Det var längesedan vi skrapade i botten av den ruttna tunna som ligger på vinden. Täckt av gammal nougat och spindelväv. Luktar messmör från julen 57. Ja, denna tunna med oläsbar beskrivning kan ju hålla en fin gyllene film av ädel konst. Eller inte. Nåväl.

 

En kvinna är på ett djungelkalas i en ö mitt i Philippinerna. Hon råkar se en göbbe som står i ett fönster ögonblicket innan en pelare krossar henne. Men skit i det! För nu träffar vi på filmens huvudroller. John Saxxon och hans kvinna som är nygifta. Dom ska flytta till en lägenhet på ön, men den är inte klar ännu. Så istället tvingas dom på på öns hemsökta hus, Casa Fortuna. Paret som byggde stället hade dåligt förhållande och kvinnan använde sig av svart magi. Kan det vara så att spooky wooky saker kommer ske i huset?

 

 

Den här filmen håller lika bra som Lepin-bitar, som vi alla vet såklart är så mycket bättre än Lego-bitar och sålde mycket mer dessutom. Men filmen är också lika seg som de där sköna foppa-tofflorna som inte ens din dumma hund-jävel vill använda som tuggleksak längre. Vad är poängen med folk som bär foppa-tofflor? Seriöst?

 

 

Nä, överlag är Beyond Evil rätt jävla risig. John Saxxon råkar ramla på nån grön sörja på trappan som jag kallar för spökbajs. Han ramlar på golvet, men klarar sig. Det är det mest övernaturliga som händer under de första 30 minutrarna. 50 minuter in så slår han en läkare i buken på sjukhuset. Det hela är väldigt lustigt och plötsligt. Annars är det tamigfan inte ens dugligt som sömnmedel. Hela filmen finns ute på Tromas youtube-sida. Om ni ni verkligen vill se en film med jävligt dåligt ljud.

 

Beyond Evil är fan riktigt jävla kass, asså. Ingen kvalitet alls.