Dead Island
2017-08-08

Vad gör man om man inte har så många roliga filmer att recensera och när Markus vrålar som Gunde Svan att jag ska "skyndy, skynda, hämta nycklen"? Jo, jag kan väl försöka hitta nyckeln och låsa upp hans bur....eller så kan jag skriva ett spelinlägg på FilmFett istället!
 
 
I Dead Island spelar du en av 4 karaktärer som du får välja. Jag minns inte helt hundra, men jag tror det var två töser och två pågar. Sen får du ett intro om hur värsta partajet är på ön och hur en snubbe, som är packad som Tomten, stövlar in och dricker ännu mer. Då träffar han på de olika rollerna du kan spela som, ser lite zombies här och där, men är för bäng för att märka något. Och sen kysser han sin säng i vad som kan vara den tyngsta sömnen någonsin.
 
 
Det lustiga är att det spelar ingen roll vem du väljer i spelet. Du vaknar alltid upp i samma jävla rum som han var i. Så...varför ens välja karaktär, om du bara vaknar upp i samma rum? Varför har du samma story som fullot i introt om du spelar en valfri roll? Och varför sågs alla 4 rollerna i spelets intro? Det är ju som att John Mclane skulle både vara gisslan och hjälte i Die Hard och vara tvungen att rädda sig själv?! I alla fall...ditt jobb är att ta reda på varför du är imun mot zombies samt hitta ett sätt att ta dig därifrån levande.
 
 
Sidouppdragen är lika roliga som att leta efter nycklar i en och en halv timme. Hämta detta, fixa detta, rädda denna personen. Men fighterna är sjukt sköna. Det är blodigt kul att rusa runt med en slägga, sjunga Slegdehammer av Peter Gabriel och svinga den likt en rasistisk granne slänger kommentarer om samhället. Miljön är också väldigt tilltalande, och stor som fan. Ön tar ju aldrig slut! Det blir kul när man får hagelbrakare också. Ren skam att spelet hänger sig konstant. Tekniskt är det långt ifrån bra, men det finns någon underhållning i det, trots allt!
 
2 av 5 guldkameror.
 
Robin

Alundra 2: A New Legend Begins
2017-06-27

Alundra 2 är uppföljaren till det mer populära spelet Alundra till Ps1. Jag spelade inte mycket av första spelet då jag aldrig kom in i det. Tyckte att 2D grafiken inte drog in mig heller. Men i denna uppföljare, som bara är uppföljare i namnet, får vi ett helt annat äventyr.
 
 
Varuna är ett kungadömme som hemsöks av onda varelser, som alla kontrolleras av den mäktiga magikern Mephisto. Den tystlåtna krigaren Flint är trött på magikern och gör allt han kan för att kriga mot Mephisto, bland annat i introt, då han infiltrerar en flygande dödsmaskin i vad som kan vara den häftigaste första bana jag sett. Men Flint får problem med tre pirater och skeppet kraschar. Nu har Flint vaknat upp på en okänd strand och måste ta steg för steg för att hitta Mephisto. Men det finns många fiender och fällor under hans resa!
 
 
Alundra 2 är ett varierat spel med många underhållande sektioner. Vi har bossfighter, mycket pussel som får dig att riva av ditt ansikte av frustration. Vi har dart-spel som jag spenderat alltför mycket tid på. Och grymt roliga karaktärer, drakar, häftig musik och spännande superattacker.
 
 
Blandar man fantasy med steampunk kan man få ett bra resultat. De flesta RPG spelen idag är så seriösa. Det vore kul med lite humor ibland. Vilket man garanterat fört genom i Alundra 2! Tyvärr jämfördes spelet med Alundra, vilket gav negativa responser. Men jag älskar det här spelet!
 
4 av 5 guldkameror.
 
Robin
 
 

Mortal Kombat: Deadly Alliance
2017-03-13

Varför recenserar jag ett spel som räknas som mitten av Mortal Kombat-serien? Varför recenserar jag inte dom andra först? Jo, detta vara det första spelet i serien som jag själv köpte. Till X-box.
 
 
En massa fighters världen över går in i den legendariska Mortal Kombat turneringen. Varför? Jo, den gamla huvudrollen Lui Kang är död, mördad av hans nemesis Shang Tsung och hans onda voodoo-kollega Quan Chi. Så nu måste resten av Jordens hjältar slåss för att stoppa den dödliga alliansen. Beroende på vem du väljer under fighterna så har du olika motivationer att vara med.
 
The Krypt bjuder på många upplåsningsbara saker.
 
Storyn är helt okej. Enkel att följa och det känns ganska episkt. Skulle filmserien fortsätta så kunde detta vara förlagan till en av de enklare filmatiseringarna...fast nu fick vi Mortal Kombat Annahiliation och det sabbade allt. Vi har många karaktärer att välja mellan, grymt coola miljöer och häftiga och blodiga strider. Men det jag stör mig mest på som ger spelet en stor nackdel är osynliga väggar! Man kan inte göra några blodiga avrättningar i bakgrundsmiljöer. Inga fiender som slängs i spikar, eller bränns ihjäl av lava. Det tar bort den största delen av underhållningen då detta är det som gör att Mortal Kombat sticker ut i fightingvärlden!
 
