The Toxic Avenger 2
2013-11-30

 

Toxic Avenger 2 börjar med att ett ont företag som endast vill dränka Tromaville i giftiga kemikalier skickar en bunt lönnmördare efter Toxie, deras första akt? Spränga ett hem för döva! Lyckligtvist överlever både Toxie och hans blinda flickvänn. När den planen inte funkar luras han till Tokyo där han tror att han kommer hitta sin pappa. Efter att ha simmat till Tokyo börjar han både leta efter son far och stoppa bovar på groteska sätt som endast Toxie kan. Med hjälp av en lokal japanska så förs Toxies resa efter sin far till sumoringen. Medans Toxie är i japan tar Företaget  Apocalypse inc. Över Troma och det hela börjar likna Nazi Tyskland. Kommer Toxie hitta sin farsa? Kommer Tromaville att dränkas i Apocalypse Inc.s giftiga gifter? "...worst of all... if Tromaville was destroyed, there'd be no Toxic Avenger 3!"

 

 "I am the Big Mac, I am the big cheese. You could say, I am the Big Mac with cheese."

Versionen jag och de flesta äger är 10 minuter kortare eftersom allt gore tagits bort, vill du se allt gore måste du köpa The ToxBox som nu tyvärr inte lanseras längre så du är fast med en icke blodig Toxic Avenger film. Antalet låga gore scener är dock inte filmens enda svaghet utan det känns inte som en uppföljare utan mer som en spin-off. I Citizen Toxie, The Toxic Avenger part 4 förnekar Troma att Part 2 och 3 är riktiga uppföljare och att Part 4 är den riktiga uppföljaren. Toxie har en ny röst skådespelare(och en body double men det vore som att klaga på en lyktstolpe) som inte är lika bra som originalet och Toxie masken är nu 50$ billigare för den ser absolut inte bra ut. Men filmen har sina fördelar och nackdelar, tyvärr är nackdelarna för många men den är endå bättre än Part 3 så part 2 får 2 av 5 guldkameror. Toxic Avenger Part 2 är inget guldkorn inom Tromas bibliotek av filmer men en underhållande film som tyvärr inte har en chans mot första Toxic Avenger, men är bättre än många andra titlar från det företaget.

 Markus

Vampires: Los Muertos
2013-11-29

John Carpenters polare, Tommy Lee Wallace, är mest känd som regissör bakom den filmen Markus
recenserade, Alla Helgons Blodiga Natt 3. Han har även gjort ett avsnitt av Baywatch, Fright Night 2
och har varit en stor hjälp i Johns filmer som diverse olika små-jobb. Bland annat i Big Trouble In Little
China. Att Tommy även regisserat IT av Stephen King är nog mindre känt.
 
Ett nytt gäng vampyr-jägare på G.
Hans variant av Vampires uppföljare är lite som ett kasst skämt. Men det blir ändå charmigt.
Precis som ettan så tar sig denna filmen plats i Mexico. Vi har bättre action, mer dimensionella
rollfigurer och en enkel story. Derek Bliss är en vampyr-jägare som har fått ett nytt case.
Ett ond släkte vampyrer skall likvärderas! Till sin hjälp får han bland annat en side-kick
i form av en ung mexikan: Sancho. Och han är inte så värdelös som man kunde tro, utan har potential
att bli en bra jägare. Precis som i ettan har vi även en präst och en halv-vampyr-brud. Så detta är nästan
en egen remake av originalet. Den känns lite mer utfylld på ett bra sätt, nästan faktiskt spännande, i jämförelse
med den kassa ettan. Skurken är Una. Och hon är lika intressant som Valek i ettan. Det vill säga....inte särskilt
intressant. men hon letar efter ett krucifix som ska ge vampyrer makten i gå i solsken!
Skelögd vampyr-jävel!
Filmens titel: Los Muertos, är Mexicos namn för de dödas dag, då man ärar de döda. Det är en intressant
liten sid-notering värd att nämna. Men åter till fokus kring vad filmen vill säga. Om den nu vill säga nått?
Storyn är lite av ett skämt, men det funkar att se. Har man låga förväntningar så får man en rätt skön uppföljare.
Och jag var stensäker på att denna skulle suga monkey-ballz. Lika mycket som ettan gjorde. Bon Jovi är
lite mer avslappnad i jämförelse med James Woods som kändes bara...skum.
Ostigt omslag för en lagom ostig film.
Som avslutning på denna korta recension så vill jag nämna att detta passar perfekt som TV6 film. Eller
som en skön söndagsrulle om man vill döda några horor....HOST, HOST...timmar menar jag!
Filmen får 3 av 5 guldkameror.
Robin!
 
PS: Tyvärr har jag inte sett trean och kan inte recensera den.

The Dark Crystal
2013-11-29

Jim Hanson, mannen bakom mupparna vet verkligen hur man gör en film, utan NÅGON männsklig karaktär var den unik för sin tid. Här berättas en historia om 2 raser, Skeksis, en art som er ut som gamar blandade med Gollum och gamar och är filmens bovar. På den goda sidan har vi en ras däggdjurs liknande hominider kallade The Mystics som ser ut som ett nordiskt troll.

 Tråkigaste Protagonister nånsin!....eller hamnar ialla fall på top 10

Skeksis Kejsaren ligger döende och alla övriga Skeksis inväntar hans död så de kan välja en ny kejsare, men även The Mystics ledare ligger för döden. I denna era av förändringar finner vi Jen, en föräldralös Gelfling(en nu utdöd ras) vars mor och far dödades av Skeksis, men Jen har en fördel, Jen är den utvalda som ska påbörja en resa för att hitta The Dark Crystal, detta är det enda sättet att införa fred. När de båda sidornas ledare dör väljer Skeksis en ny Kejsare och Jen ger sig ut på uppdraget för att inhämta kristallen. Skeksis Generalen utses till ny Kejsare efter han besegrat deras Kammarherre i en duell. Jen träffar Aughra, ett orakel som håller koll på tid och rum, en uråldrig figur som hjälper Jen att förbereda sig för att hitta kristallen men Skeksis mördarbaggar anfaller och förstör Aughras hem så Jens träning färdigställs aldrig. Han får dock en liten kristall som är viktig för uppdraget och tillsammans med Kira, en annan Gelfling som han hittar ger de sig av mot Skeksis slotten för att ge gamarna på käften.

Varje Skeksis har en egen grym design

The Dark Crystal är idag en klassiker vars dockteknik överträffar det mesta. Här ser vi några av de fräckaste designerna, de kusligaste figurer och allting är gjort av plast och tyg vilket adderar ännu mer charm och uppskattning. Hade filmen gjorts idag hade det varit CGI helt klart. Det enda riktigt negativa under filmens gång är Jens röst, fyfan vad ihålig den känns, dels ska Jen vara ett barn men hans röst låter som om han redan varit i puberteten. Jen är som bananen i en prinsesstårta(för dem som hatar bananer). Hans egna scener är tråk och bir endast intressanta när hand delar scen med ett annat fantasy-väsen. Rösterna Gelflingarna har passar inte in på karaktärerna vilket är lite störande. Filmens spektakulära dock arbete går inte beskriva på papper utan det är något som måste ses för att beundras. Världen som skapats med alla djur(alla kontrollerade för hand) men höjdpunkten är Skeksis scenerna, dessa dockor och deras rörelser får de nästan att verka verkliga. De är bland det bästa Jim Hanson och hans studio har åstadkommit. Historien vi får är också bra, en spännande story med roliga tvistar och oväntade vändningar, positiva vändningar som driver historien vidare. Synd dock att Gelflings rasen inte alls är spännande och låter som om de skulle göra reklam på tv, Bland de tråkigaste protagonister jag har sett. Filmen får 4 av 5 guldkameror.

