Som en gåva till mig själv för att jag är så jävla bäst så köpte jag en film med en glödhet titel till...mig själv! Var denna självgodhet nodvändig, eller ett fall för mitt egna ego?

 

Andrew Garfield spelar slusken Sam som är utan jobb och gör inget om dagarna. Han degar, röker på och ljuger om saker för morsan och alla runt honom. Det har flyttat in en ny sexig granne som han kör lite "rajtan to the tajtan" med. Men efteråt är hon som försvunnen. Hon flyttade under loppet av en dag och han börjar undra varför. Han drar paralleler till en kidnappad Hollywood-ikon samt en evig gåta om världens största konspirationer någonsin.

 

På pappret låter filmen ändå relativt bra. Det finns vissa saker inom konspirations-teorier som alltid kittlar min nyfikenhet. Men tyvärr håller inte resultatet. Sam är så tråkigt oinspirerad som person. Han försöker vara The Dude men saknar charmen och några kvaliteter som gör honom kul. Man vill bara undvika Sam och det gör det ännu svårare att se saker ur hans vinkel.

 

Som sagt så är vissa detaljer i konspirationen kul. Men när dom inte förklarar varför det hänger ihop så känns det som att resan är onödig. Som att åka tre mil för att köpa mjölk. Filmen blir bättre i sin sista del och jag förstod mer vad dom ville göra. Men skadan är redan gjord.

 

Regissören är mannen bakom It Follows och tyvärr är det hittills den enda bra filmen som han gjort.