A Scanner Darkly
2014-01-31

Substans D har vunnit kriget som den mest eftertraktade drogen på svarta marknaden.
USA lider av hur lätt denna drogen hamnar på borden hemma i förorten. Ett gäng vänner,
Bob (Keanu Reeves), Barris (Robert Downey JR), Luckman (Woody Harrelson), Donna (Winona Ryder)
och Freck (Rory Cochrane) är alla beroende av drogen. Men vad vännerna inte vet är att Bob egentligen
är snut och att han har ett dilemma kring sitt dubbelliv som både övervakare och drogmissbrukare.
Alla övervakare på polisstationen har en "scrambler-dräkt" på sig som konstant ändrar skepnad. Detta för
att deras äkta identiteter ska hållas hemliga. Så när Bob får i uppgift att undersöka vem det är som langar
droger i Bobs vänkrets så blir hans äkta jag misstänkt! Därför tvingas han jaga sig själv.
"What does a scanner see? Into the head? Down into the heart? Does it see into me? Into us?
Clearly or darkly? I hope it sees clearly because I can't any longer see into myself"
Vad som följer är full metal action med pistoler och granater! Nej, skojar bara. Istället är detta en skönare
rulle med lite "Big Brother-paranoia" över att någon alltid övervakar någon annan. Man vet aldrig vilken
agenda Barris har i gruppen eller när Frecks lilla mentala hälsa kommer att dö ut. Hur länge Bob kan
hålla på med sitt dubbelspel och vem som egentligen skapar drogen Substans D? Polisens olagliga
sätt att övervaka misstänkta i deras hus med kameror och kunna styra vad snutarna ska säga i deras
"Scrambler-dräkter" när de håller tal gör att vi finner sympati för den lilla människan. Dessutom kan man
bara sitta och njuta av de charmiga animationer som är helt sagolika varje gång man ser filmen.
Scener som när Freck tror att hans hund har fått i sig kackerlackor istället för löss i sin päls är helt
underbart lättsamt att se med de snygga bilderna. Eller en av världens mest onödigaste och kanske därför
härligaste scener involverar en cykel och en debatt om hur många växlar cykeln ifråga kan ha. 
Woody och Downey regerar i den scenen! Skådespelet överlag är riktigt bra!
"You are constitutionally incapable of not shuttingthefuckup!
MEN många gånger är det svårt att förstå filmen. Och storyn försvinner lite i allt detta flummiga. Synd,
för Phillip K. Dick hade många vänner som dog i överdoser och skrev boken som en hyllning till dem.
Han själv påstod även, enligt Wikipedia, att han själv såg det som hände i boken A Scanner Darkly
med sina egna ögon. Och eftersom boken verkar vara lik filmen enligt Wikipedia, så är jag livrädd
för ett sådant hotfullt slut som levereras.
 
"A present for my friends... at Thanksgiving."
Filmen får 3 av 5 guldkameror.
 
Robin!

Spring Breakers
2014-01-30

 
 
 Av Harmony Korine.

Handlar om 4 färgsprakande lättklädda flickor som vill uppleva livet och det bästa vårlovet dem kan tänka sig, för att ha råd viger dem sig till rån och dem gillar de, detta är början på en karriär som gangsters. Så av nyvunna rikedommar åker dem på vårlov och i allt de extastska festandet hamnar dem bakom lås å bom och en viss ecentrisk gangster rappare spelad av (mkt duktig i detta fall) James Franco som kallar sig Alien löser ut dem och dem hänger med honom på gangsteräventyr laddat med droger, våld och spänning.

 

"Scenen alla minns, pratar och tänker på när de kommer till Spring Breakers"

Vad går den ut på? Ja i min analys är de än form av poetisk mtv-satir som försöker demonstrera hur de amerikanska samhällets media eventuellt förstört unga människors pyske och förvandlat dem till sexuellt befriade likgiltiga ligister endast ute efter livet delux på både gott och ont. När detta blir som mest tydligast är scenen i filmen då Alien och hans "systrar" sjunger britney spears "evrytime" och de klipps in romantiska våldsbilder ifrån när gänget stökar till nåt mindre kalas. Detta får en till att minnas vad MTV och kändiskapet som medföljde gjorde med Britny, för vi alla kommer väl ihåg hur hon rakade sitt huvud och började hugga sönder en bil med ett paraply?

"Maan! I am wacked out my mind and fucking shit up!"

Iallfall så har den en skön fiolosofisk pundarstämningen till sig och är väldigt drömsk som att alla i filmen befinnner sig i en värld som dem inte kan tro är riktigt utan dem ser på livet som ett slags flyktigt rusingivande tv-spel vilket gör sig till sken i en av dem sista scenerna.

Så för mig är denna filmen än självklarhet, den är verklig men ändå surrealistisk och spelar även på vår passion att vara större än oss själva och leva ut våra innersta drömmar oavsett hur mörka dem må vara samtidigt som den är fylld av tuttar, färger, elektronisk musik och knark och sånt uppskattar jag.

 "Ett par tuttar som skvalpar i en kaskad av alkohol i slow-motion komponerat med Skrillex, trevlig ide"

Filmen får 5/5 guldkameror antagligen för att jag faller så mycket för det ytliga som den av vissa bara anklagas för att vara. Men jag ser ändå nåt mer än all den fina yta av färger, substanser och festande lättklädda flickor som leker gangsters. Jag ser en själ och eftersom detta är lite av en speciell film som har varierande betydelse beroende på tittaren så kan jag inte säga vad själen är utan man får se och känna av själv då filmen slår mig som en film som kan variera ifrån att man hatar den till att man älskar den eller bara tycker den ligger nånstans i mitten.

Jonas.

Till minne av: JewWario
2014-01-30

I slutet av förra veckan så tog en av Channel Awesomes stora ikoner, JewWario, vars verkliga namn
är Justin Carmical, sitt egna liv. Hur det hela gick tillväga är ännu oklart, men rykten säger att han
låste in sig på sin toalett och sköt sig själv medans hans fru stod på andra sidan och ville hjälpa honom.
 
Channel Awesome är ett internetföretag med recensenter och komiker. Här är Nostalgia Critic som mest känd.
Hans sida har gjort en väldigt vacker hyllningsvideo till Justin, med diverse klipp ur hans karriär.
 
Själv har jag inte följt JewWario så mycket, men sett honom som en av de mer roligare rollerna i deras
specialavsnitt på webben: långkörarna Kickassia, Suburban Knights och To Boldly Flee.
 
Vi kommer minnas honom som en älskvärd person som uppskattade sina fans extremt mycket.
1971-2014
Robin!
 

Coons- Bandits of the Night
2014-01-30

 
 
 

När jag var i USA härom året var det en sak jag hade lovat mig själv…okay 2; 1. Svulla som om det inte fanns någon morgondag och 2. Se åtminstone en tvättbjörn…..ja svulla lyckades jag med och dras fortfarande med resultatet men tvättbjörn har jag då fan inte sett. Som tur är finns ju Coons, en eco-terror skräckkomedi med riktiga tvättbjörnar i sig….eller nja, uppstoppade, just det, det är den första filmen någonsin som använder sig utav döda djur i huvudrollerna.

"I see dead furballs"

Det är sommar och det är dags för kåta ungdomar att göra det de gör bäst, American Pie;a och göka som om de kommer dö imorron. Ty och hans vänner är i Racoon Creek Campground, ett populärt campingställe men Ranger Danger får ett nödrop om våldsamma dödsfall som uppstår i området. Med ett litet gäng forskare och rednex får de veta utav en illaluktande hippie att det är tvättbjörnar som har gått och blivit våldsamma. Ty och de övriga får vapen för att hjälpa till att skjuta tvättbjörnen som troligen har rabies. Utav misstag blir Ty den som lyckas skjuta det smittade djuret och blir hjälte och hamnar till och med på nyheterna. Han ska få ett hjältes välkomnande in i vuxenlivet då campingens hetaste brutta bjuder in honom för pökning men hippien från innan varnar för att det finns flera lika våldsamma tvättbjörnar som nu är skitarga. Och visst finns de, de avbryter Ty och hans tjej mitt i sexakten och det är nu ett krig mellan skogens människor och tvättbjörnar. Tvättbjörnarna snor vapen och skapar bajskanoner för att få ut människorna i skogen och till och med ta ner et flygplan. Ty svimmar av och vaknar hos hippien som bor tillsammans med en muslim och trion gör upp en plan att spränga tvättbjörnarnas lya skyhögt.

 " När viagra fastnar i halsen!"

