Hell of the Living Dead
2015-03-30

Vill du se en cool Zombie rulle med mycket action? Med fräck musik och blodiga scener? Vill du ha coola action stereotyper? Vill du ha allt detta men har inte råd med Dawn of the Dead? Då passar Hell of the Living Dead(Även känd som Virus) som handen i skon för Hell of the Living Dead snor filmmusik, stil och karaktärer från Dawn of the dead, men även filmat material från ”En studie i Död

 oga booga, racisto booga

Den första scenen kunde inte likna Zombie Flesh Eaters 2 mer om den ens försökte. Ett dödligt virus släpps ut i en djungel och gör folk till de levande döda och de ansvariga är doktorer. Denna gång råkar en man som blir biten av en råtta ramla död på en knapp som utlöser en dödlig gas. Den ansvarige på institutet flyr undan alla sina zombifirade medarbetare och rapporterar att ”operation Sweet Death” är ett totalt misslyckande. Utanför ett hotell i en annan del av världen(Barcelona för att vara exakt) pågår ett gisslandrama där kidnappare begär att anläggningen läggs ner, men polisen har ett hemligt vapen, en specialstyrka från Interpol. Interpol krossar terroristerna som kakelakor men brott sover aldrig så direkt efter gruppen är klara i Barcelona flygs de till Nya Guinea då all kontakt med institutet från början är borta.

HEY KIDS! PRAY TO GOD, Then PRAY FOR YOUR LIFE!

Inte långt ifrån institutet är 2 journalister och en familj med ett barn som blivit biten av en galen inföding. Snart blir hela högen attackerade av zombies och mamman attackeras av en zombiefierad präst, pappan attackeras av sin zombie son och journalisterna av ett gäng zombies. Interpol gänget är som tur i närheten och precis som scouterna är de alltid redo. Efter att Interpol ser till att alla är i säkerhet ger gängar de upp. Lia den överlevande kvinnan känner infödingsstammen i närheten och klär ut sig till en av dem för att få ut information men öven varna dem för vad som händer. Efter en realism smocka i trynet av Lia (nej seriöst, det fick mig verkligen att tänka efter) attackerar stammens döda sin forna vänner och familj, det måste finnas ett stop till dessa galenskaper så gänget bestämmer sig för att åka till Institutet där allting började för svar, men kommer de kunna hinna dit utan att bli zombie mat?

 Efter sin död blev Rik Mayall zombie jägare

Hela den långa vägen från Italien kommer Hell of the Living Dead och från Skräp-skräck mästaren Bruno Mattei (Rats & SS Girls) men han levererar denna film under namnet Vincent Dawn (Samma namn användes som en subtil hyllning i filmen Cinema Snob Filmens som karaktärens fejk namn för att dölja sin identitet). Umberto Lenzi sa en gång att filmer som dessa inte borde klassificeras bland äkta Zombie filmer såsom Night of the living Dead då det är levande människor som blir smittade och förvandlas, en Zombie är ett dött ting som kommer tillbaka till liv, i Virus och Umberto Lenzis film X är det inga återuppstående ting som skapar trubbel utan rätt sagt ett virus. Som sagt visar Mattei bilder från Mondo dokumentären ”En Studie i Död” och såklart visar de riktiga döskallar och karaktärerna skämtar om dem,… lite ush men även från ingenstans dyker djurbilder upp mitt under en dialog eller en tyst körning scen, lyckligtvis är det ingen av dessa djur som mördas i bild som är mycket vanligt i dessa filmer (syftar mest på Mondo Cane, Cannibal Holocaust och Cannibal Ferox) men vi får endå se en stam stycka en död varan och även en riktig begravning scen av en stammedlem.. Det är uppenbart när filmen byter till dokumentär materialet från ”en studie i död” och sedan tillbaka till Matteis filmade material. I slutänden är Virus en okay zombie rulle. I jämförelse med Beyond, Zombi 2, City of the Living dead men är mer i klass med Zombie Flesh Eaters 2 som jag ansåg vara svagare än första Zombie Flesh eaters då det var mer blandat av action och zombie skräck. Miljöerna är fina och ingen karaktärer är dåliga utan vissa är tillochmed underhållande som fan, speciellt Osborn, som en komisk Klaus Kinski springer han runt och hotar folk med ett leende. I slutänden får Virus aka Hell of the Living Dead 2/5 guldkameror. Hittills Matteis bästa film som jag sett, även om det är lite för vulgära dokumentär filmade klipp.

 Markus

Repo Man
2015-03-29

Repo-The Genetric Opera, Repo Men och Repo Man. Tre filmer som handlar om att återta
något som inte blivit betalda. Den stora skillnaden är utförandet av dessa tre, helt olika
produktioner. The Genetric Opera är, som titeln säger, en musikal. Som i mina ögon inte riktigt
fungerar. Repo Men är en sci-fi thriller som jag inte sett. Och Repo Man är som en kaxig, revolterande
tonåring som slängt målarfärg över en tavla.
"I know a life of crime has led me to this sorry fate, and yet, I blame society. Society made me what I am."
Emilio Estaves spelar tonåringen Otto, som efter en raseriutbrott mot sin chef, får sparken från sitt jobb
i en matvaruaffär. Lustigt nog råkar en oskyldig Napoleon Dynamite-liknande nörd även få sparken för
att han råkar vara på fel ställe. Samma kväll, på en fest, har Ottos tjej sex med en annan punkare, så
Otto antar att detta måste vara en kass dag. När en äldre man, Bud, behöver hjälp att köra en bil till
sjukhuset, så tar Otto, mot sin egna vilja ansvar för kärran. Det slutar med att Otto inser att han hjälpt
en "repo man" som tar tillbaka bilar som det återstår betalning på. Som en laglig tjuv, typ. Bud anställer
Otto.
 
Samtidigt sker tre mini-historier, som snart kommer blandas in i Ottos värld. En snygg brud som tror på
UFO'n. En knasig professor som konstant kör runt i en kärra med dödligt, grönt ljus i bakluckan.
Samt Ottos ex-tjej och hennes nya pojkvän som vill råna små-butiker. Allt detta bakas in i en historia
med udda möten och märkliga karaktärer.
"Goddamn-dipshit-Rodriguez-gypsy-dildo-punks. I'll get your ass."
Otto och Bud tar knark, köper en öl som heter "drink", hamnar i en plötslig biljakt med några rivaler
och får agenter efter sig. Allt medans Otto tvingas höra på konspirationsteorier från en sop-gubbe
och vandrar förbi två sanitära människor som bär bort ett lik från gatan och kommenterar händelsen som
om de skriver en mental novell.
 
Repo Man blandar en surrealistisk och udda atmosfär med Ottos "I don't give a shit"-attityd som blir
ett resultat som heter duga. Musiken är rapp, märklig och passar in med redigeringen. Dessutom har
den en närvarande, jordnära känsla då den oftast visar vardagliga slum-kvarter som inspelningsområden.
Samtliga skådespelare gör ett kanonfint jobb, vilket är otroligt skickligt, då denna filmen är som en udda
parodi på sci-fi genren. Bäst är däremot Harry Dean Stanton som Bud. Filmen får 4 av 5 guldkameror.
 
Väldigt, väldigt udda film.
 
Robin Andersson
 
 
 

Panik i Byn- A Town Called Panic
2015-03-27

I en liten stad i ett fiktivt land delar en cowboy, en indian och en talande häst ett litet hus. Och idag är det hästens födelsedag, någonting hans rumskamrater, Cowboy och Indian har glömt bort. De får panik för att de inte köpt någon present. Indianen får dock en bra idé! De ska bygga en grill till hästen men de saknar material till att bygga det. De lurar ut hästen genom att låta han hämta grannens ungar i Madam Longrées musikklass, och som det verkar är hästen lite betuttad i madam Longrées, en häst som har en skola för djur……så hästen tar bilen dit…  Då passar Indianen på att beställa 50 tegelstenar till grillen….men han råkar skriva in 50 miljoner tegelstenar. Innan hästen kommer hem hinner Indianen och Cowboy att både gömma alla 50 miljoner tegenstenar och även att bygga ihop grillen och precis när hästen kommer hem blir det rena festen med öl, poker och disco musik. Samma natt då trion gått och lagt sig börjar deras hus sjunka ner i jorden då Indianen och Cowboy placerat de tegelstenar de köpt ovanpå huset….. hur fan de lyckades gömma 50 ton tegelsten på ett tak från hela byn är ett mysterium.

 FIlmen har allt för många underbart udda stunder för att peka ut några.. Se filmen om ni får chansen!

