FilmFett

2018-06-30
07:06:00

Rayman Legends

Dags för ett ytterligare ett spel som ps4 slängde ut gratis för en månad sedan. Rayman Legends för oss tillbaka till 2d världen och även om jag gillar Raymans 3D-äventyr i Rayman Revolution så är detta en intressant upplevelse.
 
En natt när Rayman sover så kommer onda paddor och invaderar hans värld och fångar dom magiska små varelserna i små burar. Rayman tvingas springa genom olika scenarion och rädda så många varelser han kan medans fiender och fällor står i hans väg. 
 
Denna banan har jag inget emot att dö på för den var så rolig att köra igen!
 
Storyn är sjukt svag, för varför har man en story i ett spel som Rayman? Huvudsaken i spelet är något jag länge saknat i platformspel...humor! Man ska ha kul när man spelar och Rayman Legends bjuder på sjukt mycket humor och underhållning. 
 
 
Det bästa med spelet är musikbanorna, där episk musik spelas i takt med händelser under spelets gång. Jag spelade första banan (som ni ser i klippet nedanför) med öppen käft och blodsprängda ögon över hur coolt det är. Rayman Legends bjuder även på många olika banor, scenarion och utmaningar så du kommer nästan aldrig hina spela klart det.
 
 
Jag tycker nog spelet blir lite för svårt från ingenstans och känner att jag tappat lusten av att klara av det då en viss bana var för svår för mig. Ändå bjuds jag på en stor salva humor och spelet får 4 av 5 guldkameror.
 
Robin
2018-06-29
20:36:23

Harlequin

Från jäveln som fick mig böla över Free Willy som barn och samma jävel som gav mig en av mina största besvikelser i fantomen filmen som barn, Simon Wincer kommer här en modern version av historien om Rasputin. Vi ser Nick Rast (Tsar baklänges) i rollen som en mäktig människa, han är topppolitiker med en son som är sjuk i leukemi, en liknande potition som Nicholas den andre, en mäktig man vars kungarike höll på att fala samman och en sjuk unge. Dagen efter Alex Rasts födelsekalas blir sonen dödssjuk och det ser ut som om han tyvärr kommer dö. Föräldrarna kan inget göra då mammans avundsjuka på Nick då han har massa bitches på sidan om. Precis som i Rasputin historien dyker en mörk snygg främling upp och hävdar att han kan bota pojken...Han kommer in genom fönstret som ett jävla creep när dörren stod öppen.. Gregory som denna främling heter botar grabben genom att bokstavligt talat slänga ur honom ur sängen å säga åt han hatt bli frisk...och bäst av allt är att det funkar.
"Oh no, Churchwindowsman! You madman! you wont get away! "
Gregory blir vän med Alex som hävdar för sin mamma att Gregory kom in i hemmet genom tvn, Alex mamma Sandy som känner sig oälskad i sitt giftemål med Nick och är mycket glad i att Gregory räddat hennes son börjar få känslor för denna snygga, mörka...mystiska främling....nej jag börjar inte få känslor för han, jag lever mig in i historien. Sandy bjuder hem Gregory på middag mot Nick Rasts vilja men fuck him, vill han bestämma hemma måste han väl endå vara hemma då och då? Snart blir Gregory även inneboende hos familjen Rast till Alex stora förtjusning och Sandys lust. Men trots att Gregory är Alex lekkamrat verkar det som om Sandy vill ha honom för sig själv.Men Nick Rast och Alex riktiga doktor är misstänksamma över Gregory och hans sanna potential. Gregory har snart hela familjen i sitt esse med en fru som vill ha han och sonen som lärning.Kommer familjen Rast bli kvitt sin gäst? Kommer Gregory vara lika svårdödad som sin historiska counterpart?
"Look kid, a gay"
Trots att filmen är en ozsplotation är det svårt att märka det då man tog åtgärder till att få filmen att framstå som en amerikansk film genom att dubba filmens stjärna, samma behandling första Mad Max fick. De gick tydligen så långt så att de skaffade sig en Europeisk skata över en australiensk sådan, man ser skillnaden och till och med miljöerna ser inte ut som de mer vanliga filmseten i Australien, i Berry McKenzie är det rätt lätt att peka ut vilka scener som filmats i Australien och detsamma är mycket mer uppenbart i Razorback eller Rouge..men i Harlequin är det mycket svårare. Som nämnt så är filmen regisserad av Simon Wincer som gjort hittar som Free Willy och missar som Fantomen filmen (vi behöver seriöst en reboot på den) och Nick spelas av David Hemmings, mest känd för oss på filmfett i rollen som hjälten i Dario Argentos Profondo Rosso och som lustigt nog dog i Rumänien av hjärtattack 2003. Filmens version av Gregory Rasputin spelas av Robert Powell som blev mest känd i en miniserie där han spelade Jesus. I denna roll är han rätt kul, smått skrämmande och oförutsägbar men man vet att han är dåliga nyheter men man kan se hur Sandy som lever ett tråkigt liv finner stimulans i den nya mannen i hennes liv. Manuset är rätt segt, det involverar en försvunnen dykare som Nick dras med hela filmen men det är när Gregory är fucked filmen skiner. Filmens öppningsscen t.ex ser vi en askuslig clown som senare visar sig vara Gregory men denna scen får IT att framstå som babblarna. Harlequin är en blandad soppa, på ena hållet en intressant mysko pysko fantasy men på ett annat håll en av de tråkigaste politiska filmer jag någonsin sett, en genre som jag vanligtvist gillar, men sevärd det är den, men den har uppenbara brister som är upp till var och en om de orkar genomlida för en rätt så go final. Harlequin får svag 3/5 Guldkameror, och ett stort fy för att de försöker dölja filmens Australienska ursprung.
Markus
2018-06-26
10:33:41