Coons har underhållande tillfällen och hoppar gärna hajen då tvättbjörnarna beväpnar sig med gevär, popcorn underhålling som man endast hittar i en Troma film. Dock är den inte lika underhållande som Lloyd Kaufmans triumfer utan hamnar mer i högen utav Troma filmer som oftast skippas så som Screamplay, Fatty Drives the bus eller Killer Nerd. Hippie’n får nog flest skratt då hans kommentarer verkar komma direkt ur en Cheech and Chong sketch (när fan ska det bli Cheech and Chong vecka??) och alla underliga namn så son Dick Weener eller Ty Smallwood är så Troma det bara går. Filmen är också full av politiska budskap så som att islam-hat är illa och politiker är svin som endast bryr sig om pengar. Här är det faktiskt gjort med respekt och den muslimska karaktärern hjälper till att rädda dagen för att senare tas till fängelse då han står åtalad för musliminering utav den elaka borgmästaren. Fight scenerna är fjantiga och special effekterna är som gjorda i Windows Movie Maker(samma program Robin! använder till sin youtube kanal) men allt är gjort som i en tribut till Troma och på den noten lyckas den. Ja det är ett faktum att Coons inte är en film för alla att se men för de som verkligen gillar indie-filmer och rå humor(lite för rå humor för mig dock) är filmen som sänt från ovan. Coons får tyvärr bara 2 utav 5 guldkameror men får äran till att vara den absolut sista filmen i mitt Month of the Animals tema, tro fan jag är trött på allt med päls(fast Robin!s mamma är ju alltid välkommet), fjädrar och fjäll. Nu återstår bara planera för nästa tema vecka men till dess kör vi på med lite skit komedier och film med bitterljuv smak. Men innan dess, njut av Robin och Jonas reviews, HAJ! Nej seriös HAAAAJ!! GAAAH HJÄLP! Jonas, hedra mitt minne med att reviewa Mephisto och Robin! reviewa Sex and the City filmerna och för guds skull hälsa min fru att jag

Markus
 

Minority Report
2014-01-29

Vad finns det att säga om Tom Cruise? Han är nog en av filmvärldens mest ytligaste skådisar.
Med ett överdrivet flin och en religion som jag inte kan ta på allvar, så är han en riktigt irriterande
skådis. Visst har han sina ögonblick, men möter han Stephen Spielberg så blir det en del puckade
ögonblick som försöker vara metamorfiska och viktiga i sina budskap.
Häftiga effekter, men en för lång och utdragen scen med Mozart-musik...(?)
Minority Report kretsar kring tre syskon i ett badkar. Deras hjärnor är uppkopplade till datorer och
syskonen är långt ifrån mänskliga. De ser brott som begås i framtiden, och företaget Precrime har
lyckats använda deras gåvor för att skydda Washington D.C genom att stoppa brotten innan de sker.
Tom Cruise spelar John (självklart action-namn) Anderton som övervakar Precrime som en av dess
stora ikoner. Men när han själv ser sig mörda en person om 36 timmar tvingas han fly lagen för att
inse vem som suttit dit honom. Själv misstänker han FBI-agenten Danny Witwer som inte är så
imponerad av tekniken.
Colin Farrell gör faktiskt den bästa och mest intressanta prestationen som en troende agent.
Filmen har en rad intressanta kopplingar till Sverige: Max Von Sydow spelar en av företagets grundare.
Peter Stormare och Caroline Lagerfelt är ett svenskt par som är specialister på ögonoperationer.
Dessa två har en del lustiga repliker. Peter säger en gång: "Greta, torka dig i arslet och kom ut nu!"
när Caroline sitter på dass. Detta följs av en skum scen när hon sjunger små grodorna. Småkul, men
meningslöst egentligen. I en scen säger John Anderton "Everybody runs" typ sådär trettio gånger känns
det som. Det ska säkert vara något djupt, men jag fattar inte vad det innebär.
 
Filmens goda stunder är tillräckliga för att återbesöka filmen. Miljön känns inte så olik Blade Runner,
vi får häftiga shotguns som skjuter kraftfält och kräk-pinnar som vid kontakt gör en humoristisk effekt.
Action-scenerna är rätt häftiga och tar ändå inte upp filmen mystik och vår vilja att se svaret på mysteriet.
Trots detta faller filmen i vissa hål. Som en scen när John får se ett gammalt fall som syskonen tidigare
sett. Varför får enbart John se detta och ingen annan? Och varför vid det tillfället, när fallet är jättegammalt?
Dessutom beslöt sig någon att kasta smör över linsen då och då så man knappast ser någonting. Resterna
av smöret smetades in i filmens löjliga slut. Dessutom har Anderton tidigare drogproblem, som tyvärr inte
tas upp mycket i filmen och syns inte i hans beteende.
Intressant story som borde bli bättre respekterad. Phillp K. Dick förtjänar mer.
2 av 5 guldkameror.
 
Robin!

Wild Beasts- Belve Feroci
2014-01-27

 
När Day of the Animals blev en stor hit ville även Italien ha en del av kakan, men uppdaterade premiset, istället för vilda inhemska djur som attackerar ute i naturen har vi nu vilda djur från alla världens hörn som attackerar i staden! Pumor har bytts ut mot tigrar, björnar mot elefanter, ormar mot krokodiler, ja allt är större, men är det en bättre film?
 " I kolonnen gör vi stil, Genom djungelns alla mil." ♫   Elefant sången från djungelboken ju

Vi börjar denna historia med att kattdjuren på ett zoo ska matas och vi får se vad jag antar är riktiga hästhuven som styckas för att tillfredsställa djurens behov. Lauren Schwarz, en fotograf  och hennes vän Rupert Berner kommer till djurparken efter den har stängt  men djuren verkar aggressivare än vanligt? En tiger har redan dödat hennes ungar(något som kan hända i verkligheten också) men tiger ungarna har bitit hennes spenar istället för att dricka ur dem, detta är våran första ledtråd till att allt inte står rätt till.  Vi får även en Suspiria liknande scen där en schäfer attackerar sin blinde husse efter att ha varit på zoot och råttor som äter upp en katt för att senare ge sig på ett gökande par. Över hela stan beter sig djuren mycket lustigt, Djuren demostrerar, djuren har fått nog, djuren vill ha frihet och bryter sig ut från zoot. Nu springer det runt elefanter, lejon, tigrar, mandriller och de vill alla ha död på dig. Våran huvudforskare Rip samlar några utav råttorna som åt upp katten för salivprov. När Rip hittar 2 offer ringer han polisen och ni vet alla om djurens flykt. Och det är dags för djuren att löpa amok på riktigt. Men Rip upptäcker att det är fel på vattnet som gör att djuren blir blodstörstiga och det enda som kan stilla denna törst är människoblod!

 " Var nöjd med allt som livet ger, små barn till middag duger det med, glöm bort frukost, lunch och desert"

Så är Wild Beasts bättre än Day of the Animals? Faktiskt så är den det, med mycket mer groteska effekter, store utbud på djur. Rip är en rätt intressant karaktär och allt verkar så mycket mer livat på italienska. Elefant attacken vid 43 minuter in till exempel är jävligt brutal!  Ett pack elefanter attackerar bilister, slänger ut en man ur bilen och bryter nacken av honom för att sedan stampa hans flickväns huvud platt som en pannkaka. Det är också underhållande att se djur utanför sitt element och invadera vårat. Djuren är vältränade och det är också skådespelarna som faktiskt samspelar mycket bra med djuren och har stake nog(som exempel) att lägga sig under en elefants gigantiska fot eller brottas med lejon och tigrar. Filmen är oförutsägbar och bjuder på mycket man inte sett tidigare såsom en gepard som jagar en bil genom staden. Med flygplans action, djur som sliter folk i stycken och explosioner är Wild Beast en sjujävla popcorn film som är mycket underhållande. Man lär inte få ut livets mening med filmen men man lär se vältränade djur som på cirkus fast blandat med skräck och lite gore. Karaktärerna är dock rätt tråkiga ibland och endast Rip är den jag ialla fall bryr mig om. Resten är produkter utav en dålig skräckis som man sett så oh så många gånger förut. Som tur är finns det mycket underhållande element så lite tråkiga karaktärer kan man ta.

 "Stamp on the ground,"

Wild Beasts får 3 utav 5 guldkameror och varma rekommendationer. Gillar du eco-terror filmer är denna en orge utav olika filmer och vilda djur. Wild Beast blir en värdig avslutning på MONTH OF THE ANIMALS temat. Vi avslutar som vanligt månaden med en Troma film.

Markus

Piranha
2014-01-26

And God said ”Let there be injokes” och denna har många skämt om Hajen. Filmen börjar med en parodi på öppningscenen från Hajen för att sedan klippa till en karaktär spela ” Jaws-the game”. Och det slutar inte där, det är som Great White  då den rent av snor scener från Hajen, men jämnfört med den skiten är Piranha underhållande som bara den för att vara en eco-terror film. När ett par turtorduvor försvinner ger sig Maggie McDowan ut för att undersöka vad som kan ha hänt dem. Tillsammans med Paul Grogan, en lokal man som älskar sprit ger de sig av till en mystisk fabrik som först tros vara ett reningsverk men en forskare kommer och säger åt dem att sticka för han vet vad som lurar i vattnet. Genetiskt altrade pirayor som alla är hungriga som ska användas i Vietnam kriget. I ett desperat försök att hitta det saknade paret drar Maggie i en spak som tömmer poolen och släpper lös pirayorna ut i det vilda och I vad som liknar Crystal Lake finns massa barn på ett läger, eller en buffé för pirayorna. Maggie och Paul slår ner slår de ner en forskare som försöker hindra dem och binder honom senare för att få svar om vad som hänt ungdomarna.
 "People eat fish, Grogan. Fish don't eat people."

De försöker ta sig till staden med en flotte som Paul byggt och alla 3 åker över med den och nu berättar äntligen forskaren om pirayorna våra hjältar släppt lös. De hittar en pojke som sitter på en övervurpad kanot som skriker efter sin pappa och forskaren ger sig ner i vattnet för att hjälpa men tyvärr är pirayorna snabbare och forskaren blir fisk mat.Tyvärr blir sörjes progressen kort då de blir illa tvingade att offra forskarens kropp för att få undan sina förföljare. Pirayorna där emot lever loppan och äter upp alla som kommer i deras väg och floden de är i leder direkt till lägret där Pauls dotter finns. Paul måste nu ge sig av till lägret och varna lägerledarna om Pirayorna som konstant jagar föda. Snart dras till och med militären in i dramat.

