Face/off
2012-09-29

Medans Robin tar sig en titt på min favorit ressigör, Stanley Kubrick, Spanar jag in John Woo som är Robins favvo. Och jag vet en film jag verkligen gillar av Mr. Woo.. Face/Off
 
"It's like looking in a mirror. Only... not."
John Travolta njuter fortfarande av genombrottet med Pulp Fiction och spelar Sean Artcher som förlorade sin son i ett mordförsök på Sean själv och har gjort det till livsmål att ta fast mördaren, Castor Troy spelad av en utmärkt Nicolas Cage. Sean får chansen att gripa Castor under en av Castors affärer men efter lite Gun Fu hamnar Castor i koma, till Seans förtvivlan för att han är den enda som kan koden till en bomb som komma spränga hela staden. Men hur ska polisen kunna få koden av en koma patient? Enkelt lura hans bror genom att låta en av sina egna ta på sig Castors ansikte och slänga honom i fängelse utan att låta någon annan veta om det(Vad är det värsta som kan hända?). Sean får uppgiften att posera som sin sons mördare genom att genom en operation få sitt ansikte avskuret och ta på sig Castors identitet för att tillsist bli skeppad till ett fängelse mitt ute i havet. Under tiden vaknar Castor upp, tar Seans ansikte och röjer undan alla bevis för ansiktsbytet. Han lyckas lura alla att han är Sean och hindra sin egen bomb för att bli New Yorks hjälte och väcka liv i Seans kärleksliv med sin fru. Den riktiga Sean flyr från fängelset och försöker kontakta sin fru till ingen nytta. Men Castors gäng drar med sig Sean till deras hideout för att fira att han brytit sig ur, men Castor anländer med en hel polisstyrka för att döda det kriminella gänget och stå face to face...med sitt eget face.Sean lyckas övertala sin fru att han är den riktiga Sean men med Castors ansikte har frugan svårt för att lita på honom. Kan Sean få tillbaka sitt liv? Kommer Castor förstöra allt Sean håller kärt? Kan massa coola actionscener bidra till en bra historia?
"Well, if you are Sean Archer, then I must be Castor Troy."
Efter att ha gjort massor av Hong Kong ku-fu filmer lyckades John Woo vädligt bra i Hollywood, mycket av den lyckan har Woo Face/Off att tacka för och det borde han. Med en massa action, klurig historia och utmärkt skådespeleri. Med utbytta ansikten lyckas Woo mindfucka publiken då man ofta glömmer att Castor ska vara den onda och Archer ska vara den goda. Cage gör ett bra jobb som både kriminell galning och en tragisk hjälte, men Travolta är lite för lik i båda rollerna men som Castor är han mest kaxig medans Cage goes actionhero. Face/Off är en mycket MYCKET underhållande rulle med adrenalinet på högsta nivå, mycket explosioner och slut jakten är bland det tuffaste jag såg som liten och med den koriografin är det fortfarande bland de coolaste scener i actionhistoria. Det finns inte många fel eller stunder då filmen känns utdragen. Enligt mig Woo´s allra bästa men vad vet jag om John Woo. Jag belönar filmen med 4,5 av 5 Guldkameror.
 
Markus

Escape From L.A
2012-09-29

Snake Is Back! Så står det på filmens omslag och visst är han tillbaka. Och det var kul att se
gamle goda Snake återkomma igen, men som det var tänkt sig så lyckades han inte vara like badass
som innan. Kurt Russell var äldre, inte lika snabb och storyn var svag och nästan för lik ettan. Men som en b-rulle är den inte helt åt pipan och den levererar karaktärer och en mer komisk känsla än innan.
 
Några år har gått sedan Snake flydde New York. Nu är han fånge igen, fast i L.A. Återigen får han ett
ultimatum: hitta ett massföstörelsevapen och bli friad. Samtidigt har han fått i uppdrag att döda presidentens
dotter som befinner sig i L.A. Han får 24 timmar, igen. Och återigen träffar han udda roller. 
 
"Welcome to the human race."
För de som inte såg ettan så kan jag säga att den har exakt samma story. Så, vad förväntar man sig?
Inte nått mästerverk direkt. Men L.A är inte så kass som man tror. Steve Buscemi dyker upp i en rolig
roll. Och Peter Fonda, Cliff Robertson, Bruce Campbell och en rad andra b-skådisar dyker upp lite här och var.
Och filmen är inte helt utan händelser, även om konceptet är detsamma som N.Y.
 
Tyvärr är det inga biljakter som i ettan, men istället ser vi en basketsbollsmatch med livet som insats, en jakt
i kloakerna, en galen doktor, en frihetskämpe och en transa. Tja...kanske inte nått riktigt superbt innehåll.
Men sanningen är att även om Carpenter tappat stinget inom sina senare filmer, så tål L.A att ses om några gånger utan att bli hatad. Slutet är klassiskt mörkt och hoplöst som vi önskade. Nästan bättre än ettan faktiskt!
Dessutom har filmen betydligt mer eld och action än tidigare, pga sin budget och dataeffekter.
 
Malloy: Slow it down, Plissken! You're overloading the power plant! 
Snake: You slow down, dickhead! I'm the one who's dying!
 
Den har några coola lines och L.A är betydligt farligare än New York var, då jordbävningar ställer till saker för vår hjälte. Dessutom har skurken mer makt med sina vapen och sin större arme, tillskillnad från smågangstern Duke i ettan. John har gjort dåliga filmer på sista tiden och hans status som skräck och sci-fi mästare är helt försvunnen. Tänk bara på Ghost Of Mars (som jag inte ens vågar se), Vampires och den senaste, The Ward.
 
Usch, vad synd! John har blivit för gammal, men jag kommer alltid minnas min favoritregissör.
Filmen får 2 av 5 guldkameror.
Robin!

Psycho Cop Returns
2012-09-29

För inte så länge sen reviewade jag Psycho Cop och nämnde att det finns en uppföljare, låt oss se vad den bjuder på.
Joe Vickers är tillbaka i stan ochnu är det fest! Fast Vickers är inte inbjuden han är säkerhetsvakt  i huset där några jobbar kompisar festar som om det inte finns nån morgondag. Efter att ha mördat ett gäng tonåringar i skogen och fått ett järnrör igenom sig i förra filmen börjar denna uppföljare med att han sitter på ett caf'e med kaffe och en bulle och råkar höra 2 av festarrengörerna, Larry och Brian, blir Vickers intresserad och tar på sig rollen som " Party pooper" på högsta nivå. får bara hoppas det inte blir lika segt och tråkigt som första Psycho cop,
"I hate to kick a man when he's dead, they just don't put up much of a fight!"
Inget säger firma fest som strippor när en med arbetare ska gifta sig, och vi får se flera av medarbetarna och de verkar som ett trevligt gäng, lite som Office Space om den var gjord av en dönick. men ingen tid att möta gänget då vi får en kvick insikt i lite vänsterprassel Larry försöker stöta på en medarbetare och vi får lite mer av deras vardags liv, njuter redan denna film mer än första då Skämten funkar, de verkar ha trevligt och då har publiken trevligt. Synd bara att Psycho Cop måste ha en roll att spela. Medans grabbarna njuter av stripporna smyger sig Vickers in genom att lura och sen döda den riktiga säkerhets vakten och yeey de dåliga one-linersarna är också tillbaka. Efter att en av grabbarna " RÅKAR" ramla ner i hissen blir de misstänksamma och ett fax på en polis bricka kan nog inte vara ett bra tecken och allt fler medarbetare och strippor försvinner spårlöst och en kropp faller igenom taket är det bara benen på ryggen som gäller.  Nu måste arbetskamrater och strippor jobba tillsammans för att komma ut ur byggnaden helskinnande. Vickers dyker upp för alla att se när yttligare 2 kroppar hittats och ger oss en kvick recap av förra filmen och skjuter de Larry och Brian så nu är det Psycho Cop vs all out girl power.
"Suspect is said to be blonde and extremely stupid!"
Med högre produktionsvärde, bättre karaktärer och skojjiga repliker som funkar är denna vad Terminator 2 är till Terminator. Joe Vickers är fortfarande inte läskig och det är synd när Karaktärerna i filmen som endast ska bli mördade är mer intressanta än filmens " Stjärna" han själv. Det innehåller mycket mer naket än i Psycho Cop och det är väl alltid ett + i skräckfilmer? skådespeleriet är dåligt men inte förfärligt.  Psycho Cop 2 är värd en redig 2a av 5 guldkameror. Bland de roligare b-skräckisarna från tidigt 90-tal och klart mer underhållande, bättre, bättre framförd och inte lika dum som första. Skådespeleriet är lite bättre, Psycho cops one liners har fått en uppdatering, fortfarande finns vissa dumma, men är bättre än i första. Denna är en bra rip-off på Maniac Cop filmerna.
Psycho Cop, the Little horror character that couldn't.
 
Markus

A Clockwork Orange
2012-09-29

Som uppdrag av Markus så kommer här min åsikt av en Kubrik-film. Själv tycker jag Kubrik
är en självklar konstnär, fast hans brutalare delar är inte riktigt i mitt intresse. Han har inte den
vackrare sympatin som Lynch utvecklar i sina mörkare filmer utan inbjuder oss i en galen värld
med våld och surrealism. Iallafall i A Clockwork Orange.
 
"That was a real kick and good for laughs and lashings of the old ultraviolent."
 
Alex DeLarge lever i ett dystert samhälle som liknar nästan ett sjukhus med vit dekor och glada färger.
Inte undrar på att han trivs i galenskapens värld som ledare över ett mindre gäng. Han slåss, våldtar och
är ett glatt svin som publiken tvingas se som sympatisk. Men sympati får han aldrig. Inte ens mot filmens andra
halva där han blir ett experiment för att förändra sitt egna psyke. Han tvingas bli ett offer för sina gärningar och
genast blir det motbjudande.
 
Även om Alex våldtar till "Singing in the rain" och misshandlar med komisk effekt så blir det udda och alltför 
skrämmande. Det är en magstark film som nästan når snuffstilen. Ingen censur utan bara våld till hans 
barnsliga berättarröst och sexbegär. Alex är ett utan tvekan ett busigt barn med onda tankar.
 
"No time for the old in-out, love, I've just come to read the meter."
 
Filmens titel har jag aldrig förstått mig på, men det spelar ingen roll. Den är ihågkommande och intressant. 
Kanske anspelar den på hur Alex alltid återvänder till våldet. Antingen som utsatt eller som mobbare.
Första gångerna jag såg A Clockwork Orange så gillade jag den starkt. Och varför inte! Den är poetisk och
samtidigt motbjudande. 
 
Jag gillar filmer som vågar sticka ut ur mängden, men denna är nästan på gränsen till för hemsk och våldsam
även för mig! Men utan tvekan så är detta ett filmprojekt som bör vara en ikon i framtida konstverk. För detta
är ingen film. Det är konst. Utan tvekan. Därför går det inte att rata filmen, trots dess hemskare budskap.
4 av 5 guldkameror!
 
Robin!

Die Hard
2012-09-28

John Mclane har en tuff julafton. Han hoppas kunna försonas med sin fru och besöker henne
på hennes kontorsjobb i Nakatomi Tower. Väl på plats träffar han den jobbiga, kokainsniffande
idioten Harry Ellis och diverse andra moment som stör hans chanser. Men saker blir värre. 
Terroristen Hans Gruber gör en våldsam attack mot skyskrapan och John lyckas fly. Nu tar han
upp en kamp mot Grubers arme. 
 
Ja, det är ingen traditionell julfilm här inte. Ändå räknas den som ett väldigt bra alternativ till alla
sliskiga och sötare julfilmer. Die Hard och Gremlins hör till två mer mörkare och lekfullare filmer,
där människoliv skördas på julafton. Självklart finns det andra alternativ som skräckfilmer, men Die Hard
nådde ut till en bredare publik i ett bra sammanhang.
 
Hans Gruber: Do you really think you have a chance against us, Mr. Cowboy? 
John McClane: Yippee-ki-yay, motherfucker.
 
Skådespelet och rollerna utvecklar en intensiv actionrulle som har explosioner, svärord och blod! 
Mycket mysigt, splashigt blod som flyger från fiender och Mclane själv. Det är svettigt, äckligt, blodigt
och smutsigt. Lite som en porrfilm utan porr och med action. Nja, det lät fel! Men en grym rulle utan tvekan.
 
En rolig fakta är att John Mclane var tänkt sig att spelas av Arnold Schwarzenegger, men rollen gavs till
Bruce Willis. Utan tvekan ett bra val! Kameravinklarna och musiken förhöjer känslan av en skräckslagen jul
med oneliners som förhöjer filmen till ett tidlöst mästerverk.
The circuits that cannnot be cut are cut automatically in response to a terrorist incident. You asked for miracles, Theo, I give you the FBI. 
 
Det finns väldigt lite att nämna om Die Hard som inte redan vets om, men uppläget är genialt många gånger.
Som när John äntligen träffar Hans för första gången, öga för öga, men vet inte att det är en fiende.
Vi i publiken väntar med spänning på hur detta mötet kommer att betala av sig. Dessutom är Gruber en av
actionfilmernas mest minnesvärda fiender. Känslokall och perfekt spelad av Alan Rickman med sina söndertalade stämband och tyska dialekt.
 
Utmärkt bra actionikon! 4 av 5 guldkameror!
Robin!
 
 
 

the 3 stooges
2012-09-25

När jag fick höra att det skulle komma ut en ny 3 Stooges film blev jag ledsen " Ska Hollywood förstöra ännu en av sina klassiker? Och värre pissa ner skådisarnas namn genom att anställa bögen från Will and Grace som aldrig fick mig skratta och tjockisen från MadTV och "Shit My Dad Says". De orden fick jag senare svälja på ett plan mellan Dallas och London då jag väl såg filmen på liten skärm efter att ha sett den superhypade Avengers
"NYUK NYUK NYUK" Orginalet är alltid bäst
Vi börjar med att se en historia om hur Moe, Larry och Curly först anländer till ett barnhem styrt av nunnor, som bebisar, för att sen hastigt hoppa till då de är runt 7 där de torterar Abedissan(spelad av Larry David i ett framträdande som inte lockar fram ett enda skratt).Men humorn börjar när man hoppar fram yttligare år då de är ca 30 och bor fortfarande på barnhemmet som nu ligger i knipa. Moe, Larry  och Curly tar sig an uppdraget till att samla in pengar och rädda det enda hem de känner till. Men när de får i uppgift att döda en rik kille på order av Nadine Velazquez(känd som Catalina i My Name Is Earl) men efter att Larry och Curly får nog av Moe får Moe jobb på TVs hitserie Jersey Shore..i ett tag för att sedan komma tillbaks till gruppen och försöka rädda livet på en föredetta föräldralös pojke som blev adopterad i Moe´s ställe från ett mordförsök.
" Det är inte riktigt samma sak, men ett väldigt gott försök"
Trots att hela gänget ifrån Jersey shore medverkar och gör filmen VÄLDIGT 2012...jag menar vem kommer komma ihåg dem 2020? Men måste erkänna att jag gillar att se dem få på moppo av Moe. Men i det hela är hela Jersey Shore segmenten helt onödiga och finns bara där för att återförena Larry, Moe och Curly halvägs in i filmen och för ett enda skämt i slutet. På tal av slutet FY hoppas verkligen de gör parodi utav hur komedier i denna genre slutar med bokstavligen VARJE sidohistoria slutar lycklig, VARJE varje karaktärs story arcs avslutar på ett kliché aktigt sett. Men som ett fan av de orginela 3 Stooges måste jag säga att de 3 huvudrolls innehavarna gör ett bra jobb att både likna och härma de personer de försöker föreställa.
 
Som filmkritiker skulle jag ge filmen rätt så låga poäng, MEN! Som ett fan av The 3 Stooges och ett fan av ljudeffekter ger jag denna rulle en 3a av 5 guldkameror . Njutbar för den som vill ha enkel slapstick så är denna perfekt men om du är seriös och letar fel hela tiden borde du skippan. Visst filmen är LÅNGT från perfekt men för vad den är så passerar den godkänt gränsen.
 
 
Fotnot: Jag kommer få mycket skit av detta, Jag njöt mer av denna än den mycket mer välgjorda Avengers. Avengers var dock lite väl hypad och jag blev en gnutta besviken medans denna film trodde jag skulle vara en av årets värsta men blev glatt överaskad.
 
Markus

COlor me kubrick
2012-09-23

Stanley Kubrick var känd för att vara en enstörning av sig då inte många hade sett honom i person. Han spenderade det mesta av sin tid att sitta hemma och leka med sina hobbies. Alan Conway tog nytta av detta och gav ut sig för att vara den kända film ressigören och lyckades så lura folk på pengar för att producera nästa film och lovade ut roller till olika människor. Stanley Kubricks personlige assistent Anthony Frewin skrev då manuset till en film som komma kallas Color Me Kubrick.
"I'm only trying to escape myself. That's why I have to pretend to be someone else."
John Malcovich spelar Alan Conway i 2006 Color Me Kubrick där Alan är, som den verkliga Conway var, homosexuell i i form av en brittisk gentleman.  Hela filmen får man följa Alan Conway när han poserar som Stanley Kubrick och de offer som tror att de kommer göra affärer med den riktiga Kubrick. I önningsscenen anländer 2 männ i raggarkläder som går hem till den riktiga Stanley och kräver pengar från att doppelgängern lurat de på en bar nota problemet är bara att han har gett ut sin adress för att vara ett äldre pars hus och om man ska tyda mannens förklaring hoppar vi in mitt i historien då Conway tydligen redan gett ut just den adressen till tidigare bedrägeri offer. När Conway blir påkommen skickas till ett mental sjukhus efter ett nervöst sammanbrott.
"The trouble with Marlon is that he thinks he's Brando."
Color Me Kubrick verkar inte vara alltför verklighetstroget då dess tag line var " A True..ish Story" och mycket utav händelserna framstår som överdrivet. Det pratas mycket OM Kubrick och hans filmer men tyvärr blire inte mer än ord och John Malcovich har gjort bättre roller. Filmens bi karaktärer framstår som mindre intressanta och Malcovich  stjäl showen men tyvärr är det en b+ show. Alan Conway dog knappt ett år före Kubrick och det hade varit mer intressant att se lite av hans liv innan han tog på sig rollen som Kubrick, då han hade lämnat sin fru för en man som senare dog i AIDS och själv blivit alkolist efter detta och sen efter livet som fejk Kubrick dog av en hjärt attack, lite backstory och en riktig epioulog hade kanske kunnat göra filmen lite bättre men man kan inte få allt i livet.
Color Me Kubrick får ta med sig 2,5 av 5 guldkameror, kul historia, John Malcovich är alltid kul men i det stora hela känner man sig inte helt tillsfredställd efter att sett denna film.
 
Markus

Dark City
2012-09-23

Alex Proyas är relativt känd från The Crow, en film som jag själv var lite lätt besviken på.
Men Dark City lyckas mer i mina ögon. Den har detektivkänslan med olika mysterier 
och som titeln säger, ett evigt mörker.
 
"We might ask the same question, yes? Sleep... now."
 
Dark City kretsar kring John Murdock som vaknar upp utan minne av vem han är i ett hotell.
En sak är säker, nån har tagit hans minnen och han jagas för en rad mord han inte känner till.
Stackarn upptäcker även att staden har evigt mörker utan sol och att folket utsätts för mystiska
experiment när hela staden somnar och bleka varelser tar över samhället. Stilen filmas i klassisk
50-tals stil och tillhör genren sci-fi-filmnoir. Att John även har krafter gör mysteriet intressant, men
tyvärr avbryts känslan i en slutduell som är altför krävande av effekter som inte fungerar. 
 
"When was the last time you remember doing something during the day?"
 
Trots detta gillar jag starkt rollerna och skådisarna. Rufus Sewell är utmärkt som John och har
ett intressant lågmält skådespel. Även Jennifer Connelly spelar utmärkt som hans ex-fru. 
Wiliam Hurt som polis, Kiefer Sutherland spelar som en utmärkt professor som borde gå till historien.
Miljön spelar väldigt stor roll och hela filmen hänger på att den ska vara frånstötande och inbjudande
samtidigt. Ungefär som de tidigare Batman-filmerna med statyer och gamla byggnader. 
 
Utan att avslöja något så vill jag påpeka att svaren på alla mysterier är välutförda på väldigt många
niavåer. Det hänger ihop bra med manuset. Därför borde de flesta filmer inom samma tema ha
Dark City som inspiration. Dark City har jag sett många gånger nu och jag gillar det varje gång.
 
Det enda minuset är slutduellen och det tror jag alla håller med om. Trailern är däremot väldigt
inbjudande utan spoilers och dialog. 3 guldkameror av 5!
 
Här är trailern: http://www.youtube.com/watch?v=jSpowoKqSzc
 
Robin!

Blue Velvet
2012-09-23

Denna David Lynch-rulle råkar vara den första jag såg! Och en väldigt bra och ovanligt
balanserad film. Temat om våldtäkt och maffians makt levereras på ett fint och vackert sätt. 
Miljön och musiken är drömlikt och oftast på gränsen till lite komiskt. Fast resten av filmen
är allt annat än komisk.
 
Blue Velvet inleds med att en man skadas av en olycka och en hund och ett spädbarn ser på utan 
att hjälpa till. Efter detta kommer hans son till småstaden för att hjälpa sin familj genom sorgen.
Väldigt lite händer i byn och när Jeffrey hittar ett avklippt öra mitt i gräset blir han indragen i en 
röra som involverar ett offer på gränsen till förstörelse. Kvinnan används av den mest sadistiska jävel jag sett.
Han svär konstant och vill ha sex med sin egna mamma, om man tyder dialogen. Frank är ett svin
med mycket makt och väldigt rå och hotfull.
"Baby wants to fuck! Baby wants to fuck Blue Velvet!"
 
Skådespelet är fenomenalt. Blandning mellan filmskådespelet och teaterskådespelet är otroligt
och skapar en ruskig atmosfär. Enligt mig är detta Davids bästa rulle. Ta bara scenen där en slö
karaktär börjar sjunga In Dreams så vackert att Frank börjar gråta och blir förbannad för att senare stänga av 
musiken och skrika: "Let's fuck everything!" Komiskt, udda och verkligen bra genomfört. Minnesvärt 
och bara ett mästerverk i en enda scen.
 
"The candy-colored clown they call the Sandman." 
 
Tillskillnad från Lost Highway så är Blue Velvet inte ens i närheten av att vara så deppig. Men tvärtom
blir den läbbigare och all skräck förstärks när resten av filmen är mjukare och vackrare. Man tror sig
inte se så mycket terror, men det kommer i förvånansvärt läbbigare toner än vad vi tror.
 
Blue Velvet är en mjuk, vacker, smått komisk och rysligt hotfull historia. 
5 av 5 guldkameror!
 
Robin!
 

John Waters: Filthy World
2012-09-22

För de som inte vet så räknas John Waters som en av de allra största inom kult. Hans ...."Mästerverk" Pink Flamingo och Mondo Trasho med flera har blivit kult klassiker. Som barn var Waters besatt av blod och våld och smög ofta in och tjuvkicka på gore filmer vid Grindhouse teaters.

2006 gjorde John en one-man-show, där han berättar om sitt liv...och det är hysteriskt. Waters borde absolut inte dömas för de filmer han gjorde vd ung ålder, han verkar vara en mycket välutbildad man och en utmärkt komiker. Ska man se Filthy World måste man veta ett par saker, John Waters är homosexuell, Divine var en drag Queen som var nära vän med Waters och deltog ofta i Waters filmer men dog 1988. I Pink Flamingo äter Divine riktig hundskit från en hund som blivit gödd särskilt kött under en period för att producera " en perfekt bajskorv".... John Waters everybody!
John Waters i The Lonley Islands ”The Creep"
Wates berättar här om hans uppväxt, hur han lyckades lura en affär på en stämning på ca 3000 dollar, sina upplevelser med sitt filmskapar gäng som han kallar Dreamlanders och riktiga brottslingar, som maffia frun Liz Renay.
han diskuterar också hans liv efter att hans film Hairspray blev en mainstream succés och hur han slutade med gore och våld filmer efter det. han iskuterar också hur kul han hade det under produktionen av Serial Mum.
”Did you knock over my bike?" "No sir" " then do you wanna knock over all these bikes, noone'll know it was us"
Filthy World är en av de mest underhållande en mans shower jag sett, inte bara för att jag vet vem John Waters är, utan också för att han är en mycket underhållande man. Hans livshistoria är intressant för alla filmälskare/filmskapare som även inte vem han är. Hans ansiktsuttryck ger både en kuslig och humorist
John Waters Filthy World... en sjukt bra show av en sjuk man. 4,5 av 5 Guldkameror
 
Markus
 

The Mask
2012-09-20

Hands down, The Mask är min absoluta favorit inom Jim Carreys hink av filmer. 3D effekterna är revolutionerade för dess tid men glöms oftast bort som en milsten inom dator teknik inom film. The Mask är baserad på en serietidning som utges av Dark Horse, samma företag bakom Hellboy och 300 tidinginarna som blivit kända filmer. Men the Mask är rolig för att den gör den snällaste person till den sjukaste tecknade figur som kunnat framstått i riktiga livet genom att agera ut personens inre jag.
"SMMMMOOOKIN"
Stanley Ipkiss är en loser vars enda vänn är hunden Milo, en mycket vältränad hund vars mod kan mätas med Rin Tin Tin och jycken från The Artist. På jobbet möts Ipkiss var dag med en skrikande boss, en tjejtjusande partygalning och hemma blir an utskälld av sin surkärring till hyresvärd. Men Ipkiss liv förändras när Tina, en maffiaboss flickvän kommer till banken och stöter på Stanley för att kunna smygfilma åt sin pojkvänn. När Ipkiss med arbetare ser henne i en tidning tvingar han med stackars Ipkiss till att hänga med till den största klubben i stan där Tina sjunger och maffians huvudkontor är och efter att bli utkastad och att hans lånebil fallit samman hittar Ipkiss en lustig mask i vattnet som han tar hem. När han väl tar på sig masken förvandlas han till en figur med grönt ansikte som tagen ifrån en gammal Snurre Sprätt film fast med elaka motiv. Han avbryter Maffians rån av banken och drar in på Coco cobanana baren där Tina sjunger och dansar med henne framför Maffia ledaren.  Med hjälp av sin mask måste Stanley Ipkiss besegra Maffian, undvika att arresteras av ett par komiska poliser, mycket komiska poliser och försöka få sitt liv på rätt väg.
"LOOK MOM I'M ROADKILL HA HA HA"
The Mask kom ut 1994, och har länge varit en av mina favorit komedier. Efter år hittade jag äntligen Dark Horse tidningarna och köpte dem och märkte att tidiningarna....är störda, The Mask sprättar upp folk, kväver gammla tanter, spränger en hel bröllops cermoni i luften. The Mask filmen har tonat ner mycket av det grafiska våldet ifrån serien men är endå en mycket mörk serietidnings adaption.  Med våld, mycket vapen och humoriska lines och hur Carrey agerar med masken på framstår som en tecknad film på riktigt och framstår som en barnslig barnförbjuden film. Det finns inte ord för hur mycket nöjje The Mask lockar fram, minnesvärda stunder som sångnummret med hela polis kåren till det spännande klimaxet lockar alla fram skratt samtidigt som adrenalinet pumpar i kroppen.

The Mask får 4,5 av 5 Guldkameror för att vara så njutbar, Alla karaktärerna lockar fram skratt från den elaka gangster ledaren, till hunden Milo men absolut bäst i filmen är Jim Carrey i en av de roller som gjorde honom så känd som han är idag.
Ett smakprov hur grova MASK serietidningarna kunde vara.
 
 
Markus

Man with the movie camera
2012-09-18

Mannen med filmkameran är en 80 minuter lång film med massa klipp från 1929s Sovijet.  Det visar hur människor levde och hur de arbetade, det visar också mycket konst och hantverk som handgjorda produkter. Det finns ingen historia i filmen det hela är en tyst dokumentär med musik. Det innehåller också mycket nya kamera trix som inte hade gjorts förut.
 
Man with the video camera må inte innehålla nån story men det visar kommunismnen i första hand och tar med oss in i de djupaste gruvor där människor också dog. Ressigören Dziga Vertov  var inte rädd för vad han visade som t.ex hemlösa barn och vart de sov. Musiken i den version jag har (det har släppts många versioner med olika musik) är mycket bra och kuslig och den dystra atmosfären som Dziga har fångat på bild är en mycket bra bidrar till att man förstår hur illa Ryska befolkningen verkligen hade TROTS att det innehåller många dansande damer.
 
Det finns inte mycket att säga om  Человек с киноаппаратом (Dess ryska titel)då den inte har en röd tråd utan hoppar överallt i Kommunistiska Ryssland. Endå har filmen fått mycket god kritik av kritiker och har plaserats på top listor över hela världen och personligen tycker jag att detta är mycket intressant ämne, Sovjet.  Man with the Movie camera är den andra filmen om kommunism jag har snackat om på FILMFETT, den andre är Animal Farm.  Человек с киноаппаратом får 3,5 av 5 guldkameror.

 
 Markus

Gustaf 2
2012-09-16

Efter att första Gustaf filmen blev en så "dundersucce" sa de högt uppsatta kostym snubbarna i Hollywood " Duh, Folk gilla tjock serie katt...vi göra mer film om tjock serie katt" sen hyrde de in ett gäng chimpanser för att skriva Gustaf 2.... vad vi får är " Prinsen och tiggar pojken" i modern historia med en massa djur och katten gustaf... Verkligen ? Prinsen och Tiggarpojken?? Visst det är en bra historia men verkligen inte en bra id'e till en blockbuster film om en tjock katt som inte ger ett skit i nån annan än sig själv. Filmen utspelar sig i London där Gustaf, Ådi, Jon och Liz är på resa. En bättre id'e hade varit om Jon tagit med sig gänget för att spendera några dagar ute på landet med sina föräldrar, något som han gör rätt så oftast i serien, det hade kunnat framkalla några fler skratt än ett gäng djur som vänder upp och ner på ett kök. I serien är Jons mor är en typisk farmor och ses nästan hela tiden med en paj i handen, pappan med sin bondlurks attityd och Jons brorsa Doc och hans pojkstreck skulle kunna ha lett till fler fnitter en tråkighets festen vi får se i Gustaf 2 där Gustaf i britisk adelsmans miljö känns som en fisk på land.