Spelet skiner som bäst i dess karaktärer och unika design.
 
Man har även slängt in en gigantisk ap-liknande miniboss som heter Moloch. Jag slogs mot honom säkert över hundra gånger, men dog konstant. Så han var ett alldeles för stort hinder i spelet. Däremot kan jag ge starkt beröm till fightingsystemet. Det är tighta, snabba rörelser, skarpa kombos, samt att varje karaktär har två olika stridskonskaper som man kan välja mellan under striden med ett enkelt knapptryck. Och en tredje stridskunskap med vapen som är unika för varje karaktär. Svärd, yxor och allt möjligt.
 
Men spelet känns ändå klumpigt då dess design inte bjuder på en bra upplevelse.
 
2 av 5 guldkameror.
 
Robin

Total Overdose
2017-02-16

Vissa spel får inga uppföljare....och detta är en av dom spelen!
 
Ernesto Cruz dog i jakten på en narkotika-kung. Hans son, Tommy Cruz tar över jakten på denna baronen...men råkar nästan spränga sig själv. Så för att försätta sin bror i samma fara som hans far och han själv, så kontaktar han sin kriminella brorsa, Ramino. Och det är som Ramino som vi får spränga mexikaner, skjuta i bullettime och dricka tequila.
 
 
Total Overdose är en skamlös kopia på GTA. Och man vet om det! Här leks det med våldsamma strider, blodiga pistoldueller och underhållande småtävlingar. Det hela levereras i ett paket humor som tar sig själv på lika mycket allvar som Nicholas Cage. Jag minns fortfarande en rolig bana, då man springer runt, gör specialattacker och skjuter fiender i ett slakteri. Du får poäng för varje unik död du kan framkalla och för varje unikt vapen du använder.
 
 
Men hur långt håller kvaliteten? Inte så länge. Om du slutar spela Total Overdose så återkommer inget behov av att spela igen. För det finns inget utmanande som får dig att svettas blod under en intensiv duell. Tvärtom blir du bara trött om du dör av klanteri. Och att köra bilar i det här spelet är som att göra tuppkam på en skallig gubbe. Det är fysiskt omöjligt. Tyvärr lade Deadline Games ner. Deras sista spel dom gav ut var Watchmen: The End is Nigh.
 
2 av 5 guldkameror.
 
Robin

Rayman Revolution
2016-11-12

Jag är inget personligt fan av första Rayman, mest för att jag suger på 2D-spel. Men The Great Escape är ett sktiroligt spel till PS1, då man gjorde det hela i 3D och utmanade Mario och Bandicoot. Rayman Revolution är däremot en remake på The Great Escape, och här har man spetsat till godsaker så som en öppen värld som kombinerar alla banorna, fler utmaningar och en rad olika småsaker som minispel och affärer där man kan uppgradera sig själv.
 
 
I en magisk värld, långt, långt borta. Den onda piraten Razorbeard har fångat Rayman och alla hans vänner. Men Rayman lyckas fly med hjälp av sin kompis Globox. Rayman överlever flykten och fritar en Teensie-kung, en liten varelse som tillhör ett släkte som ska fritas på olika banor. Rayman måste stoppa piraterna och frita sina vänner, men det är en lång kamp som kommer kräva mycket tålamod och farliga fiender att bemöta!
 
 
Musiken är helt sagolik och tillhör något bland det bästa som finns i TV-spels värld. Varje bana har en egen identitet och musiken som välkomnar oss till varje äventyr får oss att känna oss som Indiana Jones! Det finns mycket lore och karaktärer i spelet, vilket gör att detta känns lika episkt som Zelda. Spelmekaniken blir aldrig tråkig! Du åker luftballong, rider på bomber som gör hästljud, klättrar, springer, hoppar och jagas av en tarantella i spelets läbbigaste ögonblick.
 
 
Rayman Revolution är ett av de bästa spelen till ps2 och jag fullkomligt älskar det!
 
5 av 5 guldkameror.
 
Robin

Damnation
2016-11-03

Eftersom jag genomgår en tv-spelsfas...och även är sugen på att dyka ner i rännskita, så kan vi ju kombinera båda världar! Med en recension av Damnation.
 
 
Steampunk-spelet utspelar sig i en värld där ett värdskrig har fått alla att bli beväpnade soldater. Stora fabriker, rostiga robotar och vapen drivs av ånga, precis som en futuristisk western. Du spelar ledaren av ett gäng prisjägare på jakt efter något...eller någon. Men så möter dom en fiende i form av något eller någon som karaktärerna känner igen.
 
 
Seriöst, jag tänker inte ens dyka ner i storyn, för jag känner inte till vad fan spelet handlar om. Visst, det finns en story, men den fula designen som presenteras tar bort hela stämningen. Allt ser ut som bajs. Brunt och kletigt och du kan fan inte se ett skit i hela spelet. Kontrollerna? Det finns inga kontroller! Värst är det när du hoppar in i en rostig, snyggt gjord bil och ska köra omkring. Bilen är fan besatt!
 
 
Det är synd, för spelet har en jävligt snygg miljö. Okej, jag sa ju att allt ser ut som bajs, men miljön under bajset är rostigt och coolt. Stora fabriker, torn och tak-klättrande ögonblick. Det finns variationer av handlingar under spelets gång, som gör att du kan utforska miljöerna. Men sen så fastnade jag och fattade inte alls om spelet bara gav upp eller om jag ska fatta vart jag ska någonstans. Så jag gav upp spelet efter några timmar.
 
Kort sagt så finns det något under skiten som gör att jag vill tycka om det. 2 av 5 guldkameror.
 
Robin

Filmfetts Pokemon teori
2016-08-05

Pokemon Go kom ut för inte så länge sedan och tog världen med storm, alla spelart......tjaa, nästan alla, jag får nämligen inte igång skiten då min telefon är för seg, men jag kan fortfarande spela det på mitt game boy color...endast den första generationen dock men hur som helst, det är endå kul. Pokemon har många fans världen över och har funnits i ca 20 år vilket har lett till många teorier såsom, korsningen mellan Cubone och Kanghaskhan, pokemon kriget, är Ash i en koma och allt som sker i serien endast en koma dröm? Och nu, Filmfetts egna teori om Doduo och dess utveckling Dodrio.

 

Doduo är baserad på en kiwi mixat med en struts och en Moa fågel, en elefant fågel som dog ut för 1000 år sedan. Dessa fåglar är kända för att inte kunna flyga med duodo klarar det genom att sparka fort som kuken rätt upp i luften som sett i Pokemon stadium. Men kom till teori horskalle säger säkert du och det ska jag! Ok så när din Doduo når level 31 i spelet utvecklas den till Dodrio som tillskillnad från sin pre-evolution har 3 huvuden, inte ett. Kan det vara så att de 2 arga huvuderna på Dodrio är de 2 som en gång var Doduo och det tredje huvudet som ser helt borta ut....är efterblivet?

 

Vad baserar jag nu detta på? Jo först tar vi en titt på Dodrios alla attacker den lär sig när den levlar upp, den lär sig massa peck attacker, fury attack och rage, samt agility, alla dessa kan Doduo också lära sig men Doduo kan inte lära sig tri attack, och pågrund av att Dodrios efterblivna huvud sitter på höger sida är chansen att det är detta huvud som kontrollerar benen mycket låg så vi antar att det är mitten huvudet som är i kontroll av kroppen, detta betyder då alltså att det tredje Dodrio huvudet endast är användbart vid en tri attack då Dodrio skjuter ut el, is och eld, medans mitten huvudet står för drill peck, quick attack och agilty, samt att det andra huvudet deltar i Double Hit och också i Tri Attack.Samt det att de 2 första huvuderna är de som kom från Doduo, vilket betyder att de har levlat upp, det är de som gjort att Dodrio utvecklats, men det 3dje huvudet..är nyfött, det har troligen IQ som ett barn trots att det är fullvuxet, du känner väl till vilken sjukdom som har samma effekt? Jag tänker inte ge några benämningar för jag vet hur PK alla är men ni som vet, good on you.

 

Så har vi en pokemon med ett huvud som är i särklass gämnfört med dess 2 andra huvuden? Kanske, men Dodrio är endå min favorit flying-type och en jag alltid använder i alla fall i generation 1 spelen, till och med över de legendariska fåglarna. Så gå nu ut och fånga en Dodrio för fan!

 

BUT HEY, That’s just a theory, a really stupid one!

Crash Bandicoot 3: Warped!
2016-07-07

Det var ett tag sedan jag dök in i Crash Bandicoots universum, men nu jävlar tar vi en klassiker. WARPED!
 
Några av de bästa bossfighterna dyker upp i Warped!
 
Crash har råkat hamna i en tidsmaskin av misstag, och självklart måste han och hans syrra Coco ta sig igenom olika banor för sitt uppdrag att stoppa Neo Cortez samt den onda masken Uka Uka (Aku Akus bror?). Denna onda duon jobbar tillsammans för att ta över världen med hjälp av tidsguden N. Trophys tidsmaskin. Crash och Coco hamnar i olika miljöer: antika Egypten, undervattensbanor, flygplans-krig, framtidsstäder, medeltiden, dinosaurier-öar. JA, ALLT!
 
Tidsmaskinen är relativt lik den ur förra spelet.
 
Spelet är väldigt rakt och enkelt, precis som jag gillar, men med nya saker som ger återspelningsvärde. Du kan spela om banorna på olika sätt. Antingen tävlar du mot en klocka eller så är det en massa ädelstenar och gömda skatter som du dyker efter för att hitta. Kort sagt, du VILL spela om banorna för det är så satans roliga!
 
Detta är det starkaste av Crashs tidigare äventyr.
 
Lägg till bossfighter som är utmanande, men aldrig omöjliga att slå och en massa fordon, variationer i spelmekanik och fiender som skall undvikas eller dödas. För varje boss du dödar får du en ny kraft som gör nya områden i banorna enklare att besöka.
 