 

 

 
Markus

 

De Omutbara (the Untouchables)
2013-11-25

Al Capone härjar i staden och han har sådan makt att han och hans kumpaner går säker från lagens lösa arm. Eliot Ness har dock tröttnat och vill ha Al bakom galler och har Ness bestämt sig ska det fan ske! Han har et förslag att skapa ett team med omutbara snutar som ska motstå förbjuden frukt, det vill säga mutpengar och vad han får är en irländsk snut spelad av f.d James Bond, Sean Connery, en super snut spelad av Andy Garcia och en bank snubbe spelad av Charles Martin Smith. Tillsammans utför de razzior mot Capones män men Banksnubben Oscar bara gnäller om Capones obetalda skattebrott etc.  Capone får nys om detta och beordrar Ness död, en uppgift lättare sagt än gjort så de får prioritera med lättare byten så länge som Connerys Jim Malone som dricker sprit (fast än det är förbud på det). Det roliga är att man kan avgöra vilka karaktärer på Ness sida som kommer dö, dricker de sprit är de dökött som om de straffas för att själva bryta mot lagen när de själva ska skydda den. Efter ett dödsfall som jag inte kommer avslöja får dock Ness ett tecken från ovan som kan sätta Capone bakom lås och bom, men kommer han leva länge nog att få Capone till rättssalen åtminstone?

 "I want you to find this nancy-boy Eliot Ness, I want him DEAD! I want his family DEAD! I want his house burned to the GROUND!"

Robert De Niro gör nog den bästa tappningen utav Al Capone i den här filmen men det var Sean Connery som fick all ära för sin roll som Malone, en karaktär skapad endast för denna film.  Kevin Costner är som omväxling INTE tråkig i denna roll men endå stel i både ansikte och kroppsspråk. Filmens höjdpunkter ligger i dess actionscener och De Niro som är helt bortom kontroll, som ett barn på sin födelsedag när lekarna ska börja, De Niro är i centrum och ingen vågar försöka norpa en bit av hans kaka.

 "You can get further with a kind word and a gun than you can with just a kind word."

Som några av er redan vet är filmen baserad på en tv serie med samma namn, inte hört om den? Du missar inget.  Nackdelarna sitter i dess seghet, visst man måste få lite vila efter scener som den berömda trappscenen med allt från patroner och barnvagnar, men tiden man får till att andas ut skulle räcka till att laga lasagne. Kort sagt, De omutbara är en verklighetstrogen och spännande gangsterfilm med finemang skådespel och en av Di Palmas bästa tillsammans med Scarface(Raising Cane är en guilty pleasure) och får 4,5 utav 5 guldkameror.

 Markus

Birdemic: Shock and Terror
2013-11-24

I din förre recensionen så recenserades Vampires av John Carpenter. Jag tänkte även ta upp
Vampires 2: Los Meurtos, men innan dess måste jag nämna Birdemic. Hela filmen finns upplagd
Youtube. Birdemic sägs vara som en modern Ed Wood-film. Det vill säga: en av
världens sämsta filmer genom tiderna. Ni kanske tror att det låter omöjligt, men jag ska förklara
vad som gör Birdemic till en stark kandidat.
Tro mig eller inte, men jag har faktiskt inte gjort detta i Photoshop. Detta är från filmen.
Filmen inleds med en irriterande sömnig låt på loop, samtidigt som en snubbe kör sin bil och kamera-
mannen förmodligen somnat med kameran på. Vår hjälte, Rod, ser allmänt stel ut och vet inte ens hur man går i
en normal takt. Så han stöter på en´snygg brud, Nathalie, som han blir vän med efter en obekväm
diskussion om hur han minns henne från skolan. Även om hon inte minns honom. Allt som
skulle kunna gå bra går jävligt bra under filmens första 45 minuter. Dessa lustiga händelser tar vi senare.
För efter 45 minuter så kommer de jävla data-animerade fåglar som filmen är känd för. De som detonerar
när de kraschar med marken och låter som flygplan i vissa lägen. Så filmen blir typ en..."skräck-road-movie".
Men Rod och Natalie har tur då de möter en f.d terrorist eller nått, som har bilen full med ammo och vapen
och snackar om att han vill att alla ska leva i harmoni, eller nått sånt.
Yup. Yup. Yup. Post-apokalyptisk fågel-terror.
Att nämna allt som är ytterst skitroligt i filmen går bara inte. Skådespelet är i en klass för sig, vilket tyvärr
påverkar de som försöker göra bra ifrån sig. Som Nathalies och hennes mammas gulliga skådespel.
Alan Bagh är den sämsta trädocka till skådis som jag sett. Och han får nöjet att spela huvudrollen.
Ljudet låter lika irriterande som Anna Anka och ibland finns det stora luckor i ljudspåren. En av historiens
roligaste scener är världens längsta applåd-scen där folk applåderar i ca 2 minuter.
 
"Man, that was a good movie! An Inconvenient Truth!"
Logiken är helt galen, då Rod säljer en försäkring på 1 miljon via telefon på 5 sekunder. Av den bonus
han får så startar Rod sitt egna företag och säljer en uppfinning direkt på ett kort möte. Logiskt?
Nej....nej....det finns ingen logik! Höjden av seghet är när Rod och Natalie vandrar genom en marknad
helt utan anledning eller syfte. Vid den här punkten så får jag näsblod och jag måste uppsöka en doktor.
Läkaren säger att jag borde sluta se filmen för mitt psykes skull.
 
Men som recensent måste jag fortsätta! För helt plötsligt blir jag inte så överaskad när en trädkramare
dyker upp och snackar om träden och baggar som äter bark eller nån sån bull-shit. Sedan flyr han när
han tro sig höra en bergs-tiger i skogsdungen.
 
"I hear a mountain lion! I gotta get back to my house and you better get to your car!"
Birdemic bjuder på oplanerade skrattanfall, men du är varnad. Världens kanske sämsta film kommer
sänke din I.Q. Rejält! 1 av 5 guldkameror!
 
Robin!

The Public Enemy
2013-11-23

The Public Enemy är inte originalet till Public Enemy med Johnny Depp och Christian Bale från 2009 utan ännu en film om en ung kriminell små förbrytare som når toppen. Filmen är än idag känd för scenen där Hames Cagney klappar till Mae Clarke med en grapefruit. Och detta blir den sista svartvita filmen från mig för i år!

Vi börjar med 2 ungar som dricker sprit ur en hink och lite ” 3 Stooges” stuk när en av de stöter på söta flickor. Sedan följer en scen då de springer hej vilt genom en galleria, sedan jävlas de med en av killarnas syster….va fan köpte jag en DVD av Little Rascals möter Huckleberry Fynn?? Men som tur kommer Pappa Polis och ger 30-tals Bart Simpsons på moppo med sitt bälte men det stoppar inte Tom the Busunge och hans kompanjon Matt då de börjar sälja stulna prylar på kroger. Detta pågår tills de är i tonåren då en av deras stamkunder, Putty Nose, uppmuntrar dem att haka med deras liga i pälssmuggling men en kupp går åt pipan och en kompanjon dör. Tom och Matt skjuter ner snuten som dödade deras kompanjon och söker skydd med Putty Nose har stuckit. Vi får en subplot om Toms bror som ska ut i flottan men innan dess ska han övertyga sin bror att ge upp brott som om det skulle hända.

 "I'm always alone when I'm with Matt."

När Spritförbudet slog till 1920 står Tom och Matt först i kön att få lite smuggel pengar och med fler jobb kommer fler kontakter. Men med fler jobb kommer även mer pengar och vår duo tjärnar mer och mer, MEN(!) med mer pengar kommer mer makt sedan brudarna. Tom och Matt skaffar flickvänner men Toms brud tjatar så mycket så hon får en grapefrukt i ansiktet och skaffar ett nytt ragg. Men ju mer pengar de tjärnar in och ju större de blir i stan desto fler blir fienderna och rival gäng lurar bakom varje hörn och bara väntar på att få raffa åt sig en del av deras kaka.

 POW! Right in the kisser

Public Enemy är lika så de 2 filmer vi genomgått innan är idag klassiker och benämns som de filmer som formade gangster rullar som de är nu för tiden.  Men tyvärr är inte James Cagney någon Edward G. Robinson och han når aldrig riktigt toppen som kung över kartellet. Filmen har dock en mycket bra stöd skådespelare. Att ge denna klassiker en negativ review är omöjligt, fast man sett filmen ett par gånger är den fortfarande oförutsägbar och våldet ligger på topp. Scenen då Tom klappar till sin flickvän med en grapefuit kommer från ingenstanns och trots att han aldrig blir lika läskig som Little Caesar har han sina stunder då man undrar vad denna galning ska hitta på härnäst. En film full av energi, men inte den bästa 30-tals gangsterfilm, det priset håller ännu Little Caesar här på filmfett. The Public Enemy får däremot likså Scarface en stark 4 av 5 guldkameror!

 

 Markus

John Carpenter's Vampires
2013-11-22

Måste jag recensera denna? Kan inte Joel göra det istället? Men vad FAN? MARKUS DÅ?
Helvete....give me da whiskey. Okej...nu kör vi. Vad händer om John Carpenter gör sin egna
tolkning av hur en vampyr-film ska bli? Jo...detta är resultatet.
Detta gänget vill man inte bråka med!
Jack Crow är en badass mother-fucker! Han är klädd i läderjacka, röker, svär och har en stor stake
(nej, den engelska betoningen för påle, era perversa ungar!). Som vampyr-jägare har han ett gäng
experter med sig. Tills en fest går åt helvete där Jack rusar i slowmotion till nästa rum för att inse att
majoriteten av hans gäng är dödade av en super-vampyr, Valek! Jack samlar ihop ett gäng krigare
för att hämnas och skjuta vampyrer i röven med diverse vapen och bränna deras kött i solsken.
 
Visst låter filmen rätt cool. Tyvärr är det för mycket av det goda. Jack och hans medlemmar tillbringar
deras dagliga timmar med att ALLTID hata varandra och begreppet samarbete finns bara inte. Jack är
onödigt idiotisk och stentuff på ett löjligt sätt. Detta kunde man spara ner på. Och de HEMSKA action-
scenerna där John Carpenter tonar bort nästan ALLA action-scenerna! Kommer en cool musik och en hjälte
med ett vapen mot en armé vampyrer så klipper Carpenter tills nästa scen. Så vi får inte se ett skit!
"Let me just ask you one thing - after 600 years, how's that dick workin', pretty good?"
 
Det lilla vi får se mot slutet är rätt coolt och slutfighten mellan Valek och Crow är rätt ball. Men det räddar inte
de jobbiga stunderna. En bra sak är skådisarna. James Woods, Daniel Baldwin och Sheryl Crow tillhör
de starkaste namnen. Men deras roller består av att klaga på varandra utan att upphöra. Som en evigt
klagande Magnus Betnér. Och han klarar jag bara inte av. Visst har jag samma typ av observationer, men
jag tycker bara han är förbannad på allt hela tiden. Utan anledning. Take a chill pill, typ!
 
Åter till Vampires. Musiken är rätt bra, men filmen i det stora hela får en svag 2 av 5 guldkameror.
Den har några få guldklimpar i skithögen som gör den någorlunda bra. Vi kommer ända minnas
Carpenter för hans gamla glöd.
Är inte det...Joel som reser sig upp? Jaha. Han är på Vampyr-vaka. Det är därför han aldrig skriver.
Robin!

Little Caesar
2013-11-21

Filmen börjar med skott i mörkret, ett bra sätt att börja en film. Ceasar Enrico ”Rico” Bandello och hans bro Joe Massara kommer till Chicago för att lyckas. Ceasar ser en tidningsartikel om en mördad underworld härskare och berättar att det är vad han vill bli, en somebody, men Joe har andra tankar i huvet som att bli dansare. Ricos skådespelare Edward G. Robinson är personen som inspirerade rösten till polischef Wiggum i The Simpsons, kul trivia. Rico snackar in sig i ett gäng under ledning av Sam Vettori. Det är ännu en sådan film där en gröngöling får spela i storligan. Joe hittar lyckan på en klubb och träffar en söt jänta vid namn Olga. Joe och Ceasars vägar korsas dock när Ceasar medverkar i ett rån mot nattklubben och skjuter ner en polis. Sam Vettori blir galen på Ceasar men Ceasar tycker att Sam har blivit en mjukis så han tar själv på sig som boss över gänget som snart tar över all kontroll i norra Chicago.

 "You want me, you're going to have to come and get me!"

Men Ricos gamle vän Joe vet dock för mycket så Rico försöker värva tillbaka Joe till maffia livet och lägga Olga bakom sig och hotar att döda de båda om Joe inte ger vika. Kommer dessa två före detta vänner döda varandra? Kommer Chicago att hamna i maffians herravälde? I Little Ceasar får vi svaren till vad som krävs för att bli en av världens bästa Gangsterrullar!

 "Mother of Mercy! Is this the end of Rico?"

Edward G. Robinson gör här ett Oscar värdigt framträdande, han har verken muskler eller stamina, men makt och galenskap nog att räcka till alla. Rico är en av mina favoriter karaktärer inom film, bland de bästa gangster karaktärer jag har sett. Hans missnöjda/arga min får han framstå som skräckinjagande och om blickar kunde döda skulle detta vara den sista filmen du skulle se. De övriga karaktärerna är överaskande i sina roller, jag förväntade mig de biroller man såg i Capone men vi får ett cast som spelar i samma liga som Gudfadern. Historien har man sett innan, det är nykomlingen som reser sig och blir veteranen och stadens mest eftersökte skurk. Ceasar är dock INTE baserad på Al Capone utan Salvatore Cardinella en gangster i de tidigare dagarna av spritförbudet. Men med en skum romantisk historia och en av de bästa karaktärer som fångats på film får Little Ceasar 5/5 Guldkameror.  

 Markus

Scarface-1932
2013-11-19

Ey, nu när vi kollar igenom gamla gangsterrullar från 30-talet blir det lite ändring här i skriften på Filmfett, hajjaru? Annars skickar jag Robin Finläpp på ditt gäng och rensar hans avloppssystem med din utslitna tunga. Hur som helst här är Scarface, inte den med Al Pacino utan rullen från 1932....okay jag ska nog inte skriva reviewn så här, hurså helst, original Scarface som låg till grunden för Al Pacino filmen står härnäst!

 High five!....no?

Filmen börjar med att förklara för tittarna att detta är baserat på verkliga händelser och uttalar sig som ett krav till regeringen att ta tag i gangster problemen som härjade på 30-talet med orden ” what you gonna do about it?” Tony(inte Montana) Camonte utför Johnny Lovos ärende genom att döda Big Louis Costillo, South Sides kingpin. Detta utökar Johnnys revir och Tony blir hans höger hand och tillsammans säljer de mycket olaglig sprit. Johnny ger Tony rådet att inte jävlas med de irländska gängen i Noth Side under O´haras styrelse men detta ser Tony tydligen som en order och det första han gör är att skjuta hej vilt på O´haras barer och detta gör inte bara O’hara tokig utan lockar både snutar och andra gangsters, Tony är bortom all kontroll, vad ska Johnny göra när hans position som stadens värsting äventyras av Tonys närvaro och hans längtan att ta Johnnys plats som ”Don”. Samtidigt har Tony själv problem med sin tjej ungefär som i 1983 versionen. Poppy som hon heter i denna film är en golddigger precis som i sin reboot. Har man sett Scarface ser man mycket uppenbart vilka scener som har tagits från denna film och blivir remakade för Di Palmas dunderrulle.

 "This fellow's got ideas I don't like."

Filmen innehåller mycket stereotypiskt gangster snack som ” see” och ” capish” etc. Mycket 30-tals gangster. Filmen är lika intressant som brutal. Rätt mycket av den är baserad på Al Capones liv. Trots att filmen är snart 80 år gammal håller filmen än idag och har hela 100% på Rotten Tomatoes. Men då jag är en 90-tals digitala grabb vill jag se blod, svett och tårar så jag föredrar Al Pacinos film, fast miljön och cinematogrofin är bättre. Filmen får 4 av 5 guldkameror.  Brutal, bra skådespel och mycket stereotypiskt gangstersnack får denna film in plats i historieböckerna och hamnar oftast på listor över bästa gagsterrullar.

