The Pink Panther 2
2014-06-29

Om du inte fick nog av negativt övervåld i dålig förklädnad som humor och dåliga uttalanden som bara kan beskrivas som stötande kommer här Rosa Pantern 2 med samma människor förutom Kline som var den enda smarta nog att hoppa av, istället spelas Dreyfus idag av humor legenden John Cleese som även han gör en av sina sämsta insatser i en film hittills.

 "Let me bring you up to speed... We know nothing. You are now up to speed."

Tydligen donerade beyonce sin förre detta festmans sista gåva, Den Rosa Pantern till ett museum, men där är den som vanligt inte säker då en mästertjuv som hoppar från kontinent till kontinent och snor ovärderliga skatter och det enda som finns kvar efter diamanterna är ett visitkort med Tornado skrivit på det. Italien, kina och Japan bygger en special grupp med super snutar som ska fånga Tornadon, och de vill ha Clouseau i detta gäng, vilket själv klart gör Dreyfus rosen rasande, fast inte på ett roligt sätt. Men efter mycket gnäll från Dreyfus blir Clouseau representant åt Frankrike. I gruppen finns nu Pepperidge från Storbritannien, Vicenzo från Italien, Kenji från japan samt Sonja från Indien, fast hon inte är indisk.  Clouseau och hans tidigare kärleks intresse, Nicole har det dock lite svårt i förhållandet då han en gång satte eld på en hel restaurang av misstag och nu håller italienaren Vincenzo på och stöter sönder på henne och Sonja verkar vara kåt på Clouseau. Men just när Clouseau ska åka till den förra brottsplatsen blir Rosa Pantern stulen som han förutspått så hela ”dream teamet” samlas för att hitta ledtrådar. Eller ja, resten gör det medans Clouseau försöker vara rolig och klantig men misslyckas konstant och gör en bara irriterad. Alla ledtrådar riktar sig mot en viss Avellaneda, en tidigare mästertjuv som dragit sig tillbaka från brottets bana så han har kontakter. En av dessa kontakter dyker upp efter alla andra har gått och avslöjar att en av medlemmarna i Dream Teamet jobbar för honom, en av Dream Teamet är tornadon!

 "Would you - even though it may lead to injury - marry me?"

Under hela filmen är det uppenbart vem som har stulit alla prylar, det är lika uppenbart som en sönder sliten kudde och en hund som sitter i hörnet med skam i blicken. Triangeldramat har man sett 10 000 gånger förut och även det är uppenbart hur det slutar. Då förra filmen hade lite kul med nytt material, en diamant mitt under fotbolls VM så miljön är mer fotbolls inriktad medans Rosa Pantern 2 är lika medioker som vilken 80-tals b-smörja som helst. En tråkig och irriterande film som får sin föregångare att framstå som helt okay. Många försök till skratt men alla är förjäves. Skippa denna onödiga uppföljare till en onödig remake. Rosa Pantern 2 får svag 1/5 guldkameror

 Markus

Detta var den allra sista Rosa Panter filmen! Tack för att du har läst mina recensioner utav hela serien, en serie med många hits och miss några rejäla träffar och några katastrofala missar. Spana in dem själva men skippa över Inspector Clouseau och resten av filmerna som gjordes efter Peter Sellers död. Tack för mig!

Leaving Las Vegas
2014-06-29

Jag är, tror det eller ej, en människa. Och som en vardaglig sådan så slösar jag tid på onödigheter.
Saker som jag vill fylla mitt liv med tills jag dör. Saker som egentligen inte kommer lägga så stor
värdering på vad min omgivning gillar eller tycker om mig. Nu finns det säkert många som säger
att livets mening är barn och familjen. Folk som påstår att livet är perfekt för att man skaffar familj.
Bullshit! Det finns fortfarande krig, räkningar som ska betalas och torra kakor som inte borde göras.
Vi lever i en värld. Inte ett paradis.
Nicolas och Elisabeth gör ett oerhört bra jobb.
Nicholas Cage spelar Ben, en alkolist till 99%. Alltid full. Hans vänner vill att han ska rycka upp sig
och omvärlden vill förändra honom till en vanligt deprimerad person som inte försöker fly verkligheten.
När Ben får sparken så får han en sista check. Med denna check drar han till Las Vegas för att supa
sig själv till döds. Väl på plats råkar han springa på horan Sera och de båda blir ett omaka kärlekspar.
 
Hur kan min introduktionstext ha någonting att göra med filmens handling? Ganska självklart. Ben har
på sätt och viss accepterat sitt fall. Han är redan alkolist. Medans de flesta filmer skulle vilja att han hamnar
på torken och blir accepterad av samhället, så tar denna filmen i en annan riktning. Ben mår som absolut
värst om han inte har sprit i kroppen. Han har lämnat ifrån sig en fru och ett barn och är själv knappast
någon förebild. Han har bestämt sig att han ska dö lyckligt i Las Vegas.
Trots att detta mörka drama är någorlunda deprimerande så är den filmad med oerhört vackra bilder.
När Sera häller sprit över sin nakna kropp och kysser Ben så ser det hela ut som en reklam för
spriten. Las Vegas är bländande vackert och ytligt på ett sätt som går hand i hand med Cages
stundtals mäktiga överspel och ytliga syn på livets goda.
En kvart in i filmen kommer förtexterna. Rekord?
Hur kommer det sig att denna film kunde ge en sådan djup påverkan hos mig? Själv dricker jag knappast
någon sprit alls. Testar jag en öl så är det kanske en klunk på ett år. Men som alla andra finner jag
en form av komfort att bli förstådd som människa. Och som människa har vi motgångar.
Och finns det inget annat i livet förutom motgångar så kan man ju lika gärna finna sig i det.
Ben lever för spriten. Han vet att den kommer döda honom. Men han bryr sig bara inte.
Cage is sin storhetstid. Perfekt kombo mellan överspel och drama.
Filmen får 4 av 5 guldkameror. Kan mycket väl vara en av mina favoritfilmer.
 
Robin Andersson

Superstition (2001)
2014-06-27

Inte att bli förknippad med filmen med samma titel från 1982, eller den nya filmen från 2014.
Nej, detta är en thriller med Mark Strong och David Warner som större namn. Den sistnämnda
spelade bland annat Thomas Eckhart i Twin Peaks och även medverkande i Tron från 80-talet
bland andra titlar. Även Alice Krige som spelade Christabella i Silent Hill filmen dyker upp
i en mindre, men ack så viktig, roll. Regissören, Kenneth Hope, har inte återvänt till sin filmkarriär.
 
Julie drar till Italien för att jobba som barnflicka och det mesta verkar gå vägen. Tills hon vid två
tillfällen råkar befinna sig i huset när det börjar brinna. Andra gången dör spädbarnet och föräldrarna
misstänker att hon varit inblandad. Antonio (Strong) blir Julies advokat i fallet och hans motståndare blir
även den som ville att han skulle vara Julies advokat. Detta är en intressant infallsvinkel då båda
motståndarna försöker hitta ett svar i fallet med varandras hjälp, samtidigt som de motsätter varandra
i fallet! Udda.
Superstition är inte så jättebra i sin grund. Den fallerar på att manuset är inspirerade på verkliga händelser.
Därav så vet den inte vad den vill säga. Att det är en intressant historia man borde göra film av? Eller
att häxor kanske finns? Eller att våra djupaste tragiska händelser i livet kan påverka vår omgivning med
onda makter? Jag vet inte riktigt, för det mesta blir en gröt av ointressanta aspekter. Vilket även leder till
ett klyschigt slut som inte är så minnesvärt.
Det är mycket fokus på detaljer.
Men i all denna kritik finns en gnutta hopp. Karaktärerna är intressanta och skådespelarna gör en
väldans bra jobb! Den gullige mamman visar sig vara ett rötägg som vägrar inse att hennes man
flörtade med Julie och även försökte angripa sig på henne. Julie i sin tur spelas väldigt bra av en
blyg och lagom förvirrad Sienna Guillory, som tyvärr inte har så stort namn i branschen. Hennes
stora namn var som Jill Valentine i Resident Evil filmerna.
Övertygande och väldigt attraktiv madonna.
Utöver karaktärerna så har filmen starka, vackra kontraster i scenerna som ibland påminner om
Susperia i sin färgstarka toning. Men detta överanvänds inte alltför mycket.
 
Filmen tilldelas 3 av 5 guldkameror, då den lyckas behålla en konstnärlig närvaro. Detta håller
intresset genom filmens gång.
 
Robin Andersson

The Pink Panther
2014-06-26

Det var dags att introducera en ny generation till den en gång fantastiska serien Rosa Pantern, men med Peter Sellers död och 2 dumma uppföljare som inte fick en att skratta en enda gång och denna versions Clouseau? Steve Martin som kan vara roliga men i dessa filmer? HAHA oh gud nej.

 "So, you are Yuri the trainer who trains."

Frankrike är i final i Fotbolls VM mot Kina, Där Frankrikes coach, Yves Gluant har en ring med en speciell diamant på, Den Rosa Pantern. Frankrike gör ett sista mål i finalen och vinner men mitt i allt jubel dör Yves via giftpil och hans diamant borta. Kommissarie Dreyfus, denna gång spelad Kevin Cline som bestämmer sig att skicka en inkompetent sate som ska få världens uppmärksamhet medans Dreyfus själv ska leda en hemlig utredning, kort sagt Clouseau får jobbet att hitta diamanten för första gången i detta alternativa universum. Till sin hjälp får Clouseau Gilbert Ponton som ska vara assistent men egentligen är Dreyfus personliga kontakt. Som om det inte vore nog har Clouseau ett kärleks intresse vid namn Nicole som också har irriterande accent. Clouseaus första misstänkta är Yves flickvän spelad av Beyonce Knowles som troligen skulle kunna undgå straff för mord i verkliga livet, men hon charmerar Clouseau så mycket så att han avsäger Beyonces skyldighet på 5 sekunder. Härnäst går Clouseau genom varje jävel i Gluants forbolls lag. Men innan några ledtrådar dyker upp dyker det upp flera mordgåtor och döda människor.

 "Stop browbeating her! Can't you see she is sexy?"

Medans Sellers accent nästan aldrig blev uttjatad är Martins accent överdriven 20 minuter in. Varje skämt går ut på att någon skadar sig och om du tycker denna film är rolig är du sadist. Det är troligen Steve Martins värsta roll då hans version av en klassisk karaktär blir mer uttjatad än explosioner i en Michael Bay film. Clouseaus och Ponton försöker slåss som Clouseau och Kato i de äldre filmerna men då man inte ville ha med en politisk inkorrekt karaktär i sin film så Ponton togs in som streightman och Kato men är lika illa som i Godzilla filmen. Hur låg är komedin i denna film? Det finns fis skämt som ska vara hysteriska… Såhär i Fotbolls tider var det en glad olycka att denna film utspelar sig under Fifa World Cup liknande event. Finns inte så mycket att säga annat än att Rosa Pantern inte gör sina föregångare rättvisa och skådespelarna gör dåliga imitationer av sina counter parts. Filmen får 1/5 Guldkameror

Markus

Son OF the Pink Panther
2014-06-23

Rosa panter filmerna var ett sägen av dåtiden men 1993 återvände de helt oväntat med Son Of the Pink Panther med Roberto Benigni i huvudrollen, efter Pinocchio hatar jag Beningi men han var acceptabel i La Vita E Bella och min personliga favorit med han är Johnny Tandpetaren. Men i Son Of the Pink Panther är han mycket irriterande och jag känner mig som Dreyfus och får vibbar av Pinocchio. Ush.

 "I knew a man named Jacques. When he died, ten years ago, I thought "Thank God!" I never thought another one like him could exist... and then I met your son."

Vi må vara tvungna att dras med Roberto, men för att upplevelsen inte ska bli allt för outhärdlig har Robert Davi(Maniac cop 2, Goonies, Showgirls) en biroll, nice.  Historien går ut på att en prinsessa från Lugash kidnappas.  Dreyfus krockar med kidnapparna och saker blir inte mycket bättre då en idiot till snut avbryter för att klara upp olyckan. Dreyfus får tillbaka blickar från en kollega han hade 10 år sedan. Polisen heter Jaques Gambrelli och hans mor är Maria Gambrelli från A shot in the Dark.  Dreyfus får i uppdrag att hitta prinsessan pga Frankrikes starka politiska band med Lugash.  Efter att Dreyfus möter och räddar livet på Gambrelli bjuder Jaques in honom hem till sig för att möta sin mor, Maria som till Dreyfus stora förtvivlan berättar att hennes son är Clouseaus. avkomma Skurkarna som kidnappade prinsessan vill nu har död på Gambrelli då han sett prinsessan i deras förvar.  Gambrelli hittar skurkarnas läger och åker fast men då prinsessan och Gambrelli ska förflyttas då gömstället inte är säkert lyckas Gambrelli (hög på lugnande droger) fly och får veta att kidnappningen av prinsessan är en bricka i ett mycket större spel och Dreyfus och Mrs. Gambrelli blir mer vänliga mot varandra, hint hint.

 "Your father played the violin. Not well, but passionitely. He made love the same way."

Jämnfört med Sleigh i Curse är Benigni inte helt outhärdlig, ja filmen är dålig men det är mycket mer saker som händer och fler goda försök till komedi. De lånar många skämt från tidigare filmer till denna och då ingen kan fylla i Sellers skor är det en fin tribut. Det är även vemodigt att se Herbert Loms sista tappning av Dreyfus en allra sista gång men han ger järnet som den kämpe han var. Benigni är inte rolig men jämnfört med Sleigh karaktären från innan är han en vandrande cirkus. Robert Davi är lika stenhård som vanligt men får in några bra försök till billig humor. Jag trodde aldrig jag skulle säga detta om en Benigni film som inte hade Tandpetare i titeln men detta är den bästa Rosa Panter filmen efter Sellers död fast den är helt fri från gapskratt så har den hjärtat på rätt sida och försöker återuppleva serien, inte bara tjäna in snabba pengar som de 2 tidigare. Blake Edwards sista film vilket är tragiskt då detta komiska genis sista film blev en så rutten upplevelse men det hade varit mycket värre om Curse varit den sista. Jag hatade verkligen Curse och i jämförelse är denna mycket bättre, nästan bra. Curse är helt klart den sämsta i serien och en av de värsta komedier jag sett, Inspector Clouseau är nästan lika förjävlig den med. Son Of the Pink Panther en dålig, men inte lika outhärdlig film så den är värdig 1.5/5 guldkameror.

 Markus

X-Men: Days of Future Past
2014-06-22

Chris Claremont och John Byrne skrev en mörkare framtidsskildring för X-Men i Days of Future Past
någon gång under 80-talet. Tack vare seriens mörkare aspekter så gick X-Men in i en ny, mörkare
era.
 
 
I filmen med samma namn så är det inte Kitty Pride som åker tillbaka i tiden. Utan Wolverine!
Han åker från en dystopisk framtid där mutanter och människor slaktats till det lugnare 70-talet
för att avstyra en katastrof. Målet är att undvika att Mystique dödar dr Bolivar Trask och i sin
tur skapar olika händelser som leder till att mördar-robotar förvandlar världen till förödelse.
Uppdraget låter relativt lätt, men Wolverine får träffa en sluskig Professor Xavier och hans enda
vän, Hank McCoy. Här kommer ett drama fram där samarbetet inte är det lättaste.
 
När filmens trailer visade en massa action så var jag rädd att det skulle bli överflödigt. Samt att
filmens tidslinjer och många karaktärer skulle leda till en plastig och ytlig film som The Last Stand.
Så, med en stor glädje kan jag meddela att ni inte behöver vara rädda. Dussinaction-scener avvecklar
varandra, fast med konsekvenser för storyns utveckling. Inte bara som show-off. Och karaktärerna
balanserar varandra på ett imponerande sätt.
 
Dinklage gör ett perfekt jobb som Trask och bättre val kunde man nog inte hitta.
Filmens huvudskurkar är Sentinels. Bolivar Trasks robotjättar är inställda på att slakta mutanter.
Vilket leder till den mörka framtiden. Men även om Boliver skapade dessa giganter, så är han inte
skurken. Inte heller Magneto som på egen hand försöker stoppa den onda framtiden.
Allt är lite av en gråzon där karaktärernas motivationer utvecklas och håller fokus.
 
Maximoffs scen är den absolut bästa.
En av de mest omtalade karaktärerna, Quicksilver (i filmen heter han Peter Maximoff), är inte
bara komisk utan riktigt häftig. När han har sin show-time höjs filmens värde. Annars kan filmen
uppfattas som lite seg och klumpig. Striden i framtidsvärlden är inte så imponerande. Kan det vara
filmens producenter som ville ha denna duellen? Men i det stora hela gör Bryan Singer ett bra
jobb. Enda felet är att i framtiden ser alla skådisar nästan lika unga ut. Det stämmer
inte alls överens med den tidigare
 
3 av 5 guldakameror. X-Men 2 förblir nog bäst i mitt tycke.
 
Robin Andersson
 
Ser verkligen fram emot X-Men: Apocalypse
 
 
 

Steel (1997)
2014-06-21

Det finns vissa filmer som är så ologiskt dumma i hela konceptet att det nästan är hypnotiserande.
Så är fallet i denna kassa superhjälte-filmen med Shaq O'Neal som DC Comics Superman-wannabe
Steel. Faktum är att logiken i filmen är så fel att jag såg hela skiten på TV inklusive reklam. Det var
nästan värt det!
Detta ser nästan lite för surrealistiskt ut.
 
John Henry Irons är en vapenexpert som råkar ut för en hemsk olycka. Detta leder till att hans vän
Susan Sparks skadas och hamnar i rullstol. John lämnar sitt yrke då han inser att vapnet han
skapat kan döda folk (eh....vad trodde han vapen gör egentligen?). Detta nya unika supervapen
han varit delaktig i att skapa ligger i fel händer och nu tvingas han klä ut sig till ett klumpigt kylskåp
i grå metall enbart för att få sin röv sparkad om och om igen i ytterst komiska scener.
 
När man gör en superhjälte så kan det vara till fördel att superhjälten oftast ligger i underläge,
men Steel hamnar i konstant puckade ögonblick som gör att tillochmed skurken måste vara
ytterst hjärndöd för att inte kunna döda Steel. Judd Nelson från Breakfast Club spelar Steels
nemesis. Hans plan är att använda sig av den nya otroliga tekniken Internet för att få tag på
olika köpare som vill ha hans vapen. Vapnet skjuter typ ljudvågor eller nått sånt.
 
Ibland undrar jag om Shaq är data-animerad eller tecknad eller nått. Ni får tolka denna meningen
precis hur ni vill, för jag vet inte varför jag skrev det.
 
Steel får hjälp av Richard Roundtree (SHAFT, Oh, yeah...) som är den enda som kunde möjligtvis
vara badass hjälte i filmen. Tillochmed Sparks skulle vara badass som den första superhjälten
i rullstol. Men John Henry är titelhjälten. Skamligt då han ser så ful ut att alla måste hålla sig för skratt
under inspelningen. Känns som att regissören bara ville döda hans potentiella framtid. Förövrigt
är regissören Kenneth Johnson, som skrivit många episoder av nya och gamla V samt Den Otroliga
Hulken från 70-talet. Som författare är Kenneth veteran, men som regissör känns titlarna ganska mediokra.
 
Shaq åker på hoj med sin stora magnetiska hammare som gör mer acting än Shaq.
 
Jag skulle gladeligen vilja skaka hand med den hjärndöda hillybilly som trodde att Shaq O'niell kunde
bli en actionhjälte. Kolla bara på Shaq Fu, det mytomspunna spelet vars legendariska urselhet lett
till många begravningar av ungdomar som bara inte orkar leva längre. May them rest in peace.
Steel får 1 av 5 guldkameror. Men eftersom allt i filmen är så jävla misslyckat så vill jag nästan
ge en nolla.
 
