kunna överleva.
 

"You wanna sit here and die? Tell me, and I will sit here and die with you!"
För att vara en remake så lyckas den ända relativt bra! Den lever mer på en ödslig känsla av krypande
obehag. Att se vanliga människor begå hemska brott under en form av slöhet fungerar som ett alternativ
till den alldeles överdrivna zombie-genren. Jag tror att regissören Breck Eisner dessutom älskat
originalet och behållit dess stil. Överaskande från en person som gjort den kritiserade äventyrskomedin
Sahara.
 
En av de läbbigaste scenerna.
Men nackdelen med en sådan film är att den måste ha en brytpunkt där allt ställs på sin spets och helvetet
brister ut. Oftast när detta händer kommer en massa kassa "hoppa-upp-skräck"-element. The Crazies är
inget undantag. Militären beter sig som dödsmaskiner på ett ologiskt sätt och galningarna blir mer eller
mindre vanliga zombies som kan springa. Ledsen, men det var obehagligare innan när de kunde kommunicera
och påminde oss om att de en gång varit människor. Eftersom detta är en film med högre budget visar dem
självklart den explosion som Markus tidigare nämnt.
 
För mycket zombie-attityd mot slutet.
The Crazies har en bra grund, men spårar ut för mycket mot slutet och blir oengagerad. 2 av 5 guldkameror.
Annars har filmen sina spännande ögonblick samt att det är kul att se Olyphant och Mitchell samarbeta.
Jag får mer respekt från Olyphant efter Die Hard 4 och Mitchell gjorde ett bra jobb i Silent Hill-filmen.
 
Härnäst får ni se om Ted är överhypad eller jävligt underhållande!
 
Robin Andersson

The Crazies
2014-04-17

The Crazies är en film utav mannen bakom Night Of The Living Dead tillsammans med de övriga filmerna i Dead-serien och handlar om ett virus som gör människor mordiska. När staten försöker utplåna viruset straffas de osmittade mest och det blir en 3-way battle mellan Staten, de friska och The Crazies

 " Move it over there sir, nothing to see here...."

En epidemi sprider sig i staden som gör folk galna och mordiska och armen kallas in för att städa upp. Men då de försöker rädda folket på fel sett blir det kaos, istället för att staten berättar vad som pågår bryter sig gasmaskklädda vakter sig in i husen och drar ut invånarna en efter en. En liten grupp människor tar det dock inte utan slår tillbaks och rymmer. De anklagas för att bära smittan och jagas. Vi har paret, den skumma killen, pappan och dottern, och såklart ensamvargen som jobbar bäst själv. Medans vakter attackeras av galna smittade invånare sitter en högt uppsatt forskare och klurar ut ett botemedel medans en general sätter press på progressen att isolera de sjuka och att utplåna viruset med kärnvapen. Gruppen hoppar från gömställe till gömställe men snart hinner både vakter och viruset ikapp dem. The Crazies är full av snygga action scener och seriös dialog som verkligen skiner i filmen med tanke på dess låga budget. Gänget splittras och vissa blir smittade, ibland är det uppenbart vilka som är smittade och ibland kommer det smygandes fram så som i incest scenen(jag undrar vilka det kan vara mellan….). The Crazies intar staden, men är det militären som är det största hotet?

 "Be wawy wawy quiet, We're huntin' Cwasis ehehehehehe"

Trots att filmens skådespeleri inte är på top finns det någonting som är… känslan, det känns verkligen som att staden blir taget in i vård, hade velat se lite mer Crazies-action men man kan inte få allt. Under varje scen vilar ett stort moln av panik och rädsla över kamerorna och det syns och hörs på karaktärerna. Viruset verkar vara på riktigt och scenerna på sjukhusen ser lite grann ut som dokumentär videos man ser på nyheterna efter en ny epidemi. Idén om att använda kärnvapen till att utrota viruset är hemskt och trots att det aldrig händer funkar det bättre än i Aliens VS Predator Requiem där man får se smällen, ännu ett bevis på att ibland är mindre mer.  The Crazies är en bortglömd pärla och en mycket bra sci-fi som inspirerat till bla. 28 days later. Jag gillade verkligen the Crazies, den visar militär våld och var inte rädd att vidröra den heta grytan, den fick ett mixat välkommnande när den släpptes men har idag en liten kult status, synd den förtjärnar bättre. The Crazies får svag 4/5 guldkameror. The Crazies är inte helt bortglömd dock, det kom en Remake 2010, tyvärr har inte jag sett remaken men den får gärna Robin ta.

 Markus

Amer
2014-04-14

Fransk Giallo kan låta rätt lockande, men det är tur att jag redan misstänkte att filmen skulle
innehålla en del surrealistiska element, för det är väldigt svårt att följa filmens handling.
 
Vi följer en tjej, Ana, under tre fristående delar i sitt liv. Del ett innebär ett hotell med en bisarr
hemlighet. På detta hotellet bor Ana med sin moder i ett rum bredvid en person som verkar vara
en häxa. Här bjuds det på färgande tagningar och vissa scener som för tankarna till Susperia.
Del två är troligtvis inspirerat av Darios tidigare 60-tals thrillers. Det är ett ologiskt och långsamt
segment då Ana och hennes moder går och handlar i en stad. Riktigt tröttsamt. Del tre innehåller
hotellet som numera är ödelagt och dit Ana återkommer som vuxen.
 
Äckliga Ana som tonåring gillar att tugga på sitt hår.....ewwwww! Hon ser rätt arg ut också.
Sektion 1 och 3 är mest imponerande. Kamera-mässigt finns det en del snygga scener och grafiskt
innehåll som lägger lite touch som påminner om den psykologiska terrorn från Silent Hill spelen.
I en scen glor lilla Ana upp i taket och ser två personer (antagligen hennes föräldrar) sitta klistrade
mot taket uppochner och knulla skiten ur varandra. (Ursäkta ordspråket, men så brutal är scenen)
Sektion 3 som påminner om Darios bästa film: Deep Red, har en del obehagliga saker. Som
att alla tavlor och tillochmed en staty har utpetade ögon. Gross. 
Del 2 är rätt snygg i kamera-vinklar, men bjuder inte på nånting.
Det är ytterst lite dialog i filmen. Faktum är att de enda som säger något skäller bara på Ana.
Resten av dialogen sker med hjälp av blickar, kameraspråk och tagningar. Tyvärr funkar detta inte alltid.
Ett exempel är när Ana går mot ett gäng motorcyklister i en tagning som varar minuter och har inget
syfte alls.
 