 "They're eating the guests, sir."

Piranha är den allra första Jaws parodin och till och med Steven Spielberg är ett fan av filmen. Fisk dockorna de har skapat är det kvalité på och skådespeleriet i filmen funkar bra för denna sortens film. Det är rätt seriöst fast med små rolig dialog. Grogan och McDowan är intressanta karaktärer och de är som tur är inte dumma i huvudet. Jaws parallellerna är lite diskreta och det enda som verkligen är stulet från Jaws är att staten vill hålla monster/monisterna hemliga. Men filmens känns endå rätt standard och ja den är mycket bättre än din vanliga Jaws rip-off eller parodi men Piranha är också ett av de lustiga fallen där remaken är bättre än originalet. Varför?  Jo, till början verkar Piranha 3D en vanlig haj film fast med mycket mindre och fler odjur men då de gör sin stora attack ser det verkligen ut som en riktig katastrof inte popcorn underhållning, ja i filmen finns omogna skämt och avbitna könsdelar men resultatet man får se talar för sig själv. Attacken finns kommer ifrån orginalet men är mycket mer välgjort i remaken. Här är det mest bitmärken och täckta kroppar men i remaken ser vi avbitna lemmar och nästan skelett efter de tagits av pirayorna.  Piranha 3Ds pirayor ser mycket mer skräckinjagande ut fast de är 3D och så  ser vi dem mycket mer, i orginalet är det mest plask och skrik för att ge illustrutionen utav en attack fast vi aldrig ser några grova köttremsor. Piranha är mycket underhållande och en värdig debut för Joe Dante men är ett perfekt exempel på att nytt ibland kan vara bättre. Piranha får 2,5 guldkameror medans Piranha 3D får solklara 3 utav 5 guldkameror

Markus

Screamers (1995)
2014-01-26

 
Jag myser i soffan en varm sommarkväll. Den här sommaren har jag redan införskaffat mig ett
par riktigt bra rullar. Om jag inte minns fel så var det 2009, under gymnasiet. DVD-hyllan växte
och jag sökte mig till nästintill allt av intresse! TV'n knäpper till många gånger av ansträngning
från den varma sommarkvällen och jag tuggar friskt in mig en blandad påse godis från Hemmakväll.
Goda tider med massivt inköpande av diverse titlar. Man visste aldrig vad nästa film skulle bjuda på.
 
Planeten heter Sirius 6B.Under civilkriget uppfanns små minirobortar som skulle döda fienden.
Men allt gick fel och robotarna började lemlästa folk och drog med sig resterna till sina okända tillhåll.
Ingen visste varför. Nu är kriget på väg att upplösas och överste Henricksson (Peter Weller)
ska ta sig över ett ödeland för att kunna sluta fred. Men minirobotarna ställer till med problem
och verkar utvecklas i deras intelligens.
Peter Weller får röka cigaretter och skjuta robotar med stora gevär.
Filmens story är relativt lik vilken film som helst. Att Dan O'Brannon skrev manuset i 15 år låter rätt
osannolikt då den egentligen inte är värd väntan. Men O'Brannons tidigare manus bidrog bland annat
till Alien. Filmen kämpar rätt bra på att hålla en kylig stämning bland rostiga fabriker och ödelagda
landskap. Stämningen är nästan värre än filmens bepansrade skurkar, som lägger filmens växel i ett
högre tempo. 
 
Nästan alla av filmens rollfigurer är grymt löjliga. Ace är en klantig mes som får ta hårda
ord av den tystlåtna Henricksson. En sexig smugglare är bara där för att visa pattarna utan större svårigheter
och bli Hendricksson ända kärlek. Ross är galen och tuggar på sin tröja hela tiden och Becker slickar på
sin kniv och är allmänt kaxigt störd.

If you're gonna be a rock, be a rock; don't be a bug!
Det mesta av filmen är relativt spännande, utan något nytt att tillföra sig. Fast det finns en scen med några
obehagliga robot-barn som jag rekommenderar. I brist på annat så är Screamers inte så farlig. Lagom i
de flesta nivåer och en helt okej adaption av Philip K. Dick och hans novell Second Variety. Hur lik den
är boken är en fråga jag tyvärr inte kan svara på. Men storyn är nästan detsamma fast boken utspelade
sig på Jorden istället.
 
 
3 av 5 guldkameror. Storyn och känslan kan rädda de stendumma rollfigurerna.
 
Robin!
  

Tema: Philip K. Dick
2014-01-26

 
Inom Philip K. Dicks hjärna fanns ett universum för sig.
Han har öppnat många nya vägar för science fiction och visat att genren kan vara mer närmre än vad
vi tror. Philip K. Dick är en av författarvärldens stora ikoner. Ni må kanske inte känna till hans namn,
men hans verk har blivit uppskattade filmer som än idag betraktas som klassiker inom genren.
 
Tidigare har jag recenserat hans produktioner, såsom Blade Runner och Total Recall. Men i detta temat
gör vi en djupare analys av det jag redan recenserat, samt analyserar det jag inte hunnit nämna.
Av alla filmer som blivit till av denna kultikon har jag enbart sett 5 stycken av 13 möjliga. Men det känns
ändå som en bra tid att hylla ett stort namn inom vår tid. Så sitt ner, läs och njut av framtida inlägg!
 
Robin!

Tentacoli
2014-01-24

 
Okay denna film börjar rätt brutalt med att ett spädbarn försvinner i vattnet och mammans enda spår är att barnvagnen ligger några meter ut i vattnet…..brutalt.  Filmen börjar med ett montage av offer som dras ner i vattnet utav en mystisk varelse. Farbror snuten vill dock inte att människor ska veta att det finns något i vattnet så han skriver ner det som en olycka. Turner, John Husdon, vill dock inte ha något av detta och tar saken i egna händer. Hans syster Shelly Winters är inte till någon nytta. Som tur är har Turner bra kontakt med några marin boiologer som går ner i djupet för att få lite mer vetenskap. Men dykarna som skickas ner i vattnet faller offer även de till dödens tentakler. Det visar sig att det är radiovågor som leder den brutala besten till sina offer. Turner samlar bevis och dessa bevis leder honom till ett företag som släpper ut massa gifter i havet, dessa gifter kan ha muterat en bläckfisk till en köttätande gigant som festar på icke ont anande människor. Och vilken dag det är att vara en gigantisk människoätande bläckfisk då det är en segeltävling i staden och Turners brorson Tommy ska delta. Men deras räddning är närmare än de trodde i form utav Willy från Free Willy.
 "Will, I've herad the suckers on a tentacles are like the claws on a tiger."

Är det något filmen gör rätt är det musiken! Jag kan inte ge Stelvio Cipriani tillräckligt med beröm för musiken i denna film och Cipriani gör bland de bästa filmlåtarna man kan få för en bra peng. John Huston är en bra skådis men denna är en rätt tråkig karaktär. Han har mycket jävlar inamma isig. Barnskådisarna är oftast tråkiga men får endå lite roligheter att säga som räddar dessa annars mediokra karaktärer som då de kallar sin morsa så tjock att de skulle behöva en tornado för att rubba båten om hon skulle åka med för att sedan charma bort hans skämt. Undervattens scenerna är fint filmade och pågår inte allt för länge och musiken är upprepande vilket gör allt mer spännande gjord av en Italiensk composer, det låter lite som taget ur en giallo film. Fast den endast har 3.3 poäng av 10 på IMDB är den mycket bättre än så, jag skulle ge den 5 ialla fall. Trots att den är full av falska scares och klychiga skräckelement har den sin charm och är långt från den sämsta djurfilm som finns men den är ingen Jaws. Musiken är mycket bättre som sagt och gör allting mycket mer upphetsande och thrilling som t.ex då den stora segeltävlingen börjar och både musiken och bläckfisken poppar upp, hade inte musiken varit där hade denna långa och utdragna scen varit skit tråkig men musiken gör för Tentacoli vad Halloween musiken gjorde för Halloween.

"Compared to suckers on a tentacle, claws are nothing Mr. Turner"

Tentacoli får 2,5/5 guldkameror. Många utdragna scener, men bra skådespel, Medioker plot men suverän musik. Många upp och ner och den vågar ta död på barnen och visar sorgen av att förlora barnen, något som inte brukar ske i skräck filmer.

 

 

Markus

Mr. Stitch
2014-01-23

Eftersom detta är Rutger Hauers födelsedag, så tänkte jag passa på att skriva en recension på
en mindre känd film med honom i en av huvudrollerna. Tillsammans med Wil Wheaton och Ron
Perlman som de kändare namnen. Faktum är att ingen annan än Jonas gav mig tipset, och jag var
lite sugen på en film med Rutger. Plus att en sci-fi film säger jag aldrig nej till.

