Extracted (2012)
2013-05-19

Det är en regnig söndag och i brist på annat dyker jag in i filmfåtöljen och sätter i första bästa
DVD. Då blir det sci-fi. Igen. Och inte verkar den vara nått o ha. Men döm inte en film på grund
av dess budget. För manuset till Extracted är väldigt välgjort!
 
Filmen börjar med att uppfinnaren Tom är fånge i en annans persons minnen. Vi får veta att Tom
varit där i 4 år i hopp om att hitta en väg ut. Han har sällskap av en kvinnlig robotröst och ligger
egentligen i koma. Fyra år tidigare uppfann Tom en maskin med sin frus hjälp. Denna maskinen gör att
man kan vandra in i folks minnen. Mot Toms vilja tvingas han besöka en kriminell persons skalle och
fastnar!
Tom behåller sitt lugn under hela filmen. Något som behövs för att inte bli galen.
Filmens intressanta punkt är också tyvärr, ologisk! Besöker Tom ett minne samtidigt som den kriminelle
Anthony tänker på minnet, så ser han Tom! Det är inte så krångligt som det låter, även om det blir lite
ologiska luckor ibland. Men Tom och Anthony får sympati för varandra. Därför  beslutar de sig att hitta ett
sätt att få ut Tom ur Anthonys minnen.
 
Då detta är ett koncept väldigt lik The Cell så lyckas man ändå leva på det originella. Tom är en
extremt intelligent person vilket syns i hans sätt att tänka och hur exalterad han är. Dialogen är
otroligt välskriven, vilket är bra då filmen enbart lever på karaktärerna och dilemmat. Kort sagt så lyckas
man genomföra ett bra resultat av en spännande drama/sci-fi.
Det är inga äkta stora skådisar som dyker upp, men fasen vad bra dem var!
Bästa Delen: Skådespelarna som utför ett väldigt seriöst och bra jobb.
 
Sämsta Delen: Det något flummiga slutet.
 
Filmen får 3 av 5 guldkameror, men kunde få mer för manuset.
 
Robin!
 

The Crow
2013-05-19

 
Ni kommer att hata mig. Ni kommer vilja stycka upp mig som en gris på en amerikansk julafton.
Men tillåt mig få säga min kritiska syn på denna klassiker med mörkt tema och Brandons Lees
fruktansvärda och tragiska död.
 "He was already dead. He died a year ago the moment he touched her."
The Crow baserar på en serietidning och kretsar kring hur musikern Eric Draven och hans flickvän
mördas i deras lägenhet. Fast döden förhindrar inte Eric då han återuppstår för att i sin tur hämnas
sin älskades, och sin egnas, död! Hans mål är att döda stadens brottsling Top Dollar(suveränt spelad
av Michael Wincott som även spelade skurkaktig musikproducent i Strange Days).
 
Jag har inte läst serien, men kan förstå varför filmen uppskattas. Det mörka temat, den kolsvarta staden
och den gothiska känslan påminner om 80-talets Batman film. Att regissören återkom med sitt signum
att visa runda cirklar som återkommande tema uppskattas, även om det fungerar bättre i hans senare
film, Dark City. Att Brandon Lee blev sköten under en actionscen och senare dog var självklart en
väldigt oväntad tragedi som gav filmen större status.
Jag rekommenderar hellre att se regissörens mindre kända verk: Dark City
Men...det räddar inte The Crow. Joel, som faktiskt rekommenderade filmen till mig, då han tyckte om temat
och stilen. Men jag själv saknar det lilla extra. Visst är slutduellen ganska häftig. Men innan dess?
Ledsen, men det blev en konstig röra i actionsekvenserna. Dessutom gillade jag inte Brandons
skådespel. Visst, jobbet var välgjort, men det hela kändes klumpigt. Jag säger inte detta för att
klandra filmen för jag vill verkligen gilla den!
 
Alex Proyas är sannerligen en underskattad regissör av bra rang!
Bästa Delen: Vissa intressanta roller som vävs in i filmens mystik.
 
Sämsta Delen: I slutändan är det bara ett drama om hämnd.
 
Det var ett tag sedan jag såg The Crow, men jag tror att jag håller mig fast vid detta betyget.
Filmen får 2 av 5 guldkameror.
 
Robin!
 

Topp 9 John Carpenter filmer
2013-05-09

Med anknytning till förra temat så kommer min hyllning till skräckens mästare!
Jag kunde inte hitta fler än 9 bra filmer av John Carpenter!
"You, you're okay. This one: real fuckin' ugly."
9. Dark Star: En charmig och udda sci-fi historia med några riktigt bra ögonblick. Johns första film.
 
8. Escape From L.A: Roligt att se en budgetvariant av klassikern. Och Plissken är rolig att återse.
 
7. Assault on Precinct 13: Spännande rulle som påminner oss om Johns framtida skräckkarriär. 
 
6. Halloween: Johns obehagligt läbbiga och nästan mekaniska skräckklassiker!
 
5. The Fog: En mysigt läbbig spökhistoria med en bra krock av skådisar. 
 
4. The Thing: Alltid en obehaglig film som får hjärtat att pumpa.
 
3. They Live: Klassikern som har allt en bra rulle behöver. Kunde ha mer budget för att bli bättre.
 
2. Big Trouble In Little China: Komisk, bisarr och helt underbar kultfilm. Bästa huvudroll jag sett på länge.
1. Escape From New York: Mörk, dyster framtid med en cool anti-hjälte. Kan inte bli bättre!
 