Det som verkligen ger filmen sin charm är musiken! Majoriteten kommer från tidiga filmer från
Italien. Tentacoli, som Markus fick mig att bli kär i och ett ledmotiv ur La polizia chiede auito.
(Vet inte vad den engelska titeln heter). Trailern är även väldigt värt att se.
 
Filmen har intressanta ögonblick, men jag har stark misstanke om att Robin Möller och Jonas
inte skulle uppskatta filmen. En svag 3a av 5 guldkameror.
 
Robin Andersson
 

Brasilizan Planet Of The Apes
2014-04-14

Jag är ett stort fan av Apornas Planet filmerna och dess tv serier men det är jag inte ensam om, The Blind Dead gick så långt och gjorde en zombie film till zombie-apor film då Planet Of The Apes filmerna kom till biograferna igen, i Japan gjordes Saru no Gundan( Army Of the Apes), en TV serie som släpptes som film i USA och blev känd som Time Of The Apes efter MST3K hade med den i ett avsnitt….sen finns ju också O Trapalhão no Planalto dos Macacos med den Brasilianska komedi truppen The Tramps. The Tramps är något brazilianer växer upp med och utlänningar skulle nog inte tycka om dem så mycket som Brazilianare. The Tramps har dock vandrat in i många andra filmer så som då de mötte Trollkarlen från Oz och var med i Star Wars. Det ryktas om att George Lucas såg Os Trapalhões na Guerra dos Planetas vilket inspirerade honom till att skapa Jar Jar Binks. I Macacos dock åker The Tramps inte till Apornas Planet, utan mer Apornas Platå då det hela utspelar sig på ett berg. Filmen är på portugisiska och det finns ingen text så detta blir en udda review.

 "Get your stinkin mãos of me you ape sujo!"

Enligt synopsisen som jag lyckades hitta är det Conde och Alex som är ute och åker då de hamnar mitt i en juvel jakt och misstänkts av polisen att vara skurkar. Efter att ha attackerats av en haj i en scen som härmar Jaws hoppar männen och en av poliserna i en luftballong och tar med sig ballongföraren på en tur men landar på en platt yta där vi ser att apor är den dominanta rasen. De möter en Brasiliansk version av Nova vid namn Ula… men Aporna tar dem alla in för att förvandla dem till apor. Alex är den första som förvandlas till en dirty Ape men Conde hittar ett piller som botar honom… Elektronik räddar dock dagen då männen lovar att visa aporna hur de elektriska sakerna de fick med sig från…..um…sin stad? I byte mot att de ska släppas fria. De planerar att fly och för att distrahera aporna fixar de ett party och medans alla är upptagna med att dansa planterar de en bomb under brasiliansk general Urus kunga stol och get sig iväg. De upptäcker snart att de glömt Ula och blir åter igen arresterade. Apdrottningen är dock sugen på en av dem, Rodrigo och har speciella planer för honom.

 " Where's the Carnival? you know...Brazilian stuff..."

Brasilianska apornas planet är en udda film och som sagt, är du inte uppväxt med The Tramps kommer du troligen inte tycka om dem. Nag tycker inte om dem. Det hela öppnar med ett dans montage där vi ser både apor och människor dansa i 70-tals kläder, hade inte Apornas Planet varit bättre om de dansade runt i solglasögon och lyssnade på surf musik? Jag hajade inte ett ord under hela filmen men efter att ha läst en synopsis förstod jag ialla fall vad den ville förmedla…. Det är den första The Tramps film jag ser och kanske den sista, såvida inte Brasilianska Star Wars poppar upp med text. The Tramps kan endast beskrivas som en dålig imitation av klassiska stumfilmer, Deras karaktärism är som Chaplin och 3 Stooges tillsammans, deras stunt påminner om Buster Keaton och deras rörelser som överdrivna Helan och Halvan. Ap maskerna är dock snygga för att vara så billigt gjorda och ser mer ut som en hommage till Apornas planet än sin japanska kusin. Historien är korkad, en ap prinsessa vill göra en av männen till en apa så hon kan gifta sig med honom och utförs lika illa som det låter. Musiken har en viss funk till sig när det kommer till vissa låtar. Men är du som jag och inte kan vänta på nya Dawn Of The Planet Of The Apes fyller Brasilianska Apornas planet tomrummet du känner lite men inte tillräckligt mycket. Är du intresserad av utländska rip-offs så som turkiska Star Wars och Italienska Jaws är brasilianska Apornas planet för dig, men googla upp en synopsis först för subtitles lär du inte hitta den med. Brazilian Planet of the Apes får 2/5 guldkameror. Lite närmare Dawn Of the Planet Of The Apes tar vi en titt på Time Of The Apes och möter så intressanta karaktärer så som General Gaybar.

 
 Markus

Shock Waves
2014-04-11

Efter många år såg jag äntligen Dead Snow, en kul film om zombie nazister. Zombie Nazister verkade vara en ny grej när Dead Snow kom ut, men det är en mycket gammal film genre med filmer så som Zombie Lake, Oasis of the Zombies och många fler. Shock Waves sades länge vara den bästa Zombie Nazi filmen tills då Dead Snow ryckte till sig den titeln som en stor köttbit. Och medans du läser detta inlägg så ska jag fundera varför det alltid slutar med att jag snackar om nazister när jag skriver på Filmfett…

 " Vad fan gör jag med mitt liv..."

