2014 - Robins återblick
2014-12-30

Jo, då var året snart slut och som en återblick tänkte jag återigen se på vad jag sett och recenserat.
Precis som förra årets inlägg. Redan nu vill jag säga att Markus intervju med Razzie Awards grundare,
John Wilson, känns som det största vi haft i år! Tackar och bockar för detta!
 
Men vi påbörjar med de dåliga sakerna så kan vi hoppa på det glada senare i vår lista!
Allt från Will Farrels långtråkiga komedi Casa De Mi Padre, till löjligt kassa skolrysaren GhostQuake.
Ja, vi har sett skit. Men den sämsta kommer här.
 
 
Sämsta film: Här stod det mellan My Uncle The Alien och Scarecrow Slayer. Men eftersom den sistnämnda
känns så oerhört seg och stel så blir det tyvärr denna film som vinner priset som årets sämsta film.
Gratulerar, Scarecrow Slayer.
 
Fast det finns ju en hel del fina filmer värda att nämnas. Magic visar skådespel på mästerlig nivå. Och
Lovelace vågar visa porrvärldens uppgång då vi får följa Linda Lovelace. Även The Wolf at Wall Street
och Casino har kommit upp här på filmfett. Och bästa film blir en av Martin Scorsese.
 
Bästa film: Det tog mig ett tag att se filmen, då den aldrig riktigt prioriterats förr. Men Goodfellas är utan
tvekan en av mina personliga favoritfilmer med underbart bra skådespel.
 
Årets hidden gem: Här tänker jag på en sådan film man råkar trava över och upptäcker den sanna potentialen
inom. Och det blir Night At The Golden Eagle. En välgjord, välspelad och smått humoristisk film med svettigt
och smutsigt innehåll.
 
Bästa köp: Efter en jakt som påminner som Indiana Jones, så hittade jag en svårhittad Phantasm-box som
innehåller allt det goda material för en san entusiast. Visst finns det finare boxar, men denna kommer jag hålla
hårt i, som en bägare med Jesu blod.
 
 
Bästa filmscen: Tidigt i år recenserade jag en socialistisk analytisk fransk film med titeln Holy Motors. Här
finns en väldigt medryckande scen med dragspelsmusik som fångar en frigivande känsla som pulserade
genom ådrorna. Årets bästa och mest överaskande scen!
 
Årets filmhype: Nyheten över Phantasm 5 var helt enastående för en kultfantast.
 
Årets spelhype: Silent Hills har sedan länge fått mitt intresse med sin extremt skrämmande marknadsföring
gällande en spelbar trailer. Detta uppskattades och rykten sprider sig om spelets aktuella innehåll. Kan
vi se något i klass med originalen?
 
Årets skådespel: Nicholas Cage visade sig vara en av de mest intressanta skådespelarna i sin dramatiska
och mörka tolkning av en grovt alkaliserad missbrukare i Leaving Las Vegas.
 
 
Modigaste: Med tanke på The Interview som hotades att bannas tack vare Nordkorea, så för tankarna på
en av de mest modigaste filmer jag sett. Nämligen M, en tysk film från andra världskriget som går emot
förföljelse! Försök med det om ni vågar!
 
Dödsscen: Vi avslutar listan med den brutala död som innehåller robothänder som river ut ögon samt
borrar som gör spån av kött! Den första "riktiga" dödsscenen i Hardware var helt fenomenalt!
 
Tack för mig! Vi på FilmFett önskar gott nytt 2015.
 
Robin Andersson
 
 

2014s Bästa Filmer, en lista av Markus
2014-12-28

 
Det har varit ett jävla filmår! Med många bra och dåliga filmer och tro mig, denna lista var svår att göra men här är den ialla fall!
Först vill jag dock nämna några Honorable Mentions:

·         TMNT

·         Godzilla

·         Neighbours

·         American Hustle

·         Life Itself (En dokumentär om Roger Ebert som jag inte visste om jag skulle ha med på denna lista, men va fan sevärd var den)

10. X-men Days of future past

X-men serien är fan inte min typ av serie, X-men 3, X-men orgins, First Class och Wolverine var inte alls något att ha tyckte jag. Men X-men gör hela serien lite mer intressantare med tidsresor, det ljuva 70-talet och såklart Tyrion  han själv, Peter Dinklage. Den post-apokalyptiska världen i ”nutiden” ville jag se mer av och slutet som jag inte kommer spoila är underbart då den bygger nya vägar och ger en chans till att rätta till seriens misstag. 3,5/5 guldkameror

 
 9. Inbetweeners 2

Baserad på den underhållande serien om 4 yngre män som endast är vänner för de inte har några andra att hänga med. Denna serie blev en så succéer så en film gjordes 2011 och denna uppföljare 2014. Den första filmen är bra som bara den, denna är inte lika bra men endå rolig som bara den. Visst är den fylld av klichéer och den är inte årets roligaste men är man ett fan av serien är denna film rätt upp din bakgård. Karaktärerna är sig exakt likadana och det hela känns som ett längre avsnitt med stadigare kameror. 4/5 guldkameror.

8. Lego movie

Årets första stora film med så mycket figurer och udda story som tagen direkt ur ett barns fantasi. Men mycket fin 3D, många roliga skämt och figurer från många olika serier/filmer och andra franchises klargör en av årets bästa filmer. Utan att spoila för mycket för de få som inte sett filmen än kan jag endast säga att varje minut är underhållande. 4,5/5 Guldkameror.

7. Captain America The Winter Soldier

Första Captain America var okay, Avengers var bra…The Winter Soldier var episk på så manga nivåer. En Marvels bästa filmer hittills gör en fin hyllning till 70-tals spion rullar och de fick till och med Robert Redford till att spela skurken i dramat. Visst finns många stunder som är rätt dumma om man tänker efter men det får du se CinemaSins avsnitt för. Den bästa stunden är då Captain America och Black Widow hittar Armin Zola i gamla S.H.I.E.L.D lägret. Ett storslaget klimax ger en fantastisk bioupplevelse som jag personligen bevisat är lika underhållande i tv soffan. 4/5 Guldkameror. Du kan läsa Robins review av filmen här.    4,5/5 Guldkameror.

6. The Interview

Årets mest kontroversiella film är också en av de roligaste. Jag är inte SÅ mycket för Rogen men tillsammans med Franco och X är han mycket rolig. This is the End är en jävla bra film, detsamma med denna.  Randall Park som spelar Kim Jong Un är det bästa med filmen och är jävla rolig. Var den värd all hyp? Inte riktigt men bra, och ett under att vi ens ser den efter hot om ett nytt 9/11. The Interview bjuder på mycket skratt och är en av de roligaste filmerna i år, men det beror mest på vilken sorts humor man har….The Interview är en underhållande film enligt mig, Robin skulle nog hata men detta är min lista så nä nä nä nä.  4/5 Guldkameror.

 5. Gone Girl

David Fincher gör bra filmer….denna är hans bästa hitils (jag har fortfarande inte sett SEVEN om du minns listan över filmer jag inte sett än) Med ett riktigt mysterium som blir mer och mer klarare ju längre man sitter och ser. Med bra skådespel och inga hjältar bara vanliga personer som gör dumma saker. Varje person förtjärnar det grymma öde de slutar med i filmen (okay kanske inte Neil Patrick Harris karaktär). Hur fantastisk är egentligen Gone Girl? Den lyckas göra det mest omöjliga som finns… få folk att stå ut med att Tyler Perry är i bild. 5/5 guldkameror.

4. 22 jump street

Helt klart, årets roligaste film, en film med så här manga skämt som funkar är svåra att hitta. Denna filmen kommer bli ihågkommen för sin humor som ”My Name is Jeff” och scenen då Tatums karaktär äntligen hajjar att Jonah Hills karaktär legat med chefens dotter. Precis som första 21 Jump Street tar filmskaparna varje tillfälle för ett bra skämt, även tillfällen som inte finns. Tatum och Hills kemi är verkligen underbar och det märks att de är goda vänner på riktigt.. 4.5/5 guldkameror.

3. Guardians of the galaxy

Årets populäraste film är även en av de bästa. Du lär inte bli shockad när jag säger att Guardians är Marvels hitils bästa film. Först verkade Guardians bara vara en film som gjordes medans Avengers 2 var under planering och inte alls många kände till detta team av missanpassade invider men överaskande nog blev årets största film. Ser du hur det kan gå när man börjar med Troma? Och såklart gör Howard the Duck sin långväntade comeback. Lycka.5/5 Guldkameror.

 
2. The Wolf of Wall Street

Ja ja Egentligen är detta en 2013 film, men I Sverige fick vi den först tidig Januari 2014. Åter igen ser vi Scorsese i topp form och detta är troligen hans bästa film sedan Casino. Di Caprio skulle fan vunnit Oscar för sin roll som Jordan Belfront. Jonah Hill är episk i sin roll som Donnie Azoff  och resten av filmens karaktärer drar sitt strå till denna episka historia om lyxlivet.  Varför den fick så låga betyg av Robin kommer jag aldrig förstå men av mig får den 5/5 Guldkameror!

1.Dawn of the planet of the Apes

Stor chock va? Ja jag vet att jag redan gjort en review av filmen där jag redan sa att det var årets bästa film, den review kan du läsa här.  Och åter igen får filmen 5/5 Guldkameror.

Ha Nu ett redigt Gott Nytt År och vi ses år 2015!  Ta nu en NYÅRS sup och ring in det nya året med ett riktigt brak kalas! Vi här på Filmfett kommer partaja hårt och förhoppningsvis släpper Robin inte in några djur på vårat kontor i år igen..

Markus

Bubba Ho-Tep (Anderssons åsikt)
2014-12-26

Ibland kan jag dela samma åsikter och tankar som Markus. Men ibland har han helt fel! Oftast
det sistnämnda. Så nu, efter julaskinkan och med årets avslut som närmar sig, ska vi göra en sak klar för oss. Bubba Ho-Tep förtjänar inte sin kultstatus.
"Would you like a Ding-Dong?
 Oh, I don't mean mine! I mean a chocolate ding-dong."
Elvis dog inte 1977. Nä, det var hans imitatör som dog, fast i Elvis namn. Då The King ville leva ett mer
avslappnat liv så beslöt han sig att leva vidare som Elvis-imitatören Sebastian Haff. Men när han blir
äldre och ligger på pensionärshem med en blåsa på ballen så har han svårt att övertala sköterskan
att han är den han är. Men snart sker det märkliga saker på hemmet. En mumie vandrar fram och tillbaka
och äter själar ur dementa gamlingar. Endast Elvis och hans svarthyade vän som påstår sig vara
President Kennedy tänker göra något åt saken.
De mer känslosamma ögonblicken är vackra. Att se alla gamlingar som bara väntar på att få ett avslut
är ett deppigt ögonblick för oss alla. Elvis tror dessutom att han är döende i cancer och vill inte dö
utan sina älskade vid sin sida. Bruce Campbell har aldrig varit så bra som i denna rollen.
Humorn kan fungera till en viss gräns, men den gränsen överanvänds för ofta för min smak,
med den typiska kiss och bajs humor som inte riktigt går ihop med den värdighet jag tycker
filmen borde ha.

"Thank you. Thank you very much."
Mumien ser ganska bra ut, men skräckelementen är väldigt få och filmen ger inte mycket spänning överlag.
Som en stor och varmhjärtad fantast åt Don Coscarellis Phantasm och även hans John Dies at The End, så
tycker jag överlag att resultatet i Bubba Ho-Tep inte var hans stil. Det surrealistiska och bisarra i Phantasm
samt det löjligt märkliga i John Dies At The End går inte att jämföra med en sådan "bakfylla-komedi" som
Bubba Ho-Tep.
 
2 av 5 guldkameror.
 
Robin Andersson
 
 
 
 

Sherlock Holmes Smarter Brother
2014-12-25

När onda krafter i staden har stulit viktiga dokument från kungafamiljen…….är Sherlock Holmes för upptagen. Men detta är viktigare än det andra så han skickar Orville, en man med fotografisk hörsel för att Holmes yngre bror, Siegerson och låter han lösa det andra fallet. Sherlock och Siegerson är inte varandra allt för nära då Siegerson tycker Holmes mest bara haft tur. Det visar sig att Sherlock endast skickade detta uppdrag på sin bror då det involverar en viss Jenny Hill som blir utpressad av en viss Eduardo Gambetti, en operasångare.  Dagen därpå följer Siegerson och Orville med Jenny på ett av hennes framträdanden. Under detta framträdande ser Siegerson en lönnmördare som ska döda Jenny med en rispåse. I stundens hetta tillkallar han hennes uppmärksamhet och räddar livet på henne. Men på vägen hem slår mördarna till igen och efter en underhållande jakt kommer de undan.

 "You're too shit smart for your own good, boy."

Det visar sig att det är Professor Moriarty som är ute efter Jenny då han sammarbetar med Eduardo Gambetti och de ska sälja de kungliga papperna till fientliga makter som Ryssland. Holmes den ungre får ett telegram att han ska komma till Red Lion teatern kl 10 där Jenny väntar på honom och hon erkänner sin kärlek för Siegerson men drama uppstår då det visar sig att hon är trolovad och adoptivmor till 2 barn. Jenny förklarar hur det verkligen ligger till (detta innehåller spoilers så jag lär inte beskriva det) vilket leder Orville och Holmes att bryta sig in hos Gambetti. Utan att veta att Moriarty är i närheten.

 "Fat little fart, fancies himself as an opera singer."

De flesta skådisar gör underhållande insatser, Gene Wilder som Siegerson och Marty Feldman som Orville gör några av sina bästa insatser i en film enligt mig, fast det allra bästa gör de båda i Young Frankenstein, Tyvärr gör Dom DeLuise inget bra i denna, vilket är jävligt synd då han oftast gör dåliga filmer sevärda såsom Silence of the Hams (Nej det är inget stavfel) och Cannoball Run, men i Sherlock Holmes Smarter Brother använder han en dålig accent och rör sig lustigt.. Moriarty är rolig och hans spontanta YAH YAH skrik som avbryter andras meningar får en del skratt. Som komedi är den rätt medioker med skämt som både träffar fullträff och andra som missar värre än Robin när han använder toaletten hemma hos Joel. Jag har inte läst någon av Arthur Conans Sherlock Holmes böcker så alla små vinkar till de historierna kan jag inte beskriva men många reviews har hyllat injoken och homagerna till händelser i böckerna. En grej jag skulle överlevt utan är ett par sång nummer, det är inte riktigt musiken från lejonkungen… The adventures of Sherlock Holmes är en underhållande film, men långt från ett komiskt mästerverk. Som parodi är den mycket bra trots att det finns lika många missar som träffar den får 3/5 guldkameror.

 Markus

My Uncle The Alien
2014-12-21

Julen handlar om så mycket mer än bara trevliga presenter. Det handlar om familjen, vänlighet,
julmust och god mat. Det är som Jesus sa under sista måltiden: "Hugg i bara, jag har mer julskinka
i ugnen! Så bara ta för er!" Men när det gäller vårt moderna samhälle med vår konstanta hunger för
att konsumera kan jag konstatera att det bästa är att ge saker. Inte att få. Så därför har jag skickat denna
filmen till en kille som förtjänar den: Adam Sandler.
Denna scen, som även pryder omslaget, utspelar sig snabbt på museet.
Kelly är presidentens dotter. Hennes bästa vän är sin Onkel: en utomjording med huvud formad som
en muterad korsning mellan valnöt och köttbulle. När Kelly besöker ett härbärge för ungdomar håller
hon ett fint tal om julen. Men allt avbryts när pressen meddelar att härberget ska bommas igen. Vilken
fin jul det blev! Kelly förklarar att hennes Onkel kan hjälpa till att rädda ungdomarna, men helt plötsligt
blir hon kidnappad av två idioter som vill sätta henne fri för 1 miljon dollar. Grabbar, ni har PRESIDENTENS
DOTTER! Jag tror ni kan klämma ut mer än en mille!
 
Var det såhär Henri fick tag på sina skådespelare?
My Uncle marknadsförs som en familjefilm om värderingen av Julen, men känns bara för händelsefattig
för att var just en film för familjen. I filmens mitt så börjar skurkarna springa in i varandra och klanta sig som idioter. Vid detta laget påminner jag mig själv om att målgruppen är just yngre. Men resten av filmen är för tråkig. Allt Onkel gör är att han observerar Kelly och hennes vän, Zip som sitter bakbundna och gör ingenting alls. Verkligen nada! Tänk om skurkarna hade gjort ännu hemskare saker mot ungarna. Hade Onkel bara sett på
då också?
 
Onkel flåsar och låter som en döende tant när han snackar.
Majoriteten av filmen utspelar sig på ett vaxmuseum och miljön är rätt nice. Men att Onkel råkar dyka upp
mitt i museet av en ren slump är något som jag själv inte kan köpa. Skådespelet är okej, men regissören måste
ha sagt: "fuck it" ganska tidigt. Jag ser inte en scen där han verkade bry sig ett piss om filmen. Henry Carr,
som är ansvarig, har mestadels gjort familjekomedier såsom Little Heroes, tre filmer med hundar som hjältar. Det är lite av ett under att My Uncle ens finns. Kan vara det sämsta jag sett i år.
 
1 av 5 guldkameror.
 
Men trots detta önskar vi här på Filmfett, er alla en fin, mysig Jul. God Jul!
 
Robin Andersson
 
 

The Blues Brothers
2014-12-19

Inom komedifilmernas värld finns det en del större namn man oftast nämner: The Big Lebowski,
Office Space, deviserse "De våras för"-titlar och så självklart kultklassikern The Blues Brothers.
Så innan min julspecialare kommer så blir det dags att se innehållet i denna dagens
recension.
Jake och Elwood Blues har haft ett hårt liv. När Jake kommer ut ur fängelset besöker de deras barnhem,
där båda två läxas upp av Pingvinen, nunnan som äger fastigheten. Barnhemmet hotas att läggas ner.
För att hitta Gud så tvingas de till en kyrka med överdriven dans och gospelkör. Varken Jake eller Elwood
gillar det, tills något fantastiskt händer. Jake får en inre uppenbarelse och bestämmer sig att, på Guds order, skrapa ihop deras gamla band, genomföra en gigantisk konsert och rädda barnhemmet!
Men under deras resa skaffar de fler fiender än vad de räknar med, vilket resulterar i en av filmvärldens
häftigaste biljakter.
 
Filmens regissör är ingen annan än John Landis. När han sätter sin energi i vissa projekt så blir resultatet
fascinerande. Kolla bara på hur han återupprättade varulvsfilmen med An American Werewolf in London.
Blues Brothers har mycket sång och dansnummer och sånt är inte jag så stor fantast över. Men de komiska
karaktärerna och den häftiga musiken rycker liv i dessa nummer.
 
John Belushi var helt fenomenal som Jake Blues. Detta är den enda filmen jag har sett med honom. Olyckligtvis dog han av en överdos ett tag senare efter att filmen kom ut.
Som jag redan beskrev så är filmens klimax en fantastiskt lång, häftig, överdriven och actionpackad biljaktscen.
Blues Brothers handlar om mer än bara humor dock. Det handlar om en kritik mot vårt samhälle ur politikiskt
perspektiv. Dessutom handlar det även om broderskap och vänskap. Elwood har verkligen väntat i år på
att hans broder ska komma ut ur finkan och försöker få honom på fötter igen.
Carrie Fisher (Leela i Star Wars) har en rolig roll som klängig och mordisk flickvän.
Detta är mer än bara en fin komedi. Det är en jädrigt bra sådan! 5 av 5 guldkameror.
Kan intygas att Markus håller med om min åsikt!
 
Robin Andersson
 
 Har tyckt att Bonanza Brothers ur Sega All-Star Razing påminner om Blues Brothers.

Christmas Evil
2014-12-19

Förra året såg jag en film som på ett absurt sätt fyller mig med julstämning…. I år tar vi en titt på en film som tar tillbaks den….

Det är jul år 1947 och en liten pojke är extas för tomtens ankomst… ja tomten kommer, men inte på det traditionella sättet för mitt i natten finner Harry mamma göra mer än bara pussa tomten. Hon tar honom till första, andra och tredjebas inom loppet av 3 sekunder. Detta hemsöker Harry ända in i vuxen ålder. Som vuxen är Harry besatt av att bli nästa jultomte, han har till och med pyntat hela sin lägenhet med tomtar och sover i tomte kläder. Pricken över detta I är också att han spionerar på traktens barn för att se om de är stygga eller snälla, och skriver ner det i sin bok. Han jobbar också anställd på ett sketet leksaksföretag där alla behandlar Harry som skit. Harry spionerar även på sin brors familj och bevittnar sin bror och hans fru i het älskog….dagen därpå ringer han och avstår sin inbjudan till familjens thanksgiving middag. Thanksgiving spenderar han på att göra sin egna tomte dräkt och spionera på barn åter igen.  Efter en julfest med sina medarbetare inser han att ingen tar honom på allvar. Detta leder till att Harry får ett nervöst sammanbrott och tror han verkligen är den riktiga jultomten.

 "jag såg mamma pöka tomten"

På Julafton bryter sig Harry in i folks hem utklädd till tomte och byter ut julklapparna föräldrarna köpt mot sina egna eller bara snor de dumma barnens presenter. Han levererar en hel hög med klappar till barnsjukhuset och dessa scener känner man verkligen julstämningen i, det påminner verkligen om en riktigt cheesy julspecial. Det är min favorit del i hela filmen, hela filmen upp till nu har varit negativ utav bara helvete men den gör en U-sväng helt och hållet och förvandlas till en Tim Allen julfilm. Men just när man får julstämning sticker Harry en snubbe i ögat med en leksakssoldat och hugger han flera gånger med en yxa i skallen, GOD JUL HO HO HO! Harry fortsätter springa runt staden och ge julklappar åt snälla barn, och bjuder stygga på sina vapen. Det hela är en berg-o-dal bana av julstämning och blodiga mord.

 

Christmas Evil kom ut 4 år innan Silent Night Deadly Night som fick arga feminister mammor att se rött! En mördare i tomte kostym? NÄ NU JÄVLAR! …..ingen brydde sig ett piss när Christmas Evil kom ut dock. Harry är en kuslig jävla karaktär, fast han inte säger mycket kan man se exakt alla känslor han har(mest negativa). Brandon Maggart gör ett mycket kusligt framträdande, och visste jag inte bättre skulle jag säga att filmskaparna hittat Maggart framför ett mentalsjukhus och bett han klä ut sig tomte.  Maggart är inte en perfekt skådis, och det finns scener där han mumlar sin dialog. Vi får också se mamman från Tummen Mitt I Handen ge en unge en lavett också så det får filmen + poäng för. Slutet är en av de uddaste tvistar jag sett i en julfilm, man sitter och funderar på om det verkligen hände eller om det bara var i Harrys huvud. Letar du efter en udda skräckfilm till jul men som endå är full av julkänsla och julpynt? Ge Christmas Evil en chans hela filmen går att se här https://www.youtube.com/watch?v=Os5XFlYVSwE , den är underhållande, lågbudget men full av roligheter och atmosfär, inte i klass med Halloween eller Black Christmas men på ett eget sätt. Christmas Evil får 3/5 Guldkameror. Och alla vi här på filmfett önskar er en riktigt god jul.

 Markus

The Running Man
2014-12-17

I ett tidigare inlägg nämnde jag en del Stephen King-baserade filmer och mina åsikter kring
dessa. En film som jag velat ta upp är The Running Man, med allas favorit låtsas-amerikan:
Arnold Schwarzenegger.
Arnold spelar soldaten Ben Richards som är en stridspilot i en korrupt värld. När han står emot orders
så får han stryk och hamnar i finkan. Med hjälp av några fångar lyckas han fly. Denna flykt fångar
media mogulen Killians uppmärksamhet. Han söker nya kandidater till sin TV-show, The Running Man,
där kriminella måste överkomma en rad gladiatorer för att vinna sin frihet. Snart tvingas Ben slåss
mot diverse mastodonta namn, som Buzzsaw och Dynamo. Även SubZero finns med i filmen. Nej, inte
killen från Mortal Kombat, tyvärr.
Den bästa striden är tyvärr bara ihopklippt segment som TV-gubbarna slängt ihop i showen.
Huvudidén till The Running Man är inte dålig alls. Storyn kritiserar media missbruket och den spektakulära
show som sätts ihop av Killian innehåller vadslagningar och fusk bakom kameran. Tyvärr håller inte
filmen för att den är så jädra dum! Arnold har senare visat att han kan vara i intelligenta actionfilmer.
Kolla bara på True Lies! Men här är manuset alldeles för slarvigt. Som om en femåring slängt ihop det!
Buzzsaw, en man med för mycket kärlek till att stycka upp folk...och stålpinnar!
Den mexikanska bruden, Mendez, är en brutta som bara klagar och vägrar samarbeta med Richards för
att överleva. Trots detta delar de en kyss i slutet. Precis som i Markus hjärna så finns kemin bara inte där!
Killian har ett färdigredigerat band i sitt rum som säger vilken falsk person han är. Vad fan gör det bandet
där? Striderna känns ganska korta och ger inget större resultat, trots att vissa gladiatorer känns intressanta.
Så i slutändan är detta ett mediokert resultat. Kolla in Total Recall istället. Men vi får i alla fall snygga
danskoreografer av Killians heta brudar på dansgolvet.
 
Filmen får 2 av 5 guldkameror.
 
Robin Andersson

Dawn Of the Planet of the Apes
2014-12-16

År 2014s största film enligt mig och fy fan vad jag fick min dos av ap-action utav denna!

 "Apes together strong!"

10 år efter händelserna i Rise har världens befolkning minskat rejält pga ett virus som aporna är immuna. Under dessa 10 år har Ceasar och hans koloni av super intelligenta apor skapat en fristad där fred råder. Människorna har dock levt mycket svårt och svårare tider är på väg då deras el håller på att ta slut. Malcolm, en ensam stående far får idén om att söka upp en ny energi källa då han är säker på att det finns ett gammalt kärnkraftverk i San Fransicos skogar och tillsammans med en grupp människor ger de sig ut i vildmarken. Deras väg korsas dock av Apornas och det blir en mexikansk stand off vilket slutar med att Rockets son blir skjuten. Koba, som gått upp i rang sen senaste filmen men vars har för människor fortfarande är lika hett, vill inte veta av dem och tycker att de ska döda hela bunten men Ceasar tar med sig hela armen till människornas stad och säger åt dem att hålla sig i sitt område såvida de inte vill ha krig. Malcolm bryter dock dessa regler och går tillbaka till Apornas stad och bönar å ber dem att få inträde till kraftverket.

 "Caesar loves humans more than apes!"

Ceasar går med på det, och hjälper dem till och med så att de försvinner snabbare. Koba är inte glad över detta och börjar spela dubbel spel och går bakom ryggen på Ceasar in till människornas stad och stjäl vapen. Kärnkraftverket pumpar på bra och snart får människorna sin dyrbara el och det firas med en fest mellan apa å människa. Men under festen skjuts Ceasar av ett gevär och faller troligen död ner från apornas platå och det är då Koba tar plats som apornas nya kung. Hans första akt som kung? Krig mot människorna som hämnd för deras döda ledare men Ceasar son, Blue Eyes är skeptisk. En sak är dock säker, krig är påväg och med el kan nu människorna bli mer kraftfulla än de först verkade.

 "I always think... ape better than human. I see now... how much like them we are."