"Garfield? What the devil is a garfield?"
Efter att Gustaf blir förväxlad med en Lords älsklingskatt tas han till ett stort slott och blir behandlad sm en kung, den andra katten dock är inte vad vi skräpmat och Jon misstänker snabbt att det inte är hans katt. På Slottet lever Gustaf loppan och träffar en massa andra djur som en bulldog, ankor och så vidare. Men friden störs snart närLord Dragis, brorson till en tidigare ägare av slottet försöker få bort alla djuren från gården och Gustaf och Prince som den riktiga slotts katten heter hjälps åt för att med sina identiska utse'enden förvirra honom i ett hel skratt fri sekvens med många fall, skrik och förnedringar. Breckin Meyer och Jennifer Love Hewitt är tillbaks som Jon och Liz, Bill Murry återvänder som Gustafs röst och gör vad han kan med det lilla han får av manuset. Prince(röstad av Tim Curry) attityd ska vara raka motsatsen till Gustaf och vi ska finna det kul enligt Manusförfattaren men den enda känslan är att man vill gå och sparka rikemans barn ner i lera.

"There's more than one way to skin a royal cat!"
Gustaf 2 får 0,5 av 5 guldkameror av mig. Vill du eller dina barn se en bra version av "Prinsen och Tiggarpojken" av Mark Twain råder jag er till Disneys " Prince and the Pauper" Med Musse Pigg och Kalle Anka i rollerna, Men Gustaf 2 är helt fri från humor dock många desperata försök och vänder upp och ner på en bra historia och som sagt, Katten Gustaf i London känns som en fisk på torra land
 
Markus

Videodrome
2012-09-16

David Cronenbergs Videodrome betraktas som en av de mest motbjudande,
intressanta och psykologiska sci-fi/thrillers jag sett. Temat om hur tv-apparater kontrollerar
Max Renns (James Woods) hjärna är ett bissart men ganska vardagligt tema då jag själv oroar mig över
mobilernas kontroll över den morderna människan. Är du inte orolig över våra behov, då
kommer denna filmen skrämma dig!
 
"I am the Video Word made Flesh."
 
Max Renn äger en lokal tv-station som sänder sjuka och äckliga porrfilmer som blandas
med våld och terror. Men då kommer Max över en sändning som kallas Videodrome. 
Denna våldsamma serie förstör nästan Max hjärna. Våld söker sig in i hans skalle och vilda
drömmar tar över hans medvetande. 
 
Inte bara Max drömmar och Videodromes sändningar är sjuka. Hans flickvän är besatt av
smärta och tänder bokstavligen taget på att skära sig, bränna sig och smiskas. Hennes 
tillstånd var redan rubbat innan Videodrome dök fram. 
 
"The television screen is the retina of the mind's eye."
 
Ni märker säkert likheten till Evil Ed som Markus tidigare recenserat. Och visst har Evil Ed
ett komiskt, men ändå intressant tema. Skillnaden är självklart kvaliteten. Evil Ed är bra, men
inte ens nära den mardröm som Max upplever. Kött, blod och stål blir organiskt och visa effekter
är motbjudande än idag.
 
Vad som gör allt bättre är att vi inte vet vad som är dröm och verklighet eller om nån annan än
Max ser vad som händer med honom. Filmen får 4 guldkameror av 5
 
Robin!
 
 

Demonic Toys
2012-09-14

Oftast sedd som en " systerfranshise" åt de mycket mer väl kända Puppet Master filmerna, Demonic Toys har en livs span på 2 filmer + 2 crossover filmer som involverar dem fightas med andra Full Moon Productions och andra varelser från producent Charles Bands intressanta fantasi.Medans första Puppet Master har en kuslig och vars atmosfär gav en spöklik känsla igenom hela filmen och  vars dockor hade intressant design har Demonic Toys en svärande liten docka, en köttätande nalle björn, en robot som kan skjuta riktiga laser  och den allra mest kända, en jack i lådan med ett psykopatiskt leende och ett skratt som kan få Jar Jar Binks att framstå mindre irriterande.
Baby Oopsie Daisy
" I can walk, I can talk, I can even shit my pants, can you shit your pants?"
Demonic toys börjar med att två skurkar flyr från ett par poliser Judith Grat och Matt. Matt blir ihjäl skjuten utanför ett leksaks lager, Judith följer efter och arristerar en av tjuvarna, Lincoln medans den andre, Guy fortfarande springer fritt omkring. I andra delar av varuhuset hittar vi en motbjudande säkerhets vakt spelad av Peter Schrum( känd från Terminator 2 vars glasögon Arnold snor ifrån han i öppnings scenen) och Mark, en leverans pojke som jobbar på en kykling resturangs kedja sitter och snackar skit tills de hör Judith avfyra sin pistol. Medans de kollar upp det råkar Guy väcka en demons förbannelse som tillkallar " Dödens leksaker" att komma till liv. Medans Jack Attack en gubben i lådan med sylvassa tänder Tar sig Baby OopsieDaisy , en sardistisk docka som är mycket ful i munnen och skulle kunna få Scarface avundsjuk på hur många f-bomber som släpps, an Peter Schrums och efter många knivhugg mot skrevet tar det snabbt slut. Mark, Judith och Lincoln låser in sig i ett rum där leksakerna inte kan komma in och från ingenstanns kommer en av de allra mest onödiga karaktärer upp, Anne, en föräldralös flicka som  bara skricker och tillslut får sig ett sugmärke med sting i av Jack Attack. Kommer Judith och Mark komma undan demonens förbannelse? Vad vill Demonen Judiths ofödda barn? Kan en liten leksaks soldat vara vad som krävs för att stoppa ..the Demonic Toys....
Jack Attack
Demonic Toys  likså de flesta av Full Moon Productions filmer kom direkt ut på VHS (år 1992) och blev en minemal kult klassiker, men ett måste för Full Moon Pictures fans. Filmen i sig är mest bara en b-aktig popcorn film, med dåliga effekter och en ointressant skurk. Demonen i filmen tar sig an formen som Judiths ofödda son, och grabben som gör skådespeleriet gör ett okay jobb som en ond liten skitunge. Men från ingenstanns kommer en liten soldat gubbe och säger att han är Judiths goda son, så nu har vi 2 barn som fightas om vem av dem som ska födas. Leksakerna har okay design, personligen gillar jag teddy björnen bäst  och scenen då den växer sig till en gigantisk björn är min favorit scen.
Grizzly Teddy
Året efter att Demonic Toys släpptes kom även Dollman vs Demonic toys som är en sequel till inte bara Demonic Toys utan även Dollman och Bad Channels. 2004 kom Puppetmaster vs Demonic Toys ut som TV-film.....vilket jag lätt skulle sätta på en lista över de 20 mest onjutbara sämsta filmer nånsin! och det värsta är att Corey Feldman har huvudrollen i den, typisky exempel på en bra skådis i en förfärlig film. 2010 kom Demonic Toys 2 som hade en liten mer seriös ton i sig men var mindre njutbart dålig som den första.
 Demonic Toys får 2 av 5 guldkameror för att kunna vara underhållande på låg kvalite.


Markus

This is Spinal Tap
2012-09-13

När denna lustiga och smarta fejkdokumentär kom ut visste inte publiken om bandet fanns eller inte.
Och snart blev Spinal Tap ett riktigt band med några få spelningar. Så legendarisk
blev denna udda skapelse, regisserad av Rob Reiner. För i vilken film får man annars se bråket
om världens minsta mackor, legenden om trummisförbannelsen eller spelningen på ett mindre 40-års
kalas? Well, this is Spinal Tap!
 
"Dozens of people spontaneously combust each year."
 
Det tar ett litet tag innan man gillar den, men alla skämt är så vansinnigt roliga att du kommer minnas
den lika mycket som Seinfeld eller Vänner. Det kräver däremot lite intresse inom hårdrocks-band.
Jag är inte så inne i hårdrock, men låtarna Spinal spelar i dokumentären är faktiskt ganska bra!
Mokumentären kretsar kring hur Rob Reiners roll, Marty, ska följa bandets resa. Men under dokumentären 
går allt åt pepparn och bandet förlorar sin respekt.
 
De kämpar hårt för att återvinna sin makt och beslutar sig för att göra Stonehenge-uppträdandet.
Det blir ett legendariskt misstag då rekvisitan av Stonehenge blir minimal i storlek och kortväxta ska
dansa runt den lilla pjäsen som knappast syns på golvet. Eller när de skulle släppa ny LP-skiva och
fodralet blev helt svart och inte ens nån text står med på framsidan.
"Well, so what? What's wrong with bein' sexy? I mean there's no... 
Ian: Sex-IST!" 
 
Folk med mörkare humor som uppskattar Office Space, Big Lebowski eller Napoleon Dynamite kommer
älska denna filmen. all humor är inte tydlig slap-stick eller trisst buskis. Alla som sysslar inom musik eller film vet nån som alltid tar sig så seriöst att de tror de är gudar. Så arroganta är hela bandet.
Sångaren jämnför sig med Bach och Mozart, när deras egna låtar har titlar som: Lick my love pump,
Big Buttom och Sex Farm.
 
Tillochmed filmens kommentarer är i karaktärernas anda, vilket är lysande! Jag har ännu inte sett med 
kommentatorspår, men det bara måste göras! Filmen får, på en komisk rankning, en fullpottare!
5 av 5 guldkameror!
 
Robin!
 
 

Psycho Cop
2012-09-12

Fredag den 13ne gjordes efter att Halloween blev en sådan succe, och båda filmserierna fick massa b-filmer som försökte tjärna pengar på att efterlikna dessa välgjorda skräckisar med liknande plot, mindre dödsfall och sämre skådisar. Om ni kommer ihåg Maniac Cop Day( http://filmfett.blogg.se/2012/august/maniac-cop.html )  där jag reviewade hela trilogin om Matt Cordell aka The Maniac cop minns ni kanske att jag sa att det var min favorit skräck karaktär, men även Maniac Cop råkade ut för en sketen rip-off...Pshyco cop!