Notera att jag inte har sett alla av Johns filmer, vissa vill man undvika som pesten (Ghost of Mars)
andra vill jag verkligen se (In The Mouth Of Madness). Och en del har helt krossat Johns karriär (Vampires)
 
Robin!
 
 

John Carpenter
2013-05-09

Jag tänkte introducera en ny liten rolig grej här på Filmfett. Tema om en viss regissör/skådis!
Fast på ett mer personligt sätt. Så vi börjar med min personliga favoritregissör: John Carpenter!
En man med öga för skapande!
Carpenter föddes i New York men växte upp i Kentucky. Redan i tidig ålder var han intresserad
av Howard Hawks västernfilmer. Men Hawks bästa film var The Thing From Another World! Redan
innan skolan började John filma amatörmässiga filmer. Tiden gick och nu hade John en idé!
 
Med sin kollega Dan O' Brannon, som senare skrev manuset till Alien och andra stora titlar, skapades
Johns första långfilm, Dark Star! Trots minimal budget så lyckades denna charmiga sci-fi komedi
att fånga intressen hos Hollywood. Johns mörkare teman växte i thrillern Attack mot polisstation 13 som
gjordes 1976. Temat om hur kriminella ynglingar blir "monster" påminner starkt om terrorn i Johns
nästa projekt, som utan tvekan är hans kändaste.
Grotesk humor när han skådespelar i Body Bags.
Efter en tv-producerad film, blev Johns största succé den film som skulle släppa en våg
av efterföljare och fantaster! Halloween! Låt-temat kombinerat med den enkla, men fantastiskt utförda
handlingen gjorde att en f.d Bondskurk skulle medverka: Donald Pleasence.
 
Nu startade John "riktiga" karriär. En av Johns personliga misslyckanden, The Fog, blev en succé
trots hans förvåning att den ens skulle fungera. Och nu när 80-talet bara hade börjat skulle fler
filmer hagla in! Escape From New York blev en kritisk och mörk sci-fi thriller. Sedan följdes The Thing,
Johns remake på Howards Hawks tidigare bemämda film. Idag är The Thing en skräckikon.
John blev sugen på Stephen Kings böcker och gjorde Christine, trots att han var tänkt skulle
göra Firestarter. Fast Carpenter erkänner att han endast gjorde Christine för erbjudandets skull.
Starman vann priser och blev belönad och Jeff Bridges vann en Oscar.
 
Men nu började saker gå neråt. Big Trouble In Little China blev en katastrof ur ekonomiskt
perspektiv. Carpenter gjorde två lågbudgetfilmer, Prince of Darkness och They Live. Men spiralen
av dåliga filmer resulterade till att han knappast är ihågkommen idag.
Men vilken låga han hade under sin tidigare period!
 
Robin!
 
 
 

Månadens dödsruna: Ray Harryhausen
2013-05-08

Tidig april gick en av mina personliga förebilder bort, Roger Ebert och förlusten har fortfarande inte riktigt gått över i Hollywood. I tidig Maj gick Ray Harryhausen bort som inte bara inspirerade många filmskapare som Peter Jackson och George Lucas utan även stod för en hel film genre helt själv, stop motion monster!
Hans monster hade en särskild charm till sig och man kunde direkt se när Harryhausen stod för effekterna. Alltifrån gigantiska statyer och grekiska myter till små djur som apor till stop-motion kortisar av gamla sagor som Haren och Sköldpaddan.

Peter Jackson gav Ray Harryhausen mycket beröm och är själv ett fan av honom. Jackson sa också att utan Harryhausen hade inte Sagan om Ringen gjorts… i alla fall inte av Peter Jackson.

Min personliga figur av Ray Harryhausen är helt klart Talos från Jason and the Argonauts. Karl kunde få metal att röra sig lika smidigt som skin. Trots att många anger skeletten som den bästa delen av filmen och hans karriär måste jag ändå säga att Talos är det bästa filmmonstret i filmhistorien(Sorry King Kong och Godzilla)

Stop-motion må vara omodernt i Hollywood idag men jag liksom så många andra filmintresserade kommer alltid titta tillbaks till Ray Harryhausen och hans monster från minnesvärda klassiker, kanske på grund av sina monster?
Ray Harryhausen 1920 – 2013

Sidfot: Förhoppningsvist kommer inte Månadens Dödsruna bli nånting som vi kommer se ofta här på filmfett.
Fotnot: Jag kan se det ljusa i mörktet pga att jag hann före både Aftonbladet och Expressen till att skriva om detta. 21 årig kille söker jobb på nöjesbladets filmsektion, I'm just sayin