Rutger är numera renodlad 70-åring! Grattis, mr Hauer!
Rutger spelar en doktor Rue Wakeman som skapar en människa av olika kroppsdelar av diverse
människor. Men resultatet blir inget ointelligent Frankenstiens monster. Tvärtom blir resultatet Lazarus,
en ifrågasättande individ som ställer livets svåra frågor till Rue Wakeman. I ett sterilt labb utan väggar
med enbart vit miljö och ett spionerande, flygande öga som vakar över Lazarus, så börjar han känna
sin panik. Varför är han är? Varför drömmer han? Har han minnen av individerna som han blev skapad av?
"Wil Wheaton ställer komplecerade frågor som: varför ser jag ut som en pannkaksmix?"
Dessa frågor om existens är intressanta. Dessutom eftersom Rue Wakeman själv ignorerar bibeln och tycker
det är nonsens. Det hela utvecklas till en intressant och psykologisk berättelse...tyvärr, med en nackdel.
I och med filmens sterila och irriterande miljö så börjar jag undra varför man ens gjorde en film. Kunde man
inte skriva en bok istället? Det händer ytterst lite i filmen som är av intresse. Så alla de djupa frågorna är nästan
lite lamt inkastade för att vi ska känna djupet i atmosfären.
 
Snart utvecklas saker och vi får äntligen se färger, rum, miljöer och individer utanför det sterila labbet.
Vi får även se en rätt småcool jaktscen med futuristiska bilar och synth musik! Men, storyn försvinner
ner i ett gapande hål. För helt plötsligt försvinner dr Wakeman och vi får inte veta varför.
Förmodligen hade Rutger andra projekt att utföra. Eller så hade filmens regissör, Roger Avery,
inte råd med honom längre. Dessutom dyker en obligatorisk skurk upp i slutet.
"Va? Ska jag spela med i en film om 10 år som en apa med röda horn? HA! You wish!"
Filmen har vissa bra scener, men är i majoriten en b-rulle utan så mycket innehåll. Den tilldelas 2 av 5 guldkameror.
 
Robin!
 

Link
2014-01-21

 

Jag kungen e'över alla här
under trädens gröna höjd.
Jag har nått opp till högsta topp,
men ännu är jag ej nöjd.
Jag vill ju va' en man en männska
och kunna allt du kan.
Jag vill ej längre apa mig.
Jag vill bara va' en man.
Åh, oubidou, jag vill ju va' som du-u.
Jag vill se ut som du, gå som du, du-u.
Det vill jag nu-u, ett djur som ja-a-ag
det lär sig nog att bli en människa.

Så här sammarfattar man nog bäst Link som dock inte är en Zelda film. Det handlar om en orangutang…..som filmens karaktärer tror är en Schimpans och de har färgat stackars Link orangea päls svart.

I huvudrollerna ser vi Terence Stamp, General Zod från Superman 2 och Marty McFlys flickvän/fru från Back To The Future filmerna. General Zod, en zoologist har en orangutang som butler, hans namn är Link. Men tyvärr börjar Link bli till åren, han är tydligen 45 och orangutanger brukar oftast inte bli mer än så i fångenskap (rekordet är 58). Terence Stamp tycker att Link har gjort sitt och förtjärnar en lång pension.. djur brukar ju inte ta pension så istället för bidrag kommer Link få en döende spruta. Jane Chase får tillfället att bo med Dr. Steven Philips(Stamp) hennes lärare på collage som oftast tar med sin Schimpans Imp till föreläsningarna. Jane blir inneboende med Philips och hans apor där Link för henne till sitt rum. Det finns 2 schimpanser, Imp och Voodoo, tydligen är Voodoo mycket aggressiv mot nykomlingar. Link och de andra aporna har en dålig hobby att döda allt från duvor till katter(första vinken till att allt inte står rätt till). vi får 30 mycket underhållande minuter bestående utav aphumor med allt ifrån ett ap-vs-man intelligens spel och till rökande apor i kostymer. Men Link börjar göra misstag så som släppa lös en aggressiv schimpans och sedan försöka laga telefonen till middag. Vårat första scare moment är lite shockerande då en död schimpans(som ska ha sålts) faller död ut ur en garderob och Philips är helt borta och finns inte att nås någonstans. Jane blir mer och mer en fånge i huset och när Link tillslut straffas(något som Philips sa att de inte får göras) riktas all Links inre ilska mot Jane. Janes vänner dyker upp när Jane inte svarar på telefon, men Link är redo att visa herrskapet ut på ett våldsamt sätt.

 " We don´t take kindley to your kind around here boy"
Det finns lite vibbar utav Project Nim som utspelade sig under 70-talet. I Nim har vi en schimpans, kallad Nim, togs som nyfödd och uppfostrad som en människa och använda teckenspråk för att kommunalisera. Men då det visade sig att Nim bara kunde be om saker och inte föra ett samtal så lades projektet ner och Nim sattes in på ett zoo fast han aldrig spenderat tid med andra av sin sort. En hård dokumentär att se på som verkligen är djup och tårfylld speciellt då Nims forskare bryter ner i gråt och berättar hur fel de har gjort mot apan*. Detta är lite utav vad som sker här med. Link är tränad för att vara en butler och när han inte längre är användbar återstår det bara att göra sig av med en levande invid som om han vore ett gammalt mjölkpaket. Men i Link tar apan överhanden och kämpar tillbaks! Link och Imp är bland de mest vältränade apor jag har sett i en film(jag kan inte berömma djurtränarna nog). Det är roligt att se en apa gå upp för trapporna med ett gäng väskor och sedan be om drycks. Stamp är mycket MYCKET underhållande, levererar humoriska lines som då en av aporna får rycket och flickan förklarar att apan vill ha vatten ” no he just wants to look up your skirt, hope you brought jeans”.
"There are a couple of rules, 1. Never treat them like equals"

Tillskillnad från många andra skräckisar är karaktärerna mycket intressanta, stämmer mycket bra till Stamp som säger många roliga saker. Och det finns nog inget så roligt som att se en apa röka cigarr och gå i kostym för att sedan ge en liten seger dans när han lyckas tända sin egen cigarr. Första halvan är mycket rolig medans andra halvan är en obehaglig gåta, dödade Link doktor Philips? Hur har han lyckas dölja bevisen? Med mycket underhållande dialog och scener första halvtimmen, en mycket obehaglig set-up för en skräckfilm under den andra och till slut all out kaos som klimax med mycket man-on-ape violence gör Link till en absolut underhållningsfest som är bättre än den verkar. Filmen innehåller rätt många jumpscares men som tur är det aldrig någon katt utan aporna och deras mentala stabilitet vet man inte om så när de väl poppar upp finns chansen att de åstadkommer skada(katterna i dessa scenarion springer bara iväg). Link får en 3 av 5 guldkameror och en stark rekommendation för underhållande syften fast det finns tråkiga/sega/dåliga stunder i den från tillfälle till tillfälle.

Markus
 
*Apor tar illa upp när de blir orättvist behandlade kolla bara denna video

Casa De Mi Padre
2014-01-19

Eftersom jag nästan enbart recenserat positiva betyg så väljer jag en film ur skräphyllan.
"Ferrell is a hombre loco, mi gusta" säger Rolling Stones. "Denna otroligt roliga parodi på Mexikanska
såpor och västernfilmer är offbeat och absurd" säger USA Today. Men vad säger Robin?
"Jag hade nog skrattat mer om jag gått och lagt mig istället för att se denna skiten".
Denna scen tillhör den icke-häftiga finalen som inte passar in någon stans.
Will Ferrell spelar en simpel bonde, Armando, vars farsa tycker han är allmänt trög i skallen.
Armandos bror återvänder hem med sin nya tjej så blir Armando och bruden självklart kära i varandra.
Men det visar sig att Armandos brorsa, Raul, har droghandel med en ond gangster, La Onza. Och detta
leder till "en massa galenskaper" som egentligen inte ens är särskilt galna eller roliga alls faktiskt.
Tänk dig att få en spark med denna känga i nyllet!
Det var många gånger jag fick läsa baksidan av filmen för att veta att "Jo, det ska faktiskt vara en komedi".
Då det enda skämtet jag kunde uppfatta var när Armando och hans två polare skrattar alldeles för
länge åt ett skämt som inte ens var kul. Detta smålog jag åt, då själva skrattet lät så lamt och ihåligt.
Annars har vi lite hoppklipp och dålig budget humor som försöker ge oss en chans att dra på smilbanden
i någon mikrosekund. Annars har vi en rätt rolig scen då man klippt bort en fight mellan två djur, som
uppenbart skulle vara en dock-fight. Men detta togs bort och ersätts med en text där man förklarar att
man får använda fantasin istället, för annars kan företaget bli stämda.
De tre vännerna flabbar åt ett kasst skämt i filmens början. Snubben är mitten är "Pedro" ur
Napoleon Dynamite, föresten.
Hur man lyckas med att göra en sådan film så urursel att inte ens en sketch på Saturday Night Live
skulle få en skratta fattar inte jag. Är det så jävla svårt att skämta om långdragna och fula såpor? Här
kan man ju dra med onda släktingar och onödiga bakgrundshistorier. Men icke. Allt blir bara tragiskt.
Det är ett under att jag såg klart filmen, men det var väl den lovande introtexten som fick mig att hoppas
på att slutet skulle få mig att garva. Men icke! 1 av 5 guldkameror.
 
Robin
 

Shakma
2014-01-19

(ingen explotation film idag inte!)

En genetisk altrad babian som inte alls är en Chakmababian utan en mantelbabian går bärsärk i ett våningshus. Det börjar bra när de inte ens namnger filmen efter rätt art. Som att kalla ”Gorilla at Large” för ” Night of the Orangutang” Detta är filmer vi verkligen behöver Month Of The Animals för och stoff till vad som gör Filmfett en så fucked up blogg.

" Huh huh, hey baby, wanna see my unit?"