 
Markus

Manborg
2013-11-16

Hur faaaan ska man kunna pressa in all info i EN recension? Nåväl. Jag såg trailern för mindre
än ett halvår sedan och blev på något sätt kär i Manborg. Denna hyllning till barndomens
glansdagar med Mortal Kombat och Robocop väckte en känsla till liv. En känsla jag saknat i många
år.
Mastodont! Att Ginza hade denna var ett mirakel!
Filmen inleds med en krigsscen där en soldat mördas av en ond demon. Soldaten byggs ihop i ett coolt
intro och återväcks som Manborg! Nu har flera år gått och hela världen lider av tyranni från de onda
demonerna som fångar Manborg löjligt lätt. Nu tvingas Manborg samarbeta med ett gäng fångar för att
förstöra Draculon, The Baron och Shadow Mega!
En av många fiender som Manborg tvingas möta: Champion!
Humorn är riktigt välgjord och passar in med det löjligt bra skådespel som ger hela filmen sin charm.
Manborg är inte bara förvirrad, utan även högljudd och klumpig när han rör sig omkring och river ner
lådor och stolpar i sin omgivning (Insert Markus joke here). Men det blir aldrig en löjlig slap-stick.
Justice är en kaxig snubbe med två coola pistoler och hett temperament. Men han klagar lika mycket
som Peter ur Blodsvågen. #1 Man är en asiatisk ninja med dubbad mörk röst som får mig att fnittra som
en tjej. Mina är den som får tuffast motstånd. Hon är skitbra med sina kastknivar, men uppvaktas både av
#1 Man som gör armlyft för att imponera henne: "Not bad, huh, Nina?". Och The Baron som är fångvaktare
försöker visa sina känslor för Mina, vilket ser oerhört lustigt ut då han börjar vissla nervöst och uppvaktar
henne med blommor. Skumt för ett tyranniskt monster att försöka visa sina känslor.
"MY NAME IS MANBORG!"
Hela filmen varar bara 1 timme + en skitrolig kortfilm mot slutet vid namn Bio-Cop. (Sök på Youtube eller
köp filmen för att se själva! Går inte att beskriva hur bra den är!) Det negativa sidorna är de kassa 3D-
animationer som uppkommer konstant. Fast det kompenseras med stop-motion monster och häftiga
action-scener. Kort sagt så är detta mer eller mindre ett TV-spel och inget annat. Filmen uppmärksammades
Lunds Filmfestival och en rad andra festivaler, såsom Fantasia och Toronto filmfestival.
Justice, Mina och Nr 1 Man är redo för allt! "AWWW YEAHH!"
Filmen är överdriven och tappar suget mot slutet, tyvärr. Men 4 av 5 guldkameror blir ett stabilt betyg!
Denna överdrivna rulle behöver ett överdrivet betyg!
 
Robin!
 
"Manborg: I don't believe you!

Scorpius: I'll ask the questions here!"

Big Money Hustlas
2013-11-15

Fans till ”skräck” rap bandet Insane Clown Posse kallas för Juggalos, och för att få det över snabbt, jag är inte en Juggalo men jag har hört deras låt Miracles som blev känd med frasen ” Fucking Magnets, how do they work”. Låten handlar om hur Insane Clown Posse duon finner allt vackert och är mirakel, inte vetenskap, man fuck science. Men 2001 tog clown jävlarna steget in i Hollywood med Big Money Hustlas. Deras musik har fått negativa reaktioner från majoriteten av de som har hört dem(inklusive mig) men hur är de på film?

 "It's that motherfucker they call Sugar Bear."

Sugar Bear är världens tuffaste snut typ, han tar inte skit från någon och bara glider värre än en segelbåt. Men staden han kommer till styrs av en brutal gangster vid namn Big baby Sweets och hans kumpaner Big Stank och Lil´Poot, men Sweets hemliga vapen är en brutal dödsmaskins ninja, Hack som gör Sweets ostoppbar. Sweets kräver alla drogdealers på pengar och de som inte säljer nog får Hack ta hand om, till och med knark prästen får smaka krut. Sugar Bear lägger sig i Sweets affärer då stadens poliser är lika inkompetenta som alla ungdomar i Fredag Den 13ne filmerna tillsammans, detta får Sweets att förlora pengar och Sweets älskar pengar så det enda vettiga? Ta död på något Sugar Bear älskar, en 150 kgs strippa som vi tyvärr får massa matskämt och brutala sex scener med. Hennes död tar Sugar Bear så hårt så han lägger ner, men ett besök av Dolemite han själv peppar upp Sugar Bear nog för att bryta ut helvetet på Big Baby Sweets och hans gäng.

 "You got my money motherfucker?"

Big Money Hustlas är en lustig film. Varför Violent J och Shaggy 2 Dope(sämsta hiphop namnen om jag får säga) går runt i sitt smink hela dagen är ett mysterium, visst det är ikoniskt och KISS gjorde detsamma i deras film, Kiss Meets the Phantom of the Park (den sparar vi till en regnig dag) så vart ifrån de har fått det är inte svårt att se. Big Baby Sweets hejdukar spelade av rapparna Jaime Madrox och Monoxide Child är nästan lika dåliga som jar Jar Binks, Harland Williams Sheriff försöker få några skratt och kommer nog närmast till det. Men det finns något positivt med filmen, Vissa running jokes som trumpeten som spelas varje gång någon säger Sugar Bear blir lätt irriterande men har ett värdigt avslut. Big baby Sweets sätt att säga ” I want my mother fucking Monee…eehh” är nog det mest positiva i filmen. Som tur är, är filmen ingen musikal utan en ren parodi på explotation filmer med gangsters och poliser. Filmens minus tar ut filmens plus så filmen får en svag 1,5 av 5 guldkameror. Vissa scener får en att fnittra men filmen känns utdragen och innehåller mycket skit men Ruby Ray Moore, känd som Dolemite från filmerna om Dolemite är alltid acceptabelt. Tyvärr fick filmen en uppföljare, Big Money Rustlas en västern med samma tema som sög mer än denna, men Ron Jeremy poppade upp i ett cameo…..det var det enda positiva med den filmen, slut….Insane Clown Posse kan inte göra bra filmer, men de kan verkligen köra slut på ett bra skämt riktigt fort.

 
Ush, nu känner jag mig som om jag fått klamydia från en lyktstolpe, Behöver lite riktig gangster film nu!
 
Markus

The Thing (2011)
2013-11-14

1982. Skräckfilmen The Thing av John Carpenter blir ett bottennapp. Den släpps samma år
som lite mer "gladare" sci-fi spektakel såsom E.T. 2013. The Thing är en känd kultikon och en av
Carpenters bästa filmer. Även en av världens största spektakel i både effekter och som filmikon.
År 2011 gjordes en prequel som skulle utspela sig innan Johns klassiska rulle. Jag var skeptisk...
 
Den här filmen är fejk! Norrmän jobbar aldrig.
Filmen utspelar sig på den Norska basen i Alaska, där ett gäng norrmän träffar på ett isblock med ett
mystiskt innehåll. En kvarleva från något som inte går att beskriva. En annan varelse. Så en brud
kallas till basen. Kate Lloyd inser att hon är ensam kvinna på basen, bland alla manliga män.
Och när varelsen i blocket inte visar sig vara död så bryter den sig lös med ett komplett helvete!
Det visar sig att varelsen har smittat en del av medlemmarna på basen. Vem är vem? Och hur
många monster finns det?
Denna varianten har mer visuella effekter än originalet, men lyckas behålla en bra spänning och
isande kyla. Trots att de data animerade varelserna är långt ifrån lika groteska, blodiga och välgjorda
som i Johns klassiker, så är dem relativt motbjudande i sin design. Vad som görs väldigt bra är hur väl den
kopplas till Carpenters film. Det är dessa ögonblick som får oss tittare att inse att regissören faktiskt
uppskattar originalet. Väldigt mycket! Tyvärr är det oerhört många rollfigurer att hålla sig till och filmen
går överstyr ibland. Som Markus skulle beskriva det "hoppar hajen"! Men det är faktiskt en bra
Fredagsrulle som passar i det kyliga klimatet.
Ryggbesvär?
Detta är ingen kass uppföljare med samma koncept som första filmen. Utan istället har den en viss
låga av uppfinnesrikedom, som tyvärr spoileras med diverse kassa monster-sekvenser.
Fast scenen i helikoptern är faktiskt rätt cool.
 
Filmen får 3 av 5 guldkameror. Och det är svårt att imponera på mig med uppföljare eller prequels.
Observera dock att versionen från 1982 utan tvekan är mycket bättre.
Robin!

