FilmFett

2018-10-13
06:35:00

Frankenstein and the monster from hell

 
1970 kom den 6te delen av Frankenstein serien ut, Horror of Frankenstein och nej kära läsare du har inte missat en av mina sprillans fantastiska reviews, vi skiter helt enkelt i den för den har inte Peter Cushing, vi tar inte heller upp den i slutet d¨serien endast är 6 filmer utan då tar vi något annat som lite frisk luft istället utan vi har nu denna gång Peter Cushing och ett hårigt monster spelat av Darth Vader han själv.  Så en ung snubbe snor lik ur en grav MEN det är INTE Frankenstein, det är en copycat, Frankenstein han själv som överlevt att bli krossad av brinnande bråte är försvunnen, troligen död....han är inte död. Simon som snubben heter har samlat på sig massa kroppsdelar vilket leder till att han hamnar på mentalsjukhus där han får höra om Frankenstein och blir genast ett fan och snart räddas han av Doktorn i förklädnad då vakterna blir lite glada i piskan och slangen.
If looks could kill, you'd soon be resurrected

När Doktorn plåstrar om Simon kommer Simon på sanningen om sin doktor, han är Dr. Frankenstein! Nu vill Simon jobba ihop  och skapa ett ohedligt monster. Med delar från mentalsjukhusets  patienter och jisses vilka håriga jävlar de måste ha för monstret är mer gorilla än karl....alltså man, inte Karl Viktor som Frankenstein använder som låstasnamn...
RIP Koko the killing gorilla :(

Så den avslutande delen i Hammers frankenstein serie är jävligt....tråkig.....  Simon är som vilken Hammer skurk som helst, Cushing har en jävligt ful peruk på sig och monstret ser ut som skräp helt enkelt, det är en riktig lågpunkt att avsluta serien på. De försöker rädda filmen med gore som inte ser bra ut och vara lite läskig men det funkar inte heller. Storyn är genuin och är långt ifrån lika bra som de bättre filmerna i serien. Det positiva är miljöerna, visst det är bara grått å brunt men mentalsjukhuset är mycket instängt och klaustrofobiskt och dessa gamla mentalsjukhus ser man oftast inte i filmer som setting number one, det är oftast bara de där moderna med vita väggar, det är tråkigt om någonting. Slumpen att Simon hamnar på ett mentalsjukhus där hans idol bara råkar jobba är överdrivet fult. Cushing är filmens högpunkt, såklart, hans första scen är mycket mäktig, han bara går in i en scen, alla blir tysta  och han baa " fuck of" på ett artigt sätt...Cushing var fan kungen. Hur fan kan en serie av monsterfulla filmer inte ha monstrerna som höjdpunkt? Även i de skitdåliga filmerna har Cushing varit det som typ räddat filmerna och hållt intresset uppe, för att inte säga ihågkommna. I andra filmer hade det kommit fram som överspelat och uppenbart fejk när en karaktär som är så gammal tar kommando över sin chef och är så bestämd och mäktig genom å baa stirra och hålla ryggen rätt, men inte Cushing inte, han gör det med nöje, och briljerar samt äger varje scen han är med i.
I det stora hela...är den där sista meningen hela Hammer serien i ett nötskal, jag tyckte personligen bättre om Dracula serien men där fick vi en större dos av Cushing än vad vi får Lee i denna serie. Serien bör ses men som vi sagt, inte allt på en gång då det blir mycket enformigt mycket snabbt, serien har ett par bristande inslag såsom denna men är fachinerande endå och ibland komplett galet. Frankenstein and the Monster från Hell får 2/5 Guldkameror och med det avslutas Hammers del av temaveckan. Imorrn...nått annat.
 
Markus
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: