Hollywood-skådisen och skämtaren Johnny Cage. Militärbruden Sonya Blade. Kampsportsmästaren Lui Kang. Alla dessa karaktärer rekryteras av en mystisk "gud" vid namn Rayden...att beskydda planeten jorden från mörkret av en ond plats. En demision som länge hotat att ta över vår värld i en dödlig turnering. Samtliga tar en båt till en mystisk ö, där den onda Tsang Tsung väntar på en möjlighet att vinna tuneringen med sina onda kämpar.

 

Grunden bakom Mortal Kombat spelen är väldigt enkel att göra en film på och tacksamt nog lyckas man relativt bra. Karaktärerna har sina personligheter och även om många hatar Johnny Cage för hans kvicka skämt så har jag alltid sett honom som bäst i filmen. Klart mycket bättre än Lui kang som är döds-allvarlig och rätt tråkig. Bästa skådisen av alla är ju såklart Christopher Lambert som Rayden. Han är lite skämtsam och gör mycket med karaktären som ger liv i filmen. Dessutom ställde han upp för en ganska liten summa då han verkligen trodde på filmen.

 

Vi får se coola fighter, coola miljöer och en hel del lore som håller sig trogna till spelen. Detta utan att bli för invecklat. Som att Cage möter sin fiende i den stora Goro. Eller att Sonya Blade har sin fiende i den enögda mördaren Kano. Det finns en del coola moves och attacker, men jag hade gärna velat se mer av den varan.

 

Det sämsta med filmen är ett av spelens största fördelar. Spelen är brutala så in i helvete! Blodet sprutar i brutala combo-attacker och tyvärr får vi inte en enda halshuggning eller brutal attack i hela filmen. Sedan är det lustigt att man introducerar en ny karaktär från ingenstans...Art, som dödas direkt utan anledning.

 

Faktum är att de flesta kreativa idéer som filmen gör på egen hand faller direkt. Mycket skitfula monster av digital design som verkligen inte håller måttet, ens för en b-reklam nuförtiden. Boxer-Robert ser mer trovärdig ut.

 

 

Vi har den klassiska Mortal Kombat-låten samt Orbital, en av 90-talets bästa techno-låtar som även dök upp i filmen Hackers som introlåt.

 

Allt som allt en underhållande rulle som tyvärr inte går hela vägen fram.