Fy fan vad jag peppade inför denna. Hela 2014 såg jag fram emot Dawn of the Planet of the Apes och jag blev inte besviken!  Allt action är fantastiskt. Jag älskar apornas nya fristad och denna gången kändes det verkligen som om det var åtminstone ”Land of the Apes” gämnfört med förra som endast byggde upp en större story. Detta är den första som beskriver HUR aporna tog över hela världen, i original serien tog de över en stad och Poof så var de den dominerande arten i nästa film, i denna är det inte bara 1 miljon apor vs 6 miljarder människor utan antalet är mer jämnt pga ett virus som utrotad majoriteten av människorna. Att nämna special effekterna, är det ens värt? De är lika fantastiska som första, kanske aningen bättre och skådespeleriet utav alla ”apmänniskor” är utmärkt, fast de inte syns bakom motion capture effekterna, de som spelar människorna är också bra men Jason Clarke som spelar Malcolm, huvud människan, kunde ha varit lite mera ….allt, han är stel och han gör inget så man ska tycka om han, det är ungefär som Ceasar från förra filmen, detta är filmens hjälte, lev med det”. Malcolm är bara för stel och saknar karaktär. Det är nog det enda stora minus med filmen vad jag kommer på. Kommer alla tycka om Dawn of the Planet of the apes? Mer eller mindre, men få kommer tycka att det är årets bästa film då vi fått riktiga pärlor som Guardians of the Galaxy eller Gone Girl. Men för mig är Apronas Planet: Uppgörelsen en oslipad diamant och jag ser med spänning fram emot hur de kommer fortsätta denna saga. Dawn of the Planet of the Apes får 5/5 Guldkameror. Rise gjorde en del saker bättre än Dawn, men Dawn gjorde även en del saker bättre än Rise gjorde.

Markus

Timesplitters 3: Future Perfect
2014-12-14

Dags att hoppa ner i tv-spels havet. Bara för att leta fram en gammal, god klassiker till playstation
2. Timesplitters-serien var en gång i tiden mästare inom first player shooters och vi ska undersöka
hur detta kan komma sig.
 
Cortez är en framtida soldat som kämpar mot ett hot som ödelagt mänskligheten. Men med hjälp av
några kristaller tar han sig tillbaka till en tidsmaskin för att hitta Crow, mannen som startade kaoset.
Lustigt nog råkar Cortez förklara detta för en yngre Crow, som därav får idén till att ta över världen...
av sin egna fiende! Som Cortez får vi hoppa mellan olika tidsepoker och miljöer, från andra världskriget
till futuristiska byggnader, och robotfabriker som tagna ur Terminator.
Alla dessa miljöer bjuder på vänliga karaktärer som hjälper Cortez. Ett utmärkt exempel är när Cortez
landar i 70-talet och träffar på en agent vid namn Harry Tipper. Att se Harry rusa runt med överdoserad
mustasch, 70-tals slanguttryck och vida byxor ger en helt galet överdriven humoristisk del av spelets
atmosfär. Han klär ut sig till en kvinnlig motståndare för att enklare infiltrera ryssarnas bas. Och samtliga
misstar honom för en sexig brud med mustasch. Måste även nämna den sektion som överaskade mig mest:
en hemsökt byggnad år 1997.
 
Vapenförrådet har något för alla! Allt från missiler till dubbla revolvrar. Förutom spelets story finns det
även sidouppdrag som kan låsa upp olika nya banor eller spelbara karaktärer i versus mode. Över ett
hundratal nya karaktärer, för att vara exakt. Allt från ryssar till pepparkaksgubbar och talande ankor.
Man kan även göra sina egna banor, vilket faktiskt fungerar utmärkt. Glöm inte att göra egna uppdrag på banorna ni byggt upp. Denna funktionen fungerar relativt bra. Som när Tekken 5 slängde in allt gott man
ville ha av ett fightingspel, så har Timesplitters även gjort i denna fina trea.
 
Vi får bara hoppas att en fyra snart bubblar upp till ytan.
 
Spelet får 4 av 5 guldkameror.
 
Robin Andersson

The Abominable Snowman
2014-12-12

Så här nu när årets första riktiga snö har fallit varför tar vi inte en film som är full av det? Det är bättre än att titta ut och se sin uppfart full av snö och veta att man måste kasta ut lillebrorsan för att skotta medans man själv dricker varm o’boy….livet är fan inte lätt asså

 "They are in danger, all of them, from their own actions."

Dr. John Rollason, hans fru, Helen och assistent, Peter Fox är i Himalaya för att studera sällsynta blommor medans de väntar på ännu en forskare från USA. De väntar i ett tempel tillsammans med tibetanska munkar, vars ledare varnar för varelser som vandrar runt i bergen.  Forskaren från USA heter Tom Friend och han och hans expedition är på uppdrag för att hitta dessa mystiska varleser som får templets munkar att skaka av skräck, de ska jaga Yetis. Helen får reda på att hennes man inte ska ut å leta växter utan jaga snömän och rånekar inblandiíng. Tom och hans män kommer till templet sent på kvällen och visar John bevis material till att snömän finns såsom en tand. Dagen efteråt börjar expeditionen, Friend och Tollason ger sig av med sin grupp fast Helen bönar och ber John att stanna hos henne. Under resan blir John paranoid då 3 män förföljer dem, vilket han gör rätt i då de 3 ,männen börjar skjuta mot dem och sedan försvinner de.

 "The size of 'em! You wouldn't grasp the speed that they could move!"

Precis som i många andra sci-fi och skräckfilmer finns det scener då folk sitter och ger hypoteser om vad varelserna är för något och hur de funkar, denna är faktiskt intressant jämnfört med så många då de går in på evolution och jämför dem med vanliga apor och människor, en felande länk mellan dem. Friend berättar om att en av männen i gruppen är en mäster fångare och gruppens mening med att hitta en Yeti är att fånga in en och tjäna storkovan på den, något John Rollason är strikt emot. När gruppen är ute går en av männen rakt i en björnfälla som var menad till Yetis. Friend och Rollason bråkar allt mer och bättre blir det inte när en Yeti hittas och skjuts till döds. Nu är gruppen i fara då en hel hög av Yetis är påväg emot dem.

 Yetis med vapen! där har vi en filmidé Copyright Markus © 2014

Många kommer (likaså jag) att se filmen och hoppas på en billigt gjord monsterfilm, detta är inte fallet. Denna film är viktig för Hammer då det är första filmen Peter Cushing var med i och det blev många fler som slutade med att Cushing blev en av hammers största stjärnor tillsammans med Christopher Lee. Trots att filmen börjar mycket segt är skådespeleriet bra, Friend byggs nästan direkt upp till en Clayton-liknande karaktär från Tarzan medans Cushing är lika lugn som han alltid är(förutom i Madhouse). Filmsetten är mycket fina och att den är svartvitt ger filmen en Quatermass känsla, kusligare än vad det egentligen är, en sån där känsla endast Hammer kan åstadkomma precis som den gotiska känslan deras Dracula filmer skapar. Filmen är som sagt rätt seg och det är mycket prat och gående under 1.5 timmes tid men det blir aldrig tråkigt då karaktärerna gör det mer intressant än det egentligen är. Fast man aldrig får se en Yetis ansikte (endast ögonen) och deras siluett är medelandet och tvisten tillräckligt nog för att lämna publiken underhållna, vissa kanske hatar det men jag fann det roande nog att de inte var hjärndöda monster utan mer civilicerade än människorna i filmen. The Abominable Snowman får 3.5 av 5 Guldkameror.