Det ska bli skönt att svalka sig i X-Men: Days of future past nu ikväll.
 
Robin Andersson.
 
 

Curse Of the Pink Panther
2014-06-20

Som om det inte vore nog med att de försöker göra en helt ny serie av Rosa Pantern gör de det mest oförlåtliga! ANVÄNDER stockfootage från The Return of Pink Panther. Åter igen blir Rosa Panter diamanten stulen och då Clouseau är spårlöst borta och antas vara död finns det ingen somär kapabel till att hitta den. Som tur är finns det en dator som kan avgöra vem som är mest lik Clouseau och det är menat att ge den som är mest lik Clouseau uppdraget att hitta diamanten. Resultatet? Clifton Sleigh, en misslyckad snut som sabbat massa undercover uppdrag hitils. Karaktären är skit dålig. Hur är humorn då?  Ja första skrattet kommer ca min 15 in i filmen, inget bra resultat, det är Dreyfus som bidrar till det såklart. Sleigh är en ren kopia av Clouseau, hans chef vill mörda honom och han flubbar fler brott än han löser. Dreyfus om programerade datorn så att en idiot skulle få i uppdrag att hitta pantern och den försvunna kommissarien så de båda förblev borta istället för den super snut datorn var menad att hitta.  När Dreyfus väl träffar den nya inspektören klantar sig Sleigh till det rejält och knockar stackars Dreyfus från 3dje vången och han hamnar i rullstol. Dreyfus ser mycket av sin gamla fiende i det nya blodet i polisstyrkan och fruktar det allra värsta, hade Clouseau släkt?? Sleighs resa leder honom först till Cato sedan till maskeradaffären där Clouseau köpte alla sina kostymer, det är trevligt med gamla ansikten men tyvärr bidrar de inte mycket humor till filmen och kunde ha skippats helt och hållet för att göra filmen kortare.

 Den här filmen har INGA bra Qoutes och skulle jag säga något skulle jag bara säga hur äckligt jävla dålig filmen är!

Det som riktigt känns i själen är att det är Blake Edwards som skrivit och producerat den här smörjan, han kan så mycket bättre och det första stora skämtet i den här filmen? En man utklädd till kvinna hahahaha! Illa som fan! Det enda positiva är tvisten att Clouseau är en av karaktärerna i filmen i förklädnad och för att inte förstöra för mycket är det väl ett rätt fint avslut och kul att veta att Clouseaus historia slutar lyckligt, men resan dit är lång och outhärdlig. De försöker verkligen göra Sleigh till den nya stjärnan i serien men då både publik och kritiker avskydde Curse och Sleigh syntes aldrig i en annan film. Det finns inget kul med honom, ingen rolig accsent och han är även inte omtyckbar alls, han gör ingenting för att man ska gilla honom, både Niven och Sellers gjorde allt för att bli omtyckta i den allra första Rosa Panter filmen. Den enda som bidrar med njutbart material är åter igen Herbert Lom som Dreyfus. Sleigh skämten består mest av dragqueens, gå på dejt med en docka och överleva överdrivna situationer, inget skämt kammar hem några poäng. Curse of the Pink Panther får mycket svag 1/5 guldkameror då de inte pissar ner Pink Panther mythosen helt och hållet och för att Dreyfus är lika kul och att Roger Moores(James Bond) cameo är tillfredsställande. Men helt klart är Curse den sämsta i serien men Inspector Clouseau är en nära 2a. Nu är det bara 1 enda film kvar i serien och det kan vara den värsta hitils!  Och med denna film kan jag även meddela att vi har gått igenom hela Halloween Thorn-Trilogin, nej seriöst Return, Revenge och Curse användes senare till Halloween sequels den enda skillnaden är att varannan film hette return, revenge eller curse medans i Halloween serien var de alla i rad.

 Det är kul och lustigt samtidigt.

Onödig fakta, Ed Parker som spelar ninja mästaren Mr. Chong är grundaren till Amerikansk Kenpo Karate som jag själv utövade i många år innan jag var tvungen att sluta med det pga sjukdom.

 Markus

Trail of the Pink Panther
2014-06-18

Peter Sellers var död, Rosa Panter filmerna på top och allt som återstår av Clouseau är borttagna scener. Vad göra? Gör en film där huvudkaraktären försvinner från filmen såklart! Det är nu Rosa Panter filmerna sjunger på den sista versen och Blake Edwards och MGM sparkade sönder en död häst.

 "The thought of a world without Clouseau fills me with delight."

Än en gång blir Rosa Panter diamanten stulen och vem är bättre på att hitta den än Clouseau? Trots Dreyfus rånekan får Clouseau uppdraget att hitta diamanten Än en gång. Dreyfus får lust att döda sin ärkefiende igen och det är han inte ensam om då maffian är ute efter Clouseaus huvud återigen. Istället för att åka till Lugash där diamanten blev stulen åker han till London där Sir. Charles Lytton åter igen spelad av David Niven ska befinna sig…han bor dock i Frankrike… Dreyfus skickar då Clouseau till Lugash trots att han fått order om att skicka hem honom efter att ryktet om maffians mordförsök blivit  konstanterat. Men på vägen till Lugash försvinner Clouseaus plan spårlöst och Dreyfus blir överlycklig. Då en reporter försöker klura ut vad som hänt stackars Clouseau blir hon filmens huvud karaktär och hon söker upp flera viktiga karaktärer från tidigare filmer och visar stockfootage för att dra ut på tiden men samma män som troligen dödat Clouseau är nu ute efter reportern.

 "I will read my opinion and give you yours most carefully."

Filmen börjar med en tillägnelse till Peter Sellers, den enda och riktiga Clouseau….sedan gjorde de en hel hög med filmer där de försöker ersätta honom, hyckleri is thy name. Det enda skrattet från filmen kommer från Dreyfus då det endast är borttagna scener med Clouseau som är med och jag förstår varför de blev borttagna ur de filmer de var menade för. Efter Clouseaus plan försvinner sprör de ut tiden mest med cameos från tidigare roller och stockfootage ur tidigare Rosa panter filmer. Tyvärr hade David Niven amyotrofisk lateralskleros och kunde inte tala på film så hans röst är dubbad för hans korta cameo. Ja filmen består mest av cameos, borttagna scener och stockfootage så atte…. Det är som att reviewa Puppet Master : Legacy som endast består av tillbaka blickar från tidigare Puppet Master filmer och räknas inte som en officiell uppföljare. Trail får 2 av 5 guldkameror endast pga Dreyfus. Härnäst blir det den sista spiken i kistan som är Rosa Panter serien.

