Elvira (som jag såg precis innan denna)  må ha gett många hints till sex, men här har vi en rulle som bokstavligt talat trycker ner det i halsen på en stackars tjej, oh you keep reading dear reader.
Möt Mariano, en av de få överlevande människorna efter jordens undergång, vad har hänt? Det får vi aldrig veta men det är inte vackert, mer som Detroit, utanför är det farligt och byggnader finns det få kvar av men Mariano har lyckats ...erövra en?...han är en av få som har tillgång till en. Mariano spenderar sina dagar med att göda sig själv med det äckliga men lilla som finns och försöker underlätta den hemska vardagen för sig själv. Vardagen uppdateras dock när 2 ungdomar poppar upp i byggnaden i jakt på mat och skydd, de är syskon och desperata för de få saker Mariano har, han delar gärna med sig men han är jävligt creepy.

 

Livet går vidare, Syskona hjälper mariano bygga någonting vi inte riktigt vet vad det är. Det hela går söderut när Mariano får reda på att syskona snott något ifrån han så han leker en dödlig lek där han förgiftar systern och tvingar brodern att hämta det han snott i utbyte mot motgiftet..., nånting säger mig att Mariano  är lite skruvad. Systern överlever men senare tvingar Mariano syskonen att göka, SUPRISE FUCKING INCEST DUDE, först är de emot idén men senare börjar de pöka otvingat, the apocalypse changes you dude.

 

GOD DAMN IT INCEST, Bastardos. Okay så detta är en postapocalyptisk arthouse rulle med antingen mörkblå ton eller överdrivet orange såsom i en Gaspar Noe film, produktionsmässigt är den strålande och som Arthouse film är den tillräckligt för att fråga sig själv "What does it mean" ett antaö gånger men filmens stora fråga är hur långt en person skulle gå för att överleva ett helvete, i detta fall suga av sin egen brosa med ett leende  och lite annat på läpparna, jag är så stolt över att mamma inte läser Filmfett. Filmen är rätt så spooky dooky med dess brist på musik och Marianos ...spontana sida, man väntar på att han ska dra fram en kniv eller något och hans snusksnackane gör inte stämningen mera men kartonrummet de bygger är som taget ur en dröm, jag vill med ha ett sånt rum nu... Visst jag lär skippa incestscenerna filmade i grova detaljer Vissa scener är som en skum musikvideo på syra och det bästa med filmen är att den är så visuellt fin, every frame a helt enkelt, handlingen är lite otydlig och funkar mest för att leverera småroliga reaktioner från Marioano och visa hur desperata dessa 2 syskon är att överleva, se den inte med dina föräldrar dock...eller någon annan då ja jag varnar dig, det finns en scen där systern tvingar sin bror smaka mensblod.... där rök min kyckling middag. Jag älskar halva filmen ( i "drömvärlden som Mariano bygger) och är oense med mig själv om den andra halvan som utspelar sig i dystrare färger. We are the flesh får 3/5 Guldkameror, men en grov varning, se den sålänge du inte blir pretentiös och allt för outhärdlig.