"You have the right to remain...*dead*"
Jag är inte den som bara vill gnata om b-skräckisar men denna b-rulle om en satanisk polis som förföljer ett gäng ungdomar vid en lyxlya som de hyrt över helgen.  med ett ton av dåliga polisrelaterade one-liners tar Officer Joe Vickers dö på ungdomarna en efter en för att sedan korsfästa deras kroppar. Men för den största delen får vi följa ungdomarnas ......Bevirly hills liv medans Joe Vickers sitter i sin bil och spionerar för att nån gång ibland slå till. Vi har tjejen som alltid ALLTID ALLTID!!! ska kamma sitt hår, det skämtet blir gammalt lika snabbt som öppen mjölk i solen. Vi har hunken som tar ledar rollen, vi har slampan som alla hoppas ska få yxan snabbare, vi har den bögiga killen som ska vara en comic relief....han är tråkigast utav alla, Vi har flickan som alltid ska göra rätt. Och så har vi självklart vårat monster! En mullig polis som ser ut att spendera majoriteten av sina arbets dagar på donut shoppen och allt han gör är att dra one-liners som " You shouldn¨t run from the police" eller "Looking for a cop?". Hela filmen blir gammal rätt fort, men de försöker slänga på oss en bakgrunds historia om Vickers om att han är en efterlyst mördare som tagit på sig ett flertal namn under åren. Fortfarande ointressant.

"God? Hah! God has nothing to do with it! If you know what I mean"
Filmen har fått en svag kult status och likså sin stamfader Maniac Cop har den blivit kritiserad för att ha en polis som mördare. Filmen är seg och försöker vara en skräck komedi....men blir mer ett tonårs drama med en leende mördare med dåliga skämt. Psycho Cop får 1,5 av 5 guldkameror. Får hoppas Psycho Cop 2 är bättre...ohja..det finns en uppföljare.
 
Markus

Audition
2012-09-10

Audition börjar med att en liten pojk bär blommor till sin sjuke mors säng, bara för att hitta pappan gråtandes vid hennes dödsbädd...always open with a bang. Några år senare bestämmer sig pappan att det är dags att hitta en ny fru och tillsammans med en arbets kamrat håller de auditions för unga kvinnor som vill hitta den rätta och pojken är nu en välutbildad tonåring. Pappan  Shigeharu går med på fejk-Audition för en pjäs,  dit ett stort antal unga kvinnor kommer till, bland dem Asami, en ung tyst och till synes oskyldig flicka, men detta är en japansk skräckis så självklart finns det mer än vad ögat ser. Shigeharu  gillar henne och håller kontakt med henne, och de båda går på middag och Shigeharu  är kär nästan på direkten. De går på fler dejter, men snart får Shigeharu  veta saker om Asami som hon inte berättat av en anledning.... Snart är hans nyfunna kärlek hans absolut värsta mardröm.
 Filmen är rätt seg men det bygger upp av de mest skrämmande klimaxes i filmhistorien. Varje scen flickan Asami är med i kommer vara nervpirrande för att från första gången man ser na kommer man förstå att inte allt står rätt till med henne. En försvunnen chef, ett dolt förflutet och en stor säck i rummet kommer detta inte att sluta gott.
" Det som började som en ofarlig romans kommer sluta i den mest förfärliga natt nånsin"
Jag är verkligen inte ett fan av japansk kultur och att reviewa manga/anime kommer vara det sista jag kommer reviewa.....men Audition är så sjuk och äckligt skrämmande att det bara är ett måste, Det är också den enda film från japan jag gillar som inte har ett gigantiskt monster som härjar i stan, här är monstret än japansk flicka...som om de inte är kusliga nog så är hon helt sjuk i huvudet, som scenen med säcken, hon sitter och stirrar på en telefon i ett långt tag, i bakgrunden finns en stor säck som helt utan förvarning börjar skricka och hoppa runt. Senare får man se innehållet...den äckligaste och mest oroväckande scenen i filmen. Audition eller Ôdishon som den heter på japanska är baserad på en manga med samma namn och nej jag har aldrig läst en manga i hela mitt liv.  Jämnfört med Grudge(Ju-On) eller the Ring(Ringu) som har spöken och övernaturliga väsen i sig är detta läskigt pga dett realistiska ton. Ett offer för pedofili tar ut sin ångest på en horkarl som egentligen bara vill ha nån att älska och tänka på annat än sin döda fru.  Den nu berömda tortyrscenen visar inte mycket fysiskt våld, utan visar mer Asamis flickaktiga le'ende och hennes njutning av att tortera denna man. Audition är en sjuk film.
" Säckjäveln som döljer allt man behöver veta om Asami"
Ryo Ishibashi spelar Shigeharu, Eihi Shiina spelar Asami är ett ljuvligt par på film trots åldersskillnaden men de spelar också mot varann perfekt då Asamis riktiga sida visar sig .Jun Kunimura spelar Shigeharus vänn som sätter honom i denna sitruation i början. Men bland de kusligaste framträdanden gör Renji Ishibashi, i flashback scener, han säger inte och gör inte mycket men hans perversa leende är bland det kusligaste i filmen, som också en av de filmer från asien som verken är kung-fu eller Kaiju( gigantiska monster) filmer. Audition får 3 av 5 guldkameror, fin film med mycket gore och japansk skräck, men filmen är inte jättebra, bara jättesjuk.

Under en biovisning av filmen i Sweitchz svimma en person och ambulans blev kallad till plats, och en kvinna som såg filmen i japan gick rätt up till ressigören Takashi Miike och sa " You're Evil!"
 
Markus

Cobra
2012-09-10

När ett jobb är för tufft för snuten behövs en hårdare insatshjälte. En enmansarme
med tuff attityd och tystlåten stil. Nån som chefen hatar och skurkarna fruktar.
När John Mclane och Rambo inte är där sänder man in Cobra!
 
"I ain't no psycho, man! I'm a HERO!"
 
Med solbrillor, tandpetare i käften, ett coolt bälte och en pistol rensar han skiten
ur bovarna och lämnar en riktig oreda omkring sig. Men när bovarna är ett gäng galningar 
med endast glädje för att döda oskyldiga blir Cobras misstankar om en insider hos polisen
snabbt ignorerade.
 
Cobra är 80-tals-film. Med det mest överdrivna montage jag sett som har närbilder
på Cobra samtidigt som kvinnan posar med robotar. Du kan inte fly från sanningen. Filmen passar
tyvärr inte in i dagens moderna värld, vilket är en stor svaghet. Däremot är den häftig med all
action, men tyvärr är enbart Cobra som karaktär intressant. Hade den haft ett mer mörkt tema med en
mörkare stämning så kunde den vara bättre.
 
 
"You're the disease, and I'm the cure." 
 
Här har vi massvis med kultscener och onda galningar. Shao Khan ur Mortal Kombat 2-filmen spelar
filmens skurkaktiga roll och är hyfsat bra. Iallafall bättre än M.K, men det är förstås inte så otroligt.
Jag har sett rullen två gånger sen jag köpt den och kan tänka mig att se den många fler gånger.
Mest minnesvärt är biljakten och kampen mot slutet när ett helt husområde blir ett slagfält.
Tyvärr håller det sig inte mer än så.
 
Cobra är en film jag kommer se igen, tror jag. Men den är endast värd 2 av 5 guldkameror.
 
Robin!

Expandibles 2
2012-09-09

Det är ganska ledsamt att se action ikonerna erkänna hur gamla de blivit i denna filmen. 
Stallones roll blir deprimerad över sitt liv, Dolph är fortfarande galen och Jet Li hoppar
tyvärr av efter första actionscenen. Synd, men resten av filmen visar att ålder spelar ingen roll.
Inte så länge man vet hur man dödar folk med coola one-liners och lustiga skämt.
 
Och skämtsamt blir det! Till och med Dolph kommer med ett skämt som får den svenska
biopubliken att jubla när han nämner sin svenska favoriträtt. Och konceptet är ganska lustigt i sig.
Ett stort Dream-Team åker runt i u-länder och spöar skiten ur folk. 
Vore kul att se Dolph prata svenska nån gång.
 
Filmens riktiga handling kretsar kring hur en av medlemmarna dödas och hur Expandibles gör
en vendetta mot den minnesvärda Van Dame-skurken, Vilian. Jag har aldrig riktigt gillat Van Dame.
Men här blir hans dialekt perfekt med personligheten. En läbbig skurk som påminner om Wesker
ur Resident Evil spelen.
 
Filmen har en rad grymma saker. En rolig sekvens där Chuck Norris drar några skämt om hur 
legendarisk han är. Eller hur Arnold upprepar "I'm Back!" så ofta att Bruce Willis tycker det blir
overkill. De försökte även slänga in en kvinnlig roll som inte är minnesvärd, men har ett större syfte
i gruppen. 
Hoppas Chow-Yun Fat, Kurt Russell och Nicolas Cage dyker upp i nästa film.
 
I filmens första del händer inte så mycket. Storyn är ganska tunn och det tog tid innan den börjar på
riktigt. Men när den börjar blir det mycket bättre än första filmen. Man vill se mer och det gör dig läskad
att veta att Arnold är tillbaka. Dessutom ska ju Stallone spela i The Tomb, en film av våran egna Lasse
Hallström.
 
Kort sagt...en klassiker! 4 guldkameror av 5!
 
Robin!
 

Evil ED
2012-09-09

Här kommer en review som jag skrev förra månaden men aldrig blev upplaggd
 
Sverige gör allt för många romantiska komedier, som bröllops fotografen och Farsan. Men 1995 sa Anders Jacobson ” Fuck this” och slog till med EVIL ED en helt sinnes rubbad splatter på engelska om Edward som klipper konst film men får ett jobb på Sam Campells( parodi på Sam Raimi som ressigera Evil Dead filmerna och Bruce Campbell som skådespela i dem) företag för att klippa film serien Loose Limbs...en menalt störd filmserie om bävervåldäkt och kroppsdelar som flyger hej vilt. Edward tvekar först men tar jobbet. Ju mer Ed klipper filmen destå mer lever han sig in i filmernas sjuka värld och efter en goblin i kylskåpet kastat frukt på honom och en mystisk man dyker upp i Eds drömmar tar det hus i helvete. Eward Swenson blir EVIL ED! Nu är det slut daltat, vill folk ha gore och styckningar ska de allt få uppleva det i första person! Det kommer ta en skräck fantast att känna en skräck fantast.
”Fuck you mon”
Evil Ed tar svensk film till en helt ny nivå. Alla skådisar har blivit dubbade i Hong Kong anda, varje scen kommer sitta kvar i huvudet efter du sett den. Det finns gott och blod och nakna kvinnor och till och med Gert Fylking tittar in med en rolig John Wayne imitation. Det måste verkligen göras fler filmer som denna i Sverige. Med repliker som ”Where the hell is my beaver rape scene” och “ In this film…there’s a scene where a woman gets raped by a beaver then shot in the head with a bazooka” kommer Evil Ed få folk med riktig humor falla pladask på golvet utav garv.
 Filmen får klar 5 av 5 guldkameror. Visst det är ingen Bergman film men om man lämnar sitt sinne för verklighet hemma kommer man garanterat älska denna pärla. Helt klart min personliga bästa svenska film igenom tiderna, se den men förvänta dig inte Avatar effekter eller Gudfadern skådespeleri.
2010 kom en annan flm av Anders Jacobsson ut, Insane, en mer seriös film men i samma anda som Jacobssons tidigare b-films mästerverk.
”Don’t you fucking look at me!”
 