Dagen efteråt får hästen räkningen på Indianens tegelstenar och efter att ha gett sina vänner på moppo börjar de återuppbygga sitt hus, men hästens vänner är mer intresserad av tvn. Men varje gång byggnaden nästan är klar snor någon huset (nej seriöst, någon bär bort det). För dessa brott sätter byns polis deras oskyldige kompis Steven i finkan och för att bevisa Stevens oskyldighet spenderar de natten vid deras senaste hus. Ur en vattenpöl dyker varelser från en undervattens dimension upp och bär bort det ännu en gång. I jakten på tjuvarna råkar gänget hamna på en stor sten som går sönder och faller rakt ner i jordens mittpunkt.(där de har telefontäckning). Deras resa leder till att de tillfånga tas och hålls som fångar i en gigantisk mekanisk pingvin och hela vägen till den undervattens dimension där deras hus tagits.

 Som sagt....

Stop Motion kommer alltid vara en svaghet jag har, det är så charmigt. Allt från Ray Harryhausen till Burtons Nightmare Before Christmas till Aardmans Morph och Wallace & Gromit och Panik i Byn (baserad på en stop-motion serie från Belgien) är ännu en charmig liten film. Endast huvud karaktärerna är fullt animerade, mindre karaktärer (ibland bokstavligen) rör sig endast med hela kroppen, billigare gjort men i det går ihop med resten av filmen. Animationen är charmig, medvetet slarvigt men fortfarande charmig. Skaparna har fantasi som heter duga och jag efter att ha sett denna film blev jag lite sugen på att spana in serien för att se om den är lika galen.  Det är även den första barnfilmen jag ser med både illigal poker, folk som super till det på fester, fyllebråk och 2 hästar som dansar tango. Hela filmen är full av humoriska överraskningar som kommer från ingenstans så som det faktum att det står 50 miljoner tegelstenar på ett tak utan att någon märker, vart får man en sån idé ifrån? Panik i Byn är en mycket rolig film, och en av få filmer troligen hela familjen skulle gilla, Barnen för leksakerna och ungdomar för de dumma jävla skämten som slår till utan uppbyggnad. Den blev snabbt en av mina favoriter Stop-Motion filmer i klass med Wallace & Gromit filmen och Nightmare Before Christmas. Inget mästerverk inom genren men 50 ton av kul.  Panik i Byn får 5/5  Guldkameror då jag blev glatt överaskad. Det ser ut som en barnfilm om gåvan om vänskap och att tillsammans är man stark, men har fantastiska hemliga trix i sin ärm som inte bara räddar filmen. Total Film sa det bäst när de skrev ” this is plastic and fantastic.” i sin review av filmen. http://www.gamesradar.com/a-town-called-panic-review/

 Markus

Bloodsport
2015-03-26

Mer än ofta brukar jag ställa mig frågan hur verklig en film måste vara för att vara baserad på verkliga
händelser. Bloodsport är en sådan film som är för otrolig för att vara sann. Men vår huvudroll, Frank Dux,
hjälpte till som koreograf i striderna. Så en viss form av äkthet är nog alltid med i filmens produktion.

"Aren't you a little young for full-contact?"
 
Jean-Claude Van Damme spelar filmens variant av Frank Dux, en kille med bråkig uppväxt som får en guide
hos mästaren av Tanaka-klanen. När Frank är i mogen ålder som CIA-agent, bestämmer han sig för att fly
landet och slåss för sin klans heder i en underjordisk arena, kallad Kumite. Med två CIA-agenter efter sig
och med en massa motståndare så tvingas Frank Dux använda alla knep för att kämpa mot sina motståndare.
Han blir lyckligtvis vän med den kaxiga, stora och våldsamma Jackson som även påminner om Peter Jackson.
Men den värsta fienden av alla, är den förra mästaren och psykopaten Chong Li som även dödat i ringen.
Joel hade nog dött om han sett filmen och trott det var Peter Jackson.
Det bästa man kan säga är att den är väldigt snyggt filmad med välplacerade slow-motion scener
som används flitigt, men snyggt. Faktum är att filmen blir bättre då man får se de sparkar som levereras med
häftig teknik. Om detta var en idé av Frank Dux, vet jag inte. Men att han har något finger i spelet överaskar
inte. Bloodsport fungerar även som en grövre, vuxnare Karate Kid.
 
JCVD gör ett ganska fint jobb som övertygande hjälte. Även Forest Whitaker dyker upp som en av
CIA-agenterna. Musikens hårda råhet påminner lite om Mortal Kombat, men känslan i de olika typer av
strider som utförs påminner oss mer om Tekken. Så vi får det bästa ur två världar. Det enda som jag
stör mig på något fenomalt är att någonstans i publikens vrål...hörs en katt. Nej, jag skämtar inte! Detta
ljud hörs konstant. Ett jamande från ingenstans! Jag har ingenting emot katter, tvärt om älskar jag dom.
Men i en film om fighting bör inget kattljud vara med i en strid!
Riktigt coolt tyskt omslag.
Jag saknar Cannon Films och deras actionfilmer. Måste även tillägga att scenen då Claude och Jackson
spelar ett gammalt tv-spel, Karate Do, får mig att vilja se mer reklam av äldre tv-spel i film.
Bloodsport fungerar väldigt bra som ett ambitiöst och spännande projekt, som fungerar väldigt bra, i alla fall
de flesta gångerna.
 
Filmen får 3 av 5 guldkameror. Nära att få en fyra, då den faktiskt har allt en film från denna era behöver.
 
Robin Andersson

Last Remake of Beau Geste
2015-03-25

En av mina första reviews här på Filmfett var av Marty Feldman’s In God We Trust. I den reviewn nämnde jag att denna var bättre än sagd film. Men hur mycket bättre? Jag har aldrig läst boken om Beau Geste eller sett någon film (det finns många versioner men tydligen är denna den sista).

 "May God go with you. *I* have better things to do."

Efter att ha total förstört Universal Studios logga pekar Marty Feldman ut destinationen där filmen utspelar sig, Nordafrika där en armé av fransmän sjunger en glad sång om hur de älskar sitt land och krig. Denna öppnings scen utspelar sig i framtiden då vi slängs tillbaks i tiden där en hertig vid namn Hector vill adoptera ett gossebarn som ska bli den manligaste jäveln på jorden efter hans fru endast givit honom en dotter. På barnhemmet hittar han den perfekta pojken, blond och stark men på köpet får hertigen pojkens bror Digby. De växer upp tillsammans med deras syster Isabel.  En dag tar Hector med sig en kvinna till slottet som han nyss gift sig med. Den nya kvinnan, Flavia börjar styra och redekorera Gestes hus. En natt nuppar Flavia Hector till döds. Med sin far döende snor Beau familjens dyrbaraste diamant och drar till Marocko och Digby tar på sig skulden för diamantens försvinnande för att skydda sin bror.

 Darth Vader/Mufasa han själv, James Earl Jones rockar den där mustaschen.

Digby bestämmer sig för att rymma från fängelset och sticka till Marocko han också och gå med i samma armé som sin bror. I en stumfilmsbaserad rymningsscen (som är en av de roligaste delarna av filmen) hamnar han i en transport direkt till Marocko. Vad han inte vet är att det är Flavia som ordnat att hans rymning blev så lätt så Digby kan leda henne till sin bror. Väl i Marocko möter  Digby både sin bror och ledaren av lägret, Markov, en vulgär krigsherre med mycket strikt agenda som gjort en deal med Flavia. Markov bestämmer sig dock att han ska ta diamanten Flavia är ute efter för sig själv. Med krigande araber som konstant anfaller armén och 2 stycken mäktiga fiender efter en värdefull diamant håller beau all sin fokus på att dö som en krigare och göra sin döende far stolt och Digby gör allt för att göra sin bror glad och försöka överleva, men kommer denna historia om krig och förräderi sluta lyckligt?

 Wait what? Finn 1 fel

Förutom visuella skämt finns är det inte mycket att skratta åt i denna film. Vissa skämt funkar men fler gör det inte. Filmsetten är mycket fina att se på och skådespeleriet är underhållande. Michael York är överdrivet perfekt i filmen vilket kan framkallar en del roliga skämt. Beau och Flavias relation är udda som fan, de agerar väldigt erotiskt mot varandra och det är bara en tidsfråga innan de börjar bli intima fast Beau kallar henne endå Mamma…ew. Filmen är inget komiskt mästerverk men har verkligen underhållande stunder och erbjuder mer action och skratt än hans senare verk, In God We Trust. Roy Kinner, mest känd som pappan till Veruca Salt( den bortskämda skit ungen från Willy Wonka and the chocolate factory) är underhållande som generalens slagpåse. Den är i samma anda som mel Brooks filmer, men inte alls av samma kaliber. Last Remake of Beau Geste får 3/5 Guldkameror.