Plot…WHAT PLOT??, Jo samma gamla skit. Vi ser ett gäng offer…. Öh jag menar forskar studenter inklusive Blue lagoons Christopher Atkins. De har låst in sig i en byggnad över natten för att spela ett fantasy rollspel styrd över utav Roddy McDowell från Apornas Planet( toché filmen…toché). Men i byggnaden finns även en test apa i form av en mycket vasstandad babian som forskarna försöker göra mindre aggressiv genetiskt sett. Vi får veta att babianer är de mest agressiva primater(efter människan så klart) och tror du inte på det så attackerar apan  snabbare innan man kan säga ” aprumpa”. De söver den vilda apan och Roddy McDowell som verkar vara ny på företaget fast chef säger åt dem att ge han en stor och dödlig dos av anti-aggressiva ämnet. Karaktärerna vi får dras med är lika stela som reumatiker i vinterkylan och levererar dialog som om de tvekar på hela konceptet och bara vill bli klara för dagen….eller om de trodde att det skulle vara en komedi och kör oseriöst hela vägen ut. Roddy McDowell är helt dum i huvudet i denna film, seriöst de har en död apa på båren som han gett order till att kremera men rusar in från ingenstans och avbryter det i sista minuten. Babianen överlevde dock överdoseringen och det hela slog slint då den gjorde raka motsatsen, istället för en våldsam babian neddrogad till döds på morfin har vi nu en riktigt förbannad och ostoppbar apa som är mer blodtörstig än en varg och smartare än veleceraptorerna från Jurassic Park i ett igen boomat forsknings labb med nördiga läkarstudenter som leker rollspel mitt i natten. Och med tanke på hur klyschiga dessa karaktärer är så kan inte babianen Shakma göra processen kort nog. Vad som började som ett oskyldigt rollspel med chefen och arbetskamrater kan komma att sluta i ett blodbad.

 "Okay Okay i detta scenario hade jag nog skitit på mig"

Shakma är nog den enda filmen jag kan tänka mig med en babian som en av huvudkaraktärerna. Babianen som spelar Shakma är faktiskt mycket vältränad och de scener han är med i är underhållande och ibland löjligt roande. Men som vanligt är karaktärerna som man ska heja på det som verkligen trycker ner filmens betyg. Roddy McDowell är en mycket bra skådis men här skådespelar han lika bra som Bela Lugosi när han var hög på morfin och smärtstillande i Bride Of The Monster. Filmen bjuder på några snygga goreeffekter och försöker göra dödscenerna intressanta då man aldrig ser babianen bita någon utan man ser endast Shakma jaga sitt offer och hoppa då sagt offer för att sedan hittas kroppen utav de andra karaktärerna. Det roliga är att karaktärerna är bättre på att spela döda än levande tänkande människor. Shakma må vara en intressant djur film endast pga  att det är en babian och inte något kliché djur som ormar, krokodiler eller gorilla som är mördaren. Men karaktärerna är den stora nackdelen här och för att inte nämna hur ointressant deras lek är. Det hela visar sig bara vara en kliché fylld film av skit du har sett tidigare med personligheter mer överanvända än dåliga skämt i Scary Movie filmerna. Babianen är den enda bra skådisen som verkligen går in för rollen då han slänger sig i dörrar som rabies slog till men det är inte nog för att rädda denna tråkiga film. Shakmas trailer må ha byggt upp en minnesvärd premis men resultatet är lika lättglömd som ett matteprov 5 minuter efter inlämning. Shakma får 1,5 guldkameror av 5

 
Markus
 

 

Stalingrad
2014-01-17

 

Regisserad av:

Joseph Vilsmaier, 1993

Kort om handlingen.

Om ett gäng tyska soldater som är övertygade om att Stalingrad inte kommer bli nån match att inta men de visar sig bli tvärtom och en utav soldaterna agerar så pass oansvarigt att dem slutligen tilldelas straffbataljon ute i den kalla, frostiga ryska vinter och där bryts all deras mänskligheter ner till den primitivaste delen av dem att bara överleva.

Vad vill den säga?

Främst tror jag att den försöker säga att alla tyska soldater inte bara va odjur som endast kommer för att erövra och döda som en av soldaterna ironisk poängtera i en scen när en ryks unge fruktar dem. Utan att dem faktiskt är människor som vilka människor somhelts oavsett nation.

Vilket ta mig till nästa punkt där filmen visar dem som faktiskt var att frukta bland tyskarna och de var dem högre nazist officerarna då de ganska tydligt visar upp att dem är "onda" igenom hela filmen, för inte nog med att en nazist officer nekar en soldat en medalj bara för att han är lite slafsig vilket trycker på hela idologin av att en nazist är ren, rak och ståtligt framförd utan även att en av dem högre nazisterna även ser till så dem hamnar i straffbataljonen. Och när dem sedan träffar på samma nazist som nekade dem medaljen ute i den ryska vinter tvingar han soldaterna att avrätta civila ryssar för att maten inte räcker till och sedan när dem infiltrera nazist officeren tillhygge har han mat och dryck till en mindre arme vilket svin han var och så oskyldiga soldaterna är, dem är ju bara schackpjäser och nazist officerarna är spelarna. De tror jag är den främsta ändameningen med filmen.

 "Yeah mother fuckers! I’m a real Nazi bastard!"

Annars är filmen ganska slätstruken av sig till sin fördel för även fast vi matas med hemskheter efter hemskheter så bibehåller den sig likgiltig inför de vi ser, inget lämnar någon dramatisk efterföljding folk bara dör av ganska grafiskt och den kyliga stämningen blir kyligare, vilket nog är en annan ändamening med filmen. För i dåtidens överdrivna krigspatriotism (även en idag) som var att man skulle ut och slås för sitt land med stolthet och återvända som hjälten vilket också filmens gäng tror sig i början men så inser dem ganska snabbt i Stalingrad att krig är krig och de är inte så himla kul och man glömmer snabbt sina moraliska ståndpunkter, för de börjar helt plötsligt kännas viktigare att ha ett oskaddast psyke och alla lemmar kvar på kroppen, vilket gestalts i en scen där flera hundra tyska soldater jagar efter ett flygplan som ska skjutsa ut dem skadade. Alla vill bara ifrån Stalingrad de var ju bara ett kallt helvete där folk dör till höger och vänster. 

"Why won`t anyone rape me? I’m soft and white like all the other German virgins!"

Filmen får 4.5/5 guldkammror då den inte bara har en grym theme-song som ger känslan av att soldaterna piskas in i helvetet utan den är lite mer en bara en av dem bättre krigsfilmerna. Gillar med att den speglar de ifrån tyskarnas sida vilket är relativt ovanligt och så gillar jag tysk film för dem brukar ha en slätstruken inställning till film, ingen är direkt ond (utom en viss nazist officer), god eller nåt sånt utan dem mer bara är och ryssar framställs inte som "fienderna" bara för den billiga dramatikens skull utan dem är simpelt bara ryssarna. Miljöerna är också trovärdiga, jag köper att dem är i ett ner bombarderat Stalingrad lika mycket som jag köper att dem alla lider av frostskador i de ödselika vinterlandet. En rak, även tydlig krigsskildring som gör än delaktig genom att de är mer fokus på människan i sig istället för krigets moraliska/poltiska frågeställningar och trotts sina små historiska missar som att i pansarvagns scenen så var dem pansarvagnarna inte uppfunna än utan dem kom året senare så håller den sig stark, för vem bry sig? En pansarvagn är ändå en pansarvagn och de är en krigsmaskin som lemlästar folk oavsett modell.

"Oh my god! help me! I seem to have lost my only pair of good legs!"

Jonas

Goodfellas
2014-01-17

Eller Godfellas som jag brukar säga av misstag i felstavning. Detta är en extremt välkänd och
omtyckt film av Martin Scorsese, vars filmer jag brukar uppskatta. Han är en av få skapare vars
verk är lika bra som man hört att dem ska vara. Även fast jag kände en stark psykologisk motbjudande
känsla i Taxi Driver så har han även gjort nagelbitaren Shutter Island, den härligt coola The Departed
och som nu, Maffiabröder, som jag ska ta ett bett i.
"Jimmy was the kind of guy that rooted for bad guys in the movies."
Storyn är en klassisk maffiastory om hur en person kämpar sig upp mot toppen. Ray Liotta spelar Henry
Hill, en äkta gangster tagen ur verkliga livet. Henry var bland annat inblandad i ett av de största rånen
i USA's historia under det sena 70-talet. Vad som mest ligger i fokus i denna film är dock Henrys liv,
vänner och inblandade i maffian. Filmen är baserad på en bok om den riktiga Henry Hill.
 
Vad finns det att säga om denna filmen som inte redan är sagd? Jo, enligt en intervju så säger Martin
Scorsese att han tycker det är konstigt att folk inte hittar humorn i hans tidigare verk. Fast i Maffiabröder
hittade jag en del mörka, humoristiska inslag. Som i de karaktärer han utvecklat. Ray Liottas rollfigur
har nästan ett barns berättarröst i stilen. Lite naivt och nostalgiskt. Dessutom har vi den Oscars vinnande
Joe Presci som spelar den kaxiga Johnny DeVito som är galen på både ett läbbigt och ibland lustigt sätt.
Karen, som är Henrys blivande fru, lever ett betydligt destruktivt liv.
Filmens slut är lite udda, och egentligen handlar det bara om en snabbt inklippt scen där en person skjuter
mot kameran. Jag misstänker att det kan handla om att en äkta gangster alltid förblir en gangster i blodet.
Allternativt att ingen behöver bli psykiskt knäckt av att döda någon och att alla har vi det inom oss. Allt från
din bror till din närmsta granne. Det låter lite lång-draget, men om ni ser filmen så förstår ni nog min
tolkning.
Ray Liotta passar utmärkt som filmens ledande rollgestalt.
Filmen är en skön rulle, och är listad som en av de filmer där ordet "fuck" används som mest. 296 gånger
sägs det. Fast det finns ännu fler i Scorseses nya rulle The Wolf on Wall Street! 4 av 5 guldkameror
tilldelas till denna rulle!
 