Markus

Night Of The Living Dead
2012-09-09

Jag lever fortfarande läsare! Förlåt att jag varit borta ett långt tag. Haft mycket skolarbete på sista tiden.
I alla fall, idag tänkte jag recensera zombie-klassikern "Night of the Living Dead" av George A Romero.
 
Filmens handling är om den unga kvinnan Barbara som förlorar sin bror på grund av en psykopatisk zombie på en kyrkogård. Hon flyr då mot en stuga där hon stöter på flera överlevande. Det är Ben som har den största rollen och som många kanske anser vara mest i vett. Sen är det ett ungt par och en familj på mamma,pappa och dotter.
Rädsla och paranoia känner dom alla, och till slut blir det allt svårare att försöka klara sig levande ifrån dom läskiga zombieserna som härjar runt utanför...
 
 
Denna filmen är svartvit på grund av att den gjordes år 1968 redan. Efter denna kom många uppföljare såsom "Dawn of the Dead", "Day of The Dead" och flera nyversioner.
Man gillar hur realistisk filmen ändå känns, alla skådespelar väldigt naturligt och det är en sorts stor paranoia genom hela filmen. Man vet inte vad som lurar bakom nästa hörn helt enkelt! Jag gillar det!
 
Det som kan bli bättre är väl ljudeffekterna och musiken på vissa ställen. Det var inget speciellt enligt mig. Mest massa jobbiga pianoljud som ska skrämma och konstiga skrik från zombieserna som man hör att dom har lagt till i efterhand. Sminket och special-effekterna som har gjorts av "Tom Savini" är riktigt grymma! Man kan verkligen inte tro att blodet och allt smink är fejkat. Man märker att han har lagt lång tid på allt!
För er som inte vet så gjorde även "Tom Savini" effekter till alla George A Romeros filmer hädanefter eftersom han fick en väldigt hög status bland kunniga artister inom specialeffekter. Det är riktigt coolt faktiskt!
 
 
 
Men jag ger "Night of the Living Dead", 5 av 5 guldkameror.
 
Denna filmen är riktigt bra. Jag rekommenderar den för alla som älskar zombies och vill kunna uppleva hur allting egentligen började. En bra bakhistoria helt enkelt! Spänningen är hög och den är riktigt läskig stundvis! Jag gillar också att människorna verkligen spårar ur och att dom blir nästan psykiskt instabila på grund av isoleringen dom får uppleva tillsammans. Nej minsann, detta är en av dom bästa zombie-filmerna där ute. Trots att den är gammal som gatan, (och jag uppskattar inte ens gamla svart-vita filmer!) så ligger den högt upp på min favorit-lista!
 
 
Tackar för mig och jag ska försöka ladda upp flera recensioner så småningom!
Over and out!
 
 
 
Joel
 
 

Animal Farm(1999)
2012-09-08

Djurfarmen skrevs på 40talet av George Orwell som en statir av ryska revulotionen, där sovjet framstår som en bondgård och varje djur framstår som en folk grupp, hästen represinterar arbets gruppen som blev lurade och hjärntvättade till att jobba ihjäl sig, Åsnan är en hint mot de äldre som var skeptiska, hönsen reprisinterar de kvinnor som blev utnyttjade till att lyda staten. Grisarna dock reprisinterar viktiga människor, Snowball, den goda grisen har spår av Lenin i sig, Old Mayor är Marx och Napoleon är Stalin.
Det hela börjar med att Old Mayor, den äldsta och klokaste på gården kallar till möte i stora ladan och berättar om hur utan människor kommer alla djuren vara fria och jämnlika och slippas slaktas när bönderna inte längre behöver dem. Samtidigt har deras ägare, bonden Jones(Pete Postlethwaite) har en fest, men tvingas gå ut och kolla varför alla djuren är så högljuda i ladan, men råkar snubbla och skjuta Old Mayor. Dagen efteråt inleder grisen Snowball(röstad av Kelsey Grammer) revulotionen, i bakgrunden står Napoleoon(röstad av Sir. Patrick Stewart) och hans fege kompanjon, Squealer( Ian Holm) och efter att gården har blivit övertagne av djuren och Bonden Jones blivit utslängd börjar djuren sätta sina planer i verk och skapa 7 budord. Men när Napoleon finner kull med valpar tar han in dem och tränar upp dem till vakthundar för att kunna jaga bort Snowball. Med Snowball borta tar Napoleon över med järnhand och med hjälp av Squealer manipulerar de djuren till att allt blir bättre fast det endas går uppför för grisarna. Men tillslut börjar de bryta mot sina 7 budord, 1 efter 1 och sakta blir grisarna mer lik sin gamle ägare, Jones.
I will work harder.
 
Animal Farm är min absoluta favorit bok, men hur är denna film version? En stor förändring är att en hund nu har fått huvudrollen, med rösten av Julia Lous-Dreyfus och hon är lika intressant som en tegelsten, men resten av historien är mycket lik boken, lika skrämmande och lika tragisk. Från då grisarna visar hönsens avrättning för de andra djur för att visa vad de gör med förädare tills då de säljer sin döende häst till limfabriken för whiskey. Napoleon är en av de grymmaste skurkarna i både litelatur och film. Squealers " Big Brother" sändningar är nästan nervchillande och ett gott tillägg som inte var med i boken.  Musiken är bland de bästa soundtracken som spelats i en TV-film. Det är både episkt och kusligt, och spelar verkligen med karaktärerna och sätter sin kusliga atmosfär. Ian Holm gör det bästa framträdandet i filmen då hans karaktär är så äckligt manipulerande och lugn, han ver att han kommer kunna få det exakt hur han vill och vet att han kan komma undan med att bryta mot djurens regler. Hela filmen har en negativ atmosfär om sig och påminner verkligen i känsla om filmen 1984 också baserad på en bok av George Orwell. 1954 kom en tecknad film ut och blev den första animerade långfilm i storbritannien. Den var dock mycket olik boken och mer lätthjärtad trots att den också var mycket mörk för att ha varit en gammal tecknad film. 1999 versionen här är mycket mycket mer överlägsen.
None of you want Jones back, now do you?
Animal Farm får 4,5 av 5 guldkameror, men musiken får 5 av 5 guldbandspelare. Filmen skiljer sig lite från boken, och det finns mycket som kan ha förbättras, dockorna (gjorda av Jim Hensons Creature shop, som skapade mupparna) är mycket snyggt gjorda. CGIn ser man verkligen när det är CGI. Men historien är mycket bra och alla framträdanden är mycket väl framförda. En av de bästa filmatiseringar av en bok.
All animals are equal, but some animals are more equal than others.
 
 
Markus

Silent Hill
2012-09-07

När vi började med bloggen så nämde vi att man även kommer göra spelrecensioner.
Och varför inte? Så här kommer det legendariska mästerverket Silent Hill. Ett spel som
tyvärr fick stå i skuggan av  Resident Evil. Men idag har Silent Hill ett stort inflytande på många
Playstation-spelare.
 
Nä det är ju bara en skola fylld med mördande barn...
 
Vi följer Harry Mason, en vanlig människa som älskar sin dotter Cheryl mer än något annat i
hans liv. Under en bilresa råkar han krocka och vaknar upp i ett dimmigt samhälle, helt öde
på folk. Cheryl är försvunnen i dimman. Staden han är i är Silent Hill, en småstad med allt.
Sjukhus, polisstationer, skolor, en vansinnig sekt, monster och en alternativ värld fylld till
breden av bisarra monster.
 
Den som förväntar sig klassisk skräck med action och vapen blir besviken. Istället håller
spelet en känsla av obehag. Harry är endast en vanlig man, utan erfarenheter av att överleva.
Han vill bara hitta sin dotter och fly staden. Han bryr sig inte om vad som händer, eller varför
de få som bor kvar är så mystiska.
 
"All I can tell, something bisarre is going on."
 
Under Harrys resa följer vi ett fåtal karaktärer med sina egna historier. Vi får endast ta del av deras
öden som beskådare, vilket gör dem intressanta. Allt från Dahlia, den mediala kyrkodamen till
Lisa, den livrädda och underbara sjuksköterskan. Allas öden är mörka och dystra, vilket är svårt
att gestalta i filmvärlden.
 
Spelet har mycket obehaglig musik som gör spelet till en psykotisk mardröm. Alla pussel som ska 
lösas är kluriga. Dessutom möter man monster och bossar vilket gör erfarenheten ännu läbbigare.
David Lynch-känslan är där med obehag och de långa dialogerna som alltid framförs på ett
behagligt lugnt sätt. Inte mycket skrikande, utan mer en kamp om att behålla kontrollen. Spelet 
har endast en "hjälte" och det är polisen Cybil, med sin vapenvana. Däremot måste du genomföra
din resa ensam.
 
Undrar hur staden såg ut innan skiten flög i fläkten?
 
Jag älskar spelet för att den aldrig bryter de drömlika sekvenser och den mardrömslikna storyn.
Det blir aldrig överdrivet och trots ett konstigt slut så är det en erfarenhet att lira ett sådant
mästerverk som Silent Hill till Playstation 1.
 
5 av 5. Tveklöst.
 
Robin!
 