Bloody Mama
2013-11-13

När FBI stormade Barker familjens gömställe för att avsluta Barker brödernas kedja av rån och kidnappning, men Fru Barker hamnade mitt i skottlinjen och eftersom det inte skulle se bra ut för CIA när det kom ut att de skjutit en gammal tant så hon hängdes ut som hjärnan bakom rånen. Sedan dess har den tuffa kvinnan som är matriark med idiot söner blivit en stereotyp inom både film, serietidningar och böcker. Men Ma Barker är nog mest känd som temat i låten Ma Baker utav Boney M, en klassiker och en av mina favvo låtar. Här är Cormans version utav Kate "Ma" Barker och hennes söners brottshistoria.

 "Don't anybody move! The money or your lives!"

Under depressionen råder fattigdom, en familj som verkligen är drabbat är familjen Barker, styrt av Kate ”Ma” Barker. Hon bor med sina söner Arthur, Herman, Fred och Lloyd(spelad av Robert De Niro). Kate lämnar sin make och tar med sig sina söner för att tjärna in lite kosing, så med sina fyra starka grabbar börjar de råna banker och arrangera kidnappningar(man är inte helt 100 på att det var Kate som låg bakom dessa brott, men hon gav moraliskt stöd sina söner i dessa brott är konstanterat). De skaffar ett hak i Kentucky(tyvärr fanns ingen KFC så vad fan de gör där vet jag inte) där Lloyd träffar en ung kvinna som Barker familjen kidnappar för att hon inte ska tjalla, men hon tar för mycket plats så Ma dränker henne. I Tennessee kidnappar de en rik affärsman spelad av Pat Hinge(känd som Gordon i Burtons Batman filmer) och håller han som gisslan mot 300.000 dollar som FBI ska fixa fram, men FBI lyder inte så nu måste familjen bestämma sig vad de ska göra med affärsmannen, vart de ska fly härnäst, och hur ska det gå när alla sönerna har egna problem, inkl. kärleks problem, drogproblem och homosexuella problem? Hur länge kan denna galna familjesemester hålla på? Hur mycket blod kommer spillas?

"She took her boys along" "'cos they were mean and strong"

Bloody Mama är en seg film men när det väl händer något är det livat för ett tag men sedan går man tillbaka till segheten och den lilla adrenalin kick är mycket liten, förmodligen för att den inte tillfredsställde mycket nog så man är glad att det händer något fast det som hände inte var minnesvärt. Den sista scenen slutar i ett inferno utav kulor och blod värdigt avslutet i Bonnie och Clyde.  Shelly Winters spelar Kate ”Ma” Barker och man känner verkligen för henne som en älskande moder som gör allt för sina söner men endå är en kvinna med sexuella behov. När hennes söner dödas under filmens gång reagerar hon som en överbeskyddande moder brukar göra(vad jag sett i filmer). Exakt hur verklighetstrogen filmen är vet jag inte, men enligt barnbarnet till mannen som ägde huset Barker familjen hyrde så verkar det mesta stämma om klimaxet ialla fall, men det råder fortfarande debatt om Kate höll i ett vapen under skjutningen eller om FBI skyddade sig själva. Filmen får en stark 3 av 5 guldkameror fast adrenalinet är lågt ligger intresset högt, och det är en av JÄVLIGT få filmatiseringar av Kate Barker och hennes söners historia (och den enda i färg jag hittade) så varför inte lära sig lite historia om en av Amerikas brotts-familjer.

Markus

Capone
2013-11-10

Trots att Corman endast producerade denna rulle från 1975 innehåller den mycket fiktion om Capone så som biografi ska man inte lita på den, men för en underhållande stund så passar den in bra.

Bitches and hoes, man....bitches and hoes

Exakt vad Al Capone gjorde innan han blev stor har aldrig riktigt dokumenterats så bra, så här får vi lite mambo jambo folk tänkt upp och gjort till film.  Al Capone är en vanlig smågangster som utför uppdrag till en högt uppsatt kingpin Johnny Torrio. Detta är som en version av Scarface utan Tony Montanas briljanta närvaro. Men när Spritförbudet slog till blir konkurrensen hård och rival gäng planerar att ha ihjäl Torrios närmaste män. Al Capone blir en av de högt uppsatta i gänget snart och ställs emot tuffa motståndare som Bugs Moran och Hymie Weiss. Fler mord sker och Capones makt bara växer, växer så högt att han tillslut kan åstadkomma St.Valenteins massakern. Men han vet inte att värdiga motståndare i form av the omutbara flitigt jobbar emot honom för att få honom i fängelse en gång för alla.

 Italian Stallion han själv spelar en stor roll i filmen

Capone, thy name be medioker. Det är det enda man kan saga, en medioker film som inte bjuder på något speciellt, skådespeleriet är okay, inget märkvärdigt men inte fruktansvärt heller. Scenerna där folk skjuter hej vilt är också medioker. Capone är inte lika hotfull som han brukar vara och birollerna är inte alls lika intressanta som i St.Valentines Day Massacre. St.Valentines Day Massacre är den bättre filmen och Capone håller inte måttet jämnfört med den, ska du se en av Cormans Capone rullar se St.Valentines Day Massacre istället, mer sann till sanningen, bättre skådespel och mer info om karaktärerna som är baserad på riktiga människor. Annars är filmen ett bra sett att ta död på  96 minuter. Capone är lika mycket en biografi av Al Capones liv som Bubba Ho-Tep är utav Elvis liv. Capone får 2,5/5 guldkameror.

Markus

True Lies
2013-11-10

Hur i helvete har vi kunnat nämna så många filmer men inte kunnat gå in på en av Arnolds bästa?
Det ligger bortom min förståelse. Så nu ska vi snacka om Arnold Schwarzeneggers mest underskattade
samarbete med James Cameron, True Lies!
"We will tell the the whole world, that we speak, the truth. No force can stop us now, we're cool,
we're badasses, blah, blah, blah."
Arnold spelar Harry Tasker, en agent med ett dubbel-liv, både som ikonisk James Bond-kopia och familjefar,
där både fru och dotter tror Harry är en nördig datorförsäljare. Harry försöker blanda sitt kämpiga liv samtidigt
som han är på jakt efter en ond organisation, Crimson Jihad. Men hans liv blir komplicerat när han misstänker
sin frus otrohet och blir nästan blind av vrede!
"I married Rambo!"
Filmen är en action-komedi på ett väldigt vuxet sätt. Visst flinar Arnold som en idiot, speciellt när han har ett
tum-krig med barn och fru. Men i slutändan är hans humor mer inom hans rollfigur och smarta talanger.
Arnold är inte längre bara stor och musklig, utan han har fan en hjärna också! Så humorn fungerar. Men
action-scenerna då? Jo, dem är superba! Nästan i nivå som Terminator 2. Förutom en lagom inledning,
så är majoriteten av actionscenerna något bland det bästa i inte bara hans karriär, utan överlag!
Fighten på toaletten är hårdare och mer varierad än den ur Casino Royal. Jaktscenen som följer är helt
underbar, för att senare göra en cool final som en duell på ett plan, vilket för tankarna på Die Hard 2!
"You have murdered our women, and our children, and bombed our cities from afar, like cowards, and
you dare to call "us" terrorists?"
True Lies är ingen parodi på spiongenren. Istället är den en del av spiongenren, vilket uppskattas totalt.
Vill man se Jamie Lee Curtis göra en oväntat sexig lapdance, så är det ett plus i kanten! Den scenen kan
tålas att spelas om lika många gånger som huvudexplosionen ur Scanners. Annars har vi Tom Arnold som
en skön comic-relief, som tyvärr går över gränsen ibland. Och den läckra Eliza Dushku som Arnolds dotter.
 
Skön rulle får 4 av 5 guldkameror. En av Arnolds bästa rullar, efter Total Recall.
 
Robin!

The St. Valentine's Day Massacre
2013-11-09

Släng dig i väggen Game of Thrones, dra dit pepparn växer Breaking Bad, för mig är det Boardwalk Empire som gäller! Visst de andra är mycket bra med(har dock inte sett alla avsnitt av Breaking Bad än men Game of Thrones är mycket spännande och väntan på säsong 4 är stor). Boardwalk Empire har dock mycket intressanta karaktärer och jag finner denna tidsålder mycket mer intressant än fantasy eller Meth-kulturen. Så för att hylla Boardwalk Empire så drar vi en triss på Maffia filmer från filmindustrins svar på hepatit-A, Roger Corman. Corman må inte vara världens bästa regissör men hans filmer är underhållande men hans gangster filmer är nog de jag personligen gillar bäst. Vi börjar med The St. Valentine's Day Massacre.