 Markus

Phenomena (Anderssons recension)
2014-06-15

Jo, jag är helt medveten om att Markus redan recenserat Phenomena och en rad andra
Dario Argento produktioner. Men han och jag har olika bedömningar kring olika filmer,
så här är min presentation av samma film! Phenomena är den första Argento-filmen
som jag såg. Därav även den första Giallo-filmen. Jag lånade den av Möller en sommar
och har sedan dess alltid sett denna film som en perfekt sommar-rysare.
Jennifer (Jennifer Connelly) beger sig till ett internat där unga kvinnor försvunnit under mystiska
händelser. Man misstänker att en serie-mördare härjar, men inga bevis har hittats. Samtidigt som
detta enigma förekommer börjar Jennifer upptäcka sig kunna tala med insekter, samt att hon
har en dålig vana av att gå i sömnen. Detta ställer till med problem för Jennifer, som gång på
gång dras in i mordmysteriet mot sin egna vilja.
 
Filmen utspelar sig i Schweiz och har en enastående miljö med stora berg och vackert
konstruerade byggnader. Detta spelar en stor roll om man vill göra en film som balanserar
grotesk skräck med miljö-omfång. Redan i introt hör vi en ekande trumpet i ledmotiv som spelas
i enkla, men hypnotiska toner. Detta blandas med den ökända opera-sången och även
häftiga, men oftast felplacerade låtar av Motorhead och andra rockmusiker. När vi ändå
nämner lite kända namn kan jag passa på att påpeka att Donald Pleasence medverkar
som en kär vän till Jennifer.
En av filmens finare scener då Jennifer öppet säger sin kärlek till flugorna som hjälper henne.
Som vanligt när det gäller Argento så är det oftast mest fokus i långa dialoger.
I detta fallet är dialogerna inte bara utdragna, utan även konstigt utförda. Kan ha att göra
med att Argento är italenare och majoriteten av skådespelarna är av engelskt ursprung.
Vad som även stör mig som mest är allt jädra skrikande! Är det inte Jennifer som vrålar
av terror så är det apan som vrålar av vrede. Just det, det finns en apa med i filmen.
Denna apa råkade skada Jennifer Connelly under inspelningen av misstag.
En annan intressant fakta är att Darios filmer, inte minst Phenomena, inspirerade till
peka och klicka skräck-spelet Clock Tower till playstation 1.
Nasty!
Nu när jag sitter här i mitten av natten och skriver denna recension så måste jag erkänna en
sak. Jag hoppas jag inte drömmer några mardrömmar! För Phenomena kanske inte visar
så mycket blod, men den sparar inte på maskar, avhuggna huvuden och vanskapta barn!
Effekterna är verkligen minnesvärda, särskilt mot slutet.
 
Lite seg men en bra början till Argentos Giallo-filmer. 3 av 5 guldkameror.
 
Robin Andersson.
 
 

Revenge of the Pink Panther
2014-06-14

Peter Sellers hade tänkt göra fler Rosa Panter filmer, vissa utan Blake Edwards, han lyckades avsluta en, Revenge of The Pink Panther innan Sellers själv dog av en hjärtattack.

 "You mean Douvier killed a wandering transvestite just to impress his godfather?"

Massa korrupta affärsmän i snygga kostymer vill ha fri väg till att göra allt de vill så som droghandel men med ett visst hinder i vägen måste de göra sig av med sagt hinder först….hindret? Frankrikes bästa polis inspektör Clouseau. Än en gång är Clouseau måltavla för fler mordförsök än Rosevelt. Trots att en bomb sprängt ett helt kvarter överlever kommissarien. Affärsmännen ger sig inte utan skickar istället in en karatemästare för att ta tag i saken och i en humorist tvist hamnar karatemästaren mitt imellan Cato och Clouseaus ikoniska fight.  The French Connection som gruppen kallar sig lurar in Clouseau i ännu en fälla som slutar med att han kör in i ett träd och hans bil exploderar. Clouseau dödsförklaras så polis stationen tillkallar den nu botade Dreyfus för att lösa Clouseau död. Det det visar sig dock att mannen i den exploderande bilen var en transa som hade (under pistolhot) stulit både Clouseaus bil och kläder och sedan råkat ut för French Connections fälla. Under kommisariens flykt hamnar han öga mot öga med Dreyfus som svimmar vid synen av sin dödsfiende. Clouseau åker hem och hittar att Cato gjort ett bordell av hans gamla lägenhet. I en underlig tvist är det Dreyfus som får i uppgift att hitta Clouseaus mördare så nu är det både han själv och hans missnöjda fiende på jakt efter Clouseau.

 "Ooohhh, sixteen chests on a dead man's rum"

Den avslutande delen är rolig mycket rolig, men tyvärr är inte Story på top. Det finns mycket roligt och det räddar filmen, skurkarna är dock inte så intressanta som Dreyfus eller Phantom. Som sista filmen i serien med stjärnarn är det ett fint avslut men jag hade gärna sett några filmer till då serien fortfarande hade mycket bensin i sig om man ska säga så. En sak jag verkligen gillar med denna film är att tjärnaren Cato (en publikfavorit) har en större roll i handlingne och till och med hjälper till i klimaxet. Dreyfus är lika rolig som vanligt, jag älskar verkligen denna karaktär. En av de bästa scenerna är då Dreyfus ska hålla tal på Clouseaus begravning men kan inte hålla sig från att garva pga alla fina saker som står i talet. Detta är också Blake Edwards sista bra Pink Panther film då han senare skulle försöka återuppleva serien med nya karaktärer som var förfärliga, men nu hoppar vi fram. Revenge är underhållande som fan och en bra uppföljare till Strikes Back och  som sista bra film  och Sellers sista presentation av Clouseau är det både uppskattat och vemodigt att se filmen. Revenge of the Pink Panther får 3.5 guldkameror av 5.

 Markus

The Pink Panther Strikes Back
2014-06-12

Efter att nästan ha mördatClouseau sitter Dreyfus på mentalsjukhus och behandlas för sitt hat mot sin forna kollega. Clouseau har redan tagit över Dreyfus jobb som kommissarie men Dreyfus är fast bestämd att ta tillbaka sitt jobb och tiden har kommit då han ska släppas från psyket….tyvärr dyker Clouseau upp för att hälsa på sin förre detta boss. Allt förstörs dock då Dreyfus hamnar på gamla banor och vill mörda Clouseau igen vilket leder till att han inte blir frisläppt. Som hämnd flyr Dreyfus från sjukhuset och gör det till sitt livs uppdrag att döda Clouseau med bomber och brak, nej seriöst Dreyfus försöker spränga Clouseau tillsammans med Cato och hans lägenhet men som tur är överlever Clouseau. På andra håll i landet flyr en bankrånare vid namn tournier från ett tåg på väg mot fängelset med hjälp av en medhjälpare. Medhjälparen är Dreyfus som bygger upp en grupp av kriminella genier som ska döda Clouseau, kidnappa en professor och råna en av Paris största banker på 20 miljoner franc. Professorn som kidnappas blir Clouseaus mål i filmen, första riktiga Rosa Panter filmen (bortsett från Shot in The Dark som inte har Pink Panther i titlen) som inte handlar om Rosa Panter diamanten. Med hjälp av professorn ska Dreyfus bygga en domedagsmaskin som ska användas såvida inte världen ger honom Clouseaus huvud på en skinande tallrik.