 Markus

Robotic Cop
2015-03-23

Det krävs inget större geni för att inse vilken film Asylum gör anspråk på med deras billiga
filmkopia av Robocop. Den självklara titeln får mig att tro att Asylums variant av Mad Max
kommer heta Crazy Carl. Att Robotic Cop däremot även har en del action vars slow-motion effekter
ska efterlikna Dredd var lite otippat. Resultatet däremot är faktiskt skrattretande fult.
Michael Jai White spelar vår hjälte. En hårdhudad snut vid namn Hammond. När han tvingas medarbeta
med en android så är läget laddat för "komiska ögonblick". Sånt som när båda befinner sig i en bar och
i en pinsamt lång och jobbig sekvens med för långa pauser, försöker diskutera ämnet Good Cop, Bad Cop.
Långtråkigt som fan. Inte för att säga att scenen enbart finns där för att dra ut på filmen. Det har publiken
redan förstått för länge sedan. Men eftersom borgmästarens dotter befinner sig på farlig mark, tvingas denna
duo sammarbeta för att få tillbaka henne. Kan man lita på borgmästaren? Nej. Hans logik brister många
gånger då han beordrar polisen att döda hans dotter och Hammond och Androiden. Varför ens försöka
rädda dottern i första början? Nej, jag hänger inte med.
 
Förutom vår titel-roll har vi flera andra kändisar av stora erfarenheter. Androidens skådespelare,
Randy Wayne, medverkade i såna klassiker som April Apocalypse och skräckfilmen Scar från 2005,
som är så känd att den inte har någon sammanfattning på IMDB. Förlåt mig, nu mår jag nästan illa
av att trakassera andra. Randy gör ett helt okej jobb och samtliga är inte fullt så värdelösa som man
kan tro.
How do we get out of this movie? What would Black Dynamite do?
Som i Sharknados fall så är filmen sönderklippt till den nivå att när Jai White judokastar en fiende måste allt
visas i tre eller fyra vinklar. Detta leder till att alla actionscener känns jävligt tråkiga. När androiden, som även
kallas ANDI, börjar skjuta på en hel hög med huliganer får vi bara se hans skott. Vad händer? Träffar han nån?
Springer de andra iväg? Är det för brutalt att vissa offren som dör? Eller hade budgeten inte råd till allt billigt
dataanimerat blod?
Tack, Markus, för den fina plåga till present som du köpte till mig.
 
Med detta sagt så kan jag inte sluta kolla på spektaklet. Det är  som att se Joel när han böjer sig för att
knyta sina skor, enbart för att återigen kroppsligen bevisa anledningen till varför ett skärp borde sitta på
plats. Däremot kan man inte titta bort!
(För er som inte minns så brukade Joel skriva på bloggen....typ ett halvår.)
 
Filmen får 2 av 5 guldkameror.
Kass men förväntade mig nästan något värre.
 
Robin Andersson
 
 

Escape From Tomorrow
2015-03-22

Under en helg var jag, Robin och Joel ute och söp bort våra synder (Robin vaknade även brevid ett piggsvin dagen därefter). I mitt fulla tillstånd gick jag till Hemmakväll och hotade med att stjäla Escape From Tomorrow som endast fanns som hyrdvd……jag köpte 6 andra filmer, en av dem ska jag se ikväll faktiskt men vad fan är Escape From Tomorrow? Robin vet då jag resten av kvällen babblade på om varför den är epic men för er andra så är detta en film ni borde spana in.

 "Do you know how much depends on this? We had to shut down the Buzz Lightyear!"

Redan i början sätts filmens ton, efter ett rätt långt montage av glada turister i karusellen X avbryts det brutalt av att en man förlorar sitt huvud. När filmen väl början ser vi att Jim och hans familj är på ett av Disneylands hotell där Jim får ett samtal från sitt jobb, han har fått sparken. Nu är han arbetslös, utlåst på balkongen (hans son Eliot är en busgrabb) men han är även på det lyckligaste stället på jorden. Familjen ger sig ut för att njuta av den fina parken, men Jim håller sin nya jobsitruation hemlig från familjen då det är deras sista semesterdag. I en buss ser Jim 2 yngre vackra tjejer som fångar hans uppmärksamhet och under dagen stöter Jim och familjen oftast på dem, så mycket att Jim börjar följa efter dem. Familjen åker på många åkturer och Jim börjar se i syner och bete sig konstigt vilket leder till att han och hans fru Emily börjar bråka speciellt efter att Jim följt de 2 tjejerna med på Space Mountain (en karusell för stora barn) med sin 6-8 åriga son vilket får honom att spy. Efteråt tar Jim med sin dotter till Pirates Of the Carabbien åkturen men det slutar med att dottern får träffa sjuksköterskan med skrapat knä.

 "Wow... it's a giant testicle."

Jim möter en dam med ett stort halsband vars diamant förtrollar honom och innan han vet ordet av pökar de (Eller letar Hidden Mickeys som hon skämtsamt frasar om det). Jim flyr och möter upp sin fru och Elliott men då Emily är en hagga ignorerar han henne för att spanna in de 2 unga tjejerna han förföljde förut. Men kvällens dagliga Epcot fyrverkerier bjuder på mer än Jim frågat efter och minsta felsteg kan leda till Disneyworlds djupaste hemligheter och vad som verkligen döljer sig i Epcots ikoniska boll.

 "I'm afraid if I come with you, something bad is going to happen."

Escape filmades på Disneyworld i Kalifornien utan Disneys vetenskap. För att undvika att filmen kom ut klipptes den i Korea. Kort sagt….jag älskar den här filmen. Hade jag gjort en top 10 filmer 2013 hade denna helt klart hamnat i top 5. Konsten att få ”the happiest place on earth” att se ut som Tim Burtons onanifantasi är en konst och då DisneyWorld har sådan lång och komplex historia är den det perfekta bytet för myter och spökhistorier, en av de bästa creepy pasta historierna ”Abandoned by Disney” https://www.youtube.com/watch?v=KuDHMcc8iGo där bland. Då filmen var en så liten produktion beslöt sig Disney Co. Att inte stämma då det inte var värt mödan och troligen skulle se illa ut om en gigant inom kapitalist Amerika skulle stämma skiten ur en ”ynka amatör” filmmakare. Slutet är en hel hög av mindfuck men öppnar dörren för en hel hög teorier, min är det att Jim är dömd att spendera evigheten i Disneyworld som en ny persona och ny familj, lite som Avataren i The Last Airbender, ny person men samma själ (låter helt udda jag vet, men passar in i den mystiska handlingen). Precis som Njutafilms omslaget säger påminner filmen om något som David Lynch skulle regissera i stil med Eraserhead, absurd, fint filmat, svartvitt och skådespel på absurd nivå. Escape From Tomorrow får 5/5 Guldkameror. Finns lite saker som skulle kunnat vara bättre, men det är ett mirakel att en så olaglig film släpptes och är underhållande för sitt gerilla filmskapande, lånade karaktärer och speciellt den absurd handlingen. Du kommer aldrig mer titta på Nalle Puh på samma sätt något mer.

 Markus

Guardians of The Galaxy (Robins åsikter)
2015-03-20

Jaha, då var den där jävla nörden Robin tillbaka igen då. ska han leverera ännu fler treor idag med?
Nä, idag tänkte jag delge min expertis till en hel värld. För till en början visste jag inte själva stora grejen
med Guardians of The Galaxy. Och det gör jag fortfarande inte. När jag äntligen såg filmen härom veckan
kan jag påstå att jag ville gilla den, men det var inte så enkelt som jag trodde. Tillåt mig förklara.
Ni som inte vet storyn kan luta er tillbaka och läsa. Ett gäng märkliga figurer i yttre rymden har blivit
inlåsta i fängelsecell efter en strid på en fredfull planet. En av dessa missfits är jordbon Peter Quill.
Han är numera småtjuv som snor åt sig saker åt diverse personligheter. Hans senaste fångst är en kraftig
orb som alla letar efter. Nu försöker han samt sitt omfång av utomjordiska nyfunna vänner, stoppa att
orben hittas av den mäktiga skurken Thanos.
 
Filmen har ett ganska sentimentalt intro där Peters bakgrundshistoria berättas. Tyvärr lika hastigt och snabbt
som en beställning hamburgare med extra ost. Vad som senare följer är en scen i en grotta där Peter dansar
runt till go musik. Inget fel med det. Men att scenen i sig är så mörkt att det inte går att se vad som händer är
lite förvirrande. Sedan besöker vi färgstarka och häftiga miljöer med grymma visuella effekter.
Vi återser även Michael Rooker från Cliffhanger och Slither. Ur den sistnämnda hör vi även en cameo
från Nathan Fillion, vilket jag tyvärr missade. Llyod Kaufmanns cameo missade jag däremot inte!
Rooker passade bra som smått jobbig rymd-jävel.
Filmen påminner en del om Serinity, men den filmen är lite enklare att förstå. Här slänger man in alla sorters
raser, utomjordingar, fraser och diverse annat som förlöjligar hela upplevelsen. Mot slutet fattade jag ingeting
av vad som hände dialogmässigt eller ur ett logiskt perspektiv. Skurkarna är även svår att hålla koll på.
Filmen är smått humoristisk ibland, men den som tillbringar mest nöje är utan tvekan Drax.
Hans oförmåga att kunna tolka vissa begrepp och scenen då han "zoonar bort i tankarna" är väldigt
komiskt i mina ögon. Men så älskar jag den typen av missplacerad komik, som kommer från ingenstans.
Några fina fighter, men finalen var ett Anticimex....uh, antiklimax menar jag.
Betyget landar på 2 av 5 guldkameror. Ibland en trea. Inte värdelös, men bara för flummig.
Jag rekommenderar Captain America 2: The Winter Soldier istället.
 