 "You must be new to this town, mister. Only Al Capone kills like that."

Bam! Den stora bankkrashen 1929 slår till och överallt ser man korrupta poliser och politiker, det är endast maffian som har pengar tack vare deras sprit smuggling. Men ju fler Maffia ordinationer, desto mer konkurrensen blir det och alla ligor bevakar sina områden hårdare än en tiger och de som går över gränsen får oturen att få sova med fiskarna. Al Capones liga har dock fått nog av George ”Bugs” Morans aktiviteter, men Moran har fått nog av Capones med. Moran ger order om att lönnmörda Capone men innan han hinner agera blir han och hans kumpaner nerskjutna av Capones män, Capone han själv skaffar sig ett alabi i Florida. Runt dem utför deras kumpaner staden osäker endast för att fylla deras egna fickor, från den första scenen i filmen vet man att ryttaren i skinande rustning inte kommer poppa upp här. Vad vi ser här är rövhål till människor göra saker rövhål gör, skiter över hela alltet.

 "Well now, ain't you the cat's pajamas!"

Då Orson Welles skulle ha tagit huvudrollen men hoppat av gör man så mycket man kan för att härma hans röst i berättarrösten, men om detta ska vara en film noir hade det passat bättre om de filmat svartvitt, men vad vi får är en tidig version av Goodfellas. Alla viktiga karaktärer får en kort bakgrundshistoria utav berättarrösten för de som inte vet det, korta men lärorika stunder som man gärna avbryter historien för. Jason Robards(Al Capone) är lika italiensk som sushi men han är fortfarande mycket trovärdig som en brutal gangster. Jack Nicholson poppar upp som en midre karaktär, Corman och Nicholson jobbade mycket oftast tillsammans och detta är typ deras 500nde sammarbete(inte så mycket men de var värre än Tim Burton och Johnny Depp). Som film är det en mycket underhållande gangsterrulle med mycket blod och kostymer i högform. Manuset följer händelserna från Chicago-massakern mycket väl(efter vad som dokumenterats) och skådespeleriet är nog bland det bästa man kan få i en Corman film. Filmen får starka 3,5 guldkameror, NÄSTAN en 4a men når inte riktigt den höjden men den är endå en av Roger Cormans bästa filmer och utav hans 100-tals filmproductioner är det inte illa alls.

 Markus

Texas Chainsaw Massacre
2013-11-08

5 vänner är på resa i Texas när de hör på radion att massa gravar grävts upp, Sally och hennes bror Franklin(en irriterande karaktär som skulle ha passat bättre om han spelats av Ron Jeremy…..holy shit han spelade den rollen i Texas Dildo Masquerade, sammanträffande!!) som sitter i rullstol och deras 3 vänner, offer 1, offer 2 och offer 3. De 5 vännerna kommer till platsen sedan sticker de lika snabbt som de kom dit, fast på vägen plockar de upp en liftare som chockerar dem så mycket att de snabbt slänger av honom. En stund körande senare hamnar på en bensin station där mack ägaren säger att de borde sticka hem istället för att leka i gamla hus men fuck that säger ungdomarna och börjar springa runt i husen där de möter en man med mask gjort av människoskin, Leatherface, som snabbt och säkert slungar ihjäl dem med hammare och styckar dem till kvällsmat. Sally och Franklin hamnar dock på efterkälken då Franklin sitter i rullstol och måste dras och är ett lätt byte för Leatherface, mannen med motorsågen som är en av de mest kända skräckikoner idag. Sally spenderar den sista kvarten av filmen att fly från Leatherface men hamnar så småningom vid Leatherface och hans kannibal familjs, bestående av några av de karaktärer som tidigare poppat upp i filmen, matbord där hon ska bli huvudrätten. Kommer Sally sluta som chiliconcarne, kommer denna film få en bra uppföljare? Hur välspridd kommer filmen bli genom att lanseras med pengarna Deep Throat tjänade in året innan?

 "I just can't take no pleasure in killing. There's just some things you gotta do"

Få filmer har varit så kontroversiella och hatade som motorsågsmassakern, det gick så långt att folk brände kopior av filmen. Tyvärr var produktionen även ett helvete med Gunnar Henssens Leatherface kläder stank värre än Robins runktrasa och när filmen väl var klar tog maffian alla pengar. Texas Chainsaw Massacre är inte bara en milstolpe inom skräckfilm men även prototypen av en slasherfilm med filmens offer blir mördade en efter en och anses tillsammans med The Exorcist vara en av 70-talets otäckaste filmer. Filmen börjar rätt segt men hela uppbyggnaden bygger upp till ett shockerande klimax med bittersöt smak. Atmosfären är lika obehaglig som karaktärerna i filmen som med stöd av inredningen i huset bestående mest av riktiga skelett delar bildar det en av de mäktigaste miljöerna sett i en skräckis mitt ute i Texas ödemark. Skådespeleriet kunde varit bättre men endå acceptabelt. Motorsågsmassakern hamnar oftast på listor över läskigaste filmerna och gillar du den råder jag att våra läsare ser dokumentären ”The Shocking Truth” som med kommer i vissa DVD utgåvor.

 "You could have dinner with us... my brother makes good head cheese!"

En ruskig och obehaglig film med många minnes värda dödscener och chockerande bilder och en av de största inom skräckgenren som fått tusentals med rip-offs och mycket dåliga uppföljare. Som tur är finns det bara en legit Texas Chainsaw Massacre, ett mästerverk utan dess like och är värd 4,5 guldkameror. På tal om maffians inblandning i produktionen så tänkte jag se igenom lite gangster rullar här näst så häng kvar på köttkroken.

Markus
 

Brainscan
2013-11-06

Vad fan är cyberpunk? Jo, delar man upp ordet så är det enklare att tolka vad jag ser som cyberpunk.
Cyber står för ett mer hotfullt och tekniskt ord för teknik och den moderna eller framtida världen.
Punk är ju en livstil eller musikstil som hör ihop. Lite mer arg, rebellisk och motvillig. Så i min värld är
Cyberpunk är rulle med rebelliska huvudroller mot en hotfull framtid/verklighet. Typ, Terminator,
Strange Days eller Class of 1999.
 
Brainscan är en klassisk 90-tals "reklam-film"!
Nog med skitsnacket. Brainscan handlar om Edward Furlong-kalsong, från Terminator 2. Han bor på
övervåningen hos sin far, i ett stort rum fyllt med produktplacering med band, posters, filmer och
tv-spel. Ett himmelrike för en sådan som jag själv. Edward spionerar på bruden som bor på andra sidan
gatan och chillar med sin elektroniska telefonsvarare Igor (som man bara MÅSTE skaffa!). Apropå
Igor så haltar Edward som en idiot efter en tragisk bilolycka där hans moder dog.
 
Edward Furlong-kalsong innan drogruset förstörde hans korta karriär...
Edward behöver spänning, så när hans bästa polare snackar om ett nytt interaktivt TV-spel blir Edward
sugen på att testa hur "verkligt" det skulle kännas att testa det. Efter en läbbig varning från tv-skärmen
börjar spelet. Det är verkligare än vad Edward tror. När han vaknar upp ur sin trans upptäcker han att
snubben han dödade i spelet dog i verkligheten! Och detta är bara början på en skum balans mellan
verklighet och illusion.
 
Filmens stora stjärna och cyberpunk ikonen Trickster!
Edward får obehagliga besök av en mycket välgjord science-fiction karaktär. Trickster är inte bara
filmens höjdpunkt utan även en underskattad science-fiction ikon. Som en elektronisk mardröm dyker
han upp i Edwards vardagsrum, käkar upp all mat, lyssnar på as-hög musik och låtsas att de är
bästa vänner. Trickster är verkligen cyberpunk, med sitt långa röda hår, sina långa naglar, stora
flin och barnsliga beteende.
 
Nom nom nom nom nom!
Överlag är filmen skön då den är lite galen. Trickster är helt psyko i sitt rebelliska beteende och Edward
spelar överlag rätt lamt, vilket av någon anledning passar in. Den elektroniskt mardrömsliknande
musiken håller mystiken och hela filmen är faktiskt spännande. Visst, slutet är lite löjligt, men det
blir ingen dålig action-duell som inte hade passat budget.
 