4 av 5 guldkameror. Lite för enkelt ibland.
 
Robin
 
 

Just Cause 2
2016-06-14

Vaför tvåan när jag inte snackat om ettan? Just Because! Nä, här kommer en kort snackis om första spelet. Det var kul, roligt, tråkiga miljöer, galna biljakter och svårt som fan. Men nu tar vi snacket om tvåan, som fungerar som en reboot i serien, typ.
Ironman? Go fuck youself, this is a TRUE fucking hero!
 
Rico Rodrigues är en jävligt sjuk snubbe. Så sjukt bra på att döda folk att han skickas till ön Panau för att döda Baby Panau, eller vad El Presidente nu än hette. Varför? För han har skitmycket vapen och är en farlig jävel. Ön är gigantisk och efter många uppdrag som innebär attentat i militäranläggningar, surfande på biltak, båtjakter och allmänt kaos så upptäcker Rico att Baby Panau inte låter sig dödas så lätt.
Snygga, stora miljöer gör spelet en fröjd att gå igenom.
 
Att klara av spelet är ingen barnlek, men med hjälp av coola vapen och attacker kan du lyckas använda dig av stunts och förödelse till att bli en hjälte. Till din hjälp kan du vända dig till olika faktioner som vill ta över ön. Ingen av dom är särskilt oskyldiga, men bra medhjälpare. Du kan sväva genom skyn med fallskärm, använda en grapplinghook och göra vilda stunts för att döda dina fiender. Kort sagt, Rico är en badass motherfucker och en filmhjälte på tv-spelskonsollen.
Härliga explosioner kan man aldrig få nog av!
 
Ön är gigantisk och för att få 100% måste du spela i flera år. Jag har ägt spelet i några år nu, lirat 79 timmar (ej i sträck) och kommit lite över 50 procent. Så när du klarat av storyn kan du spela vidare, upptäcka nya baser att förstöra och stunts att utföra. Allt i olika miljöer, som regnskog, skidanläggningar eller oljeriggar.
 
Just Cause 2 är ett unikt och riktigt roligt lir en tråkig söndag. 4 av 5 guldkameror.
 
Robin

South Park: Stick of Truth
2016-03-19

South Park är en av få komediserier som ännu håller måttet. Så länge man kan skoja om den sjuka, egoistiska värld vi lever i, så kommer South Park finnas där och syra sönder vår vardag med underbara skämt. Så hur fungerar deras Tv-spel Stick of Truth?
"Goddamn it, I have fucking authoritah!"
En ny unge flyttar in i South Park. Alla kallar han bara New Kid. Efter att du har valt en egen klass och ditt utseende så ger du dig ut för att träffa vänner. Du blir kompis med den underbart oskyldiga Butters och träffar snart resten av vännerna. Det visar sig att alla barn leker fantasy och att Cartman har den mäktiga STICK OF TRUTH som gör ägaren till universums kung. Men pinnen blir stulen och snart dras New Kid in i ett äventyr med mycket hemskare konsekvenser.
"Last night week Cartman's mom was here with a few men having a whole lot of magic; she was doing hand magic, butt magic."
I vanlig anda så tar South Park något oskydligt väldigt seriöst. En lek är ett blodigt bad för pojkarna och striderna sker i rundomgångar (vilket Cartman påpekar är gay). Att se pojkarnas trädgårdar förvandlas till stora fort där dom lever sig in i sin värld ger goda barndomsminnen. Självklart tar alla vuxna leken på största allvar om de blir indragna (Randy Marsch är expert på fart-magic).
 
Stick of Truth är grymt roligt! Gillar ni morbid humor, där man skämtar om religion, Hasselhoff, uteliggare, kanadensare osv, så kommer ni älska spelet. För hela spelet är som ett South Park avsnitt.
 
4 av 5 guldkameror.
 
Robin

The Secret of Monkey Island
2016-03-16

Introlåten för dig in i ett fantasifyllt äventyr.
"I want to be a pirate!". Med dessa enkla orden tog sig Guybrush Threepwood in i våra hjärtan. En ung kille som har stora drömmar och tagit sig hela vägen till Melee Island. Men tre pirat-mästare ger honom uppgifter att lösa innan dess. Och samtidigt sprider sig rykten om öns onda pirat-spöke: Captian LeChuck. Allt verkar vara påhitt, tills öns vackra guvenör, Elaine Marley, blir kidnappad av LuChuck själv! Guybrush har nu ett mål.  Rädda sin "prinsessa", samt ge LeChuck en fet smäll. Men för att göra det måste Guybrush hitta sin väg till Monkey Island.
Stan är en överenergisk skeppsäljare. Och som pirat bör man ju äga ett skepp!
Spelet kom ut 1990 och släpptes av Lucasfilms Games. Det har blivit en historisk upplevelse, då dess peka-klicka mekanik fungerar perfekt med humorn. För hela spelet har så mycket humor att det nästan är en parodi på spel själv. Utgåvan jag spelat är på X-Box 360, där man kan med ett enkelt knapptryck spela den gamla varianten, eller en förfinad variant. Jag föredrar den nya varianten, som ser enastående ut!
Spana in de vackra färgerna!
Spelet är rysligt roligt, med lustiga karaktärer och händelser. Som en hemlig skatt man ska gräva upp i Melee Island, som visar sig vara en tröjja där det står: "I found the treasure, and all I got was this T-shirt." Eller insult swordfighting, där man ska besegra sin fiende genom att förnedra sin motståndare. Däremot är det ett ganska händelselöst spel. Helt plötsligt är spelet slut och det kändes väldigt kort i sin längd. Jag håller på med tvåan nu och det känns mycket längre.
 
