Redan i filmens öppningslogga får vi se snabba flashar av spel från SEGA. Och i ett litet hörn ser vi en öppnings-scen från Shenmue, som badar tillsammans med Streets of Rage, Golden Axe och Space Herrier. Lyckan är total. I och med hur stor Sonic filmen blev...så kanske det finns en chans att se flera Sega-filmer på bio. Sedan bär det av med filmen på riktigt!

 

 

Sonic är en blå igelkott från en annan planet. Han flydde sin tillvaro då hans elektriska snabbhet attraherade fiender och växte upp i sin ensamhet på jorden. I den lilla byn Green Hill så spionerar han på polisen Tom (James Marsden) och ser upp till polisen som sin idol. En dag råkar Sonic göra en elektromagnitisk puls som attraherar geniet Dr Robotnik. Sonic måste bonda med Tom och försöka hitta ett sätt att undkomma den egoistiska doktorn.

 

Hela filmens story är oerhört ostigt. Det är nästan ologiskt hur denna filmen ens blev gjord med tanke på den dåliga storyn filmen har. Men samtidigt leker man med ostigheten i coola jakt-scener, en rapp-käftad Sonic och såklart en stjärna i rollen som Dr Robotnik. Det är Jim Carrey som ballar ut totalt i rollen och likt en tornado lyckas han få upp filmens galenskaper på ett gött sätt. Och det känns så uppfriskande att se en klassisk, skön actionfilm som får en sån uppmärksamhet.

 

 

Hur fan är filmen då? För det låter som att jag hatar den lika mycket som Sonic hatar svamp (i en pik mot Super Mario). Jo, den är fan riktigt charmig! Jag har en kul stund med filmen och känner mig som en 12-åring igen. Den har sitt egna driv som film och drar vissa hintar mot TV-spelet. Lika nyskapande som en hambörjare kanske. Men jävligt god hambörjare i alla fall!

 

Sonics första, hemska design gjordes om och många var skeptiska till varför. Ingen ville riktigt se filmen i det läget. Men nu, med bättre design, slog den hårt i bio-besökarnas hjärtan.