 "Cato! You imbecile, not now Cato!"

Efter Shot in the Dark är Strikes Back min personliga favorit i hela serien. Att ha Dreyfus en av de bästa poliser i film historia som huvudroll och som skurk, inte vilken skurk som helst, en jävla James Bond skurk! Epic! Utrustat med ett slott värdigt Dracula och allt. När han inte begår brott spelar han piano som han vore Fantomen på Operan. Det är mycket humor och komiskt våld (det bästa slags våld), nästan cartoonish våld.

 "Do you know what kind of a bomb it was?" "The exploding kind."

Det är underligt att se en Rosa Panter film på sådan global skala. Det brukar alltid handla om mord eller en stulen juvel, nu gäller det att rädda världen. Fram tills nu har det mest varit Dreyfus och Clouseau som stått för de riktigt roliga stunderna, men i Strikes Back får de flesta karaktärer ett eller fler skratt vilket är mycket underhållande så man inte sitter och väntar på att nån av dessa 2 karaktärer ska komma in i bild utan att nu kan det komma ett skratt när som helst. En brilliant del ur serien och absolut en av de bästa, 4/5 guldkameror

 Markus

Direct Contact
2014-06-11

Dolph Lundgren har gjort massvis med dåliga direkt till DVD-filmer. Så dåliga att en snubbe
ville göra en film med titeln: Direct to VHS. Idén avslogs och istället kom Direct Contact.
Detta var ett skämt....jag beordrar er att skratta.
 
Mike sitter i fängelse och blir misshandlad av vakterna på daglig basis, bara för att han envisas
att ha en blå dunjacka och vara den enda fången som duschar och använder diverse hårprodukter.
Men Mike har en utväg! En snubbe kontaktar honom och vill att han ska frita en gisslan från en
militärbas. Efter en löjligt simpel räddningsaktion iklädd i samma dunjacka och med en löjligt liten
pistol så genomför han operationen. Men gisslan, Ana Gale, var ingen gisslan och Mike inser sig lurad.
 
Smell my armpit! SMELL IT! Toss your face in there and rubb it in, girl!
Låt oss fokusera på filmens två första sektioner. Vi börjar med fängelset. Logiken i att Dolph
får bära en blå och relativt fin dunjacka och vara den enda fången med välvårdat hår är inget
annat än ett bevis på filmens relativt strama budget. Att han senare springer runt i en dåligt bemannad
militärbas med en liten pistol och Kung-Fu skills, iförd i samma dunjacka gör inte saken
bättre. Att han lyckas glida runt som ett stort kylskåp utan att en vakt ser honom är inte helt trovärdigt.
Visst, Dolph är cool, men han är inte övertygande som en smygande "Snake Plissken" infiltratör!
Så mina förväntningar på resten av filmen var lika låga som nivån av undervattenstaden Atlantis.
 
En scen från den oerhört klyschiga fängelseanstalten.
Men se på fan! Resten av filmen har en relativt okej budget! Det är som två helt olika filmer helt
plötsligt. Militärfordon stormar gator och torg och även om vi inte orkar bry oss om storyn så
får vi i alla fall en eller två dyra actionscener med explosioner och en fet dödsscen för huvudskurken.
 
Filmen regisserades av Danny Lerner, en kille med ursprung i Israel. Som producent har han stått för
över 91 filmer (!) inklusive Expandibles 2 och den kommande trean. Men alla hans regi-projekt
verkar bestå av diverse mindre kända titlar (som Shark in Venice om en haj i Venedig).
 
Direct Contact får 1 av 5 guldkameror. Inte så dålig som de flesta i samma nivå, så det blir nästan
en 2a. Men en underhållande ologisk film som jag kommer behålla i filmhyllan.
 
Robin Andersson
 

The Return of Pink Panther
2014-06-10

Efter att Edward Blake och Peter Sellers klarat ut sin fejd som uppstod i Shot In The Dark och den totala katastrofen som var Inspector Clouseau återvände både 2 och Henry Mancini med sin ikoniska musik. Resultatet?

 "Compared to Clouseau, Attila the Hun was a Red Cross volunteer!"

Minns du Rosa panter diamanten? Nu har den blivit stulen av en mästertjuv från sitt museum i mellanöstern, Lugash. En vit handske hittas på platsen, dej det är inget misstag utan handsken har personligen lagts där som en ledtråd. Handsken tillhör en gammal bekant till Clouseau, The Phantom från första filmen. Clouseau har dock blivit nedgraderad till vanlig polis men då museum ägaren vill att Clouseau som hittade diamanten förra gången och detta gör Dreyfus ursinnig. På grund av Clouseau ständiga olycka skadas Dreyfus konstant och han får nog, detta uppdrag ska bli hans sista, vad som än krävs. Phantom vill dock rentvå sitt namn och medans han ger sig ut för att leta reda på den som verkligen stal diamanten ger han Clousau falska spår att följa i sin jakt på skurken.  Men om Phantom inte är den riktiga skurken, vem har då tagit hans plats?

 "I see you are familiar with the falling-down-on-the-floor ploy."

Det var under denna review jag för första gången på länge kollade på IMDB om alla dessa filmer och såg att Herbert Lom som spelar Dreyfus dog sent 2012, mycket tråkigt då han är en av de allra roligaste karaktärer i hela filmserien och när han var i bild tog han upp mer av tittarens uppmärksamhet än Clouseau. Hur som helst, Return Of the Pink Panther fortsätter där Shot In The Dark slutade med komiken och ignorerar den inofficiella skit film som kom där emellan. Även Kato och hans fightscen återvänder och karaktären Phantom denna gång spelad av Christopher Plummer, inte David Niven. Return ger oss en fin blandning mellan komisk polis film och en seriös James Bond rulle med The Phantom delen. Plummer är en bra ersättare för Niven, mer än jag kan säga om Arkin för Sellers. Varje scen Sellers och Lom är med i lovar skratt och varje scen med Plummer som Phantom är stilig och classy. Som tur är drog Return of the Pink Panther in serien i rampljuset igen efter att den legat på grunt vatten ett långt tag ytligare 6 filmer skulle göras. Return är en fin komedi som ger titaren en paus då och då för att slänga in en spion historia, på ett fint sätt. 3.5 Guldkameror av 5 är ett betyg mycket värdigt denna film.