Robin!

Frogs
2014-01-17

 
 

En grinig gubbe som skulle få Ebenezer Scrooge att se ut som en tamkatt bor granne med skogen, en förorenad skog där skogsfotografen Pickett Smith spelad av Sam ”The Big Lebowski” Elliot för att bevisa skadan skogen tagit. Picklett möter där gubbens barn Clint och Karen Crocett. Efter att nästan ha kört över Pickett bjuder de in honom till Crocett Srs fjärde juli fest. Där träffar Pickett Jason Crocett som är en ruggig gubbe som tvingar hans familj spendera amerikanska nationaldagen vid hans sida varje år fast barnen inte vill. Vad som gör honom så fräck är att han beordrar att festen ska fortsätta fast flera av hans gäster och släktingar dött. Men vad dog de av? Jo det visar sig att skogens djur har fått nog av sin gamle granne och med grodor först i kön att ge dessa miljöhatare på käften. Efter ett gräl med Jason Crocett ger sig folket av från den lilla ön de firar på och det är nu djuren börjar attackera på riktig. Till Skillnad från många filmer är de nästan aldrig osams och hjälps åt att undkomma fast det ibland inte alls går vägen.

" They're coming to get you Millard"

Frogs har många underhållande scener där djur ger irriterande karaktärer på moppo och lyckas faktiskt göra allt mycket mer dramatisk när filmens barn ser sina döda föräldrar med massa grodor och kräldjur över sig får den tänkande människan att ge lite medlidande. Men för mig är Frogs ett måste under sommaren. Ja jag har gjort till vana att se Frogs på sommaren såsom Kalle Anka är på jul. Frogs är inget speciellt annat än en underhållande stund, många filmer gör dess djur attacker mycket bättre men lyckas göra grod scenerna läskiga och kaotiska och det behövs talang för att göra grodor en aning läskiga. Ray Millard och Sam Eliott är de bästa skådisarna i filmen och Ray Millard är överdrivet gubbig och gnäller på precis allt som en åldrad Robin och Millard är van vid skit så som The Thing With two heads men gör endå sitt bästa och ger ett seriöst framträdande. Frogs får 3 utav 5 guldkameror. En kult klassiker inom exploitation cinema och en av de allra första eco terror filmerna efter Willard. En av de bästa skit filmer som finns och kommande sommar är det Frogs som står i centrum för en och en halv timme.  Se den för en bisarr upplevelse med ofarliga odjur och så klart Ray Millard. Rekomenderar den för en rolig stund som endast kan beskrivas som ” va?”-

 
Markus
 

Ny recensent!
2014-01-17

Här på Filmfett tar vi ytterligare ett steg framåt! Förutom att Joel gör diverse gästspels-
recensioner då och då så har vi som vanligt både Markus och jag som gör allt för att
hålla igång bloggen!
 
MEN nu har vi ytterligare en recensent i form av Jonas! En man med överaskande stil,
smak och intressant beskrivning. Vi välkomnar denna nya tillgång med öppna armar och
ser fram emot diverse, bredare stilar att dyka upp!
 
Välkommen Jonas!
 
Robin!

Squirm
2014-01-14

 

Eli Roth, mannen som regisserade Hostel 1 och 2 säger att denna är ” A Great 70s B Horror Movie”, för mig är det en besvikelse så filmen jag hade hoppats på att få se Slugs…Men nae och besvikelserna fortsätter.

 " det lilla som lyfter en tråkig film, effekterna"

I Fly Creek skedde 1975 ett mycket våldsamt åskväder som slog omkull massa elstolpar. Eken for rätt ner i marken och gjorde markens invånare rosenrasande, denna film handlar om mördar maskar, vad fan rökte regissör och manusförfattare Jeff Lieberman på? Fly Creek som är ett redneck ställe (med mycket grov redneck accent) har nu maskar upp till axlarna och de är alla blodtörstiga och ute efter människokött. Som uppbyggnad till denna bisarra story får vi ett avsnitt av 7nde himlen eller någon populär drama serie bruttor glodde på under 70-90 talet.  Geri väntar på Mich en stadsgrabb som inte är van vid landet. Men det blir familje rivalitet då Alma är avis att Mich endast uppmärksammar Geri. Härnest på Desperate Teens får vi veta om barnet tillhör Nathan. Ja jag är inget fan utav familje problemen. Vi får träffa Geris grannar och upptäcka mer utav Fly Creek tillsammans med Mich och ingen av dem är underhållande. Men Mich och Geri hittar ett skelett som försvinner ett par gånger då de kallar till sig folk för att se det så som polisen, så de gömmer skelettet i verktygs stugan. Mich tar på sig ansvaret att hitta skelettes ägare. När maskarna väl börjar attackera folk visar sig dock Rick Bakers make up effekter och det blir genast lite mer underhållande för att sedan återgå till romans/mysterie historia som ser ut som om ett avsnitt av Mord och Inga Visor. Maskarna blir mer hostila. De attackerar mycket mer hastigt för varje minut som går. Kommer hela staden utplånas utav dessa fåniga kryp?

 "You gonna be da' worm face!"

45 min in så får vi våran första attack, de 44 min som ledde upp till denna attack är dock utdragna med tråkiga karaktärer som vandrar igenom ett tråkigt ställe. Sydstats dialekterna folk använder är riktigt irriterande. Filmens höjdpunkt är dock Rick Bakers make-up. Efter Schlock! och It’s alive Och innan 76 versionen utav King Kong  som sköt upp hans karriär rätt upp till Hollywood gjorde han några riktigt billiga effekter men till stort intryck.  Filmens styrka ligger verkligen i effekterna men för att filmen ska kunna vara bra måste även karaktärerna vara bra. De är bra offer men som huvudkaraktärer är de skit men absolut inte bland de värsta man sett. Filmen får 1/5 guldkameror trots att den är mycket seg och saker endast börjar hända 50 minuter in och innan det är det bara rapakaja med folk om folk man inte bryr sig om.  Filmen blir mer som en skräckis efter 55 minuter och den blir en gnutta mer underhållande mest tack vare Rick Bakers gore effekter.

 
Markus
 

Tillbaka till 80-talet?
2014-01-13

Nej, detta är ingen recension, utan ett special-inlägg. Som ni kanske redan vet så är jag en evig
skeptiker. I en värld full av trashiga remakes av klassiker såsom Robocop, Carrie och hatade
uppföljare i form av Curse of Chucky, så verkar folket verkligen inte ha någon som helst fantasi
eller kärlek för film längre.
Provokativ och kaxig!
Eller? För ett tag sedan såg jag trailern till The Wolf of Wall Street, och log hela natten som resultat!
Martin Scorsese har sin gamla sköna känsla intakt. En film som Maffiabröder hade klass, råhet och
kaxighet som påminde om 80-talet då folk var mer ego. Visst säger det en del om vi individer i samhället.
Lite om hur vi själva bloggar, postar på facebook och skryter om allt från våra gulliga katter och skitiga bebisar.
Så nu är det ändå en högtid för 80-talets ytlighet att spegla samhället. Så Scorsese träffade rätt med sin nya
film. Även om jag bara sett trailern så älskar jag uttrycket: More, more, more, more isn't enough.
Bästa beskrivning jag hört av en film på länge i en trailer!
 
Men 80-talet återvänder i andra former. Manborg har jag tjatat om i en evighet. Men vi har även en svensk
trailer på King Fury. En engelsktalande rulle om en snut som åker tillbaka i tiden för att döda Hitler, som
blir en Kung-Fu mästare kallad Kung Furher. Skitkul! Men snuten hamnar i en annan tidsepok av misstag.
Trailern blev en succé och har nämnts i olika sammanhang och nu vill folk crowd-founda för att filmen ska
bli gjord!
 
Jo, 80-talet är nog på väg. Och vi kan bara hoppas att alternativen till Hollywood blir allt fler och fler!
 
Robin!
 

Food Of the Gods
2014-01-09

Kanske världens bästa titel på en film handlar om ett fordermedel som får vad som än äter det att bli 10 gånger större.

 "El Pollo Grande Ai Ai Ai"

Paret Skinner har hittat ett foder ämne som får djur att växa till giganter. De använder detta medel till att fodra gårdens höns så en enda höna skulle kunna göda 3 familjer. Tyvärr får andra djur så som råttor och kryp smakprov och även de växer till giganter och jämnfört med höns är de farliga. Morgan och hans gäng kommer till ön i British Colombia där allt detta utspelar sig men får oväntad gäst i form av en gigantisk geting som tar död på en medlem i gänget. Morgan stannar medans resten lämnar ön där Morgan även möter 3 nya karaktärer i form av ett gravid par och en chef för en hundmats fabrik som är intresserad av att köpa Skinners magimedel. Vårat gäng upptäcker källan till varför öns djur är så stora nära Skinners hus men då råttorna är hungriga tvingas hjältarna ta skydd i parets hus och förklara krig på jätteråttorna.  Har människa någon chans mot natur X10?