Filmen får 3 av 5 guldkameror och passar perfekt som en ikon inom cyberpunk!
 
Robin!

Deranged
2013-11-05

I många år var denna film den mest sanna filmatiseringen av Ed Geins galna brott. Inget överdrivet men inte för barnvänligt. Det enda som verkligen är skruvat är alla personers namn, Ed Gein t.ex heter här Ezra Cobb och Bernice Worden heter Sally. Ezra spelas av Roberts Blossom som är mest känd som gamlingen som räddar Kevin från rånarna i Home Alone. Nog snick snack dock, hur fan är filmen?

Why the long face?

Ezra Cobb bor hemma hos sin överbeskyddande mor och han skulle nog ta första priset som årets morsgris. Men när Fru Cobb ligger på dödsbädden och berättar om hur alla världens kvinnor är horor och ger Ezra order om att hålla pillevinkeln i styr på livstid så Ezra blir då kvinnohatare. Men när Fru Cobb lämnar jordlivet blir saknaden för stor så Ezra tar sin spade och gräver upp modern och sätter henne i sin vanliga plats och tror hon är i livet. Men Ezra slutar inte där utan hans mamma måste ha vänner så fler kroppar inskaffas men bäst-före-datumet är för kort så han börjar döda kvinnor genom att förföra dem som ”snälla gubben”-ärketypen. Han pyntar  även huset med kroppsdelar han stulit frånkyrkogården och dessa scener där Ezra sitter och inspekterar/pratar med kropparna är filmens höjdpunkt tycker jag, Blossom ser ut som att verkligen tro att det är riktiga människor han spelar mot. Men hans kontakt med sina grannar kan bli hans nerfall då de tycker han blivit mer och mer kuslig och mer enstörning sedan hans mamma dog.

 Blossom ser ut att njuta att spela rollen som en av de mest brutala mördare i historien

Filmen är inte en skräckfilm om jag får säga det utan en psykologisk thriller. Det finns inga jumpscares eller hastiga rörelser utan filmen levererar en grotesk känsla som ger en sötsur smak efter man har sett den. Jag såg trailern först för många år sedan på den nu nerlagda MonstersHD, en tv kanal i USA som endast spelade skräckfilmer och monster filmer och de få bilder den korta reklamen visade var nog för mig att ladda ner den direkt och vad jag fick var en mycket negativ film. Den försöker none-stop att äckla sina tittare och det lyckas den mer då många scener får en att rynka pannan gnida sig i soffan. Ed Gein var en psykisk störd man vars galenskap kostade människor livet och denna film gör ett bra jobb att visa människor(inklusive mig) som inte vet vad en av amerikansk historias värsta seriemördare utförde för dåd. Skådespeleriet är helt OK, bara ok men Blossom som spelar Gein AKA Cobb får nog priset som filmens bästa skådis. Deranged är en seg film med mycket obehag istället för splatter och jumpscares som ger en bitter smak när eftertexterna börjar. En mycket underskattad Explotation film. Ed Gein skulle också insperera många MÅNGA andra filmer om han eller brott baserade på hans brott, de allra mest kända är såklart Buffalo Bill i Silence of the Lambs, Norman Bates i Psycho och såklart Leatherface i Texas Chainsaw Massacre, den avslutande filmen i Filmfetts Halloween parad. Deranged får en svag 3 av 5 guldkameror

Markus

Phillip K Dick
2013-11-03

Efter Halloween ska det vara skönt att ta lite blandade filmer igen. Men för att göra en utstickare
så vill jag nämna en stor novellist som skrivit några av sci-fi världens mest intressanta böcker.
Jag vet, här på FilmFett regisserar vi FILMER! Men man måste bara nämna denna stora legendar,
som bidragit till stora upplagor som senare blivit stora filmer.
Mannen, myten, legenden!
Phillip K Dick har ofta tagit upp samhällskritik och metafysiska teman. Det vill säga, sådant som kretsar
kring existens och vilka som styr våra öden och våra liv. I en värld där vi både har haft och kommer ha
fler och fler diktatorer så kan detta temat fortfarande vara aktuellt. Särskilt efter vissel-blåsaren Snowdens
obehagliga erkännanden om att USA spionerat på olika länder.
 
Dicks böcker skrevs under 50-talet och hade därför lite uddare titlar: Gather Youself Together, Dr Futurity,
We Can Build You, osv. Men eftersom jag inte läst någon av hans böcker så vill jag i detta inlägg nämna de
som senare blev filmer. Den första boken Do Androids Dream of Electric Sheep? krestar tring en detektiv
på jakt efter androider i en döende stad utan framtid. Denna bok blev självklart senare Blade Runner.
Enligt en 15 minuters analys på Youtube så var Dick alltid "hemsökt" av tankarna kring sin döda lillasyster.
Hans märkliga besatthet av henne och hur hon kunde varit återspeglar androiderna. Och Blade Runners
regissör, Ridley Scott, kände djup sorg när hans bror gick bort, vilket ledde till motivationen att skapa
Blade Runner.
 
Nog snackat! Paycheck, Next, Confessions d'un Barjo, Imposter, Radio Free Albemuth och The Adjustment
Bureau är de enda filmerna baserat på hans böcker som jag inte sett. Men annars har jag sett den älskvärda
Total Recall med Arnie i huvudrollen, Screamers med Peter Weller (Robocop), Minority Report och den animerade A Scanner Darkly. Så, ja, Phillip K Dick har bidragit med stora exemplar för filmer. Sedan får vi
inte glömma att dessa filmer senare blev stora inspirationskällor också.
Blade Runner analysen:
http://www.youtube.com/watch?v=JVUjHTwIPvY
Mr K Dick dog i stroke, samma år som Blade Runner lanserades. Tyvärr kunde han bara se några av
Blade Runners scener i förarbetet. Men han påstod att det var exakt så han ville att filmen skulle göras.
Dick dog år 1982, samma år som många science-fiction filmer lanserades. Allt från E.T, till Star Trek 2,
The Thing och Tron.
 
R.I.P Phillip K Dick.
 
Robin!
 
 

Halloween 3 Season of the Witch
2013-11-03

http://www.youtube.com/watch?v=hIHUv2ooG38

En man kommer löpande i full galopp med en mask i sina nävar, men vad jagar honom? Jo männ som saknar ansiktsuttryck och fina kostymer. När kostymnissarna får tag i mannen har de nästan ihjäl honom. Snubben tas till sjukan där hans doktor spelad av skräck ikonen Tom Atkins ser till att han blir bättre men kan inte sluta fundera på varför mannen vägrar släppa halloween masken han har i nävarna. Samma natt återvänder en av kostymnissarna och dödar den gamle mannen och spränger sig själv i luften. Doktor Challis går efter detta hem och ser en reklam för Silver Shamrock, ett företag som gör de mest populära maskerna som finns och en av de 3 varianterna är den mask som gamlingen höll i, Tyvärr har Challis barn repliker av de andra 2. Challis anar att Silver Shamrock inte är vad det verkar och tillsammans med gamlingens dotter Ellen ger de sig ut till fabriken där de möts av filmens bästa karaktär Conal Cochran, ägaren till fabriken. Ju djupare in i fabriken Challis kommer desto mer avslöjas Cochrans plan om att återgå till gamla samhein seder som går ut på att offra barn till gudarna, och detta ska han göra genom ett chip som finns i maskerna som aktiveras när folk som bär maskerna ser ett klipp på tvn med en epilepsi framkallande pumpa medans en små irriterande låt som så dödar de som bär maskerna. Tyvärr är maskerna hetast på marknaden och denna halloween kan miljoner människor dö, och allt hänger på Doktor Challis och hans kvinnliga kompanjon.

 "Watch the magic pumpkin. Watch..."

Halloween 3 är som de flesta vet den enda Halloween film som inte har Michael Myers i sig efter att han sprängdes i bitar i slutet av 2an försökte man göra serien till en antologi serie med nya handlingar varje film. Problemet med Halloween 3 season of the witch är titeln, hade den inte hetat Halloween 3 hade den säkert blivit mer välkomnande. Med inslag av sci-fi och magiska krafter är det en film man inte ser varje dag och den har kusliga inslag som en gumma i en gungstol byggd med urverk och som pricken över i:et finns massa John Carpenter musik med kylig känsla som gör filmen så himla mycket mer ruggig. Nackdelarna är dock att filmens skurk använder sig av cyborgs som ser ut som vilken annan människa som helst, 50-talet ringde de vill ha sina robotar tillbaka. Alla skådisar spelar bra, Dan O´Herlihy, känd från Robocop, gör en av de mest minnes värda skurken i en sci-fi/witchcraft och hans plan går mycket över styr.