Topp 10 filmslut (5-1)

Vi fortsätter att snacka om filmsluten som får oss att gråta, le eller bli sjukt rädda. Eller dom som verkligen passar filmen vi ser.
 
 
5. Ett finger mot Hollywood - The Player (1992)
En film om filmindustrin i Hollywood, med en massa kända ansikten och ironisk humor om hur alla använder varandra. Så hur slutar filmen om vår filmproducent som blir mordhotad, dödar en oskyldig man och blir otrogen med den oskydliga mannens tjej? Jo, Griffin Mill får inte veta vem mordhotaren är, utan via ett telefonsamtal låter han mordhotaren skriva sitt egna filmmanus. Griffin kysser även tjejen han legat med i hemlighet och kramar om hennes gravida mage medans kameran sveper bort och ljuvlig musik spelas. Ett Hollywood-slut som blir ironiskt då Griffin är ett svin som utnyttjar sin omgivning. Läbbigt aktuellt då Hollywoods värld faller ner tack vare Harvey Weinstien.
 
 
4. Love me Tender - Wild at Heart
David Lynch är en konstnärlig och ibland väldigt mörk regissör som hanterar ämnen om våldtäkt och småstadsmord utan konstigheter. Men att se han ta sig an ungdomens kärlek gör Wild at Heart till en modernare fantasi. När vår huvudroll, Sailor, kommer ut ur finkan i slutet av filmen, så får han träffa sin son och sin älskade Lula. Han inser sig vara ute i mörkt vatten och tro sig inte kunna hantera familjelivet. Men i sista scenen kommer han tillbaka, drar med sig Lula på taket av en bil och sjunger Love me Tender innan sluttexten. Tidigare i filmen sa han att låten skulle sjunga på deras bröllopsdag. Vem kunde ana ett sådant romantiskt slut från David Lynch? Men det passar filmen och blir en fin, hjärtvärmande final på en vacker roadmovie.
 
 
3. En fallande stjärna - Sunset Boulevard
1950-talets kanske mest kändaste film har troligtvis inspirerat The Player (och såklart ett tusentals andra filmer). Om en tragisk och självisk stumfilmsstjärna som fallit hårt från sitt kändisskap. Och den fattiga manusskrivaren som tvingas hjälpa henne jobba på hennes nya manus. I slutet blir Normas galenskap för mycket då hon skjuter författaren och polisen kommer för att arrestera henne. Den kända bilden av hur hon går nerför trappan som en diva, tror att polisen är där för att filma och fotografera hennes kända personlighet, varpå hon traskar nämre och nämre kameran. Det är denna bild som kan vara en av världens kändaste filmslut, tillsammans med Apornas Planet såklart.
 
 
2. En faders bekännelser - Paris, Texas
Wm Wenders roadmovie är en bra sådan, men lite långsam för min smak. Ser man däremot hela filmen så kommer finalen vara värd allt. Travis har varit försvunnen i flera år innan han hittas i en öken av sin bror. Travis minns inte, eller vill inte, berätta vad som har hänt. Hans fru är borta och han tvingas nu återförenas med sin unga son. När Travis tillslut hittar sin fru på ett horhus så gör han sina bekännelser. Hans hemska och mörka historia om en man med sadistiska tankar, onda avsikter och ett ont mörker inom sig. Tillslut inser han att han inte är skapad att vara man eller far och han lämnar familjen med tårar i ögonen.
 
 
1. Shell Beach - Dark City
En av mina favoritfilmer vars mysterier handlar om minnesförlust, en stad dränkt i evig natt och övernaturliga krafter. Att förklara filmen skulle kräva ett helt inlägg, men nyckeln till mysteriet är stranden Shell Beach. En strand som visar sig, som mycket annat i filmen, vara fejk. John, vår huvudroll, upptäcker att utomjordingar kontrollerar människor som råttor i denna stad. Han besegrar utomjordingarna, men hans kärleksintresse har redan fått nya minnen av en helt annan person. Med hjälp av sina krafter skapar John en strand med glistrande sol, Shell Beach. Här vandrar han fram mot Emma, hans tjej, i hopp om att kunna träffa henne för första gången...för andra gången. 
Slutet är vackert av 2 anledningar. 
1: John skapar det han alltid letat efter, Shell Beach. Den enda soldränkta scenen i filmen.
2: John är den enda levande i staden som vet om att staden var ett experiment och tvingas leva med den hemligheten för resten av sitt liv.
Både bittert, men samtidigt vackert slut.
 
Och DÄR har vi min lista på topp 10 filmslut! Får se om Markus knådar ihop en liknande lista.
 
Robin