 "BOOM HEADSHOT!"

Food Of The God är en seg film och blivit utnämnd sämsta Rått-filmen nånsin men en hit hos publiken. Deras reaktion är dock oklar. Djur effekterna är cheesy och underhållande men karaktärerna är tråkiga som strumpor på julafton. Man bryr sig inte alls om vad som kommer hända dem, til och med den gravida mamman kan bli uppäten av en av råttorna och man skulle v ara mer bekymrad över om råttdockan klarade sig från att få fejkblod på sig. Idén kunde utförts mycket bättre och det är ju ändå baserat på en H.G Wells (mannen bakom War Of the Worlds och Invisible Man) och detta film material är inte alls värdig Wells namn på DVD omslaget. Filmen är en seg och tråkig process men slutet är jämnfört med resten av filmen mycket underhållande då med hjälp av en sniper plockar råttorna en efter en som Lee Harvey Oswald om JFK hade klonat sig själv 100 gånger. Food of The Gods får 2 av 5 guldkameror. En film du säkert inte sett men ta det jävligt lugnt….du missar inget speciellt.

 
Markus

Holy Motors
2014-01-08

Franska filmer kan bli både ett helvete och en fröjd att se. Så det är bara att hoppas när man handlar
att rätt film dyker ner i ens samling. Holy Motors omslag såg nice ut, men där kom min skeptism.
För ett omslag räcker inte för att man ska lita på kvaliteten. Men...jag var tvungen att införskaffa denna
konstfilm, som var omtalad att deltagit i Cannes 2012.
 
Herr Oscar är en medelålders man i tuffa tider. Man ser hans desperata försök att hitta någonstans att
passa in, då han åker i en limousin med sminkbord och kläder, samt genomför uppdrag på schema.
Dessa uppdrag är för bisarra för att gå in i på djupare detaljer. Men Herr Oscar är en form av skådespelare
och spelar som olika individer i olika liv.

En av de första riktigt konstiga "liv" han lever.
Jag vill inte gå för långt in i detaljer, men hans livskådespel är intressanta och blandade. Vissa är komiska,
andra är morbida och ibland sitter man med dödens eviga gåta i tankarna under mer ledsamma scener.
Majoriteten av dessa fungerar, och allt hänger ihop i sin helhet med Herr Oscars liv. En riktigt skum scen
är något bland det skönaste jag sett. I ett plötsligt mellanspel så spelar Herr Oscar ett dragspel i en ödslig
byggnad. Låten är lika ledsam som han är, tills några andra dyker upp och det blir en häftig och rockigare
låt. Udda, men coolt!

"2,3 Medre!"
Det finns några scener värda att studera. Som när Herr Oscar är en grönklädd galning som snor åt sig blommor
han äter från gravar. På dessa gravarna står det "besök min hemsida" istället för namn. Låter sjukt, men
jag refererar till vårt ständiga behov av internet och att våra hemsidor ska visa mer av vilka vi är, än vad vi
själva visar. Och Herr Oscar, den galna är kanske den som skrattar åt oss för våra skumma liv
Skum jävel med aptit för blommor och Eva Mendez.
Filmen är sevärd och märklig, men njutbar i sin stil. Sitt ner och slappna av och bli hänförda! Filmen borde
vunnit i Cannes. 4 av 5 guldkameror.
 
Robin!
 

Great White
2014-01-06

   

HA! Här har vi en film som inte fick spelas i USA men i Europa gick det bra. Great White är ännu en Jaws rip-of som snor scener och figurer från Spielbergs Jaws. Precis som Bruno Matteis Jaws 5 ( en alternativ titel) är denna deja view från Italien.

 "Ryter haj skrället stänger jag av filmen här och nu!"

Yo man vad sägs? Ska vi ut och vindsurfa? Det är den stora vindsurfing tävlingen om 2 dagar och det är så stort så till och med borgmästaren ska vara värd för det. Fast för en vindsurfare blir det ingen tävling för en dag slutar han nämligen som hajmat! Filmens Brody är dock ingen polis utan en författare vars son är en vindsurfare. När hans dotter rusar in och förstör friden ger de sig ut för att leta efter hennes vän Hajkäk i havet. Haj experten Ron Hammer, Quints kopia hittar hajkäks sönder tuggade bräda och måste sätta sina haj kundskaper på prov. I Jaws hade vi Borgmästare Larry Vaughn men i Great White har vi William Wells som borgmästaren som inte vill att folk ska veta om attackerna förrän det inte är försent och filmens mänskliga skurk. Han får nys om att det finns haj i havet men vill inte gå ut med det offentligt då det kan kosta honom jobbet som guvernör. Ni vet resten av historien. Alla i staden får veta att det finns haj i havet och våra 2 hjältar ger sig ut för att ta sig an hajen. De hittar den och spränger den i luften. Borgmästaren hamnar i trubbel efter ha ljugit och en man utav besättningen dör…. Inte lika spännande nu när det endast är 2 man istället för 3….

 " Läskig? Nej, Spännande? Nej, Bra? NEJ!"

Okay….kort review… om du sett hajen 200 gånger men vill se hajen utan talang, spänning och budget se denna kopia. Allt är taget direkt ur hajen med få undantag. Alla karaktärer och kameravinklar och undervattens scener är som taget direkt ur filmen.  Inte undra på att filmen blev förbjuden i USA och nästan stämd. Under 70-80 talet kom det många dubbelgångare till Hajen men de flesta var utav samma kvalité som Hajen 3 eller 4. En av de värre rip-offsen där den enda skillnaden är att det inte finns någon Hooper utan Filmens Quint tar sig ann den rollen också. De till och med dödar haj jäveln på exakt samma sätt som i Jaws. Great White får 1/5 guldkameror värre kopior får man leta efter i Turkiet(Rip-offs kungarike fast det är en historia till en annan dag) se den inte, vill du se en bra haj film, se Jaws, rena Citizen Kane jämnfört med den här skiten.

 de 2 mest kända omslagen till filmen, spelar ingen roll vilken du tar, filmen är skit, Pick your poison
 
Markus

Rats- Nights of Terror
2014-01-04

 
Från Regissören till Terminator 2 och Alien 2 kommer här en apokalyptisk thriller där råttor har blivit galna som fan och äter människor, som Pirayor på land! Nej Inte DE Terminator 2 och Alien 2, utan deras Italienska officiella namn plagat. Bruno Mattei gjorde inofficiella uppföljare till filmer så som Terminator och Alien innan de filmerna ens fått uppföljare. I Bruno Matteis Terminator 2 t.ex är det en kvinnlig Terminator robot som måste försvara en indonesisk prinsessans heder eller något, jag vet inte det fanns inga subtitles och endast italiensk audio på min kopia…eller snackar jag om Lady Terminator? Alternativa titlar är min värsta fiende. Hur som helst här är Bruno Matteis RATS Nights of Terror som inte är menad att vara en uppföljare till något. Med set från Sergio Leones Once Upon A Time In America regisserade Bruno Mattei filmen tillsammans med Claudio Fragasso som själv är mest känd som regissören till Troll 2.
"Man I'll never find a video game!

Yepp, människan har gjort det, det hände äntligen, Människan förgjorde sig själv och naturen. Det gick så långt så atombomber sprängdes i alla världsdelar och de överlevanden nu bor i underjorden. 100 år efter att världen förstörts tar sig ett gäng upp till ytan för att leva som sina förfäder men många fler stannar kvar i underjorden. De underjordiska och överjordiska människorna avstår dock från varandra och det blir lite rivalitet. En liten skara utav överjordiska folket, Kurt, Chocolate, Taurus, Video, Myrna och Diana hittar en ny stad full med lik men också mat. Vad de inte vet än är att de råttor de sett är genetiskt mutanterade och äter gärna människor till middag. I husets källare hittar man en växtodling som kan ge vatten. Video som tror att datorn han hittar är ett videospel blir sur då han till slut inser att det är en dator och sparkar apparaten som får kortslutning och ger av info om vad som dödade personerna som var där innan dem. Dagen efter börjar saker dock hända. Råttor invaderar rummet med träden och infekterar dricksvattnet. Men då en av kvinnorna dör får en medlem skulden. Men just då bestämmer sig alla stadens råttor att attackera och vad som följer är en typisk skräckis där man flyr från ett gäng lurviga jävlar. Inget mer, inget mindre.

 "We're the same spieces...right??"

Rats är ja…. En film som inte har mycket att komma med. Våra hjältar är vandrande klicheér som inte alls är intressanta. I denna filmen är det typiska skräck regler, pippar man är man död, säger man brb lär man inte bli back och speciellt är man en dynghög får det värsta dödscenen utav alla.  När t.ex Kurt, ledaren ger upp hoppet om deras överlevnad sumpade verkligen filmmakarna chansen att göra det minsta intressant, ingen drama alls, fast detta kan nog vara ett dubbfel då det låter som om han ändrar sig om vad han ska äta till frukost när det kunda ha varit riktigt dramatiskt.  Tydligen ska råttorna vara supersmarta men det verkar bara vara inslängt som sci-fi babbel. Som skräck film misslyckas den då den inte är läskig men som sci-fi är den en typisk Bruno Mattei så som Terminator 2 fast är jämnfört mot den rätt tråkig. Filmens dödscener är inte alls underhållande och karaktärerna är lika stela som Robins skådespeleri i Blodsvågen.  Förutom ett av de mest sinnesrubbade slut jag har sett är filmen tråkig men oj sådant slut. Slutet börjar med att män i gasmasker kommer för att rädda dagen, men är de utav samma ras som vi människor? Rena Twilight Zone! Rats- Nights Of Terror får 1 utav 5 guldkameror nästan 1,5 pga sitt absurda slut. Tråkig och till och med Italiens Ed Wood kan göra mer underhållande filmer och mer brutala.