Robin Andersson

The 9 lives of Fritz the Cat
2015-03-20

Verken Ralph Bakshi eller första filmens producent återvände inte för Felix nästa äventyr. Då den första var något nytt som inspirerade andra att göra sin egen snusk animations film var the 9 Lives blev bara en del av högen. Men är den bra?

 ""Death before dishonor." What an asshole slogan!"

Första Fritz the Cat utspelade sig på 60 talet, 9 lives utspelar sig på 70 talet. Fritz är gift med en tjatig fru, barn och risig lägenhet. Fritz spenderar dagarna hög som ett hus medans hans fru gnäller på allt från att han är lat till att han har liten veke. I en udda sekvens där hans drömmer sig bort fiser han på en soptunna där Juan bor och för att säga förlåt bjuder Felix på lite cannabis hemma hos Juan, där han stöter på Juans syster. Deras älskog blir dock kort då pappan kommer hem och skjuter Fritz med hagel, å vipps så är Fritz tillbaka i verkligheten där han lyssnar på sin frus utskällning. Han drömmer sig bort än en gång å träffar en luffare som tror han är gud. Medans han snackar tänder Fritz en ”fatty” och slänger bort tändstickan som råkar sätta eld på ”Gud” så han brinner upp. Fritz drömmer vidare till de glada dagarna under……Nazi Tyskland… där Fritz tas med byxorna nere….och i säng med 2 kvinnor. Under flykten hamnar han i kö till att bli Hitlers vårdbiträde, och vinner. Det hela slutar med att Hitler våldtar Fritz och precis under våldtäckten slår en bomb ner och spränger bort Hitlers enda pungkula så nu har han inga alls. Och det hela slutar med att Fritz blir skjuten i röven när allierade trupper anfaller

 "This is about the worst life I ever had."

I 4de historien försöker Fritz sälja en använd kondom till en butiksägare som använt på butiksägarens fru och gett henne gonorré vilket leder till ett montage av stock filmer från 30 talet med Fritz inmålat. I 6te historien byter Fritz sin toastol mot en rymdhjälm i en pantaffär. Innan du kan räkna till 9 är han påväg till en rymdraket för att bli uppskjuten till Mars med sin nya rymdhjälm och ett ragg han ragga upp innan han åkte. I nästa fantasi möter han Duke som blev skjuten till döds i första Fritz filmen.  Därefter flyttas handlingen fram i tiden då New Jersey blivit ett eget land under namnet New Africa där de svarta kråkorna styr. New Africa är helt galet och Fritz anklagas för att ha mördat New Africas president och avrättas. I sista fantasin bor Fritz nere i kloakerna där han möter en indisk guru som låter som Borat och en homosexuell djävul.

 "and what have you done for Ralphie(Fritz son)? Other than teach him how to masturbate... and left handed, no less!"

Filmens titel är en skämt då efter första Fritz the cat dödade serieskaparen Robert Crumb Fritz genom att bli huggen i ryggen av sin fru?, i denna film berättas 8 historier då Fritz dör i slutet av nästan alla. Då första filmen fick från punkt A till B genom en plot point är detta precis som i Creepshow, massa historier som slutar och andra börjar. Den 5te historien är bara ett montage som inte ens har Fritz med sålänge utan mest är massa bilder från 30 talet och endast verkar vara där för att få filmen vara längre än 1 timme. När varje historia slutar får man se samma animation av frun skrika på den dagdrömmande Fritz, billigt men något man inte tänker på så mycket. 9 Lives fick ingen X-rating som gjorde första Fritz så kontroversiell är borta och istället finns bara en R-rating och är såklart inte lika grov som den första som kunde komma undan med mycket mer.  Även i första Fritz var alla karaktärer djur, men nu finns även människor som delar universum med dem. Ett stort minus är alla underliga montage, de tar endast tid, ja i första Fritz var det många långa utdragna stunder av folk som snackar gojja men det bidrog till den slaskiga miljön. The 9 Lives of Fritz the Cat är oftast rörig, vissa historier är bättre ä andra. Den är underlägsen i jämförelse med originalet som var vild och galen, denna är lite tamare och kontrollerad vilket är mer populärt för vissa men charmen i Fritz för mig är att se en gammal tecknad film som inte jävlas omkring. 9 lives of Fritz the Cat får 2/5 guldkameror.

Markus
 
R.I.P You Magnificent Bastard

Enders Game
2015-03-18

Medans Markus lustigt nog fick mig att nästan bli intresserad av att kolla in Fritz The Cat nån dag,
så ska jag svinga mig in i en mer traditionell Hollywood-film. Som jag av någon anledning varit intresserad av
trots att min omgivning inte verkade dela samma intresse. Enders Game baseras på en bok...som jag
inte läst.
I framtiden utbildas unga barn att bli framtidens beskyddare i ett eventuellt rymdkrig. Legenden om hur
Alien-rasen Formics besegrades av självmordsstrategien Mazer Rackham har blivit en saga för barnens
motivationer. Ender Wiggin är det tredje barnet i sin familj och den sista som får chansen att gå in i rymdskolan
och utbilda sig. Hans äldre bror var för våldsam och hans syster för omtänksam. Men Ender är intelligent
och med Colonel Graff som sin tränare påbörjas förberedelsen inför en häftig, uppkommande strid.
 
Visuellt sett är Enders Game fantastiskt. Jag tror inte att jag hittade en enda effekt som kändes felplacerad
och att genomföra detta är en underbar bedrift. Den episka känslan i filmen är närvarande konstant, utan
att det blir för maffigt. Allt från häftiga vapen som paralyserar sin motståndare, till coola träningsmoment
som påminner om Starship Troopers. Faktum är att Starship Troopers måste vara en förgångare till
innehållet, då det finns många element som påminner om Paul Verhoovens episka action-äventyr.
En annan sak är att diskussionen om att använda barn i krig är intressant och väl gemonförd.
Den fascistiska atmosfären återspelas i Enders kyliga och hårda blickar. Ett barn, på väg att bli en krigare.
Harrison Ford är faktiskt intressant som karaktär och hans motspelande med Ender är engagerande att lyssna
på. När Ender och Graff diskuterar diverse taktiker mot fienden så lyser deras olika åsikter in som ett grått
lager. Inget är svart eller vitt, rätt eller fel. Slutet är överaskande och visar att vissa sci-fi filmer är väldigt
bra på att överaska. Däremot kommer detta med ett misstag. Filmen har ingen tredje akt. Istället överaskar
man publiken med att berätta att den tredje akten redan ägt rum. Jag gillar det, men förstår att många inte
tyckte detta var särskilt bra. Ender börjar även bli lite väl känslomässig ibland. Det är en påminnelse om
att han fortfarande bara är ett barn, men kan även bli lite irriterande.
 
En annan intressant fakta som jag upptäckte när jag skulle googla fram diverse foton från filmen, är att
Pewdiepie antagligen medverkat i filmen. Jag vet däremot inte vem han var. Råkar ni veta detta kan ni
höra av er.
 
Filmen får 3 av 5 guldkameror. Bättre än jag förväntat mig.
 
Robin Andersson

Fritz The Cat
2015-03-17

Fritz är din alldagliga svensson i USA under 60-talet. Han har ett band med sina vänner och jagar ständigt efter sex å äventyr. En dag spelar hans band i parken för att impa på tjejer men de är mer intresserade av en svart man (som framstår som en blacksvart kråka i filmen) men de gör bort sig genom att vara vita och allmänt dumma i huvudet. Perfekt för Fritz som spelar en plågad själ och drar massa filosofi för dem och får dem att hänga med han hem. Hemma möter de Fritz hyresvärd som har ett drog party med en massa gäster men Fritz är inte ute efter droger han är ute efter att ha en orige i badkaret med de 3 tjejerna han nyss raggat upp, men origén blir kortvarig då drogfestens gäster brakar i och det blir världens mest kaotiska orige jag någonsin sett. Festen avbryts av en duo poliser och Fritz flyr illa kvickt till sin lägenhet där han börjar tala till publiken i eld å lågor….. dessa eld å lågor blir så våldsamma så Fritz bränner ner hela sin lägenhet.

 "I've been up and down the four corners of this big old world. I've seen it all and I've done it all. I've fought many a good man, and I've laid many a good woman."