När ett par tyska soldater dog i strid tog deras kroppar in för att experimenteras på. Legender inom militären började tala om super soldater som slogs utan vapen och med endast deras händer anföll de i krig. Vad som hände dessa soldater efter kriget vet ingen. Många år senare hittar en fiskare och hans son en ensam kvinna på en liten båt. Kvinnan är skräckslagen och hennes tankar berättar för oss hur hon och andra turister på en rundtur runt ön bevittnade hur solen blev gul och att båten gick sönder. Kapten John Carradine döljer vad som är fel för turisterna. Dag blir till natt och natt blir till dag och tillslut pallar passagerarna inte mer och går ombord på en ö som inte är lika öde som den först verkar. Kaptenen går i land och skrämmer folket med att det skepp som nästan körde över dem natten innan var ett spökskepp så några av passagerarna åker in för att undersöka själva. Vad de hittar är kaptenens kropp efter att han drunknat. Men men sånt är livet, dags att undersöka ön de alla är fast på.

 " deep...deep trouble"

Ett stort hus poppar upp från ingenstans mitt i djungeln och där bor en gammal Nazi officer spakad av den alltid lika fantastiska Peter Cushing. Cushing är kuslig i hans intro scen, endast hans röst hörs och han står i skuggorna så det enda man ser är en siluett. Det visar sig att Cushing känner till båten som nästan krockade med turistbåten natten innan. Just när det började likna LOST så dyker det upp massa män ur vattnet klädda i nazi uniformer. Dessa är den sista truppen utav Hitlers krigs armada men männen dog innan kriget tog slut, detta är Hitlers hemliga vapen, Nazi Zombies och de är ute efter turisterna under ledning av Cushings karaktär.

 "We're the blind dead all the sudden...."

Oj Filmen är en påse gott och blandat, med mycket sega upptäcksvandringar, karaktärer som man sett sååå många gånger förut. Det finns god atmosfär när det kallas för men dialogen är rutten. Endast Cushing ser ut som att vara med i spelet medans de andra endast vill att det ska vara över. Carradine är inte allt för bra i denne, han har gjort mycket bättre. Till skillnad från många andra zombierullar för ens tid är Shock Wave inte brutalt blodig utan är mer seg och slö. Scenen då nazi zombisarna först tar sig ur vattnet är inte bara den mest kända scenen ur filmen med också en mycket kuslig bild. Jag ogillar dock att hela filmen är i Flashback då jag nu vet vilka som överlever och vilka som dör, varför gör man så? USH fy fan säger jag, filmen spoilrar sig själv. Shock Waves är en typisk skräckis med ton av klichér och tråkig diallog. Peter Cushing gör filmen lite mer sevärd och är allmänt kuslig. Zombi scenerna är pirriga och atmosfären är oftast bra. Men som sagt många andra filmer gör detta mycket bättre. Shock Waves får 2/5 guldkameror.

Markus

How to Die in Oregon (2011)
2014-04-10


How to die in Oregon är en dokumentär av Peter Richardson  om människor med dödliga sjukdomar samt deras beslut om att använda sig av "death with dignity act"  vilket betyder att man kan avsluta sitt liv när man vill med hjälp av ett väldigt starkt läkemedel som blir utskrivit av deras läkare.
 
Man får följa några sjuka människor, de flesta bosatta i Oregon,som var den första amerikanska staten att tillåta assisterat självmord eller passiv dödshjälp, vet inte det korrekta svenska ordet. Filmen följer även en kvinna, Nancy Niedzielski från Seattle vars man, Randy Niedzielski blev allvarligt sjuk i cancer och blev sämre och sämre väldigt fort, Hans enda önskan var att avsluta sitt liv på eget iniativ innan sjukdomen åt upp honom helt. Eftersom det var olagligt med dödshjälp i Seattle och det inte gick att ta honom till Oregon ( kom inte ihåg/fattade inte varför) led han in i det sista och hans sista önskan till sin fru var han hon skulle göra "Death with dignity" lagligt i Seattle. Vilket hon kämpar med under dokumentärens gång.
 
                                             Randy Niedzielski, skiljer 1 år mellan bilderna...
 
Den person filmen följer mest är 54 åriga Cody Curtis, en lyckligt gift 2-barns mamma som blev diagnotiserad med cancer i lugnorna och levern. Efter operation och behandling blev hon frisk men kort därefter kom Cancern tillbaka, värre än någonsin och hon får beskedet att hon har tur om hon lever i 6 månader till. 
Cody verkar vara en väldigt sympatisk, fin och  känslig människa och man får följa henne och hennes familj in i det sista med reaktioner från allas parter samt sakta men säkert se hur mycket sämre hon blir. Men även hon har beslutat sig att dagen då hon känner att hon inte orkar stiga upp ur sängen så vill hon "dö med värdighet" och skriver också ut medicinen.

Codys läkare ger Cody och hennes man mindre roliga besked.
 

Filmen börjar ganska starkt med en man som är omringad av släkt och vänner när han precis ska dricka "döds-medicinen" Läkaren varnar honom för att det kommer smaka hemskt illa, och att han borde dricka det lugnt. För att kolla så att mannen är klar i huvudet med sitt beslut ställer de frågan " -  What will this medicin do to you?"
han svarar kvickt " - it will kill me and make me happy!" och några sekunder efteråt halsar han glaset och lägger sig ner och tackar alla i sin närvaro, efter det tar han sitt sista andetag. 

Det är verkligen en välgjord dokumentär och jag blev riktigt tårögd ett par gånger och mådde även lite illa ,kände att jag vill aldrig mer höra ordet cancer eller death. Även ifall den då och då var jobbig att kolla på kändes det ändå som en slags relief att jag som kollar faktiskt är frisk och inte döende( än så länge iallafall) .Filmen öppnar säkert för många diskussioner om dödshjälp är bra eller inte bra och om det ska vara lagligt eller inte. För mig är det ingen tvekan, jag tycker det borde vara lagligt över hela världen och förstår inte riktigt människor som är emot det? 