Where the Buffalo Roam
2012-09-07

3 filmer har gjorts om författaren och journalisten Hunter S.Thompson, Fear and Loathing in Las Vegas har blivit den mest kända, men Where the Buffalo Roam är den allra första, från 1980,
Hela öppnings scenen ser ut som att vara en teaterföreställning på en mindre scen där Duke sitter och skriver på sin skrivmaskin och skricker åt sin fax. I scenen syns även en "Scare-Nixon" en fågelskrämma med Richard Nixon mask(Hunter S. Thompson hatade Nixon och önskade inget annat än att han aldrig skulle bli vald president). I en flashback som utspelar sig 1968 får vi se Duke på sjukan medans han gör inspelningar till sin bok och väntar på Oscar Zeta "Gonzo" Acosta sin advokat, här spelad av Peter Boyle, mest känd från Det våras för Frankenstein och pappa Frank i Alla Älskar Raymond. Bill Murry gör en go flummig Hunter S. Thompson imitation, men jämnfört med Johnny Depps version så är denna väldigt svag. Depps imitation av Thompson var prick på, det var som om att han var Thompson, isåfall var gör Murry ett gott försök, inte perfekt men accseptabelt. Efter att Gonzo fubbar sig i en rättsal där han bevittnar en rättegång mot en pojke, som åkt dit för marijana brott,hamnar inte bara grabben i finkan, utan också Gonzo då han i en raseri attack kastat åklagaren igenom rättsalen.
"Forecast is for "bad craziness"
Framspolat till 1972 vaknar Duke upp i en limo utan att veta vart han är plus att han är hög som en skyskrapa och trashar ett till jobb och hamnar på ännu tunnare is än vad han redan är med sin boss, och värre blir det då Gonzo kommer tillbaks och övertalar Hunter att skita i jobbet  vid superbowl studion. Gonzo har ett större jobb åt Thompson...anser han.
"Go out there, you look fine" "I know I look fine, but I'm not going out there"
Bill Murry gör ett bra jobb, likså gör Peter Boyde, problemet är att manuset och dialogerna inte bjuder på mycket. Visst de får med mycket som Thompsons sett att skriva böcker, hans fashinering av vapen och hans sätt att skapa kaos. Den riktiga Thompson själv sa : I  liked Murray's performance but that he "was very disappointed in the script. It sucks – a bad, dumb, low-level, low-rent script."  Detta var en av Bill Murrys tidigaste roller och han var fortfarande en av gänget i Saturday Night Live.
 
Where the buffalo roam får 2a av 5 guldkameror, vill du se perfekta filmatiseringar av Hunter S. Thompsons böcker se då mycket hellre " Fear and Loathing in Las Vegas" och " Rum Diary" båda med Johnny Depp i huvudrollen. Where the Buffalo Roam är lite som en mer lätthjärtad och ljusare version av Fear and Loathing men innehåller endå måga f-bomber.

Jag kan inte tala för resten av gänget här på Filmfett, men jag är för 420(laglig maja) likså var Thompson var, och nån dag kanske man inte får 5 år fängelse för en enda cigg medans värre brott endat resulterar i några månader upp till 2 år. Ialla fall skulle man kunna legalisera medicinsk marijana, då skulle ialla fall jag kunna rökat( reumatiker patient)
Hunter S. Thompson (1937-2005) njuter av olagligheter
Markus

Garfield
2012-09-04

NE! Nu får vi ta en barnfilm på denna site, varför inte börja med katten Gustaf?
 
Som liten var jag ett stort Gustaf fan, var glad premurant på Gustaf vecko tidningen och hade drygt 200 av dem, plus i City hade vi en gammal serietidnings butik med gammla Gustaf tidningar från 80-talet, inklusive det allra första nummret som gavs ut i sverige. SEN! fick jag se en Gustaf film poster och då blev jag mycket upphypad och väntade många månader ...resultatet var en pool med mixade känslor om denna film.

oooooohhhhhh... that was a cheap shot
Garfield the movie börjar så som det ska, Gustaf latar sig, äter lasange, jävlas med Jon och är polare med musen han ska käka upp. Han lever livets glada dagar tills då han åker till vetrinären....där hans ägare Jon Arbuckle stöter på vetrinären Liz(spelad av Jennifer Love-Hewitt) som dumpar taxen Ådi(i serie tidningen ska Ådi vara en Beagle). Nu blir Gustafs värld omskakad, han känner sig som nr.2 och hans satyg mot Ådi slår tillbaks mot honom. Vi möter Arlene och Nermal..( i tidningen var Arlene grannkatten och Gustafs flickvänn, och Nermla var Jons föräldras kattunge från landet som tortera Gustaf med hur söt han är).... Värt att säga är att Gustaf hela tiden är dator animerad. hur som helst När Jon och Liz(Som alltid ignorerade Jon när han stötte på henne i serietidningarna!) åker til len hundshow där vinnaren får bli nya språkshunden för en morgonshow hostad av Happy Chapman, spelad av Stephen Tobolowsky, men när Gustaf råkar förstöra tävlingen tar Ådi över och dansar sig till en seger, och Happy Chapman ber om att få köpa Ådi av Jon, men Jon nekar.
När Gustaf stänger Ådi ute tar Happy chansen att kidnappa jycken och Gustaf får skuldkänslor och ger sig ut för att leta efter honom.
Sure, Jon. I'll eat all your lasagna for you.
Gustaf filmen har fått mixade tankar om sig av både kritiker och fans av serie tidningen. Första halvan följer Gustafs och Jons liv rätt så gått, men sen när Gustaf ger sig ut för att rädda Ådi går det neråt, han förvandlas till en kvicktänkt, actionhjälte med one liners.......Gustaf har blivit Arnold... nej men karaktären Gustaf är menad att vara en trög och tjock( men stolt över det) huskatt som inte bryr sig ett skit om något. annars är det enda stora klagomålet med denna film att allas roller är förstörda. Jon ska vara en loser som aldrig kallar hem ragg, vetrinären Liz ska alltid ignorera Jon då han stöter på henne, Nermal ska vara en Gray Tabby katt och inte vara fullvuxen, och Gustaf ska inte vara actionstjärna! Bill Murrys röst passar dock väldigt bra in på kattskrället.
Gustaf filmen får 2 av 5 guldkameror ifrån mig, det börjar bra och de har ialla fall lyckats göra en avancerad story till stora duken av en älskad seriefigur och det kunde ha varit värre...det kunde ha varit Gustaf 2. men som ung och dum gillade jag den och idag är det en guilty pleasure.
 
Markus

They Live
2012-09-04

"I have come here to chew bubblegum and kick ass...and I'm all out of bubblegum!"
Detta är en av They Lives klassiska scener. Den one-liner som levereras av Duke Nukem
kommer faktiskt från 80-talets klassiker av John Carpenter.
 
Mama don't like tattletales. 
 
Vi följer en namnlös vandrare, spelad av den gamla brottaren Roddy Piper. Som flera gör idag så 
söker han jobb och försöker leva en dag i sänder. Han träffar Frank som senare blir hans
vän. Båda bor på en camping för uteliggare och överlever utan större problem. Tills snuten
stormar sönder stället. Roddy märker att kyrkan mittemot skapar solbrillor som får en att
se verkligheten. Varelser bor bland oss. Intelligenta varelser som döljer sig med hjälp av
maskeringar och hypnotiserar omvärlden med dolda ord på reklamafficher.
 
Brother, life's a bitch... and she's back in heat. 
 
Nu blir Roddy förbannad. Han rusar runt och trakaserar varelserna tills han får vapen och
mejar ner dem till klyftiga one-liners. Hela blodsbadet är en fröjd att se. Men som följd jagas
han nu av samhällets regeringar och polismän. Under resan kommer han i en ökänd fight
med Frank som varar väldigt länge. Han träffar även den vackra Holly, spelad av Meg Foster.
Meg är jättebra och minnesvärd trots hennes läbbiga, iskalla vita ögon.
 
Liksom Total Recall och Robocop är detta en film som kan samanfatta hela 80-talet.
Inte så jättemycket action och blod, men allt som Roddy eller Frank säger blir en 
enda one-liner. Filmen baseras på en kortare novell och är hyfsat lågbudget då Johns
senaste filmer Mörkrets Furste och Big Trouble In Little China inte väckte så stor
uppmärksamhet. Rolig fakta är att George "Buck" Flower som spelas uteliggare ofta har
varit i småroller för Carpenter. Bland annat The Fog och Flykten Från New York. 
 
För att vara en Carpenterfilm är den ovanligt välbalanserad med humor, sci-fi, paranoia och
grym action. Filmen får därför 4 guldkameror av 5. Solklar klassiker!
 
 
Detta är det grymt snugga omslaget till den nya Blu-Ray utgåvan!
 
