Eftersom vi skippade våran tradition med att ta en Troma film i slutet av varje månad kommer då denna review lite tidigare, och det är den första vi tittar på som inte är ressigerad av Lloyd Kaufman. Men det är en av få Troma filmer som är gjorda för ny relese (Troma har släppt mycket public domain) som är svartvit och denna tar verkligen vara på att vara svartvit. Detta är Screamplay.

Edgar Allen(spelad av filmens resigör Rufus Butler Seder) kommer till Hollywood för att sälja sitt manus, hans första stopp är på ett fik där saker går snett och Edgar tar ut sin vrede att skriva en döds scen till sitt manus med kassörskan i huvudrollen. Efter scenen är färdig skriven går han på muggen där han blir rånad men innan Edgar blir skadad bryter sig en biffig karl in och dödar rånaren för att sedan erbjuda Edgar sovplats på hotellet där han är vaktmästare. Men när 2 poliser utreder kroppen på muggen hittas sidor av Edgars manus så han är nu deras huvudmisstänkta. På hotellet möter Edgar både snälla och elaka typer så som grannen som liknar Rasputin, Den vackra Harriet som drömmer om att bli filmstjärna och en misslyckad agent som låstas vara big shot och denna agent visar intresse i Edgars manus. Men ju fler som gör Edgar förbannad skriver Edgar grövre och grövre döds scener åt dem men allt vänds upp och ner när de karaktärer som hamnar i Edgars manus snart poppar upp i dödsannonserna istället. Och Edgar misstänker att det är han själv som ligger bakom alla dödsfall.

Screamplay var en utav jäkligt få DVD filmer jag hittade i Tjeckien, det ar denna, Venom, en ormfilm med Klaus Kinski, En annan Troma film i form av Mothers day och en porrversion av Citizen Kane(köpte alla utom den sistnämnda). Edgar Allen  är en självklar referens till Edgar Allen Poe men annars är filmen inte alls dum i attityd. Men mycket fint ljussättning har man lyckats framkalla något som bara kan kallas tysk expressionism, ett framträdande inom film som vi sett i Dr.Calgari och Nosferatu. Skådespeleriet är långt från perfekt, vissa funkar andra är rent sagt fruktansvärda men för att sammanfatta kan man säga att det är som i Deathrow Gameshow*, överagerandet medverkar till filmens karisma, och tyvärr är ljussättningen och vissa skådisar det enda filmen har att bjuda på då story är mycket svag och det tar lång tid innan ett riktigt dödsfll uppstår, visst vi får se samma personer bli brutalt dödade 2 gånger, men då de dödsfallen i första halvan är fejk och de andra är riktiga känns det lite som i Clue då de utbryter ” That’s how it could of ended  but here’s what we really did”. Filmen får 2/5 Guldkameror.

Markus