3 av 5 guldkameror.
 
Robin

Binary Domain
2016-01-30

Nej, nu jävlar är jag trött på Cyberpunk-temat. Trodde aldrig dom två orden kunde vara i en mening. Under perioden som jag hållit på med temat (hela Januari) så har jag sett en jävla massa film! Filmer som kommer få rättvisa bedömningar på FilmFett!
Tokyo någon gång i framtiden. Robotar konstrueras och USA är rädda att Japans största megaföretag ligger bakom ett attentat. Men eftersom regeringen är såna pussies och inte vill göra något åt saken får Chuck Norris, ehm...jag menar Dan Marshall och hans gäng supermuskliga, eller superheta soldater besöka Japan. Men mottagandet blir hett med robotar som attackerar. Tur dock att vårt dream-team, som verkar tagna ur Expandibles ligan är upprustade med kraftiga vapen från en våt tonårsdröm...
 
Spelet är så jävla dumt! Storyn är rakare än Markus brösthår och mer ologisk än ett iriterande katt-jump-scare ur en b-rysare. Men hur är spelet som helhet? Explosivt, med kulregn som borrar genom stål av robotars nervsystem och massiva horder av explosiva missiler från överdemoniska metalliska konstruktioner, vars ursprungliga syften verkar helt onödiga.
Miljön är grymt inbjudande. Tillsammans med fåniga one-liners. Men det finns negativa delar, såklart. Man försöker ge spelaren kommandon till sina medarbetare för att utge team-building-känslan. Det faller plattare än...ähm...blablabla...Markus-refrenser...blablabla.
Spelet får 2 av 5 guldkameror. En av "så dåligt så det blir bra"-titlarna. Faktiskt en titel som är svår att gneomföra i spel-genren.
 
Och med detta rundar vi av Cyberpunk-månaden! Fyfan vad det ska bli skönt att skriva annat drägg! Om Markus dator kunde fungera vore allt prima...we'll we are waiting...
 
Robin

Deus Ex: Human Revolution
2016-01-29

Välkomna tillbaka till framtiden och till denna prequel till Deus Ex serien. Eller en reboot, vad vet jag? I alla fall, här får vi gotta oss i en konspiration, olika företag med affärshemligheter och en huvudperson med världens hesaste, rosligaste röst. Deus Ex, baby!
Vissa skurkar ger sig inte för regler....laserpekare är fan livsfarliga!
Adam Jensen är en butter man som är Megan Reeds ex. Eftersom han är ex-snut och hon är känd profil på ett megaföretag blir han automatiskt hennes skyddsvakt och ansvarig för företagets säkerhet. Men han har inte gjort ett så bra jobb, eftersom terrorister attackerar, dödar en massa gisslan, Megan Reed inkluderat, samt skadar Adam med en sådan styrka att hans liv är i fara. Tur då att megaföretaget sysslar med bio-genetik, och bygger upp honom, Robocop-style! Adam Jensen did not ask for this...men vi som spelar tycker det är ballt som fan! Nu är han ute efter terroristerna, men hans resa blir mycket mer invecklad än en regulär hämndsaga!
 
Detta är nog en av mina favoritspel. Att välja effektivt mellan att smyga, utföra blodiga attacker eller skjuta sig genom farliga fiender är skitbra genomfört. Förutom i boss-fighter då man nästan måste fuska sig till en vinst genom att attackera med granater istället för handpistoler.
Bästa Robocop-referensen någonsin? Yup!
Förutom stridssystemet och storyn så är det miljön som ger en upplevelse bortom det vanliga. Hengsha, det asiatiska destriktet spyr ut snygga neonskyltar och smuts a lá Blade Runner style.Massiva vapen, såsom en kraftfull Magnum som får Dirty Harry att bli sugen på glass. Uppgraderingar som får Jensen att spotta ut små handgranater ur sin midja, eller hacka sig genom datorer snabbare än Zero Cool (Hackers-referens).
Adam sparkar röv, på nästan komiskt blodiga sätt.
Human Revolution är maxad av alla möjliga saker. Synd dock att den tappar sin logik när skurken avslöjas och vi får en megastor, superlöjlig boss som inte passar i storyns mörka element.
 
Spelet får ändå 4 av 5 guldkameror.
 