Spär ut kapslar med medicinen Seconal, som gör att man hamnar i en koma och kort därefter dör.

Hur som helst så är det en väldigt stark, intressant, fin och sevärd dokumentär som får 4/5 Guldkameror.
Skulle inte rekommendera att se den någon dag när du känner dig lite nere/deppig/ledsen.
 
/Robin Möller
 

Alligator
2014-04-09

 

 

Efter att ha läst Möllers review utav Killer Crocodile som verkar vara ren skit fick jag idén att sätta igång Alligator, en av de bättre killer croc filmerna.  Och Möller, vill du se en scen som är i klass med den scen du beskrev i din review? Ta en god titt på den mest kända scenen ur Mondo filmen Brutes And Savages

 " Ish bein schnappi, Bitch!"

Tydligen kan man köpa bebis Alligatorer som om de vore vandrande pinnar vid Alligator temaparker. Men då ägaren Melissas pappa är djurrädd får hon sin helt nya Alligator unge nerspolad i toaletten. Där växer den sig gigantisk under 12 år. Snart kräver monstret ett offer, en hund. Enligt undersökningar visar det sig att ett labb har spolat ner massa växthormoner och det är därför Alligatorn växt sig utöver det vanliga. Det visar sig att företaget bakom växthormonet är jobbar med att försöka få hundar att växa sig större, men då många djur dör kastas de ner i kloakerna där alligatorn äter upp dem och får själv i sig hormonerna. När en arbetare på labbet går ner för att dumpa lite mer sörja attackeras han och blir alligator middag.  Snart är snuten David Madison på spåret och företaget står misstänkta. David och Jim Kelly, en yngre snut går ner för att utreda och hamnar öga mot öga med den gigantiska besten. Kelly klarar sig inte och Madison hamnar på sjukhus. Medans Alligatorn skördar liv på kloak arbetare jobbar Madison dygnet runt för att få slut på eländet och slår ihop sig med Melissa, tjejen från början som köpte alligatorn. Melissa är nu reptilexpert. Saker blir dock svårare när alligatorn stiger upp ur kloakerna och invaderar staden.

 

"A FRIGHTENING movie with a sense of FUN!"

 

Alligator är baserad på myten om Kloakkrokodiler, Krokodiler som spolats ner som små för att sedan växa sig gigantiska och härja nere i stadens kloaksystem. Roger Ebert sa att man kunde spola ner filmen i toaletten, och ger Ebert en dålig review på en film med sleeze är den troligen bradålig. Alligator är en av de bättre krokodil filmerna som sagt och det finns rätt så många bra såsom Lake Placid, Rouge och Black Water. Alligator är dock den enda som utspelar sig i storstaden då de andra utspelar sig i vildmarken/sjöar. Scenen då en galning med en såkallad bomb attackerar polis stationen är onödig men ett välkommet tillskott då den är spännande trots att man vet att den inte kommer smälla, vad ”bomben” egentligen är får ni ta reda på själva. Alligator är cheesy och så jäkla 80-tals snut rulle som det bara går att bli, Intressanta karaktärer, en hel story baserad på moderna skrönor, spänningen ligger oftast på topp speciellt när karaktärer är nere i kloakerna. Alligator får 3/5 guldkameror

 

Markus

Limitless
2014-04-09

För att lyckas göra en film som Limitless trovärdig måste manus och regi vara i perfekt symbios.
Det märks att Limitless inte lyckas vara trovärdig eller särskilt seriös. Det kommer några exempel
senare i recensionen.
Eddie är en b-författare som är nära att bli utkastad på gatan. När hans tjej gör slut råkar han träffa brodern
till ett annat ex. Denna sliskiga typen ger honom ett piller som ska sätta igång hjärnaktiviteten till
100%. Eftersom Eddies liv inte kunde bli sämre tar han pillret och blir en av världens smartaste personer.
Tyvärr finns det nackdelar, såsom black-out och ett behov av att ta medicinen varje dag.
 
Istället för att vara en smart rulle där en väldigt intelligent person skrivit manuset, så har man gjort filmen
Hollywood-style. Det vill säga: man slänger in coola effekter som påminner om en konstig reklam.
Ett exempel är när Eddie skriver sin bok och bokstäver faller från taket ner på marken. Detta är bara ett
exempel. Ett annat är när Eddie sväljer pillet och vi får se en X-ray bild där pillret slinker ner i strupen.
Snyggt, men meningslöst. Dessutom känns det konstigt att enbart Eddie blir ett sådant geni, då pillret
inte verkar påverka dem andra som tar det. I alla fall inte i personligheten.
De Niro och Cooper gör ett väldigt bra jobb. Di Neros osympatiska roll gör honom oberäknad.
Resultatet av att blanda dessa klumpiga scener med oengagerad dialog och rappt snack som ska
påminna oss om hur smart Eddie är, så är det svårt att fastna i filmens innehåll. Det känns bara trovärdigt
och intressant när sido-effekterna kickar in. Som jag redan sagt får Eddie black-out och vi får se
snabba klipp på vad som händer under dessa rush. Eller hur oerhört ointelligent han blir när han slutar
ta medicinen, börjar spy och haltar.
Känns som en lärorik del av Mupparna där man ska kombinera ord.
Resultatet av denna filmen väger inte upp mina förväntningar och jag fattar att den är snyggt gjord,
men inte tillräckligt smart genomförd. 2 av 5 guldakameror.
 
Robin Andersson

Der siebente Kontinent (1989)
2014-04-07

 
 
 
Der siebente Kontinent eller Den sjunde kontinenten som den heter på svenska är ett drama regisserat av österrikaren Micheal Haneke, mest känd för Funny Games (1997) samt remaken Funny Games U.S (2007) och nu senast Amour (2012) som han vann med i kategorin bästa utländska film på Oscarsgalan.
 