 Markus

Inpector Clouseau
2014-06-08

Du har rättigheterna till en film, men verken ressigören och huvudskådisen vill återvända och göra en uppföljare, vad gör du? Höjer lönen eller gör en billig ersättare? I den ikoniska rollen som inspector Clouseau ser vi INTE Peter Sellers utan Alan Arkin, ingen Dreyfus, ingen Kato, ingen humor och ingen Blake Edwards(Bud Yorkin tog ressigörs stolen istället).

 "There is a time to laugh and a time not to laugh, and this is not one of them." 

Då vi inte får Peter Sellers tillbaka får vi inspector Fakeseau som skickats till England för att lösa tågrån. Clouseau möter Weaver, en kommissarie vars hushållerska Clouseau blir betuttad i men det är Weavers fru som är betuttad i honom. Rånarna bestämmer sig för att döda Clouseau, men tack vare Clouseau klumpighet råkar han döda alla lönnmördare. Rånarna har ännu ett mål, alla Schweiz banker och som maskering? Clouseaus ansikts masker. Det är en kort beskrivning då för mycket info ger för mycket spoilers fast det är helt ointressant endå och ska sanningen fram så klarade jag mig igenom halva för andra halvan var så tråkig likaså första halvan satt jag och slogs mot John Blund. Tråkig skit….

 "The crooks never sleep and neither does Closeeau!"

Jag satt länge och väntade på ett skämt som inte var dåligt utfört och som skulle få mig att skratta och innan jag visste ordet av var filmen slut. Medans Peter Sellers gjorde magi med karaktären av Clouseau gör Arkin samma dåliga rutin som Steve Martin senare skulle göra i remaken. Sellers hade karisman och ”deliverence” som en mästare. Alla Wanna-be James Bond Prylar i början är mycket tråkiga och kliché. Det märks att knappt någon vilja eller kärlek har lagts ner i manuset utan att någon satt med en 1000 dollars sedel framför någon som skulle skriva manuset så snabbt som möjligt. Tack vare denna film har jag alltid tyckt illa om Arkin, det var endast med Argo han har gjort lite bättre intryck på mig. Jag skulle kunna och sitta och snacka skit om varje scen(tro mig det är just vad denna film förtjärnar) men för att få slut på mitt lidande och för att spara dig tid så du kan läsa fler ljuva ressensioner här på FilmFett så kan jag endast säga, se inte denna film, alls. Den är inte med i Rosa Pantern serien och är lika mycket uppföljare som 1998s Godzilla är till Gojira och varje scen försöker desperat att få skratt utan att lyckas. 0.5/5 Guldkameror får Inspector Clouseau och då är jag mycket givmild.

 Markus

My wife is a Gangster
2014-06-07

Hon är vacker som en älva, men kallhjärtad och sprider skräck i den undre världen. Hon heter Eun-Jin
och är en stor legend i Koreas kriminella värld. Som ledare för ett kriminellt syndikat har hon många
fiender. Men när hennes döende syster vill att hon ska gifta sig så tvingas Eun-Jin göra det hon
minst av allt ville. Med hjälp av Romeo försöker hon lära sig alla grunder om detta löjliga tema.
Det dröjer inte länge förens hon träffar Kang Soo-il som hon beslutar sig att denna man ska bli hennes.
Inte för kärlek utan för att han verkar puckad och misslyckad nog att gå på det.
En het brud man inte leker med.
My wife is a Gangster är en hybrid mellan action och komedi, med mest fokus på humor. Som tur är
får vi även en del dramatik och överaskande scener som lägger ett finare djup i de flesta scenerna.
Action-sekvenserna innehåller ninjahopp och kampsporter som är lätt att kolla på, men tyvärr
inte särskilt minnesvärt. Humorn kan oftast vara ganska misslyckad, men några roliga saker gör
filmen lite omvänd. Eun-Jin är den hårdhänta i huset, medans hennes man Kang Soo-il får laga
maten och städa som en hemmafru. Deras samspel går väldigt bra till.
En väldigt udda ceremoni i form av Kung-Fu-fighter på läktaren i bakgrunden.
Det mest minnesvärda är en oväntat mörk tvist i filmens slut som leder till att uppföljaren kunde
vara ännu mörkare. Nu har jag inte sett någon av de två uppföljarna, men som vanligt verkar denna
vara bäst. Eun-Jins skådespelare gör en väldigt bra presentation av en dimensionell person med
hårt yttre och ändå en närvarande och känslig sida. Mannen som spelar Kang Soo-il gör även
han ett bra jobb som en klumpig men hjärtlig individ med dålig självkänsla.
En av filmens få minnesvärda action-sekvenser.
Det gick rykten om att Miramax Films skulle göra en amerikansk tappning på denna filmen,
men dessa rykten har funnits ett bra tag. Koreansk film tillhör Koreansk natur och borde
inte rubbas i mitt tycke. Filmen får 3 av 5 guldkameror.
 
Robin Andersson.

A Shot in the Dark
2014-06-05

 

Knappt ett år efter att första Rosa Pantern gjorde braksuccsé på biografer kom uppföljaren. Ingen David Niven men vi får en reäl dos av Peter Sellers Inspector Clouseau och det är även nu älskvärda karaktärer som Kato och Charles Dreyfus gör debut i den bästa Rosa Pantern filmen.

 "Well... that just goes to prove what I have said all along."

A Shot in the Dark börjar med…ja ett skott i mörkret men värst av allt? Vi får inte den ikoniska intro musiken som finns i alla rosa pantern filmerna utom denna (den dagen inspector Clouseau räknas som officiell uppföljare är jag kung över Istanbul). Kommisarie Dreyfus får nyheten om att ett mord har skett på Chateau De La Pierre Blanche där ägaren, Benjamin Ballons chafför Miguel blivit skjuten och utav alla inspektörer får Clouseau i uppdrag att utreda incidenten.  Clouseau intervjuar ägaren av huset, butlern och den förtjusande hushållerskan Maria. Dreyfus litar dock inte på Clouseau och åker själv till platsen och (efter att ha råkat knuffat ut Clouseau genom fönstret) tar själv på sig fallet. Clouseau åker hem och det är då vi får den allra första fighten med Kato, en mycket rolig fight och har du sett någon Rosa Panter film borde du veta vilken tradition det blivit under filmernas gång. Maria är huvudmisstänkt och Clouseau gör allt för att bevisa hennes oskuld trots att hon inte minns någonting från den kvällen och hittades med pistolen i handen. Clouseau får fallet tillbaka och efter ett förhör släpper han Maria från alla anklagelser. Historien återuppspelar sig då Chateau De La Pierre Blanches trädgårdsmästare går samma öde som chauffören till mötes och endast Maria var närvarande. Är Maria skyldig? Försöker någon sätta dit henne?