Hemlös och trött på allt drar han till Harlem där han blir vän med en svartman som diggar Fritz filosofi. Fritz möter en gigantisk kråka som verkligen är sugen på honom och mitt under älskogen får Fritz en revulosinerande idé och predikar sedan på Harlems gator om att de svarta måste göra uppror. Det blir kravaller på Harlems gator, många blir skjutna men Fritz drar vidare med en tjej kompis mitt ut i öknen där han dumpar henne efter motorstopp. Mitt ute i öknen möter han en häst kvinna och en neo nazi kanin med en snygg hoj men de har vänner som planerar att besöka kärnkraftverket med en näve full av dynamit och de vill att Fritz ska offra sig för Amerikas framtid.

 "You don't know nothing about the race problem! You've got to be a crow to know about the race problem!"

Fritz the Cat är en galen, sjuk och otrevlig film med övervåld, en huvudkaraktär som man inte borde gilla då han utnyttjar kvinnor, endast tänker på sig själv och till och med lämnar sin väninna mitt ute i öknen utan bensin. Animationen är mycket fin och Fritz filosofi är välskriven så karaktären är inte helt fel. Han hoppar från plats till plats så det hela känner mer som en antologi film som Creepshow fast med en tecknad katt. Fritz skapare, Robert Crum hatade filmen och gick så långt så att han mördade Fritz i en serie strip för att inga fler filmer skulle göras men woopsie Daisy hans fru hade gett tillstånd om att göra en uppföljare som vi kommer ta härnäst. Ralph Bakshis stil syns verkligen i denna (hans första tecknade film) som vi senare fick se i Coonskin (Den måste jag reviewa någon gång) eller Heavy Traffic som alla har liknande koncept, en udda karaktär i en stad full av slaskiga karaktärer som möter nya personer hela tiden. Fritz är den första X-rated tecknade filmen som byggde vägar åt vulgära tecknade figurer såsom Down and Dirty Duck och som drog ut gränserna om hur vulgärt en tecknad film får vara, Det föddes en helt ny filmgenre som komma kallas Toonsploitation. Tack vare detta anses Fritz the Cat vara en av de viktigaste tecknade filmer någonsin. Som sagt, ful, vulgär och våldsam, Fritz är inte en film man ser när som helst men den är underhållande om man inte tar illa upp. Röst skådisarna inkluderade horor, harlem folk och hippies och som smultronet på glassen är att röstskådisen till Fritz (enligt en intervju) var hög under de flesta dialoger. Fritz The Cat får 3.5/5 guldkameror.

 Markus

Delta Force
2015-03-15

Ett flygplan kapas av en handfull farliga och målmedvetna terrorister. Deras särdelning av planets
eventuella judar väcker stark oro. Kommer judarna att mördas? Snart kallas insatsstyrkan Delta Force in.
Chuck Norris är egentligen pensionerad, men efter att han hör om uppdraget så kommer han med i leken
och träffar på sin general, spelad av Lee Marvin. Vad som följer är en iskall jakt på bovarna och ett sätt
att rädda gisslan.
Köp den nya Harley Davidson Viper och få TVÅ missiler på köpet!
Filmen börjar med en öppningsscen som känns onödig då den är för kort och inte så intressant. Chuck Norris
räddar en medarbetare ur en brinnande helikopter, blir sur och säger att han slutar ur styrkan. Sedan kommer
plankapningen och ett gisslandrama tar över hela storyn. Faktum är att det fokuseras en massa på denna kyliga
stämning, vilket fungerar i min värld. Den känns inte för lik Die Hard 2 eller Die Hard 2 har inte rånat mycket
ur Delta Force, ska jag nog mena. Dessutom undrar man konstant vad som kommer hända med gisslan.
Jag är faktiskt jättebra på att imitera Vanheden från Jönsonligan. Nä, jag svär! Hör bara....
Det är inte förens längre in då striden är äkta! Med bazookas, granater, biljakter och motorcyklar så blir det
ett fullskalligt krig, med Chuck och Lee i fronten. Typ som i Avengers, där slutstriden känns hyffsat
konsekvent och väldigt intensiv. Det seriösa gisslandramat ger även intressanta dialoger om hur Judarna
blev behandlade i deras tidigare, mörka historia. Detta påpekas i en ganska sorglig scen då en av gisslan
berättar att han var inlåst i ett kampläger. I vanlig 80-tals anda är musiken väldigt heroisk på ett episkt sätt
och bygger upp känslan av hur finalen kommer bli.
Hur länge måste vi stå här? Och vad väntar vi på egentligen? Och varför håller vi bazookas?
När får vi betalt?
Filmen kunde verkligen kortas ner, då två timmar är för lång tid. Särskilt då en biljakt inte ger oss någonting
som kan föra storyn framåt. Man kan ju inte förvänta sig för mycket av denna typen av film, men den jakten
var väldigt krystad.
 
Filmen landar däremot på 3 av 5 guldkameror.
 
Robin Andersson
 
 

Freddy VS Jason
2015-03-13

Glad Fredag den 13nde allesammans och jag vill även gratulera Robin till sin första 0/5 review, må du få många fler sådana i framtiden. Nu kör vi en av de bättre delarna ur både Fredag den 13nde serien och Nightmare on Elm Street serien.
It's Friday, Friday, gettin killed on friday
 

10 år efter Jasons sista mord runda återupplivas han av en figur alla känner igen, allas dröm karl, Freddy Krueger. Hur? Freddy talar till Jasons drömmar i form av Jasons mamma och säger att barnen på Elm Street varit mycket stygga och måste straffas. Vad är meningen med detta? Jo efter att Freddy dött i slutet av Freddy’s Dead har kvarterets barn glömt bort honom vilket resulterar i att han är svag. Och ja tonåringarna på Elm Street är stygga då de röker knark och pökar hej vilt. Som ett spöke smyger Jason runt och mördar flera av filmens ungdomsgäng vilket resulterar i att en av dem, Lori att söka upp Elm Streets historia efter hon hört namnet Freddy Krueger och haft en mardröm som han invaderade. Hon lär sig allt om Freddy Krueger. På annat håll rymmer 2 unga män från mentalsjukhuset i staden för att söka upp Lori och berätta vad hon behöver veta om Freddy, en av dem är Loris ex. Men trots att 2 av deras närmsta vänner har mördats brutalt finns ju det alltid för fester!

 IIIIINNN THE RED CORNER WE GOT THE SPRINGWOOD SLASHER, FREEEEEEEEEEEDDYYYYYY KRUUGEEER!

Under ett rave i skogen mördas gruppens slampa och alla ser Jason löpa amok med sin machete. Loris ex tar med dem till sjukhuset där han suttit inne för att visa dem vad som pågår där och det är ingen vacker syn. En massa barn får en slags medicin som gör att de ständigt sover men inte kan drömma för att rädda dem från Freddy men Jason är dem hack i häl och det är Freddy med så Lori och gänget kommer på en smart plan att droga Jason för att köra han till Crystal Lake och förhoppningsvis på något sätt få ut Freddy ur drömmarnas värld så de kan utplåna varandra.

 AND IN THE BLUE CORNER WE HAVE THE REAL JERSEY DEVIL AND ALL AROUND NICE GUY....JASON VOOOOOOORHEEEES!

Du såg filmen för att se Freddy slåss mot Jason, fick du det? Ja som fan! Jämnfört mot Wolfman Vs Frankenstein eller AVP där de två parterna endast möts i klimaxet har Jason och Freddy ständig kontakt och 2 fighter, en i drömvärlden och en i Camp Crystal Lake och de är båda episka. Detta var den första Fredag den 13nde filmen och den andra Nightmare filmen jag såg men även en av de allra första DVDer jag köpte och det fanns en gång i tiden då jag gärna hade satt denna film på min top 10-horror movies lista. Alla karaktärer är dock skit, men vad förväntade du dig? Det är ju en Friday the 13th film. Lori är den fattige mannens Nancy Thompson men filmens bästa skådis är helt klart Robert Englund som Freddy, så mycket energi och karisma som han bjuder på i sin 7nde gestaltning av Freddy. Filmen är mer en action rulle i slutet än en skräckis då de inte gör mer än bankar skiten ur varandra, men vad förväntade du dig från en film som heter Freddy VS Jason? En debatt? Freddy VS Jason är en underhållande rulle men inget mästerverk verken som film eller skräckfilm men en underhållande stund och den bästa ur båda serierna på länge. 3/5 guldkameror. 2 uppföljare dök upp i form av serietidningar där de även slängde in Ash Williams från Evil Dead serien, en bra historia men har tyvärr inte hela samlingen.

 Markus
 Serietidningen borde också bli en film, seriöst! Jobba på det New Line!