Robin
 

Deus Ex: Invisible War
2016-01-25

Vi fortsätter Cyberpunk-temat med tre tv-spel. Jag har tyvärr aldrig haft lyxen att spela det första Deus Ex spelet, som är som en Robocop/Blade Runner-verklighet. Men dom andra två i serien har jag fått njuta av!
Invisible War tar sin början 20 år efter första spelet och världen har lidit av en ekonomisk krash. Alex Denton är huvudkaraktären, en ung kille/eller tjej beroende på vad du vill välja som. Han tränas på Tarsus Acadamy, som tränas soldater. Men när Chicago hotas av terrordåd, lyckas Alex fly, bara stunden innan hela Chicago bränns till aska. Alex är i chock över sina föräldras bortgång, men när hans nära vän Billie, går med i en kyrka som påstår att Tarsus är onda, attackeras Tarsus av terrorister. Vem ligger bakom detta? Alex beger sig på en livs åktur genom olika miljöer och man får själv välja vilka företag man vill hjälpa!
Robin hoppar av glädje av Blade Runner-stilen.
Cyberpunk-tematiken fungerar skitbra! Miljön är häftig, med många mörka färger, hologram och framtidsradio-apparater som berättar om världens påverkan av de val du gjort. Detta fungerar utmärkt! Dessutom möter du som spelare en rad udda rollfigurer och situationer. Synd bara att spelets mekanik är skitsvår att kunna ta sig ifrån. Bossar är nästan omöjliga att döda, då du konstant ligger i underläge med vapen och ammo. Egentligen är detta ett smyga spel då man ska undvika fienden. Men eftersom kontrollerna är så stela är detta nästintill omöjligt.
Snygg på utsidan, men inget välåldrat spel...
Själv har jag varit nära att klara av spelet, men konstant blivit beskjuten och dödad, med ingen chans att överleva!
 
Visst rekomenderar jag spelet, men det är en utmaning som jag inte tycker är värd energin att spendera. 2 av 5 guldkameror.
 
Robin

Voodoo Vince
2015-12-02

Nej, nu har jag sett för många filmer. Tillräckligt många för att hålla bloggen vid liv ända in i Mars. Så nu tar vi ett Tv-spel som omväxling. Skamen växer när jag insett att jag inte recenserat denna gömda guldklimp: Voodoo Vince för X-box orginal!
Den första bossen är stor...men inte lika stor som den gigantska, dansande roboten vi tvingas möta i finalen.
Ett gäng skurkar bryter sig in i Madame Charmaines magiska butik och stjäl hennes zombie-dust. Hon tar dom på gärning, så dom låser in henne i deras bil och kör iväg. Magi-dammet sprider sig runt omkring och ställer till med onda gärningar. Då vaknar den lilla voodoo-dockan Vince upp och med hjälp av sin mästare Charmaines röst skall han ge skurkarna en fet fläskläpp. Även om han själv är ganska lat och egentligen inte känner för det.
Carnival DePrave ger faktiskt lite goosebumps i sin design.
Under äventyrets gång åker vi från underjordiska grottor till träsk och cirkustält. Allt för att ge den ointelligenta och värdelösa magikern Kosmo the Inscrutable en läxa. Vi får möta otrevliga bensinpumpar som kastar negativa fraser och ett jazzspelande skelett. Allt tillsammans med skönt gungande musik från Steve Kirk och vackra och tvistade miljöer.
I Voodoo Vince väntar ett detaljirikt och vackert, utmanande spel.
Kontrollerna fungerar fint! Du hoppar mellan olika platformar, svingar dig genom lijaner och snurrar, sparkar och slår dig väg genom fiender. Men det unika är att du kan skada Vince för att skada din omgiving. Visst, Vince kan ju inte simma och fiender kan fortfarande ge dig stryk. Men använder Vince sin omgiving av föremål: spikar, eldslågor eller annat, kan han skada sina fiender. Detta leder till udda, animerade ögonblick. En ko kan komma flygande från himmeln, landa platt på Vince, som exploderar till en cirkel av smärta för sina fiender runt om, som i sin tur blir platta och dör.
Dockan Dolly växer till gigantiska höjder. Huvudet öppnas upp och visar detta....japp. Bossarna är groteska!
Vince är ett underhållande, komiskt spel. En av mina kult-favoriter till X-box orginal. Synd att Vince inte sålde mycket och misslyckades få en uppföljare. Fast mitt hjärta har alltid plats för Vince...The Voodoo Doll!
 
4 av 5 guldkameror.
 
Robin

Splinter Cell: Conviction
2015-08-23

Eftersom jag nu har kollat in filmer baserade på Tom Clancys karaktär Jack Ryan så kan vi lika gärna kolla in spelet Splinter Cell: Conviction. De förra spelen är för svåra för att jag ska kunna gå igenom de första banorna, men Conviction är lite enklare att lira.
 
 
Micheal Ironsides röst dominerar hela upplevelsen när Sam Fisher ska undersöka hans dotters död. Och detta leder till att han måste bekämpa det företag han en gång jobbade för. Jagad av allt och alla försöker han lista ut hur stor konspirationen är och vilka han måste döda. För om tillochmed presidenten skulle vara involverad så skulle Sam döda honom. This time, it's personal!
 
