FilmFett

2018-09-28
05:48:00

Sheba Baby

Mr. Andy Shayne är en äldre afroamerikansk man som äger ett företag, ett framgångsrikt företag som nu fallit offer för en brottsgrupp som vill ta över denna pengako så en natt dyker de onda upp efter stängningsdags och totalförstör stället och misshandlar Mr. Shayne. I samma veva dyker hans dotter upp, Sheba Shayne aom råkar vara privatdektektiv i New York eller så och åker hem till Louisville där hennes pappas företag ligger. Först vill inte farsgubben att Sheba ska kolla upp saken men fuck that Sheba behöver inga order från män men efter att Sheba råkar sätta igång en bilbomb menad åt hennes far finns det ingen fråga om saken, Sheba tar sig ann fallet. Sheba tar sig i kragen, slår ner en snubbe och kräver info utav honom sedan tar hon med sig sitt ex och fars anställd Brick för att sabotera en deal mellan brottsgruppens onda ledare Pilot. Pilot skickar dock hans hemliga vapen, Shark till att skjuta sönder hela Mr. Shaynes kontor och under detta pang pang skjuts Mr. Shayne till döds. Nu är Sheba förbannad och ger sig ut på en resa full av döda hejdukar, slagsmål, jive talk och såklart ett episkt klimax, denna gång med båtar.
"LOOK AT MY FACE BECAUSE IM PISSED!"

Pam Grier... jag talar inte bara för mig själv när jag säger att världen älskar dig, å de som inte gör det vet bara inte om det än. Pam Grier är den där kvinnan som kan bära en hel film helt själv, idag måste en filmstjärna som låt säga Kristen Wiig ha ett helt arsenal av karaktärer för att bära en film, en som säger skämtet och Wiig som streightman, kort sagt, många karaktärer idag är beroende av andra karaktärer för att kunna utveckla sin karaktär eller helt enkelt ha som bollplank, Pam Grier har aldrig haft det problemet, det enda man minns från Pam Grier filmer är PamGrier, allt som behövs är en underpresterande gangsterboss å ett eller annat ansikte att smocka till, ja Pam Grier filmer är alla lite identiska handlingsvis och ibland är den enda stora skillnaden mellan hennes karaktär storleken på hennes 'fro men fy fan vad underhållande de är och i en värld av kvinnogrupper å så...varför är inte Pam Grier, filmvärldens första actionhjälte....första svarta actionhjälte iallafall, hur är hon inte en feministisk ikon?  Denna gång är handlngen inte lika spännande som Coffy eller Foxy Brown men är endå småspännande och bygger upp till ett coolt klimax men ett problem är att det snackas lite mera i denna än i de flesta andra Grier filmer jag sett. Filmens skurk Pilot spelas av Blaxsplotation legenden D'Urville Marrifield som tidigare gjort roller i Dolemite och the legend of Nigger Charley å såklart Boss Nigger (dessa är alla filmtitlar så vi är inte rasister yo, synd att man lever i en värld där man kan rasistförklaras när man beskriver filmer som faktiskt är gjorda av och för afroamerikaner). Sheba Baby är inte lika bra som Coffy eller Foxy Brown, Pam Grier ger dock sitt allt även denna gång och det gör filmen mycket bra men inte tillräckligt utan är en av de där low tier blaxsplotation rullarna som har chans att bli klassiker men inte når inte enda fram men är långt ifrån never-see-tier där ett par av genrens absolut sämsta bidrag hamnar i. Sheba Baby får svag 3/5 Guldkameror endast pga Pam Grier då filmen och manus inte bjuder på nytt och actionscenerna inte är märkvärdiga men underhållande endå men man får ingen "wow" känsla helt enkelt. Det enda jag verkligen har att klaga överär att filmens skurk Pilot byggs upp som världens onda jävel men även han visar sig vara en hejduk till något större som vi knappast får veta något om... lite dåligt på skurkfronten.
 
Markus
2018-09-27
21:40:13

Tidal Wave

Vi får följa en rad olika karaktärer. Folk inblandade i kärleksdrama, en forskare som aldrig spenderat tid med sin dotter och en restaurang-ägare. Det hela är rätt komiskt med många slapstick skämt och lustiga scener. Men det dröjer över en timme innan den påstådda katastrof, som forskaren varnat om, visar sig vara riktig. Synd att jag nästan somnat vid det här laget.
 
Majoriteten av filmen är som koreansk kärleksfilm.
 
Tidal Wave är en väldigt unik film. Första halvan av filmen är händelselös skit och jag var tvungen att spola genom när jag insåg att jag sett 40 minuter utan att egentligen vara intresserad. Men resten av filmen visar en massiv våg som förstör allt och alla. Och dom roller vi lärt känna stryker med. Nästan hela bunten.
 
 
Hur fan kan man byta genre så? Det fungerade i Bone Tomahawk, som var rysligt seg, men mysig. Fram tills de blodigaste och äckligaste scenerna. Men Tomawak höll fast mig genom filmen. Här blir jag bara jävligt uttråkad.
 
 
Synd, då effekterna är riktigt nice och filmen kunde fungerat.
 
1,5 av 5 guldkameror.
 
Robin