 
Den sjunde kontinenten är hans debut och kom 1989, handlingen kan beskrivas kort:
En man, Georg ( Dieter Berner), hans fru, Anna (Birgit Doll) och deras dotter Evi (Leni Tanzer) lever det monotona "svensson" livet, fyllt av rutin och alldagliga skitsysslor. En dag bestämmer de sig för att göra något drastiskt åt saken.

Filmen är uppdelad i tre olika delar där de första två visar hur en dag i deras liv ser ut med skillnaden att det har gått ett år mellan delarna. Den tredje är ännu ett år senare och Georg och Anna är överens om att det finns ingen mening med detta liv de lever, så de beslutar sig för att flytta till Australien och börja på nytt, vilket egentligen inte är sanningen utan det finns annan idé . De är lite tveksamma om dottern Eva måste följa med, men efter en tids fundering så beslutar de att hon ska med.

 
 
Detta kan vara den mest ångestgivande film jag någonsin sett, den skildrar vardagen precis som den kan vara. Finns inte direkt någon scen förens mot den tredje delen som visar något spektakulärt eller spännande utan bara vardagshändelser.  Det kan låta tråkigt men jag tror att mycket beror på vilket mood man är i och vilken typ av människa man är har säkert också betydelse för hur man upplever filmen. Det är upprepande scener med en biltvätt som blir någonslags symbol för hur fruktansvärt tråkigt livet är, vilket jag till en början tyckte va rätt tråkigt att kolla på men efter ett tag när jag förstod att meningen var att det ska vara tråkigt och vara där som en metafor tyckte jag det var perfekt och blev fängslad.
 
Finns även en scen i filmen som följer vad som läggs i en kundvagn under en vanlig shoppingtur vilket i sin enkelhet blir riktigt intressant.  Nästan alla höjdpunkter i filmen kommer i den tredje delen, men vill inte nämna  för mycket då det finns risk att förstöra upplevelsen för den som inte har sett och vill se den. Men finns en scen jag kan nämna snabbt, och det är mot slutet i filmen och celine dion sjunger the power of love i en halvbrusig tv och man känner att saker kommer hända...låter kanske inte så speciellt men det berörde mig rätt hårt.
 
Fyfan för fredagsmys.....
 
Måste tilllägga att jag såg denna själv, i ett kolsvart rum runt 23 tiden på kvällen utan avbrott och detta är jag ganska säker på påverkade mitt engagemang till filmen. Kände mig helt tom efteråt och hade inte egentligen lust till att göra något överhuvudtaget. Kanske låter överdrivet men så var det iallafall i nån dag efteråt.
 
Ett tips till alla som vill se något som är lite tyngre än de flesta filmerna, och tycker man första 30 min känns för tråkiga så kolla 30 min till så tror jag det kan bli en ändring på den synpunkten.


 
 
 
 
Just det ja, filmen är baserad av en nyhetsartikel Haneke hade läst i en österikisk tidning...

Jag ger Den Sjunde Kontinenten 5 av 5 Guldkameror.

Blev sugen på att se om den nu när jag skriver om den ,var trots allt 7 månader jag såg den.Men det får vänta tills ett senare och speciellt tillfälle. 
 
/ Robin Möller

Rykten om den kommande Bondfilmen
2014-04-07

Sam Mendes är tillbaka från Skyfall och har beslutat sig att regisera den uppkommande Bond 24 som den
kallas i enkel betoning. Två svenska namn, Disa Östrand och Ida Engvoll, två ganska unga kvinnor har
provfilmat i denna uppkommande filmen. Ett annat känt namn som det ryktas om har fått erbjudanden
är Chiwetel Ejiofor som är mest känd från 12 years a slave. Enligt rykten påstås han fått ett erbjudande
som Bond-skurk.
Om nu detta ryktet skulle vara sant så ser jag sannerligen fram emot resultatet. Hans gentleman
och oövervinnliga skurkroll i Serinity är i perfekt Bond-anda. Jag leker lite med tanken på en mer
politisk Bond-rulle där någon inne i Englands större makt-krets påbörjat en form av dödlig lek eller en
komplott. Detta är något som inte dykt upp under någon av de senaste rullarna, men det vore intressant att se
en nagelbitande thriller i samma anda som tidigare film och klassikern Goldfinger.
 
Nåväl, dessa är bara mina spekulationer.
 
Fan vad sugen jag blev på Bond nu....
 
Robin Andersson

Wilt
2014-04-06

Gorge Orwell är min absoluta favotit författare, Animal Farm är ett mästerverk jag anser att alla borde läsa innan de dör. Tom Sharpe är en nära 2a dock, hans komiska startirer så som Wilt serien har både skämt, knasiga historier och roliga, utvecklade och minnesvärda karaktärer. Den senaste boken jag läste av Sharpe var Best Sellern vilket jag stal från ett hotell i Cape Verde som också var fantastisk.

 
"Bestsellern är en av de roligaste, underhållande böcker jag läst"

Det har dock inte gjorts så mycket film av Sharpes böcker, endast 1 jag kan komma på, Wilt med Griff Rhys Jones och den avlidne komiker legenden Mel Smith(Ressigören bakom Mr.Bean, Den Totala Katastrof Filmen). Rhys och Smith har jobbat många gånger innan så som Not The 9 o´Clock news(en mycket rolig serie). Men hur är Wilt?

 Mel Smith 1952-2013

Henry Wilt är en medelåldersman som hatar sin fru och jobbet som lärare leder ingenvart. Hans fru Eva är för dominant och allmänt bitchig. Wilt drömmer om att mörda sin fru men det är mer fantasier och han skulle dock aldrig gå igenom med det. En dag när Wilt är ute och rastar hunden ser han Inspektor Flint som håller på att arristera en skurk men då Wilt omedvetet hjälper skurken att fly. Tre veckor senare tros en kvinna ha trillat ner i ett hål vid en byggnadssite, och Flint kallas till platsen, Wilters jobb ligger precis vid brottsplatsen och han kallas som vittne då papper med hans handskrift hittas nära brottsplatsen. Flint och Wilt möts igen för första gången efter olyckan, Wilt misstänks för att ha mördat sin fru. Med blod på en näsduk som bevis måste Wilt berätta hur han fick en smäll av en student, Han ringer hem för att bevisa att sin fru är hemma, men når bara telefon svararen, det är en mycket rolig scen och tvisten i scenen är för bra för att avslöja.  Wilt berättar för Flint vad som verkligen hände, en mycket lustig historia att efter en fest, en fest Wilt inte ville gå till men blev meddragen till utav sin fru.