 Markus

Tema Veckor som aldrig hände
2014-12-11

Är du en sån där som har många idéer men när du väl börjar på dem märker du att de inte är lika bra som du tänkt dig? Det har hänt ett par gånger för mig här på filmfett! Så tänkte att det skulle bli en kul lista över vad våra läsare har gått miste om!

Fucked-Up-Juary

En tema månad med fokus på filmer med så absurd handling eller så psykologiskt rubbade rullar som möjligt som t.ex Maniac, Svinstian och mer från Passolini, en tema vecka med fokus på flumfilmer (Som Up in Smoke, Reefer Madness och Enter The Void & andra drugsploitation filmer) var också planerat men detta glömde jag bort och tog istället Month Of the Animals.

Attack of the idiots

Detta var en tema månad som skulle fokusera på filmer med idiotiska karaktärer så som Mr. Bean och Monsieur Hulot, Rosa Panter filmerna å även Simpsons filmen skulle fått en Review. Det slutade med att jag såg igenom hela Rosa pantern serien istället för endast de med Peter Sellers som först tänkt. Så…lite Attack of the Idiots blev det ialla fall…

Bud Spencer Vecka!!

Denna vecka har jag planerat sedan filmfetts start, vem gillar inte en smocka hit och dit? Men dels kunde jag inte välja vilka utan alla Bud Spencers filmer jag skulle recensera och de jag valde (några av hans mindre kända) var för enformiga och en sak ledde till den andre och Bud Spencer vecka skedde aldrig, KANSKE någon gång i framtiden.

Mel Brooks Vecka

Vem gillar inte Mel Brooks? Mannen är ett komiskt geni och har bjudit på oändligt många skratt! Så tänkte hedra snubben med sin egna tema vecka/månad (funderade på båda) men då alla hans filmer skulle bli positiva reviews så kändes det lite för en formigt och hans humor(hur bra den än är) bygger nästan på samma atmosfär, det är helt enkelt för mycket av det goda. Mel Brooks filmer beskriver man nog bäst på fyllan, inte i textform.

-Bilden jag gjorde till detta Tema har försvunnit-

ApVecka 2

Som en fin liten homage till min allra första temavecka här på filmfett hade jag tänkt mig en tema vecka åter igen med apor. Första tema veckan fokuserade på apornas planet serien, denna hade fokuserat på King Kong filmer(förutom Jacksons film som jag hade hoppats att Joel skulle recenserat)  och Mighty Joe Young samt dess remake. Det slutade med att idén las på hyllan men 70-tals king kong och dess uppföljare King Kong Lives fick sina dagar här på filmfett!

Gangsterfilms Vecka

För att hedra minnet av Boardwalk Empire, en av mina absoluta favorit serier som körde sin sista säsong för några månader sedan köpte jag 2 DVD filmer innehållande 8 gangster filmer från 30-talet… Jag har ännu inte någon av dessa filmer och ju längre tiden gick desto mindre relevant blev det med en tema vecka, vaddå? Skulle jag ha en tema vecka till minnet av en serie som slutade för en månad sedan? Varför inte ha tema veckan för en månad sen isåfall? Hur som helst, ni missade nog inget och dessa filmer ska jag se så småningom! Men review? Tror jag inte längre är så relevant som det var i Oktober.

 Markus

BlackJack
2014-12-10

Detta är inte den där svenska dansbandsfilmen, utan en actionrulle av John Woo, den asiatiska
actionlegendaren bakom Face/Off och HardBoiled. Som ni säkert redan vet om så älskar jag
när John Woo gör bra actionrullar, men hans sämre filmer lyckas inte attrahera mig så mycket.
Vad är min motivation, John Woo?!!!!?
Jack (Dolph Lundgren) är en häftig snubbe med glimten i ögat. Han råkar även vara livvakt.
Efter en olycka med en granat så sätts han i paniktillstånd så fort han ser färgen vit, vilket forcerar
honom till att konstant bära solbrillor. När en mordisk psykopat hotar en modell så sätts Jack in i
uppdraget att skydda henne, samtidigt som han blir en gudfar åt en nio-årig tjej.
 
Låt oss börja med den bra biten. De flesta rollfigurerna är intressanta. I alla fall Jack med sin lama och
udda fobi för vita färger. Även den psykopatiska mördaren är intressant när han visar sitt intresse
för Shakespeare. Med detta sagt vill jag numera gå in på de negativa punkterna. Filmen är faktiskt
fruktansvärt trist!
Ursäkta? Men var är alla duvorna någonstans?
Actionsekvenserna är klumpiga och har ingen karaktär. Vi minns alla den explosiva finalen från HardBoiled
eller introt i The Killer. Att säga att samma kille gjort actionscenerna här känns surrealistiskt. För John Woo
har tagit bort sin känsla och ersätt den med skit. I en scen hoppar Dolph ur ett hus, på en studsmatta och
ner i en pool. Hela scenen känns så bisarr att det sänkte mina förhoppningar på resten av filmen.
 
Storyn är ointressant. Lika ointressant som modellen som blir Jacks kärleksintresse. I en konstig
scen vill hon ta droger, men Jack säger att de ska dansa salsa istället, vilket de gör och VIPS hon vill
inte ha några droger längre. Kom ihåg detta, junkies! Nästa gång ni vill ha en fix, dansa salsa! Den
totala avhållsamheten mot någon form av energi och glädje gör att spola-fram-knappen även fick
lov att användas. Och den undviker jag oftast att använda, men nöden kräver ingen lag!
BlackJack visar att John Woo inte brydde sig ett skit när han gjorde denna. 1 av 5 guldkameror.
 
Robin Andersson

L.A Confidential
2014-12-09

Mitt intresse för Curtis Hanson kom med mitt intresse för att se hans dramakomedi Wonder Boys.
Detta blev aldrig av tyvärr, men vid min senaste inköpslista på Ginza blev L.A Confidential ett
substitut för vad jag missade med Wonder Boys.
Den lagom töntiga men modiga och själviska Exley.
50-talets L.A. påstås vara en ren och fin stad. Men med poliskorruption och rasism är det lätt att
påstå tvärtom. När en kommissarie misshandlar en mexikan på stationen framför flertalet glada och
alkoholpåverkade poliser så är det osis att en reporter råkar vara i samma rum och dokumenterar.
Nu tvingas våra tre huvudkaraktärer veta vad de ska göra. Den våldsamma och tystlåtna Bud White
(Russel Crowe), den legendariska och kaxiga Jack Vincennes (Kevin Spacey) och den lagliga och
ärliga Ed Exley (Guy Pierce). Men saker och ting eskalerar till det värre med ett brutalt mord på en
kommissarien som misshandlade mexikanaren.
Crowe skjuter skarpt, frågar sen.
L.A. är riktigt god i sin stil. För att bäst kunna beskriva den vill jag kalla den en hårdare film-noir med
rappare käft. Vissa scener har en svart komik som inte går att beskriva i någon specifik scen. Däremot
finns våldet där och är utmärkt genomfört. Att se Ed Exley hamna i en strid i ett hotell är rysligt snyggt
gjort och påminner svagt om en mer tillbakahållen John Woo stil. Att se den scenen med hemmabiosystem
är gudomligt gött!
 