 "Halloween... the festival of Samhain! The last great one took place three thousand years ago, when the hills ran red... with the blood of animals and children"

Trots att filmen endast var producerad av Carpenter medans Tommy Lee Wallace(som har blivit min ärkefiende sedan han sa att Joel hade rätt angående ett vad vi hade under Sci-Fi mässan i Malmö om jag inte har fel om vart vi var också) hoppa in som regissör så skriker det hela John Carpenter och ger mig vibbar av Big Trouble in Little China och The Thing, tyvärr inte lika bra som The Thing men bättre än Carpenters The Fog. Filmen får 3,5 Guldkameror och är min personliga favorit i Halloween serien efter originalet då resten av serien är MYCKET och överdrivet enformigt men Halloween 3 försökte något nytt men fick mycket negativa reviews när den kom ut men är idag en uppskattad film, men inte en uppskattad uppföljare

 Markus

Zombie Flesh Eaters
2013-11-02

Vi har bekantat oss med monster i korgar, mördare i drömmar, mobboffer på balen, jagande
lastbilar, voodoomakter i Afrika, djävulsböcker, svenska dödshotell, läbbiga kameramän,
mord i tågvagnar och mordhotade barnvakter. Men nu ska vi avsluta med den filmen som
jag sparat på i en månads tid för att avsluta vårt kära tema med!
En av Zombie-filmernas klassiska...ömm.....klassiker!
Efter den häftiga låtmelodin som enbart kan kombineras med Italiens stora välsmak för bra
skräckmusik klipps vi DIREKT till en båt utan förare som seglar mot New York. Båtjäveln
ställer till med oro, så snuten beger sig till platsen för att undersöka vem som är dum nog att
styra utan att undvika att nästan krocka med båtar. Båda poliserna blir attackerade av en köttig
zombie. Men eftersom snutarna inte sett zombiefilmer tror de ju bara att det är en random snubbe
täckt av bacon och köttfärs. Efter detta lilla mysterium försöker Anna ta reda på vad hennes far är och
varför hans båt driftade runt. Med hjälp av en reporter beger hon sig till den ö där hennes far jobbade.
De får även sällskap av ett par på båtsemester som helts av allt vill undvika ön. Samtidigt på ön
får vi bekanta oss med en doktor som försöker bota en sjuka och stoppa en mystisk zombie-epidemi.
Hittills går allt rätt bra....men han måste hitta ett botemedel snart. Och ta reda på VAD det är som pågår.
SPLAT!
Som i Serpent and the Rainbow så är voodoomakter en stark faktor. Enligt öns invånare kan voodoo vara
det som skapar oron kring att köttätande zombies vandrar runt. Men doktorn är härligt skeptisk. Först anande
jag att doktorn var en galen typ, men sanningen är att han fått göra hemska beslut. Döda en massa av sina
redan döda patienter för att undgå att de bli levande döda. Det krävs ballar av stål! Annars har vi en reporter
som skamligt försöker gömma sin förlust av hår i mitten av hans huvud genom en löjlig kamning. Och
den vackra dottern, som jag tidigare nämnt, med sina blåa ögon som nästan är hypnotiserande vackra.
 
Filmen har en del coola ögonblick...bokstavligen talat! om ni inte fattar detta så borde ni söka på Youtube,
för det är en kultscen som regissören är väldigt känd för. Faktum är att Lucio Fulci är en av Italiens mest
omtalade legender för sina filmer. Nästan i samma nivå som Dario Argento, fast mer "pang på" istället!
Jag har inte sett några av hans andra filmer, men vet ändå om hans kult-faktor.
En haj mot en zombie i en dödlig fight? Jupp! Inte varje dag man ser det.
Zombie Flesh Eaters avslutar vårt halloween-tema för i år och kan sammanfattas som en skön
avslutning med blod och häftiga effekter. Sevärd för b-filmfantaster! 3 av 5 guldkameror.
 
Robin!

This Night I'll Possess Your Corpse
2013-11-01

 

Joe överlevde de bisarra händelserna från förra filmen, men är på sjukhuset med synskador som snabbt läker, han blir också rentvådd för morden som skedde i förra filmen så nu är Joe en fri man igen.  I en iskall scen kommer Joe gående sin gamla stad där han inte blir så glatt välkomnad. En perfekt scen som ser mycket kyligare och dramatisk i svartvit. Joe har dock inte förändrats, han är lika svinig och ledsen för mänskligheten som vanligt, men som tur är han fortfarande lika poetisk. Man kan verkligen lära sig mycket om livet och varför mänskligheten är en hädelse mot världsordern. Hade fler folk sett dessa filmer hade Joe kunnat bli lika stor som Merlyn Manson i emokulturen. Fast det är en massa nya karaktärer och skådisar kvarstår Joes mål, att avla en son som ska bli hans arv till världen men denna gången har han hjälp, en puckelrygg till medhjälpare vid namn Bruno. Tillsammans kidnappar de 6 kvinnor som får gå igenom olika sardistiska tester för att se vem av dem som har äggstockarna till att få turen att nuppa Joe.Men vinnaren är inte som Joe hoppats men som tur är kommer en ny kvinna till stan som faller för Joe men tyvärr får han veta att en av de 6 kvinnorna som var med i hans tävling var gravid och att veta att han tagit död på ett ofött barn tar han så hårt att han får hallucinationer av helvetet, och dessa scener från då han dras ner till helvetet(som är filmat i färg, enda färgsekvensen i hela filmen) tills då han vaknar upp.  Enligt Cofifn Joe är helvetet helt hysteriskt med människor inklistrade i väggar, ae det går inte förklara så folket som läser detta får se det själva!

 Ett smakprov av en av de lustigaste syner på helvetet hitils, se filmen det blir mycket mer!

Kommer Joe äntligen få en kvinna på smällen? Kommer Joe komma över skulden han bär för ett barns död? Kan helvetet förändra Joe? This Night I'll Possess Your Corpse har svaren och är tillsammans med At Midnight I'll Take Your Soul ett perfekt val för denna Halloween säsong, inte din vanliga stab-and-gut film men en djup poetisk film om en psykopat vars enda önskan är att föröka sig.

 Joe blir nerdragen till helvetet

Både denna film och dess föregångare vill jag gärna kalla Gothiska mästerverk som absolut inte skulle ha funkat lika bra i färg. Joe ser iskall ut men i de framtida filmerna som gjordes i färg funkar det inte lika bra då de första filmerna framstod så ghotiska, en mycket fin stil när det gäller cinematagrofi och den enda anledningen att se på Tim Burtons filmer. Joes eviga snack om döden och att blod är det mest dyrbara arv människan kan bli uttjatat men det bygger bara på till hans karaktär. Han har bara en sak på hjärnan och det blir en dödlig besatthet. Denna Halloween har jag sett några andra av Coffin Joe filmerna men inga som slog dessa 2, jag är lika hög på Coffin Joe just nu som Robin är hög på astma medicin och finnmedel. Filmens höjdpunkt är helvetes scenen men hela alltet har en vacker ghotisk känsla över sig och med en mycket kuslig story som medför denna atmosfär får filmen 4/5 guldkameror.
Vi avslutar Heil Heil Black and white på denna punkt. Vi väntar lite med den 3dje och den officiella uppföljaren till denna film, Embodiment of Evil för att ta en titt på ett par andra filmer som jag velat reviewa ett tag nu.

Glad halloween från oss här på Filmfett.

 Markus
 
Då filmerna är mycket svåra att få tag i kan jag dock rekomendera att följa länkarna här nere och se filmerna själva, Inte dina vanliga skräckisar men underhållande i sin egna klass;
 
At Midnight I'll Take Your Soul http://www.youtube.com/watch?v=vUpsanJ-Rdw
This Night I'll Possess Your Corpse http://www.youtube.com/watch?v=RYgdOyXR_CY