 
Storymässigt är det lite förvirrande för oss nykomlingar att fatta vad som händer. Onda gubbar till höger och vänster och namn som ingen fattar. Men spelmässigt är detta unikt. Att använda sig av skuggor och snabba mord är belönande. I vissa fall nödvändigt för att det inte ska bli game over. Men pistoler och handgranater kommer ändå till användning mot de styrkor man måste möta. En varning bara! Spelet blir mycket svårare med direkta attacker, då fienden är smart och avancerar i styrka.
 
 
Banorna varierar och detta tillsätter en skön stämning. Allt från tivolin mitt natten till Vita Huset som spelbanor och flashbacks till kriget i Afganistan. Det finns mycket att se under spelets gång. Infiltrera byggnader och utföra utfrågningar med smärtsamma metoder.
 
Synd dock att det inte finns mycket extra-bonusar att genomföra efter spelet är slut. Man kan spela banorna i Co-op läge, men för singel-spelandet finns det inte mycket mer att se.
 
Kul lir dock. 4 av 5 guldkameror.
 
Och därav avslutas mitt lilla Tom Clancy-tema. För Rainbow Six pallar jag aldrig av att lira.
 
Robin Suger (Markus was here lol)

Övervåldet i media
2015-08-11

Under 70-80 talet var det terrorskrik mot filmbranchen. Här i sverige var det stora debatter om
videovåldet vilket ledde till att fler filmer skapades som ett rebelliskt krig mot de överbeskyddande
föräldrarna. Men så hände något. Under 2000-talet blev filmer tamare. Hollywood, som tidigare gjort
blodiga filmer som Die Hard-serien, blev tamare i sin stil. Vad hände?
Endast Tv-spel verkar behålla sin grövre stil.
Jag misstänker 9/11 attentatet. Inte som konspiration utan som en gravitationskraft som påverkade
Hollywood. USA var inte oslagbara kungar på alla sätt längre. Dom var fiender till en mäktig nation.
Under andra världskriget var USA aldrig riktigt den uppenbara fienden och trots Kalla Kriget kom
Ryssarna aldrig nära nog för att få ner USA från deras maktpossitioner. Men så kom terrordådet
som inte bara förstörde en av USAs mest besökta byggnader och dödade en massa civilister.
Utan även slog deras maktpossition.
 
Film har alltid påverkats av samhället. Den har kritiserat förföljelser, maktpositioner och övriga problem.
Actionfilmen har visat starka, modiga människor i kampen mot terrorister. Men 9/11 fick folket
att inse fakta. Film är för fiktionellt och fångar inte dagens värld.
 
Idag har vi dataeffekter. Både plus och minus. Filmer som Expandibles försökte få tillbaka blodiga strider
och lyckades. Men man kunde inte skapa den sensation man hade hoppats på. Idag har vi nästan
enbart superhjälte filmer som skapar rubriker i massor. Och uppföljare. Visst, någon enstaka nyskapande
film dyker upp, men inte lika ofta. Men detta har sin positiva del. The Babadook blev jättestor i sitt
hemland Austrailen och har därför smittat av sig till andra länder. Så det finns en ny väg in i industrin.
Filmen blir bredare. Med andra ord: filmen är långt ifrån död. Tvärt om. Den har bara börjat.
 
Märkligt däremot att tv-spels industrin fortfarande har extremt blodiga strider och actionpackat våld.
Men detta kritiseras inte lika högt. Är det katharsis-effekten som drar igång fler spelare än film-tittare?
Det finns många spekulationer och kanske inte någon direkt svar.
 
Robin
, , , , - Kommentarer [0]

Tomb Raider: Legend
2015-07-18

Lara Croft undersöker ett tempel och upptäcker att hon minns sig varit där tidigare med sin numera
bortgågna moder. Under spelets gång får vi se flashbacks till vad som hände hennes mor och vad
som blev Laras första insikt i övernaturliga händelser. Nåväl, hon upptäcker att hennes fiende som
letar efter samma kraft som tog Laras moder, är hennes döda vännina Amanda som tydligen inte
är så död längre. Jakten tar sin början!
Samma sak hände mer Markus ögon när han såg mitt betyg av Robocop 3.
Gamla goda playstation 2! Då storyn inte behövde vara det starkaste varumärket, utan det räckte
med coola action-strider och färgglada miljöer. Med detta sagt så kan man ju påstå att gårdagens
tv-spel inte alltid lyckades. De första Tomb Raider spelen är mytomspunna för att vara nästintill
ospelbara med dess kontroller, men jävligt spännande att genomföra. Legend lyckades ändra på detta.
Jag minns varför jag är rädd för vatten. Jävla Tomb Raider skrämde livet på mig med havsunder.
Med hjälp av intressanta och knepiga pussel, blandat med miljöer och händelser så blir upplevelsen
en mix av olika intressanta och nästan filmliknande spänningsmoment. Att klättra på byggnader i
Tokyo eller jagas av en djävulshund i grottor. Det är spänningsmomenten och variatonen som lyckas
oväntat bra. Och Legends är bra på att kunna utföra samtliga händelser, samt kontrollerna. Även om
filmsekvenserna då man måste tajma med knapptryck inte riktigt lyckas så kompenseras det.
Walk without rythm...and you wont fall of the train!
Vad jag saknar med moderna spel är att kunna välja banorna. Här kan man återspela motorcykel-jakten
på ett tåg hur ofta man vill! Eller besöka Laras herrgård för skojs skull. Det påminner en del om James
Bonds äventyr i Agent under Fire eller Everything or Nothing, båda med dålig story. Fast Lara är lite
mer mixad som karaktär. Sexig, smart och jävligt vig.
 