Trots fantastiska insattser måste jag däremot påpeka att filmen inte flyter på särskilt bra. Det är lite luddigt
att hänga med i vissa scener och få filmen att hålla ihop. Exempelvis har vi Kim Basinger som fick en
Oscar för bästa kvinnliga biroll. Hennes prestation och karaktär når aldrig mig. Russel Crowe å andra sidan
imponerar. Jag kanske gillar honom mer som skådis än vad jag trodde.
Kick it, Danny De Vito!
Som en vass kriminalare är den snygg och den imponerar i några minnesvärda scener.
Betyget landar på en stark 3a av 5 guldkameror. Känner att den saknar något för att bli bättre än en trea.
 
Robin Andersson

Eat the Rich
2014-12-09

Alex är en kypare på en av Englands finaste restaurang, hen(jag vet inte om det är en hon eller han) hatar att serva de rika som beter sig som svin och hans jobbarkompis Mark slickar mer röv än i Ass Lickers 6 (den finns troligen). Tillslut brister Alex tålamod och han välter ett bord vilket resulterar i att han får kicken direkt. I jakt efter en sovplats för natten bevittnar hen ett terrordåd mot en ambassad. Anarkist gruppen är underledning av Lemmy från Motörhead som jobbar åt en viktig affärsman som vill förstöra den blivande Inrikesministern chanser att väljas. Alex får inga pengar från försäkringskassan och det hela går så långt så hon skjuter hej vilt och dödar folk. På en fin fest för de rika sätter Inrikesministern en chef för tågcentralen på sin plats efter han hotar med strajk. Han får dock problem när han blir påkommen med en brud i sexiga kläder i sin bil. Samtidigt vill Alex göra revolt precis som Fidel Castro. Nu ska de fattiga göra revolution mot de rika!

 " En kannibal komedi" skröt man om att det var, som tur var blev det inga fler filmer i denna genre..

Min stora fråga är….vad fan är Alex för nått? Kille eller tjej? IMDB säger att skådisen är en han, men wikipedia en hon…. Hur som helst dålig skådis är hen och man känner ingen sympati för hen. Time rankade filmen en av de 50 största flopparna på plats 49. Motörhead soundtracket är alltid bra och filmens många cameos är underhållande såsom Beatles Paul Mccarthy och Miranda Richardson. Det är egentligen inte en film baserad på The Comic Strip, den har bara dess skådisar i små roller som Rik Mayall, Robbie Contrane och Adrian Edmondson som spelade huvudrollen i The Supergrass. Det enda underhållande är den nya inrikesministern som helst löser problem och terror hot med sina nävar. Det finns inga roliga skämt under hela filmen…..ja det finns inte ett skit att säga, klimaxet är tråkigt, karaktärerna är ointressanta och det finns ingen faktor som gör filmen något ihåg kommen. Eat the Rich får 1/5 guldkameror. Denna har jag nämt tidigare då den hamnade på min lista över sämsta filmer jag reviewat här på filmfett, reviewn skrev jag för en månad sedan.

 Markus

Magic
2014-12-07

Dockor har en tendens att bli skrämmande. Men de kan vara mer än bara en produkt av renodlad
skräck. Även en produkt av psykologi. Som i Pin eller Magics fall.
"What do you want, dummy?"
Corky har ingen lovande karriär som magiker. Folket lyssnar inte ens på när han uppträder utan
småtjatrar i bakgrunden. Men efter ett svettigt raseriutbrott skäller Corky ut sin publik. Därefter
är hans dagar som magiker över. Eller? En tid senare övertalas en Tv-producent att kolla på Corkys
show. Numren han drar är normala korttrick som inte övertalar. Men helt plötsligt hörs det en klagande
röst bland publiken som kommer från Corkys buktalardocka Fats. Numret blir en succé och det
verkar som att TV-serien kommer bli av. Men Corky får kalla fötter och flyr till ett litet hotell där hans
flamma Peggy bor. Här visar Corky upp ett mindre attraktivt beteende. En form av besatthet för sin docka.
Möllers enda klagan på filmen är att den är långsam. Detta kan jag hålla med om. Men detta är den
typen av film som ska krypa fram i långsamma takt. Trots allt tycker jag att deras film, Själanöd, var för
utdragen i deras spyscener (som förövrigt är mitt enda klagomål på en annars intressant produktion).
Men Magics krypande stämning bygger upp karaktärer. Särskilt viktigt är detta med att bygga upp
Corkys försiktiga och blyga personlighet. Den sätter sig i kontrast till Fats vulgära och rappa beteende.
 
Några bland filmens bästa scener visar även Anthony Hopkins bästa prestationer. Som när ett kortmagi
trick går fel och han ballar ut mot Peggy. Å ena sidan var hon otålig och är relativt svår att gilla som tittare.
Men att hon har känslor för Corky syns tidigt i filmen så deras relations uppbyggnad visades nog mest
under barndomen. Majoriteten av filmen bygger sig på Hopkins prestation. Den håller upp det hus som
annars kunde rasa ner om man säger så. Men det är en jävligt stark pelare som håller upp huset! Tänk
bara på scenen när hans mentor försöker få honom att vara tyst i fem minuter utan att använda Fats
röst. Aldrig har en sådan känsla av obehaglig tystnad betytt så mycket för en scen.
I klassisk 70-tals anda så påminner den svagt om Patrick. Vet inte riktigt varför dock. Filmen får
4 av 5 guldkameror. Det enda riktigt dåliga är de sista fem sekunderna som likaväl kunde klippts
bort. Ja, fem sekunder förstör oerhört mycket!
 
Robin Andersson

Själanöd
2014-12-05

Som sagt så har Möller och Jonas här på bloggen gjort en egen film! Trailern länkades här på bloggen och till och med lille Robin Andersson hade ett finger i produktionen. Jag fick chansen att vara en av de 5 första utomstående inviderna att se filmen nu i helgen då det också var första gången jag träffade Jonas och Robin, Andersson har jag tyvärr träffat förut. Så låt oss inte dröja utan nu tar vi en titt på filmen.

Erik har grova problem med droger och alkohol! Dessa substanser förändrar den en gång älskvärda snubbe till ett nervöst vrak vars enda glädje i livet är att sitta å glo på film med sin polare Jonas samtidigt som de är höga. En av Erics kompisar, Jeppe, som känt han under en längre tid är mycket orolig för Eric och vill göra allt för att hjälpa honom men Eric vill inte ha hjälp, han vill endast vara ensam och handskas med sina demoner. Eric går för långt då han en kväll (utan att komma ihåg det själv) bjuder in sin syster och hennes partajande pojkvänn till middag. Eric har ju nyss tagit sig lite olagligheter! Och det får inte hans syrra märka! Helvete! Hög på både adrenalin och saker jag inte borde tipsa folk om ringer Eric till Jeppe och tvingar honom till middagen med och vill att Jeppe ska spela med på Erics lögner.

