FilmFett

2015-07-31
15:00:00

FilmFett FIRAR TRE ÅR!

Ha den äran, FilmFett!
 
Den största förändringen under hela veckan har varit den enastående nya design som Joel
hjälp till att fixa till här på bloggen. Snyggt är bara förnamnet! Tackar och bockar, Joel! Och
välkommen tillbaka. Bättre present kunde FilmFett inte fått! :)
 
Jag, Markus och Joel  sitter i en lyxbåt utanför Hawaii och njuter av att äta surf and turf för värdet av
2755 kronor. Billecart Salmon Nicolas Francois -61 Magnum dricks med andakt då denna fina
champagne kostar hela 32 900 kronor. Markus och jag vill tacka Joel som bjuder på kalaset.
 
Vi vill även tacka alla underbara läsare med denna fenomenalt mediokra photoshop-bild
som undertecknad slängt ihop på en vecka. 
 
 
Nu ska vi avnjuta ABBA som återförenats under en dag för att hedra oss live. 
Livet leker, även om vi lär gå i personlig konkurs under resten av våra liv. SKÅL!
 
Robin och gänget på FilmFett!
2015-07-31
11:06:00

Bandits

Joe är en tuff och aggresiv tjej-tjusare och Terry är en smart hypokondriker. Båda är rånare.
Men deras nya rån har inte gått vägen och polisen står utanför dörrarna. Gisslandramat har gått
åt skogen och rånarna försöker tänka efter vem som tjallat på polisen. Nu börjar filmen på riktigt då
vi hoppar tillbaka till deras flykt från fängelset. Dessa nya vänner och partners beslutar sig att råna
banker genom att övernatta hos bankdirektörerna och vinna deras sympatier. Allt går väldigt bra
tills Joe blir betuttad i Kate, en hemmafru som letar efter spänning i livet. Terry har svårt med denna
oberäknade faktorn, men snart börjar även han falla för henne.
Bandits, en film som lika bortglömd som Willis frilla. What is that!?
När jag såg Big Trouble in Little China på Blu-Ray häromdan så upptäckte jag hur många scener man
klippt ner för att behålla hastigheten i filmen. Detta hade jag inga sympatier för då scenerna såg bra ut.
Men i Bandits fall kunde man ta bort många skämt och utdragna scener. Visst är det kul att se Terry dansa
när han är halvt förlamad och filmen har bra humor och dialog. Men en två timmar lång film känns som en
transportsträcka. Likaså gör det udda kärleksdramat som finns mellan Kate och hennes rånare. Ännu värre
är när rånarnas kompanjon (som drömmer om att bli stuntman) blir kär i en brud som dyker upp med en
sån tajming att man kan tro att hon är nått spöke. Scary shit!
Blachett goes ape-shit när hon ser att jag gillade Indiana Jones 4.
Förutom att filmen har dessa faktorer i sin motvind så finns det bra skådisar med. Vi kan skratta åt den
hästsvans Bruce Willis klistrat på sig, men Billy Bob Thornton gör ett enastående jobb som Terry.
Särskilt när han vandrar iväg med hjärnskakning och är allmänt förvirrad. Cate Blanchett som spelar...
Kate, gör ett fint jobb och är aldrig störande trots hennes manipulitiva karaktär.
 
Jag försöker alltid intala mig att längden inte har någon betydelse (men tjejer skrattar bara åt mig) fast
här har vi ett bevis. Hade filmen klippts ner en halvtimme hade vi kunnat njuta av en bra komedi.
2 av 5 guldkameror.
 
Robin
 
2015-07-28
13:22:53

Inglorious Bastards

Ja ja jag vet att jag brukar utsätta våra läsare för billiga italienska action rullar så idag bjuder Filmfett på en av de bättre valen ur Macaroni Combat genren så luta er tillbaka och läs Filmfetts review av original Inglorious Bastards filmen så badass att Quentin Tarantino lånade titeln och konceptet till sin underhållande 2009 krigs epic.

(nästan) Hela gänget samlat

Ett gäng på 5 krigsfångar ska tas till den plats där de ska avrättas pga sina olika krigsbrott, en av dem vägrade mörda mödrar och barn, en annan avgick från sitt uppdrag. De ska föras till ett fängelse men på vägen attackeras deras konvoj av tyska stridsflygplan och fångarna passar på att fly. Under ledning av Löntjant Robert Yeager spelad av den svenske Bo Svensson och i sällskap av en private vid namn Fred Canifeld spelad av Black Cobra han själv, Fred Williamson jagar de bort sina tidigare allierade och snor en jeep för att köra mot friheten, frihet som de kommer hitta i Schweiz. På vägen möter de fiender från både Nazi sidan och de allierade sidan och gömmer sig i en övergiven fabrik där de hittar nödvändiga varor de snor med sig. Efter att ha matchat sig lite och små bråkat lite hittar Fred en tysk som gömmer sig i halmen. Robert Yeager vill hålla tysken vid liv då han kanske kan få dem över gränsen i säkerhet men hans gäng är skeptiska.

" We'll be doing one thang, and one thang only, killin Näzis"

Tysken visar sig kunna engelska och tillsammans kokar de upp en plan att gänget ska föreställas Tyskens gisslan men även denna plan går i stupet då hela bunten tillfångatas på riktigt och ska avrättas. Lyckligtvis har tyska soldater värre sikte än stormtruppers och gänget flyr undan utan skada än en gång. Resan till Schweiz är lång och full av faror från både Tyskland och Amerika men det lurar förrädare och rebeller överallt, men det finns alltid lite tid för en kärlekshistoria med såklart.

 "HAhAHAHAHA we're about to fucking die!"

En sak filmen gör riktigt bra är deras karaktärer, alla i gruppen är älskvärda, ingen är irriterande och det känns verkligen som att skådespelarna var vänner ett längre tag och sedan gjort en film, visst de bråkar ibland men vilka vänner gör inte det? Som till exempel, fuck you Robin. De är verkligen välskrivna fast vissa av dem är lite slaskiga. Inglorious Bastards är filmen som gjorde Macaroni Combat filmgenren populär i utlandet, men i Italien fann den genren aldrig någon större populäritet då de filmer som gjordes var oftast menade att säljas i utlandet där de i Inglorious Bastards fall fann kult status.  Krigsscenerna är välgjorda och filmade bra, skådespelet är bra och rekvisitan samt filmsetten är mycket välgjorda. Det finns inte mycket att klaga på, det är en av mina favorit krigsfilmer, en genre som jag inte är så förtjust i (trots att ett par ligger på min top 10 filmer lista såsom Full Metal Jacket och Dr. Strangelove och Apocalypse Now ligger nära top 30, mest för Kurtz dock). Inglorious Bastards är en mycket välgjord film och jag har svårt att välja vilken av denna eller Tarantinos film är bäst. Båda gjorde en del saker bra, och andra saker dåliga. Tarantinos hade en jävligt bra skurk men huvudkaraktärerna är mycket underhållande. Jag gillade verkligen anti-Nazi vibbarna i Tarantino, det hela var som en riktig propaganda film från 40-talet men denna har nakna tjeor med k-pistar så som sagt är det mycket mycket svårt att avgöra vilken som är bäst. Denna Inglorious Bastards får dock 4/5 guldkameror.

Markus