Left Behind
2015-03-12

Mitt vagare intresse för denna filmen ledde till en koll på diverse sidor om filmens omdöme.
Det är lite som att stirra in i helvetets gap. Folk hatar verkligen Left Behind. Dessutom är denna
film, från 2014, en remake av en film med samma namn från 2000. Den filmen i sig är baserad
på en bok, lika religiös som filmen.
Redan i introt överdoseras våra sinnen med fruktansvärd musik, antagligen spelad av en pastor på
elorgel. Sedan dyker vi in i våra så kallade karaktärer. Cloe, en kvinna vars personlighet är att hon ser
ut som ett rådjur som råkar stå på motorvägen. Rayford Steele, Cloes otrogna pappa som även råkar
vara en utsliten Nicholas Cage. Den sista huvudrollen är nyhetsreporten Buck Williams. Alla dessa
roller tror inte på Gud, så när en hel drös med personer försvinner upp i himmeln, tvingas våra "hjältar"
och en rad andra figurer leva kvar. Vilket inte borde vara svårt då situationen inte verkar så farlig som vi
tror.
 
Alla rollfigurer som försvinner påstås vara nån miljon. Trots detta används mer statister till att vara kvar i filmen
efter försvinnandet. Så som publik ser vi kanske bara ett tiotal försvinna. Och ett tusentals vara kvar.
De som blir kvar spårar ur totalt. Vi talar om improviserade rån och dödsfall. Det hela känns så plötsligt
att det är svårt att förstå vad som egentligen håller på att hända. Detta påminner mig om den "post-apokalyptiska" känsla som Birdemic misslyckades med. Fast Birdemic är skitrolig. Detta är bara ren skit. Faktum är att detta är något bland det sämsta jag sett. Priset för att Life Itself var så bra, antagligen.

Nästa gång väljer jag hellre en Asylum film, bara så du vet...
 
Left Behind är oerhört religiöst. Efter en scen där två roller sitter och snackar om att detta är Guds hämnd,
sker en scen till där exakt samma scen sker igen. Faktum är att filmen består enbart av prat.
Rayford, som är pilot, försöker hitta ett sätt att landa sitt plan och under tiden...pratar man.
Och man pratar om vad som håller på att hända. Och man pratar om....jag minns faktiskt väldigt vagt.
Redan tjugo minuter in så är detta det sämsta jag sett.
Så planets vinge brinner visst.....HOW DID IT GET BUUUURN?!
Förutom Nicholas Cage ser vi även Quinton Aaron i en väldigt minimal roll. Skam, då han var makalös
i The Blind Side. Lea Thompson är även Cloes mamma i filmen. Filmen regisseras av Vic Armstrong,
den klassiska stuntmannen ur många filmer.
 
Som jag redan sagt är detta den sämsta filmen jag sett. För första gången nånsin ger jag en film
0 av 5 guldkameror.
 
Robin Andersson
 

Ed and His Dead Mother
2015-03-10

Ed Chilton är en underlig man. Hans mor dog för ett år sedan och han pratar fortfarande som om hon levde med ”Mamma skulle inte gilla det, mamma är emot sånt”. Ed tog över hennes butik efter att hon dog dit det en dag kommer en underlig man och frågar efter Ed. Mannen kommer från Happy People Corp och heter A.J. Pattle (spelad av John Glover). Pattle säger att han kan återuppliva Eds mor mot 1000 dollar. Dagen därpå knackar Pattle på Ed och hans morbrors dörr och berättar att hans mamma ligger i bagageluckan i hans bil och visar att mammans kropp är för skadad för att återuppleva henne såvida inte priset blir större. Ed går med på det och de 2 männen bestämmer en tid. På kvällen dyker dock Eds granne upp och försöker pöka honom då hon tror det är han som har smygtittat på henne från fönstret (då det var hans morbror) men det är just då Eds döde mor ringer på dörren. Eds mor lever igen.

 "That's when I throw my balls up over my shoulder and charge into the fire!"

Dagen därefter hittar Eds morbror sin syster i kylskåpet och tar det inte för bra och vill veta hur Ed lyckades återuppleva henne. Mer knasigheter sker då en gammal medarbetare vid namn Ron kommer tillbaka till butiken efter att ha suttit i fängelse länge för att ha snott en massa från affären och för att göra saker bättre kommer Ed hem och hittar sin mor död igen på golvet. Då Ed är på väg till doktorn möter han Pattle som berättar att hon inte behöver en doktor utan mera liv så Ed måste betala mer för att ”ladda upp hennes batteri igen”.  Livsmedlet visar sig vara kackerlackor, yepp för att leva måste hon varje natt äta 2 kackerlackor. Eds mor börjar dock bete sig mycket lustigt, helt olikt sitt forna jag, men det värsta är att hon inte bara äter kackerlackor för att leva, utan allt som lever så snart börjar hon jaga hundar till middag. Ed börjar en relation med grann tjejen men med Eds mor ivägen så måste Ed nu välja vilken av sina fruntimmer han vill ha kvar i sitt liv.

 Min reaktion när jag ser hur mycket Robin spammat på bloggen och får mig att se lat ut

Steve Buscemi gör det mesta han är med i underhållande och idén om att göra folk levande igen via ett företag är kul. Trots att Ed and His Dead Mother endast släpptes till en biograf och tjänade 673 dollars växte intresset på VHS och är idag en kult hit. Miriam Margolyes är mycket bra som en tjatig kärring som skulle kunna driva vem som helst till vansinne. Margolyes lär de flesta känna igen som Madam Sprout från Harry Potter serien. Det roligaste är hur vardagligt de behandlar miraklet, en person är tillbaka till livet, de kan leka jesus men de behandlar mamman som en begagnad bil som Ed nyss köpt och ägaren säljer massa delar separat för dyra pengar. Den absurda och udda humorn kanske inte är till allas gillning men för de som gillar underlig humor är den perfekt, de drar inga skämt men handlingen och händelserna kommer från ingenstans och överaskar en konstant. Det tog en kvart för mig att förstå att resten av filmen utspelar sig i en flashback och att den svartvita sekvensen i början är framtiden. Ed And His Dead Mother är underhållande, en kul ”zombie” film som inte visar något gore men med roliga tvistar och missförstånd. Ed & His Dead Mother får 3/5 guldkameror.

 Markus

Summer of Fear
2015-03-10

Wes Cravens tidiga 70-tals skräckis med titeln Summer of Fear, även känd som Stranger in Our House
ger inte särskilt mycket. Vad den däremot tar ifrån oss är tid. Med detta sagt så är filmen inte helt värdelös,
utan kan bjuda på en del moment. När jag ramlade över denna TV-film från 78 hade jag inte mycket
förväntningar, fast mitt ökande intresse över något som sticker ut i filmsamlingen gjorde att 50 spänn
var ett bra pris att betala.
Linda Blair spelar tonåringen Rachel som lever i ett mysigt litet samhälle en varm sommar. Hon älskar att rida,
har en bra relation till sin pojkvän och hennes familj.
Men helt plötsligt dyker Julie upp. Rachels kusin som familjen inte sett på tio år. Stackars Julie överlever en hemsk bilolycka som dödar hennes föräldrar. Allt verkar fint i huset tills märkliga fenomen sker med Rachel. Efter en hudinfektion tvingas hon ställa in sin bal, men den skräddarsydda klänningen som Rachel gjort råkar passa Julie, som använder klänningen på balen och går på dejt med Rachels pojkvän. Hela familjen faller för Julie. Men Rachel misstänker att något är fel. Håller Julie verkligen på att ta över Rachels liv?
Lindas hår får nästan ett eget liv efter ett tag.
Linda Blair gör ett bra jobb, i alla fall till en början. Sedan börjar hon öppet klaga på Julie, vilket resulterar till
att hon bara låter snobbig och jobbig. Hon försöker konstant övertala familjen om att något är fel. Så ofta att
hon aldrig lär sig hålla munnen stängd. Synd, på en rollfigur som annars kunde bli en stark huvudroll. Det lustiga
är även att Rachels bror, Peter, börjar flörta med Julie. Äckligt, då båda uppenbart är kusiner! Dessutom ska
Julie vara typ 16, men ser ut som en 30 åring.
 
Filmens bästa scener är när Rachels häst, Sundance (vilket är det närmsta festivalen filmen kunde komma), börjar balla ur. Hästapollen rusar mot Julie, sparkar mot rutor och löper amok på en ryttartävling.
Filmen borde nästan heta HellHorse eller nått istället. Denna scenen är bytespunkten som resulterar till
en ganska bra konflikt inom familjen. Är det fel på hästen, eller är det fel på Julie?
Filmen lider av ett sliskigt slut på klassiks TV-films nivå. Men det är lite komiskt att se Lindas överdrivna
frilla. Dessutom får vi se Fran Dreschers Tv-debut. Som tur är, utan det jobbiga Nanny-skrattet.
 
Filmen får 2/5 guldkameror
 
Robin Andersson

Life Itself
2015-03-08

Vid varje års slut brukar Markus och jag nämna de favoriter vi sett genom året. Redan nu i Mars kan jag
avslöja att en av dessa filmer kommer bli historien om Roger Ebert, en av vår moderna tids mest
intressanta personligheter inom filmrecensioner. Långt innan internet, med fördelar och nackdelar, fanns
det Roger Ebert. Detta är dokumentären om hans liv. Och kanske om våra allas liv?
 