Paris, Texas
2013-05-03

Vi har hyllat mycket av skräpkulturens kultfenomen, men nu vill jag ta en mer seriös
inblick i en fantastiskt välgjord dramafilm. Den är väl värd alla sina priser och hyllningar,
då hela historien knappast kunde bli bättre berättad, i alla fall i dramafilmernas värld.
Fader och son har en av många intressanta diskutioner om livet.
Vi får följa en väldigt förvirrad man, Travis. Han går ute i öknen och kollapsar på en bar,
oförmögen att kommunicera. Travis bror, Walt, träffar med stor överraskning sin bror.
Det visar sig att Travis och hans fru har varit försvunna i flera år. Parets gemensamma son,
Hunter, bor hos Walt och hans fru. Nu måste Travis pussla ihop sitt trasiga liv och komma
ihåg vad som har hänt.
 
Historiens början är lite seg och jag fann knappast något större intresse i Travis. Han
är så oförklarligt förvirrad och ser ut som en luffare. Men med tiden utvecklas filmens drama
och blir älskvärd. Skådespelarna är fantastiska. Harry Dean Stanton spelar Travis på ett ytterst
realistiskt sätt. Och brorsan Walt spelas av Dean Stockwell. Och med den fantastiska visionären
Wim Wenders i registolen så fungerar allt perfekt!
Dean Stockwell sitter i bilen i en konstnärlig tagning.
Men bäst av allt är den fantastiska upplösningen av mysteriet. Alla små delar faller på plats
helt perfekt! Då inser vi som tittare vilken tragedi dessa karaktärer varit med i. Det känns som
en fabel, fast med människor och deras resor för att hitta sig själva. Underbart!
You just... disappeared. And now I'm working here.
Bästa Delen: När Travis tar på sig rollen som Hunters riktiga pappa. Jättegullig scen när
de härmar varandras sätt att gå på sidan av en trottoar.
 
Sämsta Delen: Musiken, som jag hade önskat skulle vara lite mer lik Until The End of The World.
 
Filmen får 4 av 5 guldkameror! Jag vill ha mer Wim Wenders!
 
Robin!

Hair
2013-05-02

 

Vet du vad denna sida behöver? MER SKRÄCK OCH SCI-FI! Nähä ...en musikal? Det har vi aldrig gjort vad jag vet. Och utav alla musikaler finns allt ifrån Rocky Horror Picture show till Gene Kellys glada dagar. Men som liten satt jag och min pappa och såg Hair, detta är en av de första filmerna jag och min pappa såg tillsammans..ahh minnen. Och det är inte bara jag som gillar den, filmkritikern Gene Siskel namngav Hair som hans favorit film 1979.

"White boys are so groovy
White boys are so tough"

Claude är på väg att ta vävningen. Men i New York hamnar han mitt i ett musikal nummer med en massa Hippies. Han blir vän med George Bergers gäng bestående av en stolt "Little Black Sambo" " Slave voodoo" " Resident of Harlem"( det är hur han beskriver sig i sången Colored Spade), en gravid kvinna som inte vet vem pappan till hennes ofödda barn är, en tyst kille som älskar sig hår och har en mycket bra låt som beskriver exakt hur mycket han älskar sitt hår och så har vi deras ledare Berger en kille utan bekymmer och lever varje dag som om det vore hans sista.

Efter att delat ett joint med Berger och gänget blir Claude tydligen dödspolare med Berger och gänget. Berger har mycket lätt att få människor han nyss träffat att framstå som gamla vänner. Som då han blir stört kär i en flicka på en häst och bestämmer sig att det är kärlek vid första ögonkastet. Efter att Claude, Berger och gänget våldgästar flickans fest hamnar de alla i fängelse men Berger löser det. Och de fortsätter leva livet tills Claudes plikter kallar honom till armen.

"Oh say can you see My eyes if you can Then my hair's too short"

Det är den största fubben med Hair, Huvudkaraktären träffar några personer, några joints senare är de dödspolare. Hade det inte varit en musikal hade Claude vart död efter 2 dagar i New York om han hamnat i dåligt sällskap. Det bästa med filmen är dock musiken, och det är en av få musikaler där jag verkligen gillade alla låtar. Från klassikerna Age of Aquarious till Let the Sunshine in till mindre kända som låten ”Hair” till Hari Krishna sången med en funkig uppdatering. Det är dock en aning missledande då en grupp svarta militärer sjunger hur mycket de gillar killar som är vita som kräm....fast det är i en duett med en bunt svarta kvinnor och innan det sjunger vita generaler och kvinnor om svarta männ? Den delen är den lustigaste.

Trots sitt mörka ämne och ett sorligt slut hålls humöret uppe, varje karaktär sjunger en sång fast de inte säger så mycket mer i filmen men efter de låtar så känns det som man vet vad de karaktärerna varit med om och vad de är för typer. Alla låtar är mycket positiva och är idag klassiker. Hair får 4 av 5 guldkameror fast jag tycker att karaktärernas vänskap och kärlek utvecklades lite för snabbt

https://www.youtube.com/watch?v=GxonNvuCFRY

Aquarious & Let the Sunshine in. Rekomenderas att lyssna