Robin

Judge Dredd
2012-09-03

Med nya filmen Dredd snart på biograferna tänkte jag att vi tar en titt tillbaks till 1995 versionen med Sylvester Stallone och Rob Schneider. Baserad på den britiska serie tidningen Judge Dredd som blev en succe så en film skulle bli av....men en av Dredds trademarks kastades snabbt åt sidan....Judge Dredd tar aldrig av sig sin hjälm....men i denna filmen spenderar han mer än hälften av filmen utan den.
I AM ...THE LAW!
Terror härjar i världen när brottslighet och upplopp härjar, Judges Dredd och Helshey är på uppdrsg som slutar i ett blodbad då en ung rookie blir ihjälskuten, en av de kriminella, spelad av Rob Schneider, får 5 år fängelse då han nyss kommit ut från fängelset. Redan 15 minuter in tar Dredd av sig hjälmen....det är som om att bane skulle ha vetat Batman's identitet, 5 minuter in i Dark Knight Rises. Polisschefen spelas av Max Von Sydow skickar Dredd till polishögskolan för att lära sig etik efter detta blodbad som har utvecklats till en skandal där 7 har dödats. När superbrottslingen Rico (Armand Assante) rymmer från fängelset och mördar en känd nyhets repporter iklädd Dredds Judge kostym, vilket Dredd blir åttalad för.  Medans han blir transporterad till fängelset hamnar han på samma plan som Rob Schneiders karaktär Ferguson och de båda teamar upp för att komma tillbaka till storstan och rentvå Dredds namn, men de blir tillfångatagna av en familj mutanter som påminner om en sci-fi " Hills Have Eyes" familj ute i " The Cursed Earth". Kan Judge Dredd förtjärna sin bricka tillbaka? Kommer Rob Schneider  åtminståne framkalla minsta fnitter? Kommer våran gruesome-twosome stoppa mästerskurken Rico innan totalt kaos når gatorna?
Mr. High and Mighty
Judge Dredd's signatur dräkt används inte alls mycket, vilket får filmen att framstå som vilken B-Stallone film som helst. Det vore som om att Bruce Wayne skulle springa runt i kostym i en hel film med namnet Batman eller the Dark Knight.  Så på den delen är jag missnöjd. Jag gillar mest då han är ute och " dömmer"
brottslingar, men tyvärr finns en handling. Schneider, gör en dålig film värre då han spelar en " comic relief" ...en icke komisk sådan som för det mesta bara är irreterande....enda gången då han inte är irreterande är då han inte är med i filmen. Freak familjen i öknen är bara smörja och onödig. Armand Assante framför en mycket humoriskt framträdande som Rico och hans replik " LAAAW" har blivit ett känt klipp på youtube. Ordet Law uttalar alla i denna film fel på som om det var ett running joke. Max Von Sydow försvinner snabbt ur filmen för att ta en tur ute i " the Cursed Earth"...så tur för han så är han inte med allt för mycket i denna välkända kalkon då han snabbt blir dödad(Spoiler, men det påverkar inte storyn). När man pratar om dåliga serietidnings baserade filmer nämns oftast filmer som Batman och Robin, Catwoman, Superman 4, Howard the Duck och självklart Judge Dredd.
I Judge this movie to receive 2/5 golden cameras . Roliga stunder då Dredd har på sin dräkt på och skjuter hejvilt, resten är högbudgets skräp med dåliga effekter, dåligt skådespeleri och seg dialog.
Markus

No more Apvecka
2012-09-02

Get off my blogg you damn dirty ape!
Då var det söndag och Apvecka är slut, likså Filmfetts första tema vecka, får se om det dyker upp några fler tema-veckor och med lite tur så gör det säkert det. Detta är Markus som säger over and out till våra håriga kusiner. härnäst kommer det bli reviews om 1984 på komiskt sätt, Maniac cop rip-offs och japansk rysare på tok för hög nivå.
Till alla er som inte gillade Apvecka
 
Markus

Nu Fightas vi igen(Any Which Way You Can)
2012-09-02

Philo är tillbaks i ringen men funderar på pension för att han " börjar gilla smärtan. Men när en miljonärs klubb vill ha en fighter att slåss mot deras Champion Jack Wilson för 25.000 dollar väcks Philos intresse igen.
Sondra är tillbaks i för att vinna tillbaks Philos hjärta, men Clyde och Orville rådger Philo att hålla sig undan. Även Black Widows är tillbaka och så är dess ledare Cholla spelad av John Quade som kammar hem nästan fler skratt än apan Clyde i denna film.
Medans Philo är ute och springer räddar han livet och blir kompis med en man som senare visar sig vara Jack Wilson och man får veta att han en gång dödat en person och knockat en annan tills han blivit förlamad. Men när brodern Orville skvallar om fighten för Sondra och hans mor måste Philo ställa in fighten med Wilson. Milonär jkubben blir inte glada över detta blir de inte glada, Med Miljonärs klubben och Black Widows efter sig måste Philo fighta sig igenom alla problem samtidigt som bröderna har olika tankar om saker och ting. Nu kommer det bli århundradets slagsmål och varenda miljonär i landet vill satsa pengar på de 2 kämparna, men endast 1 kommer vinna, Philo eller Wilson?
Clintan visar sina apkonster

Any Which Way You  Can innehåller mer skratt och mindre fight. Orangutangen Clyde prutar oerhört mycket med munnen...hans sätt att räcka ut tungan lite för ofta och det blir lätt gammalt. Jag vet inte alls hur stark en orangutang är, men i denna film kan han skrota en bil på några minuter, och sliter av bildörrar vet inte om detta är fysiskt möjligt av en orangutang, möjligtvis för en gorilla.
Clintan och resten av skådisarna gör ungefär samma insatser som i förra filmen. Men sätten The Black Widows besegras på konstant är mer humoriska denna gång och den nya Clyde verkar vara bättre tränad, Visst Manis som spelar Clyde vältränad men den nya apan Buddah har l'ngre scener och ser ut som att minnas komandon mycket bättre . Och än en gång fixar Clintan ett ligg åt sin ap kompis...fast denna gång tar han Clyde och Sondra till ett hotell tillsammans med en orangutang hona i en mycket lustig scen får vi se Clintan med Sondra, Clyde med sin hona och ett äldre par på börja sex scener...men som tur är avbryts dem av Miljonärs klubben. Sondra har hastigt ändrat personlighet ifrån första filmen och är nu inte en total lyckosökande subba utan en mycket
Som tur är så gjordes inga fler uppföljare till Any which way you can  och inga mer galna äventyr med Philo och Clyde. Som tur är visste de när de skulle sluta så att man fick en hel serie av oroliga TV-filmer eller tv-serier som knappt klarade 1 säsong men dessa 2 filmer är medelmotta komedier, liksom den förra får Any Which Way You Can 2,5 Guldkameror av 5 ifrån mig.
 
 
Fotnot: Orangutangen som spelar Clyde blev rapporterat slagen med en yxa och yxskaft och dog kort efter att filmen blev klar. Tyvärr var detta inte olagligt då filmen spelades in så skötaren blev inte åtalad.
Markus

A.I - Artificial Intelligence
2012-09-02

Underbara, underbara kalkonfilmer! Det är alltid en risk att se
dem, men ett historiskt ögonblick. Antingen i värdelöst sammanhang,
eller i underhållning. Stanley Kubrick planerade filmen lite väl länge och tyvärr
dog han innan den blev klar. Så stafettpinnen övergavs till hans kollega.
Steven Spielberg. Va? Hur? Varför? I vilken värld kan Spielberg och Kubrick nämnas
i samma mening? Som ni märker var filmen dömd att misslyckas.
 
Vi följer en familj, vars son ligger i koma. Fadern beslutar sig för att göra sin fru glad och
ger henne en robot som är en pojke, programerad att älska sina ägare! Det tar tid för frun att
acceptera sin nya robot-son, David, men snart är han deras lycka i livet. Tills den riktiga
pojken kommer hem och David råkar göra en liten incident som gör familjen förbannad och överger
David en en skog nånstans. Här börjar robotens resa till sitt mål...att bli en riktig pojke...
 
Haley Joel Osment, dömd till ett evigt liv som barnskådis.
 
Ja, ni hörde rätt! En riktig pojke! Hela filmens budskap är som en barnslig historia utan
syfte. Davids dröm är urlöjlig, likaså hans beteende. Ingen tioåring drar med sin nallebjörn
överallt och tror på sagor. Inte ens min 4-åriga systerson är så bakom flötet! Trots detta är filmen 
som en ojämn gata. Ibland funkar den jättebra med grymma miljöer och Gigolo Joe, en sexrobot
spelad av Jude Law. Dessutom är Tebby, Davids nallebjörn alltid lika rolig att se på, då han tror sig
inte vara en björn. Robotarna är intressanta och det händer saker hela tiden i en äventyrlig historia som 
påminner om en klassisk bok. Allt vi följer är Davids historia, vilket jag ville att filmen skulle göra.
 
Rouge City, sexstaden med känsla av Blade Runner...
 
Visst, den är extremt korrekt på ett politiskt plan med sin överamerikanska känsla om att jaga sina drömmar.
Den har inget som publiken kan reflektera över då David söker efter Den Blå Fen, för att bli en pojke.
Många gånger hånas publiken då allt är övertydligt och inget ligger under ytan. 
Men en sak är säker, slutet kommer lägga en tår i ögat. Det är en vändning ni aldrig kan tänka ut och 
känns väldigt mycket som Kubrik. 
 
Filmen får 3 guldkameror av 5. Inte så dålig som vi tror.
 
Robin!

Den vilda fighten(Any Which Way But Loose)
2012-09-01

Orangutanger är mina favorit primater, och det finns ett fåtal filmer om dem, Dustin checkar in är den enda jag kan komma och tänka på, men den skulle jag inte kunna säga något positivt om. Men det finns 2 andra filmer, Den vilda Fighten och Nu Fightas vi igen. Båda filmerna har Clint Eastwood i rollen som Philo Beddoe, en lastbils chaufför som samlar pengar igenom att fightas med andra ”Truckers” han bor tillsammans med sin mamma, sin bror och sin Orangutang, Clyde som han vann ifrån en cirkus genom att fightas. När Philo blir kär i en kvinna, vid namn Sondra Locke som spelas av Lynn Halsey-Taylor som sagt att hon blir misshandlad av sin man och sedan försvinner tar Philo med sig sin bror Orville och orangutang ut på en resa för att hitta henne. Men hans rivaler, motorcykel gänget ” Black Widows” härjar i stan och följer efter dem för att slå ner Philo, men en efter en får de sina fordon förstörda. Medan Philo endå är i trakten tänker han ta sig an och slåss en legendarisk
fighter för att ta ifrån han sin titel och själv bli utnämnd den bästa.
 “He already has enough gas to go to North Denver, and he's never seen a bean in his life.”
Den vilda Fighten blev e succé med biobesökare men blev utbuad av filmkritiker. Varför? Hjärndöd humor och långa fighter. Ledaren av Black Widows är humoriskt äcklig i utseende och i hans attityd. Clintan är Clintan som vanligt och orangutangen Manis som spelar Clyde är mycket väl tränad. Medans Philo och hans bror Orvile hittar kärlek känner sig Clyde ensam, hur ska det fixas? Smyga in på ett zoo och släppa in han hos en orangutang hona, yepp Clintan fixar ett ligg till en apa. Brodern Orvilles kärleks affär med liftaren Echo är helt ointressant och den stora finalen är inte så episk som man hade hoppats på, mycket build-up men lite payoff.
Filmen är en av de som man måste släppa taget om sin realitet för och bara njuta av aphumor och slagsmål och strunta i den absurda storyn. Mamman är en av de galnaste gamla tanter man skådat i filmer, det funkar, det är precis i lagom dos. Inte för mycket så som många andra filmer gärna överdriver.
Any Which Way But Loose får 2,5 guldkameror av 5 ifrån mig
Markus