 "I bet if we dug up these graves, we'd find a dead body in every one!"
"Well so would I!"

Han hittar en blowup doll som den sexgalne ägaren ger honom gratis, eller binder fast vid honom efter att Wilt råkas slås medvetslös. Eva hittar Wilt i en lustig situation då Wilt försöker ta sig loss från dockans grepp. Efter att ha grälat med sin fru åker Wilt hem men någon har placerat dockan i bilen och skrämmer honom så mycket att han krockar med bilen. I vrede tar han dockan och kastar den i ett stort hål och ett par vittnen ser detta.

 "If anyone's gonna murder my wife, it'll be me!"

WIlt som kom ut 1990 är en mycket udda story men en fantastiskt lustig sådan. Skådespeleriet är mycket bra och den brittiska dialekten är lika charmig som alltid. Griff Rhys Jones är lika rolig som han var i Not the 9 o’Clock news och Mel Smith briljerar i rollen som hans rival/fiende. Tyvärr är inte brittisk komedi lika bra längre så att se en äldre hysteriskt rolig, ett välskrivet manus baserat på en välskriven bok. Flints metoder som att låstas att ha Wilts fru men visar upp en annan uppblåsbar docka eller hans ordlekar för att lura Wilt är nog de små stunderna i filmen jag gillar allra bäst. Ju längre filmen pågår desto fler tvistar och nya galenskaper dyker upp i denna knasiga historia och när alla korten läggs på bordet känner man sig nöjd. Wilt får 4/5 guldkameror, en av de roligaste mysterie filmerna jag kan komma på såhär på rak arm.

 

Markus

blue is the warmest colour
2014-04-05

Nu är de dags att tackla denna franska film som verkligen märks att den är fransk, för dem talar franska, den är fylld av demonstrationståg, de är rödvin till maten och de är prat om kultur å folk som röker cigg å sånt. Och jag skriver detta nu indirekt eftersom filmen verkar vara känt för de så vill jag klarlägga att dem halvlånga grafiska sex-scenerna var som välgjort ”finnare” lebb-porr så dem som inte har nåt problem med sådan klipp uppskattar säkerligen dem scenerna.

 

”Adele (till vänster) spelad av Adèle Exarchopoulos och Emma (till höger) spelad av Léa Seydoux är båda suveräna, men jag har synpunkter på en av dem, men det är knappast hennes fel och jag kommer till det senare”

 

Handlingen som en slags lång penseldrags historia där vi får följa Adeles väg ifrån tonårslivet in i vuxen världen och hennes osäkerhet kring vad allt har att erbjuda samt då hennes kärlek med nån slags punking tjej i blått hår. Och mer än så finns inte att säg, för även om den fokuserar kring att hon är lesbisk så skulle hon lika gärna kunnat vara straight för problematiken med att vara lesbisk som straight i ett förhållande är vad jag kan anta är den samma som straight  vilket filmen demonstrera som i sin tur också är asskönt att den gör, äntligen en film som speglar att kärleken är ”blind”, korrekt sätt, och inte har med kön att göra. Men nog om detta.

 

”Eftersom titlen har ordet blått i sig, dras ens ögon till självklart allt som är blått i filmen och man försöker hitta nån slags betydelse i de.”

 

De som slår mig starkast är hur extremt, okej kanske inte extremt men hur duktiga alla skådespelare är, dem är oifrågsättbara som sina karaktärer och framförallt helt naturliga i sitt sätt. De jag med gillar är hur behaglig den är och att den bara liksom tickar på utan att nåt direkt nämnvärt händer till ett halv-svajigt men mysigt foto vars stil påminner lite om Triers stil fast utan alla Jumpcuts så man liksom sitter där och bara följer osäkra men ändå trevliga, enkla Adele som lever ut sitt liv. Jo, appråpå Adele så är de jag faktiskt tycker om mest med henne är hur hon äter, de sägs av henne i rullen att hon älskar att äta och de syns, hon äter med aptit och glufsar i sig de som ett försiktig men förvuxet barn i alla scener där hon äter och dem finns de många av.

 

”Nom, nom! Mat är min favorätt!”

 

Till de jag ogillade är svårare, kanske är de längden, (den är 3 timmar) Kanske är de att inget typ händer och man kan lätt känna sig smöming, vilket inte behöver vara nåt dåligt, jag somnade in gött till den några gånger. Kanske är de att den bara inte riktigt lyfter eller just tar tag i mig på ett personlig plan. Kanske är de för att dem snackar så mkt om kultur så jag känner mig som Adele som inte har koll på nåt sånt och att jag bara vill smita ifrån platsen och bli hamrad. Eller så kanske de är för att filmen spelar på så mkt blickar, rörelser och att avläsa social koder och jag vet faktist inte om de var tillräckligt spännande gjort. Mm, jag vet inte riktig om allt de jag nu skrev ovan störde mig eller om jag kommer gilla de mer vid omtitt...

Men en grej jag vet att jag ogillade konkret de är att den halv-punkiga bruden Emma, Adele blir så kär i är för typisk som lebb i sitt korta blåa hår, hade hellre sätt att hon haft än mer ”kvinnlig” stil av många anledningar. Djupare förklaring följer...

 

 
 
 
På bilderna ovan är samma skådis, anledning till att jag heller hade sätt henne mer se ut som bilden till vänster är inte bara för att hon ser enligt mig ser bättre ut, utan för att de hade passat filmens distanserade ifrån de såkallade ”normala filmen” temat bättre som filmen med har, istället för att hon blir kär i den halv-konstiga punkbruden i bilden till höger som känns drygt kliché och en ”samhällsbaserad” syn på den lesbiska kulturen och även fast jag sa innan att filmen speglar kärleken som blind så får man ändå försöka anpassa in de till ytan på sin films sekundära läggning.