.

Middagen verkar gå felfritt tills då Eric missförstår Jeppe och snabbare än ögat blir Jeppe Erics värsta fiende. Jeppe fortsätter dokumentera Erics udda beteende men denna ”undersökning” går helt överstyr och Jeppe inser snart att han inte bara behöver frukta att förlora en god vän utan också sitt liv.

 
HAR DU MISSAT TRAILERN SÅ FINNS DEN ATT SE HÄR.

Låter det komplicerat? Själanöd börjar med många frågor men ju längre in i filmen man kommer får man mer och mer svar. Varför är Eric så beroende av att bli full och hög? Den frågan får man svar på. Varför bryr sig Jeppe sig så mycket om Eric? Vänta och se! De båda har beskrivit filmen som något nytt inom svensk film och ja det är fan inget man ser varje dag. I vissa fall blir det lite utdraget som en av spyscenerna som är i samma spy scenen ur Team America, det blir nästan komiskt många gånger i rad. Många scener är endast hallucinationer eller narriation över udda bilder ungefär som i Enter the Void. Lite seg i starten men efter middagsscenen börjar alla bitar falla på plats vilket leder till en underhållande film med mycket vulgära inslag av självplågeri, brutal backstory och poetiskt babbel. Själanöd finns bara i få dvd exemplar än sålänge men om den släpps från nått företag snart så köp den och troligen kommer det komma mer information om den snart. Själanöd får 3,5/5 Guldkameror. En underhållande indie-film.

 

Jag ursäktar om jag fått några namn fel eller missat viktiga delar av handlingen. Jag såg den kl 4 på morgonen och jag hade druckit mycket alkohol, det perfekta stadiet att se Själanöd.


Markus

, , , , - Kommentarer [2]

GoldenEye
2014-12-03

Efter ett magnifikt stunt som gått in i filmhistorien som världens längsta filmhopp så ser vi den
nya James Bond (Pierce Brosnans första film) infiltrera de onda ryssarnas hemliga bas. Hans
kollega Alec, blir dödad under attentatet av General Arkady Ourumov. Bond spränger basen
och flyr till det magnifika introt av Tina Turner. Flera år senare undersöker Bond den ryska
Xania Onatopp som han av en händelse springer på. Han kopplar snart henne till den kriminella
gruppen The Janus Group och snart begår de en massaker där supervapnet GoldenEye hamnar
i deras händer.
Vanligtvis hade jag avslutat hela Bond-temat med GoldenEye, då detta är en självklar favorit. Den är
inte enbart bra som Bond-film, utan jävligt bra som film överlag. Att introt hänger ihop med resten av
filmen är fantasifullt och visar tecken på bra manus. Många av karaktärerna är roller vi bryr oss om. Actionsekvenserna följer filmen som en typ av konsekvens, istället för att bara finnas där för glädjens skull.
Ett exempel är när Bond och datasnillet Natalya Simanova flyr deras fångenskap, med Arkady hack i häl. Genom ett bilbiotek, där Arkady fångar Natalya, till en galen biljakt där Bond kör pansarvagn, till ett tåg
där Bond försöker rädda Natalya. Detta klimax är extremt välskrivet.
Xania Onatopp är fenomenal som sexgalen skurk. Hennes färgglada rollgestaltning ger bra kontrast
till den klassiska ryssen, som är tjatig skurk i nästan alla filmer. Men eftersom GoldenEye spelar
lite på Sovjets fall och en ny era så funkar det fint att se några badboys från det forna landets dagar.
Jag har redan nämnt den härliga striden mellan Bond och Alec (som blir en överaskande skurk) som
en av filmvärldens bästa dueller. Jag håller mig kvar vid detta påstående, då båda känns likgiltiga i en strid.
Överlag är GoldenEye en jävligt bra film och musiken som är en remix av Eric Serra (Femte Elementet)
passar in som mer techno-liknande variant av den klassiska Bond.
 
4 av 5 guldkameror.
 
Robin Andersson

The Supergrass
2014-12-01

The Supergrass är en The Comic Strip film med Adrian Edmondson(känd för sitt partnerskap med Rik Mayall) i sin första huvudroll

Dennis försöker förgäves att stöta på Andrea som absolut inte är intresserad av honom. Dennis ljuger om att han är en big shot inom knarksmuggling. Han inbjuder henne till en kupp som inte existerar för att posera som hans flickvän och vara på dejt med Dennis. Andrea skippar dock hans inbjudan men polisen i båset bakom honom hör honom gott och väl och stackars Dennis arresteras för knarksmuggling. Konstapeln (iklädd vampyr dräkt efter en maskerad) gissar att Dennis endast är en bricka i ett större spel. Dennis får chansen att vara en tjallare till polisen om han infiltrerar hans knarkliga som egentligen inte existerar.  Dennis får 2 kompanjoner, Harvey Duncan och Lesley som ska spela Dennis flickvän.

 "Do that again and I shall take you out to sea and drown you!!"

 Trion åker mot ett hotell men på vägen vill Dennis sätta sprätt på pengarna han fått av konstapeln och lär känna sin fejk flickvän bättre men hamnar snart i trubbel med en irriterande polis efter Dennis inte kör på rätt sida av vägen. Då polisen inte ger sig utan förföljer dem blire en kort jakt innan Duncan slår ner honom och kompaniet kör vidare till sitt mål. I staden där Dennis sagt att transporten ska ske dyker även Sgt. Troy upp, en mycket brutal snut som hotar barn efter de spillt ut hans öl. Dessa 2 barn får betalt av 2 gangsters att spela en lycklig familj tillsammans med dem. Men all focus läggs snart på Duncan som blir sotis då Dennis och Lesley bli lite betuttade i varandra så det hela blir ett triangeldrama, samtidigt kan Dennis inte hålla lögnerna i schack.

 Spana in länken i slutet av Reviewn, it's worth your time!

Handlingen påminner väldigt mycket om en viss låt om en man som säger han är oskyldig och tvingas bli en tjallare och han får licky bom bom now (för de som inte fattade det skämtet..). Kvalitén på filmen är inte den bästa då ljud och bild är av sämre kvalité.  Supergrass är den första filmen baserad på the Comic Strip och det skulle komma ett par till tv filmer men även Eat the Rich, som blev en stor flopp. Supergrass ser verkligen ut som en tv film. Adrian är underhållande i sin roll men några stora skratt blire inte från någon skådis. Det hela ser ut som att vara en parodi på gamla agent filmer så som Get Carter och Italian Job. Alexi Sayle som spelar den irriterande polisen är jag inget större fan av men Nigel Planer gör en helt okay insats. Detta är den andra filmen från humor gruppen The Comic Strip jag reviewat, den första var Churchill, The Hollywood Years och utav dessa 2 var nog Churchill bättre. Supergrass tjärande endast in 1818 dollar och glömdes snart bort och går endast att få tag på idag i The comic Strip samlingsboxen. The Supergrass får 2/5 Guldkameror. Filmen innehåller även denna coola scen där Robbie Coltrane trotsar Poseidon till låten Two Tribes av Frankie goes to Hollywood.

 Markus