 
Markus
 

Hot Tub Time Machine
2014-01-04

Hela denna veckan har varit nostalgisk för mig. Kanske har det med nyåret att göra,
Min törst efter Sega Dreamcast som spelkonsol jagar mina drömmar.
Så vid denna retro-känslan så passar Hot Tub Time Machine in i bilden! För att 80-talet hade bäst
musik, film och stil över sig. Tyvärr missade jag den perioden, så funkar detta som en återblick?
 
Fyra nakna män med bira och en jacuzzi. Fan vad gött!
Fyra vänner är missnöjda över sin tillvaro. Adam (John Cusack) blev dumpad på ett brutalt sätt
av sin tjej. Lou älskar att festa, men känner en stor tomhet om han aldrig får festa.
Nick har lagt sina drömmar åt sidan för att leva med sin fru. Och den yngste är Jacob, en nörd
som gillar TV-spel och ägnar hela sitt liv åt att spela nere i Adams källare.
När Lou nästan tar livet av sig beslutar dem sig att åter leva deras minnen i en skidort. På det skabbiga
hotellet tar dem sig ett dopp i en jacuzzi, blir fulla och vaknar upp en tid senare år 1986. I denna tid,
när MTV fortfarande var coolt, bandspelare lika aktuella som Iphones, Michael Jackson var svart,
modet var löjligt fulsnyggt och Röd Gryning var bioaktuell, så försöker Jacob hitta ett sätt att ta sig hem.
Men de andra vännerna lever loppan och tänker göra om sina misstag som de gjorde under detta
fartfyllda år!
 
"Here's a question. Was it morally wrong for me to exploit my knowledge of the future for personal financial gain? Perhaps. Here's another question. Do I give a fuck?"
Karaktärerna är inte superroliga. Istället kompletterar dem varandra jättebra! Alla tvingas bemöta sina
förflutna ageranden för att inte ändra framtiden. Detta leder till lite smått roliga ögonblick. Men under
all humor ligger lite av en varningssignal till oss. För har vi samma sociala kontakt idag? Har vi samma
energi på våra vänner och oss själva när vi har så mycket annat att tänka på? Och är dagens media
något att vara stolt över? Varför måste vår musik vara av samma skit hela tiden? Dessa frågor ställer
jag mig själv under filmens gång.
 
Crisper Glovin är med i både Back To The Future och denna rullen där hans öde är att tappa sin arm!
Det krävs inget geni för att inse att jag är mest lik Jacob. Som person har jag svårt att koppla av och som
ni alla redan vet....jag gillar Tv-Spel. Lite väl för mycket kanske. Vi alla har våra laster. Men detta är ingen
Back To the Future kopia med non-stop spänning i fokus. Utan istället är det känslan att leva om sina
minnen. Nostalgi, med andra ord! Och jag känner denna värme rakt genom Tv-rutan. Filmen får 3 av 5 guldkameror!
 
Robin!
 

Day of the Animals
2014-01-03

 

Norra Amerika har en mycket fin natur och det får vi se mycket utav i Day of the Animals.  En samling olika människor utav olika ursprung och samhälls klasser åker på hajktrip i norra Kalifornien. Bland dem finns Leslie Nielsen. Tyvärr är detta höglandet och regeringen har spritt ut massa kemikalier i naturen som får alla djuren i området att go loco. En gam kommer obehagligt nära dem och en hök förföljer dem med ett vakande öga. Den kvällen slår dock djuren till och en varg attackerar en av hajkarna medans hon sover. Offret överlever dock och tas tillbaka till lägret för att få vård. Resten fortsätter vidare. Leslie Nielsens karaktär Paul börjar också känna av kemikalierna som gör djuren galna och hans sinnes tillstånd börjar vika hädan. Med maten stulen och allt från björnar, pumor och gamar mycket nära måste gruppen försöka komma hem med livet i behåll, men för att klara sig måste de dock överkomma en annan konflikt, säg själva. Kan gruppen samarbeta? Kommer någon inte sluta som festmåltid för håriga bestar? Vad gör Leslie Nielsen med en björn?

 Frank Drebin slåss mot en björn!

Jämnfört med många skräckfilmer där alla klagar på alla och ingen kommer överens får vi här en av de mer intressanta. De tjatar inte bara för att filmen ska få lite mer drama de känner inte varann från innan och anser att deras åsikt är den rätta. Visst finns det rötägg i högen men de agerar som folk gör i deras sits utan att överdriva. Filmens djur shots ser ut som att vara taget direkt ur Animal Planet och är mycket vackra. De verkar vara vältränade. Skådespeleriet är verkligen en påse med gott och blandat. Vi har Leslie Nielsen och Christopher George är mycket bra och underhållande trots att resten är antingen tråkiga eller inget märkvärdigt. Djur attackerna är inte läskiga utan mer underhållande som då ett gäng pumor attackerar och vi ser flera skådisar brottas med pumor och en kvinna slå en puma i huvudet med en pinne, snälla säg inte att puman fick ett kok stryk på riktigt? Leslie Nielsen är det som verkligen gör filmen för mig, tänk att höra Frank Drebin skrika bitch och hota en unge för att sedan döda en person, våldta en kvinna och fightas mot en björn. Han blir nästan lite som Kurtz från Apocalypse Now. Med vältränade djur som verkligen agerar tillsammans med människorna istället för att vara stock footage, dräkter eller point of view shots står denna ut jämnfört med andra billiga ”Animals Rampage” filmer. Day of the Animals får en stark 3 utav 5 guldkameror. Leslie Nielsen, vältränade djur och en växande känsla av desperation då djuren blir mer och mer våldsamma gör en helt okay film bra.

Markus

Legend
2014-01-02

Samtidigt som Markus drar igång med sitt zoo-tema, efter den olyckshändelse som jag råkade
framskapa i Nyår, så tänker jag på en legend som min käre bror tipsade om. Och jag hittade filmen
snabbare än jag trodde, av ren slump. Detta måste vara ödet! Legend är regisserad av Ridley Scott
med Tom Cruise i lustig frilla och Tim Curry i skurkroll.
Tom Cruise fick tyvärr avbryta filmningen när hans fader dog. Tragiskt...
Vi följer Lugg macWood, nej sorry. Jack menar jag, en skogspojke i stort behov av en sax. Han bor i en
sagolik skog med enhörningar och magi. Där är hans bästa vän en prinsessa, Lili, som är lite av ett
svin med oskyldiga ögon. Trots hans varningar så rör hon en enhörning, vilket gör att naturens balans
ballar ur. Den onde, Darkness, tål inte solljus och vet att enhörningarnas magiska horn kan skapa evigt
mörker. Så enhörningarna blir jagade direkt efter Lili har rört dem och typ...försvagat deras sinnen eller nått.
Jag fattade inte hur det hängde ihop. I alla fall så blir det en ny istid i skogen och Darkness jagar efter
den sista av de två enhörningarna. Han kidnappar även Lili, men tur då att Jack får ett sällskap med lustiga
älvor och varelser som ska hjälpa honom förinta Darkness!
Magiskt, faktiskt.
Detta låter ju inte riktigt som Ridley Scotts typ av filmer. Detta låter mer som något Joel skulle såga då den är
"som en b-version av Hobbit....JAG ÄLSKAR HOBBIT! DU MÅSTE SE DEN ANDERSSON!". Varpå jag tar
på mig coola svarta glasögon och svarar: "Take a hike with your bike, Mike!" Eller nått sånt. Men Legend
är rätt skön som 80-tals rulle. Vi har inte så jättemycket action i överflöd, utan inväntar finalen med spänning.
Filmningen i skogen är så vacker att jag får vatten i ögonen. Inte tårar, för män gråter bara ur armhålorna.
Skurken, Darkness, är fett bra gjord av Rob Bottin. Darkness påminner inte alls om Jim "Pennywise" Curry.
Istället tänker jag mer på när Markus tog överdos av ostbågar och fick en bisarr allergireaktion.
Som att se ett foto av Markus när han vrålar på hjälp till sjukhuset efter ostbåge attacken.
Överlag är filmen charmig och skön så jag ger den 3 av 5 guldkameror, även om skogsmiljön tyvärr blir
lite enformig och jag ville se lite annan miljö än skogen och Darkness onda håla.
Robin!
 

Month Of the Animals
2014-01-01

 
Då var det 2014 helt plötsligt, hoppas alla hade ett lika bra nyår som jag hade. Här på Filmfetts kontor ställde vi till med en stor fest för att fira in det nya fullproppade året. Utav någon anledning slutade dock våran fest med att Robin drog in ett stort Zoo så nu springer det runt vilda djur här på Filmfetts huvudkvarter. Med Pirayor i ölglasen och fågelskit på kavajen firar vi in 2014 med eko-vänliga reviews där djuren står i fokus.
Det kommer bli mycket exploitation så för de som inte gillar det kommer jag sätta en liten symbol av Italienska film regissören Joe D'mato som gjort mycket exploitation och skräp filmer.
 
Bli underhållen utav det bästa från naturen då vi spenderar hela Januari med otäcka odjur! THIS IS THE MONTH OF THE ANIMALS!
 
Markus