 

Så filmen får därför 3 av 5 guldkameror, och för dem som vill se en lång kärleks historia om livet ständiga melodramatiska flyt plus lesbiska sex scener och en massa snack om kultur/konst så är detta definitivt en film för er.

 

Jonas Hansen 

 

The Silver Balls are back!
2014-04-05

I går var en oväntat lyckad dag. På Folkuniversitets jobbsökar aktivitet fick jag äran att visa en film
som fick lyckad respons av nästan samtliga i min grupp: Office Space!
 
Men vad som jag nästan grät av lycka av är den nya trailern på Phantasm 5: Ravager, som ska bli den
avslutande filmen i filmserien. Ettan från 70-talet är utan tvekan den bästa i serien, men fyran avslutades
på ett väldigt negativt sätt och nu är det 5an som jag hoppas på. Trailern kan ni hitta här:
https://www.youtube.com/watch?v=X1wOobOGa4w
 
That's one big ass ball!
Robin Andersson

Streets of Fire
2014-04-04

Jag var tveksam. I mitt huvud spelades en lustig bild av långa musikframträdanden som
leder till spontana dansnummer mitt på öppna och regniga gator. Men trots att filmens
beskrivning lät som en klumpig sörja så hade jag en svagt intresse av att ge filmen en chans.
Walter Hill gjorde senast Bullet to the Head med Sylvester Stallone.
Rockstjärnan Ellen Aim sjunger ett inbjudande intro till filmen på en välkänd klubb.  Men då kommer
ett motorcykelgäng in och ställer till med kaos. Ledaren, Raven, tar Ellen Aim till fånga och
de drar iväg efter ett litet krig på gatan. Snart kontaktas den stentuffe Tom Cody av sin syster
och får höra om hans ex-flickväns kidnappning. Trots att Tom är för hård för att erkänna
det så har han kvar känslor för Ellen Aim och tvingas jobba med hennes pojkvän Billy Fish
och den hårda McCoy för att rädda henne.
Jag är ingen stor rock'n'roll fantast, men dessa låter höjer en badass känsla till större nivå.
Michael Paré är bra som en skabbig huvudhjälte. Lägger man till hans grymma gevär så får
man en explosiv kombination. För att se motorhuvar på bilar flyga åt helvete i ett brinnande
inferno av hetta när de bemöts av ett skott är väldigt rogivande och välgjort! Detta vapen har
jag länge letat efter i film, men enbart Streets of Fire fångar känslan av hur mycket skada ett skott kan göra. Diane Lane spelar Ellen Aim. Även om jag inte har sett så mycket med henne så medverkar
hon bland annat i Jumper och den första Judge Dredd.  Men bäst av allt är Rick Moranis som den
sviniga och lagom kaxiga Billy Fish. Känns gött att se även en glasögon-orm kan spela en bastard.
Regissören heter Walter Hill och är känd från 24 timmar och Arnie-filmen Red Heat.
"The only problem with kicking the shit out of you is that it would be too easy"
Vad som känns lite svagare är att alla rollfigurer har samma svinigare attityder. Det påminner lite
om John Carpenters Vampires, där karaktärerna enbart skäller på varandra hela tiden. Fast denna
rullen lyckas ändå, både i sina slummiga kvarter och laglösa skurkar. Raven är ingen annan än
Willem Dafoe och att se denna onding få ett kokt stryk i slutets fist-fight är oerhört rogivande!
Sanningen är att alla kortare action-moment bygger upp till den stora finalen.
Mycket....intressant mode Raven har valt där.
Att filmen lyckas få in en rad sköna rock´n´roll musik i diverse scener förhöjer känslan. Musiken är
en del av filmen, utan att det förvandlas till en fånig musikal. Som avslutning vill jag säga att
filmens längd på 1 timma och 30 minuter passar gött och den ligger på nästan en bättre nivå
än Heavy Metal och dess uppföljare Heavy Metal 2000. 3 av 5 guldkameror.
 
Robin Andersson

It’s Alive!
2014-04-04

Efter att ha sett Basker case filmerna slår jag mig ner för att se vad jag kallade en syster trilogi, It’s Alive Filmerna som handlar om mutant bebisar som attackerar och mördar folk, precis som Basket Case blev det fler gummi monster och sämre resultat längre in man kom i trilogin. It’s Alive må vara en bättre trilogi men är det bra filmer?

 Give me my baby back,baby back, baby back

Paret Davis väntar barn och det är mycket nära födelsen. De skickar sin äldsta son till en kompis så han uteblir i bilden. De åker sedan direkt till sjukhuset där mamma Davis förbereds för födseln och Herr. Davis väntar spänt utanför. Vi får veta att den kommande babyn är stor för att vara en baby. Medans pappa Davis väntar kommer det dock ut en doktor springandes och helt blodig efter ett kraftigt rivmärke, inne i operationsrummet ligger alla doktorerna i en blodig hög och babyn är borta. Fru Davis ligger kvar och skriker på operationsbordet och kaos uppstår. Polisen kallas till platsen och det visar sig att doktorerna blivit anfallna av något litet med vassa tänder och klor…

 “ It kills like an animal, and we will destroy it as one”

Medans utredningen och sökandet efter mördar bebisen håller på attackeras och dödas många personer runt om i staden som korsar bebisens väg för det visar sig att We Got a baby on the loose and it’s a killer! Det värsta är dock att babyn har lokal sinne som en gud och är påväg hem till sina föräldrar och dödar alla som kommer ivägen.

 "Hunting and killing babies doesn't seem to be my specialty."