Spelet får 3 av 5 guldkameror.
 
Robin

Silent Hill 4: The Room
2015-01-03

Det är dags att återbesöka Silent Hill. Eller i detta fallet, en lägenhet i South Ashfield.
Henry Townshend har bott i sin lägenhet i två år. Men den senaste veckan har han hemsökts av mardrömmar.
Dörren är kedjan från insidan med orubbliga kedjor och lås, samt att all kommunikation med
omvärlden har brutits. Ingen telefon fungerar, tv'n är död, ingen hör när han ropar på hjälp.
Men snart händer något. I dassets vägg finns ett djupt hål som leder till en alternativ, mörk och dunkel värld.
AH! Är det där stora bäbisar? Som står på ÖVERVUXNA händer?!
Silent Hill 4 skulle inte ens ha någon sammankoppling till Silent Hill. Men eftersom detta vore ett steg i en
annorlunda riktning så blev The Room den fjärde i serien. Detta underlättar även handlingen i spelet och
handlingen till vissa punkter som tidigare utspelat sig i serien.
Snälla, säg inte att jag måste sitta jämte den där flygande alkisen på tåget hem....
Varje ny miljö som Henry besöker har en karaktär i sig som jagas av den mytomspunne mördaren Walter
Sullivan. Och varje rollfigur dödas på brutala sätt med mystiska siffror skrivna över kroppen.
Storyn är riktigt ryslig och trots dess upprepande handling så är det en nagelbitare med något av det makabra
soundtracket som Akira Yamaoka gjort. Karaktärernas bakgrunder berättas väldigt fint och flyter in i varandra.
Det finns även jobbiga, äckliga, flygande människor som inte går att skada. Så kallade Ghosts eller Victims.
Så spänningen är alltid hög.
För helvete, kan du inte använda dörren som en vanlig person, Lars-Åke?
Silent Hill 4 är en grotesk och hemsk spökhistoria som passar in i de flestas smaker. Perfekt påbörjan
om man inte spelat något i serien tidigare. 4 av 5 guldkameror.
 
Robin Andersson

Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty
2014-08-26

Solid Snake har varit med i många krig mot terrorister och har numera gått med i NGO,
ett hemligt militär-projekt som går ut på att hitta och utplåna samtliga kopior av supervapnet
Metal Gear. Men efter ett kort uppdrag stjäls ett supervapen och Solid Snake befaras dödad
samt ansvarig för terrordådet. Ett tag senare kidnappas presidenten och några andra hålls
gisslan på en rigg mitt ute i havet. Raiden, en ny agent har som sitt första uppdrag att rädda läget.
 
Jag spelade MGS 2 på X-box 360 i HD kollektionen. 3an och eventuellt Peace Walker kommer
senare.
Vad som irriterade mig var att spelet var uppdelat i två sektioner. Och i den andra sektionen är Solid Snake
enbart en mindre bi-roll. (Fast han kallar sig Plissken, som i Escape From New York.)
Så istället för att spela super-smygaren Solid Snake tvingas vi spela en rookie i form av Raiden, som inte
alls är lika häftig. Han klagar på sin flickvän, mitt under ett uppdrag och är omogen ibland.
 
Big Shell är en häftig miljö.
Det var tänkt sig att spelet skulle utspela sig i Irak, men efter 11e september fick man skräpa
(vill inte kalla det riva) idén vilket resulterade till detta spelets härkomst. Solid Snake skulle annars
vara huvudrollen i detta spelets andra akt. Vad som däremot uppskattas är valet av miljö. Den stora
olje-städaren Big Shell är lokaliserat mitt i havet, vilket gör att allt ligger i dina händer. Utmaningar
gör att man tvingas fly mellan olika sektioner och återbesöka vissa områden.
 
Snake Plissken är badass! UH! Solid SNAKE är badass menar jag! FAN! BÅDA är badass!
Joel älskar spelet och påstår att han har många fina minnen från det. Joel och jag brukar dela ganska
många smaker av spelgenrer, men detta är inte en av dom. Visst är det kul, men alla överraskningar
och hemligheter som bubblar upp känns som en såp-opera. Allt känns som en evig anime och sånt gillar Joel.
Medans jag får lust att sjunga: "Let's twist again, like we did last summer....yaaah!", pågrund av alla löjliga
tvistar.
 
Den blonda snubben tar över spelets andra hälft och fick även ett helt eget spel i MGS Revengance.
Men jag klarade av spelet, kände mig engagerad, men inte så nöjd av storyn och slutet var lite
som ett stort "Fuck you". 2 av 5 guldkameror.
 
Robin Andersson
Tidigare inlägg