Från en tillvaro med alkohol och tillfälliga ligg till ett nytt liv som nykterist, lyckades Ebert bli en av de
stora och mest omtalade tidningsrecensenter på Chicago Sun-Times. Hans enastående och ändå
naturliga beskrivningar i text ledde så småningom till att han vann det första Pulitzer priset för bästa
recensent. Med sin parhäst och rival i form av Gene Siskel från Chicago Tribune, skapades det kult-
klassiska recensions tv-programmet At the Movies. Ett program som skapade heta debatter mellan
Gene och Roger, om vem som hade rätt, gällande en films kvaliteter.
 
Som dokumentär hoppar filmen mellan Rogers bakgrundshistoria till hans nuvarande liv under inspelningen,
på ett sjukhus, med bortopererad underkäke och brutet ben. Utan att kunna tala, för Ebert fortfarande
sin energi genom massmedia och en robotröst i en dator som kommunicerar med omgivningen.
Därav ligger filmens tema väldigt djupt. Det kretsar kring en mans syn på livet och hälsan. En mans minne
av en tillvaro som varit rik och vacker. En mans engagemang för film, som får honom att fortfarande ta sig genom livets tunga stunder. En man som vågar leva trots sina försämrade odds.
Rogers fru har en oerhörd inre styrka och en varm kärlek till Roger som är berörande. Att kunna stå igenom
stormar av smärta och kunna dela dessa stunder med sin man är vackert bortom ord. Som filmfantast själv,
tycker jag att vackra filmer kan fånga det underbara med vår humanism. Och Life Itself gör just detta.
Själv kan jag inte mycket om Rogers liv, då jag själv inte är hans största fantast. Sanningen är att mitt intresse
har öka efter hans bortgång år 2013. Tack vare att Markus snackade om honom non-stop.
Life Itself fångar just, som titeln säger, det fina kring livet. men även det tunga.
5 av 5 guldkameror.
 
En annan dokumentär jag hoppas kunna se i år blir Jadrowskis Dune.
 
Robin Andersson

Pumpkinhead
2015-03-07

Som en fågel Fenix reser jag mig över vardagliga problem för att leverera de reviews ni läsare ständigt hungrar över. Och jag lovar att jag ska göra mitt bästa för att ni aldrig mer ska behöva spendera en längre tid med Robin. Hur som helst! Här är en review jag skrev förra Halloween!
"Ont i axeln kommer drabba 7/10 Demoner under deras eviga livstid, men med nya "I can believe it's not Holy Water" försvinner smärtan omedelbart och prostatan blir bättre inom en vecka"

Som barn bevittnade Ed när ett monster dödade hans granne efter att ha bankat på Eds familjs dörr och bönat å bett om att bli insläppt. Eds pappa rånekade och monstret fick tag på grannen. Som vuxen har Ed en egen familj, han har en son och tillsammans är de rätt gulliga. Livet går sin lugna gång, Ed äger en affär som han måste till men en dag kommer en grupp ungdomar med motorcyklar som de ska köra runt på i detta ingemansland. När några ungar i närheten börjar mobba en unge med en gammal historia om Pumpkinhead kommer och tar honom om han är stygg. Ed måste åka på ett ärende och lämnar sin son ensam hemma.

 En riktigt träffsäker reproduktion av ett förhållande vid den punkten då ens flickvän frågar om klänningen hon har på sig får henne att se tjock ut.

Tragedi slår till när en av motorcykel pojkarna råkar krocka med pojken vilket dödar honom. Joel, mannen som körde motorcykeln gör allt för att folk inte ska kunna ringa snuten för han ligger redan surt till med polisen. Efter olyckan söker Ed upp en gammal häxa som bor i bergen och hon ger honom en uppgift att gå ut i skogen och hämta en kropp. Häxan gör en blodscermoni och väcker demonen Pumpkinhead för att ta hämnd på ungdomarna och från och med nu är det en vanlig slasher film. Då demonen fick liv av Eds blod delar de ett psykiskt band så de båda känner varandras smärta.

”She can’t help him, all she can do is to take you streight to hell”

Filmens stora + är monstret, Pumpkinhead ser fantastisk ut och effekterna ser så jävla bra ut. Stan Winston tog regissör stolen för första gången efter att ha jobbat med effekter för Aliens, Jurassic Park, Edward Scissorhands osv. Ed och hans sons relation är fin och bra gjord och man känner sorg när de känner sorg. De övriga karaktärerna är bättre än de flesta karaktärer i sådana filmer och ser generellt traumatiserade ut av olyckan men annars är de bara stereotyperna från skräckfilmer man sett piss många gånger förut, Mobbaren, skojaren, blondinen och slampan osv men i Pumpkinhead får de lite mer karaktärism och är inte bara där för att vara där som i fredag den 13nde eller var på fel plats vid fel tidspunkt som i Halloween. Här orsakar de omedvetet sitt eget öde. Lars Hendriksson känd från Aliens, Terminator och många flera 80-tals rullar gör en bra insats i filmen. Det är kul att se en gammal film med ett monster gjord av plast och dockmakeri och som tur är har Pumpkinhead förblivit en docka i sina uppföljare, bara mindre bra gjord men har aldrig omvandlats till CGI. Resten av Pumpkinhead serien är inte alls lika bra som denna. Pumpkinhead får 3.5/5 Guldkameror.

Markus

Watchmen
2015-03-07

Eftersom Markus dator är på lagning (påminner allmänheten om att undvika att ha Kung-Fu tävlingar
bland ömtålig teknik), så får vi har lite semester från odågan! Så av nostalgiska anledningar kände jag ett
behov av att återbesöka Watchmen, som jag inte sett på länge. Senaste gången var under gymnasiet.

"Rorschach's Journal: October 12th, 1985. Tonight, a comedian died in New York."
1980-talet. Ryssarna har kärnvapen. Kriget är nära. Rysligt nära. Och inga hjältar kan rädda oss.
Filmen börjar med att den åldrade superhjälten Comedian dödas brutalt av en okänd fiende i sin egna
lägenhet. Begravning hålls och samtliga av superhjälte gruppen Watchmens före detta hjältar tänker
tillbaka på deras stunder med den sinnesrubbade Comedian. Den enda som fortfarande agerar hjälte,
den brutala Rorschach, misstänker att alla hjältar är i fara. Men eftersom alla andra verkar njuta av deras
tillvaro som vanliga dödliga, tvingas Rorschach själv undersöka fallet. Samtidigt tickar dödsklockan till
midnatt, en symbol för det överläggande hotet om eventuell kärnvapenkatastrof.
"This is a joke. This is all a joke."
Precis som serietidningen så är filmen oerhört detaljrik. Redan i filmens förtexter får vi se en väldigt djup
dykning in i universumet och konsekvenserna av superhjältar och superskurkar. Detta är en av vår moderna
tids mest omtalade och snyggaste intro-scener någonsin. Musikvalet är väldigt skönt genom hela filmen.
På ett poetiskt sätt talar den om den politiska oro som filmen håller.
 
Redan nu kan jag påstå att jag har läst serien. Och Wactchmen är lik serien. För lik! De flesta scenerna
imiterar direkt ur den grafiska novellen, även dialog-mässigt. Detta faller lite svagt för mig, då det visar
att den grafiska novellen kanske inte ens behövde en film. Varför gör man då en film av ett sådant
material? Många scener är onödiga. Som sex-sekvenser som leder till erotiska drömmar. Visste ger det
filmen en udd, men återigen berättas det PRECIS som i novellen. Det blir för stiligt. Zach Snyder ser även till
att i vanlig ordning proppa filmen full med slow-motion så ofta att filmen bli längre.
"A live human body and a deceased human body have the same number of particles.
Structurally there's no difference."
Karaktärerna är rysligt välgjorda och fångar novellens känsla av ångest inför den eventuella döden.
Det politiska sambanden är väldigt välgjorda. Tyvärr tappar filmen mot finalen och känns lika överdrivna
som den dataanimerade sabeltandade tiger som Ozymandias har som husdjur.
 
Watchmen är rysligt bra. Det finns ingen ångest i att säga detta. Men de negativa delarna förvandlar
filmen till ett sömnpiller ibland. Trots detta håller den sig än idag och kommer fortfarande ge intressanta
diskussioner. Men Marvel är fortfarande bättre än DC!
 
3 av 5 guldkameror.
 