Scenen då John P. Ryans karaktär(Frank) får veta att hans nyfödda barn är borta är mycket snyggt gjort och Johns reaktion verkar legit. John gör ett mycket bra framträdande under hela filmen. Man får se skymfar att mutant bebisen under filmens gång såsom dess tänder, klor och andra kroppsdelar. Detta bygger upp lite spänning som betalas av i slutet. En av de mest kända scenerna i filmen är då ett mjölkbud faller offer för bebisen och en blandning av mjölk och blod sprutar ut ur bilen. Trots den fåniga storyn så tas handlingen mycket seriöst i filmen och blir bättre än man skulle kunna tro, läskig? Njah, bra? Helt okay. Det är ju endå Larry Cohen som står bakom kameran och har skrivit filmen och Cohen har ju skrivit Maniac Cop filmerna också så han är van vid att få dumma idéer att bli bra. Ett djupt samtal om hur Frankensteins monster oftast endast kallas Frankenstein, vilket var namnet på doktorn som skapade monstret och på något vis har identiteterna bytts, och tro det eller ej men detta samtal passar mycket bra in till vad som pågår i filmen då folk blir smått rädda för föräldrarna trots att det är deras monster baby som mördar folk. It’s Alive är långt ifrån en perfekt skräckis men den är underhållande, smått spännande och gör ett tappert försök att göra en idiotisk idé till en seriös film. It’s Alive! Får 3/5 guldkameror. En baby bortplockad, men de förökar sig snabbare än kaniner. Låt oss vänta ett jävla tag med att reviewa dem som vi gjorde med Basket Case uppföljarna bara för att.

 Markus

Basket Case 3
2014-04-02

Det blir ingen Troma Review till Mars då min dator har varit på lagning, men vi har något lustigare på lur..

Läs först om Basket Case och Basket Case 2 innan du börjar läsa denna.

Basket Case 2 var som Highlander 2, en skit uppföljare till en film som inte var så bra till att börja med, jag gillade Frank Henenlotters Brain Damage(som han gjorde efter att ha gjort Basket Case 1) mer än Basker Case och Frankenhooker ska jag se nån dag, men hur är Basket Case 3? kan den vara sämre än sin efterblivna föregångare?

 Robins reaktion till Total Recall remaken

Efter att Susanes död i förra filmen och Belils äckliga älskog föder Belils älskarinna ett pack med ungar. Granny Ruth tar med hela gänget på en road trip till en av Ruths vänner, Uncle Hal. De bygger upp Hals missbildade son till att vara ett riktigt monster, en när man väl får se fanskapet kan man inte göra något annat än gräva ner sitt ansikte i handen oh undra varför man inte stängt av filmen än. Men lyckan blir kortvarig då ett gäng rånare kommer en kväll oh skjuter Belils flckvänn och snor ungarna. Duane, Belil och resten av missfosterna ger sig ut på ännu road trip för att hitta dem. Det visar sig att kidnapparna är smutsaktiga poliser. Duane rymmer från gruppen och det visar sig vara det som tipsade poliserna. Mer händer inte faktiskt...Freaksen ger sig in på fängelset och försöker få ut ungarna GTA stil men med en tvist, tillsammans med Hals son Little Hal bygger de en maskin som ska göra Belil till en cyborg.

 "Oh Belail, you're such a cute killing machine..."

Basket Case 3 är lika illa som Basket Case 2. Det finns en anledning till att jag inte tog dessa 2 precis efter Robins review utav den första. Jag har alltid sett Baset Case trilogin som en syster trilogi till It's Alive trilogin, de båda innehållder mutanterade familje medlemmar, i första delen av trilogin finns det bara ett moster men ju längre trilogierna fortsätter ju fler blir de och i den 3dje delen byts miljön helt. Tyvärr är det endast första delen i båda serierna som är bra oh sevärda, men It's Alive 2 och 3 har faktorer som räddar dem såsom bra skådespeleri utav VISSA skådisar. Basket Case 3 är full av gross out scenes, dåliga masker och dåligt skådespel precis som del 2 oh de är ungefär lika bra...inte så myket skillnad annat än att i den här delen åker de på road trip för att rädda några ungar. Basket Case 3 får också 1/5 Guldkameror. Nu är det äntligen slut, se endast den första Basket Case och skippa de 2 uppföljarna. snälla låt bli.

 " There Only thing wrong with the Davis baby ....it's alive"

Markus

Samana Santa (Dödens Karneval)
2014-04-02

Samana Santa är påskhelgen i den spanska staden Seville. Detta innebär folkmassor på gatorna
och glatt folk överallt. Men en rödklädd mördare i huva är allt annat än glad. Denna killen har redan begått
ett dubbelmord och misslyckades med ett mordförsök. Till Seville kommer polisen Maria, som vill börja
på ny kula efter en tragedi i den förra staden hon befann sig i. Maria blir indragen i mysteriet och
tvingas jobba med en ung och smart, men kaxig polis för att hitta den skyldige.
 
Mira Sorvino är en amerikansk och tyvärr inte alltför känd skådis som bland annat medverkat i
Human Trafficking.
Minna förväntningar på Samana Santa var begränsade. Men i denna fartfyllda och färg-glada film
med mycket kultur och historia så faller inte intresset platt. Det dröjer inte ett bra tag innan saker börjar hända
utan vi kastas in i mysteriet ganska snart. Dessutom har jag en svaghet för Miro Sorvino. Trots att många
karaktärer är tagna ur kliché-boken så fokuserar man mest på olika händelser som sker, istället för
den fula dialogen.
En av de mest spännande scenerna i filmen.
Men det finns ingen scen som är överaskande bra eller sätter sig på näthinnan. Däremot så har den en del
smått spännande element. Som när Maria spetsas fast i en trappa med ett spjut i handen och nästan dödas av
den rödklädde mördaren. Det var en överraskande scen som dök upp relativt tidigt i filmens gång. Trots detta så kunde jag snabbt räkna ut mina misstänkar kring vem mördaren var.
 
Det finns egentligen inte mycket mer att säga om Dödens Karneval så jag ger filmen 3 av 5 guldkameror. Lättglömd men helt okej.
 
Robin Andersson.