 "Give me ten men like Clouseau and I could destroy the world."

Produktionen var mycket jobbig för Shot in the Dark. Både Sellers och Edward grällade och hade olika syner på hur filmen skulle göras, de jobbade inte på 4 år efter Shot in the Dark släpptes då de gjorde Oh, Vilket Party, mycket underhållande och ytligare 3 Rosa Panter filmer. För att ha varit en sådan jobbig film att göra ger alla 100%, ialla fall Sellers och Blake Edwards. A Shot in the Dark är troligen den roligaste och bästa i hela serien och satte frön som blommade under resten av filmerna så som Dreyfus hat mot Clouseau som så småningom skulle få Dreyfus att bli en James Bond skurk och Katos fighter mot Clouseau som vänder upp och ner på hans lägenhet och absurt avslutas med ett telefonsamtal. Det är mycket mer klumpiga skämt vissa blir utdragna men inte för länge och Clouseaus räddningar efter att ha flubbat sig framför misstänkta är alltid lika roliga. Lång review kort; Filmen är jävligt rolig och bjuder på många skratt, en milstolpe inom komedi och den bästa i sin serie. Starka 4/5 guldkameror

 Markus

Shadows of The Damned
2014-06-03

Majoriteten av de moderna spelen fokuserar väldigt mycket på att förnya spel till en form
av konst eller ett minnesvärt äventyr av episka höjder. Mass Effect, Bioshock och
liknande spel bjuder på djupare innehåll. Men ibland är det gött att gotta ner sig en
en skamlös orgie av blod, monster och puffror som skjuter tänder. Så är fallet med
Shadows of The Damned!
Ett brutalare sätt att mata barn på är att köra in käket i käften på den skrikiga jäveln!
Storyn är simpel och inte så svår att följa. Demonjägaren Garcia Hotspur har länge jagat
demoner med sin levande döskalle/vapendragare Johnsson. Men demonen Flemming får nog,
dödar Garcias älskade tjej och tar med sig henne till helvetet. Garcia ger sig in i helvetets
dimensioner på jakten av att hitta sin brud.
 
Innehållet är så överlöjligt grovt att det hela blir en komisk, blodig jakt på demoner.
I klassisk anda har vi en massa nivåer, med olika pussel att lösa. Svåra bossfighter
och absint samt Tequila som återställer hälsomätaren. Vi får se porrdistrikten med
dess perversa innehåll och bemöta vilda odjur. Bland bossarna kan vi hitta en gigantisk
häst som pissar i en fontän och en flygande fågel som kraxar "fuck yooooouuuuu!"
Många överraskningar döljer sig i detta mörka, men detaljrika helvete.
Att spelet utspelar sig i helvetet innebär även att skaparna tvingas vara legendarer. Suda 51
är skaparen bakom No More Heroes. Shunji Mikami regisserade Resident Evil 4 och
Akira Yamaoka är musik och ljud-legendaren från Silent Hill! Detta gäng har skapat en unik
värld för varje nytt område och grotesk humor med mörka tvister.
Flemming är lite av ett ego...med försmak för bisarra sporter och äger även ett imponerande bibliotek!
Som jag nämnde så är Garcia inte ensam. Johnsson, den flygande döskallen med brittisk, charmig
accent kan förvandlas till 4 olika vapen. Dessa 4 puffror är mäktiga och sätter upp stort motstånd
mot demonerna. Men kom inte och tro att spelet är lätt! För svårighetsgraden överaskar en hel del!
 
Spelet får 3 av 5 guldkameror och rekommenderas om man hittar den för en lättare summa.
 
Robin Andersson.
 
Btw:
Efter mycket letande efter Phantasm-fyrlogin som jag recenserade tidigare, så köpte jag en
relativt dyr box från Disclord. En dag senare hade en kille slängt ut på Facebook att han sålde den
för HALVA PRISET! Son of the bitch! Skiten var inplastad och ny också! Jag har även väntat 2 år
på att inköpa filmen...Detta är inte min vecka.

The Pink Panther
2014-06-01

Det härjar en mästerskurk i staden och hans byte brukar vara utav gigantiska värden, nu har ha fått nos om världens dyraste diamant, Den Rosa Pantern som för tillfället är i Prinsessan Dalas förvar. Mästerskurken som endast är känd som Fantomen följer efter henne till en skidort och börjar förföra henne under ett alterego och tillsammans med sin brorson George ska de få tag i diamanten. Till sin hjälp har de Simone, frun till poliskommissarie Clouseau, en vandrande katastrof som gör allt för att lösa brottet, utan att det blir gjort bra. Medans Fantomen, Sir Charles Lytton förför Dela börjar George försöka förföra Simone som själv gör allt för att slippa umgås med sin man som försöker balansera att lösa brottet och spendera tid med sin motvilliga hustru. Som den kvinnotjusare Lytton är faller Dala nästan direkt för hans charm. Dala åker dock tillsitt hem i Rom och Lytton med brorson åker med henne men Clouseau har precis fått stärkande bevis mot Lytton som bevisar att han är Fantomen. Problemet är bara att de planerar att fånga honom under ett maskerad kalas där alla kan vara Fantomen.

 "Simone! Where is my Surété-Scotland-Yard-type mackintosh?"

Rosa Pantern är underhållande som fan, den har många skämt som funkar…..MEN jämnfört mot de andra bra filmerna i serien är den bara underhållande medans de andra så som Shot In the Dark och Returns har stunder man verkligen gapskrattar åt. Den här filmen är mer story med komiska stunder, vissa som ser ut som att komma direkt ur en 50-tals sitcom till andra som får Sellers att skina som den komedi mästare han var. Jag föredrar dock den konstanta humorn som har blivit en stämpel för filmserien som inte närvarar i Rosa pantern men som ensam film är Rosa Pantern en mycket fin filmat, välskrivet och rolig historia. David Niven äger varje scen han är med i och prototypen av Clouseau får flest skratt och det är uppenbart varför han blev seriens huvudkaraktär.  Men det mest kända ur den här filmen är helt klart Henry Mancinis theme låt vilket verkligen sätter stämningen för resten av filmen. Vi får dock ett onödigt sång nummer, helt okay men det pausar filmen och är endast där pga sångerskan, Claudia Cardinale var sådan Hollywood turturduva fast det endå inte är hon som sjunger, det är Gale Garnett vilket gör det hela mer onödigt. Helt okay film, men seg jämnfört mot den hysteriskt roliga uppföljaren som kom nästan direkt efter att Rosa pantern blev en sådan hit. Rosa Pantern får svag 4/5 Guldkameror.

 Markus