Robin Andersson

Black Dynamite
2015-03-05

Det finns en onaturlig och relativt oförklarlig anledning att förvandla vithyade hjältar till mörkhyade
på filmduken. Istället för att skapa en som i grund och botten är mörkhyad. Ett tag gick ett rykte om
att James Bond skulle bli mörkhyad. Där har det gått för långt! Skapa en mörkhyad, ny karaktär istället!
Vi behöver ändå se nytt material på marknaden. Med dessa orden beger vi oss in i en parodi på
Blaxplotaiton-genren från 70-talet. Filmen kommer från 2009. Världens råaste snut heter Black Dynamite!
I en värld av droger och prostitution så dödas en tjallare brutalt. När hans kropp återfinns upptäcks det
vara den legendariska Black Dynamites bror. Black Dynamite älskar prostituerade och spenderar
ohälsosamt mycket tid med dom. När han får höra om en ny drog på marknaden och snart att hans bror
fallit offer för ett gang-bang, så kommer kropparna att flyga åt helvete. Men snart uppdagas det att drogen
har inhemska biverkningar. Och ligan bakom planen är mycket värre än någon kunnat tro.
"Ain't nothin' in the world get Black Dynamite more mad than some jive ass sucka dealin' smack to the kids!"
Min tidigare erfarenhet av parodier ledde mig till misstro för genren. Casa De Mi Padre var en urusel
film bortom min sympati. Med Black Dynamite så får jag en stor smak för filmens bisarra humor. Överdrivna
dialoger, överaskande bra action i 70-tals stil och skådespel så överdrivet att det är genialt. Medans filmer
som Undercover Brother inte lyckas fånga de "så seriöst att det blir löjligt" intryck som man vill ha, så
lyckas man med det här. När Black Dynamite reser sig upp av vrede, bara för att köra huvudet i en mick
bom som uppenbart syns i bild och ignorera den för att fortsätta sin scen, var skämtet lyckat.
Dålig produktions värde blandas med överdrivna sekvenser. Dynamite berättar en plötsligt ledsam historia
från Vietnam, blir förbannad när någon annan stjäl hans catch-prase och lyckas i en lång och flummig
scen ta reda på ledtrådar till skurkens plan.
"Now Aunt Billy, how many times have I told you not to call here and interrupt my Kung Fu!"
Michael Jai White har en oerhört bra komisk tajming och det känns som att detta är hans älskling.
Filmen fick ingen uppföljare, men den fick en tecknad Tv-serie på Adult Swim.
 
Black Dynamite är rysligt rolig. 3 av 5 guldkameror.
 
Robin Andersson

The Man with The Iron Fists
2015-03-02

Jag kan lika mycket om hiphop bandet Wu Tang Clan som Robin vet vad kvinnor vill ha, men det jag vet är att alla I bandet var fans av billiga kung fu rullar från Hong Kong och till och med släppte en hel hög med VHS band I USA med olika filmer de gillade såsom Shaolin Drunkard, som fick namnet Drunken Wu Tang. Ja alla filmerna de släppte fick titeln ändrad och Wu Tang ditstämplat. De är troligen fortfarande fans för 2013 släppte medlemen The RZA sin första film, Man With the Iron Fists. Detta var inte RZAs första film han var med i då han tidigare haft cameo och skrivit musiken till Jim Jarmouchs Ghost Dog, en film om en svart man som tränats till samuraj på ett traditionellt sätt för att bli bodyguard åt italiensk gangsters. Det är dock en historia för en annan dag! Nu blire Iron Fists.

 "Power belongs to no one, until it is seized through sex or violence."

Introt består av en cool fight mellan massa kung fu mästare till Wu Tang clans låt ”shame on a Nigga” och redan nu ser vi hur inspirerad av äldre hong kong flmer RZA och Eli Roth verkligen är då fighten ger mig vibbar av filmer som Kung Fu Arts. RZA spelar en man som endast går under namnet Blacksmith som smider olika vapen som används till krig så han och hans älskade, Lady Silk kan fly detta helvete till stad som oftast ligger i krig. Men ödet är en bitch då Lejonklanens herre, Gold Lion dödas av sina underhuggare, Silver och Brons Lion. Zen Yi, Gold Lions favorit son får snabbt veta att hans far blivit mördad och att detta kan leda till ett nytt krig. Gold Lion fick i uppgift innan han dog att skydda guvernörens guld, guld som alla vill ha men som förrädarna Silver och Bronze är redo att offra hela klanen för mot fiender såsom The Wolf Clan. Båda klanerna mannar upp för krig och Blacksmith får i uppgift att smida både Wolf Clans vapen och Lion Clans vapen. Men rykten sprider sig snabbt och snart känner många till Gold Lions död och guldet som kostade han livet så massa främlingar så som Russell Crowes Jack Knife, en opium beroende soldat från england som ser mer ut som en Cowboy. Brass Body, spelad av Drax The Destroyer från Guardians of the Galaxy, David Bautisfa, en muskel knutte som kan omvandla sitt skin till metal och Madam Blossom, Lady silks chef och högsta hönset på bordellet.

 "I came here for the duck."

Skatten ska levereras till punk B av en elit grupp av krigare….som efter en fight dödas av Lejon klanen. Nu när de har allt guld är slaget igång, det kommer bli en guldjakt som i It’s a Mad Mad Mad Mad mad World eller Rat Race fast med blodiga fighter, övernaturliga vapen och stunts  samt mycket mycket spänning med 2 klaner, 5 super krigare och med mer än bara guld kommer ingen av dem att ge upp.  Speciellt inte Blacksmith som bygger speciella vapen, nävar av stål för att kunna slå sig fram till skatten så han och hans älskare ska kunna leva kungligt sålänge de lever. Men vem är vän och vem är fiende?

 "AND I'M JAVERT! ♫"

Bland det bästa med filmen är alla unika vapen, Jack Knifes motorsågs kniv, Zen Yis kniv utrystning som kan kasta ut knivar på kommando, och såklart The Iron Fists. Inget vapen är lika coolt som The Flying Guillotine från Master of the Flying Guillotine men är mycket underhållande för sig. Jag är inget Russell Crowe fan, jag är en av de få som verkar ogilla Gladiator och missade helt A Beautiful Mind, men i Man With the Iron Fists är är han inte helt illa. David Bautista har en seg start men tro fan jag ger han ett bra betyg för denna film då han troligen bara tränade för sin fantastiska insatts i Guardians. En av de svagaste skådespelarna är RZA, som inte är så van att stå framför kameran och låstas vara någon annan. Slutet är en orige av fighter då vi har flera stycken som pågår i olika rum och filmen klipper ständigt emellan dem som slutet i Return of the Jedi. The Man with the Iron Fists är en spännande och snyggt gjord hyllning till Hong Kong kung-fu genren, mycket kärlek gick in i projektet och det syns. Filmen får starka 3/5 guldkameror.

Markus

The Secret Life of Walter Mitty
2015-03-01

Ibland kommer man till en korsning och måste välja riktning i sitt liv. Vid dessa ögonblick får man
tänka tillbaka på sitt rika liv. Jag har själv inte klättrat Mount Everest. Trots detta har jag skakat tass
med Michael Ironside i Göteborgs sci-fi mässa när jag fick hans autograf. Jag har medverkat i två
långfilmer: Blodsvågen och Själanöd, som fick internationell berömmelse (vilket innebär att några
utländska ha sett filmen). För att inte glömma när jag låg sked med Markus efter att han trodde att
monstret under sängen åt upp hans ost-bågar. (Visst fan, det var ju en hemlighet).
Walter Mitty har inte gjort mycket under sin tillvaro. Åldern börjar ge lite spår i hans hår och han drömmer
sig oftare bort mot en bättre tillvaro. Trots detta njuter han av sitt liv som fotografi-framkallare i källaren
på Life Magazine. Walter lever lite som ett spöke. Hans sociala kontakt består av mamman, hans syster,
hans medarbetare på sektionen och brevkontakten med expert-fotografen Sean O'Connell som uppskattar
Walters jobb. När företaget ska göra den sista tidningen så får Walter i uppgift att hitta omslagsbilden,
Seans mästerfoto, bild 25. Men fotot saknas! Och Sean verkar omöjlig att få tag på. Driven av kärlek till
sin nya kollega, Cheryl och hat mot sin nya, hemska chef, så följer Walter spåren efter var Sean finns
och reser till Grönland för sitt livs resa.
Det enda som störde mig till större del i början av filmen är att Walter drömmer sig bort och totalt försvinner
ur verkligheten! Ett tag trodde jag han hade en hjärntumör som får honom att frysa fast och glömma bort
att han ens finns. Men detta är inte fallet! Walter är bara en konstig dags-drömmare. Jag, som själv kan
drömma mig bort ibland, tycker detta är lite väl överdrivet. Med detta sagt så är Walter en intressant karaktär.
Att se hur han mobbas av sin nya chef och totalt lider av sin egna tillvaro är hemskt att beskåda. Ben Stiller
gör ett jävligt bra jobb, då han fångar Walters humanitet på ett delikat sätt. Att se Walter förändras som människa är en väldigt fin process. Som en fjärilslarv i sin utveckling till fjäril.
Jag älskar den här filmen! Lagom komisk, utan att spåra ur, med stort fokus på sitt budskap, utan att bli för
smörigt. Fint foto och vacker miljö som ibland påminner om Wim Wenders snygga filmer. Detsuttom används
låten A Space Oddity av David Bowie som en viktig faktor i filmen.
 
4 av 5 guldkameror. I fucking love this movie!
 
Robin Andersson