Mr Pembroke är en åklagare som skrivit en lapp till sina medarbetare. Han har blivit knäpp och åkt till rehabilitering i Schwiez. Då företaget har ett gigantiskt beskymmer som kan sätta dom i konkurs, så måste någon skickas för att ta hem Mr Pembroke. Denna man blir den unga, seriösa Lockheart. Men väl på rehab-fascilititeten får han märka konstiga saker. Vill verkligen alla besökare vara där? Och vad har den unga tjejen med ägaren Henric Volmer att göra? Vad i helvete är det som pågår?!

 

En av FilmFetts grundpelare, Joel, tyckte väldigt mycket om den här filmen. Och med alla närbilder på rostiga handfat, detaljer som snygga reflektioner av himmeln i vattenpölar samt dess gråa stil, så är jag inte överaskad. Mysteriet i filmen är rätt intressant. Påminner om Shutter Island. Kanske lite för mycket. Men det visuella och stämningen håller mig intresserad i över 2 timmar. 

 

Är inte alla detaljer i filmen lite för mycket? Varför har man alla snygga vinklar utan anledning? John Carpenters fotograf gillade att Carpenter höll allt enkelt och snyggt och stiligt utan en massa vinklar hit och dit. Men denna filmen har en snygg vinkel i kanske 2 sekunder och klipper till nästa bild osv. Det blir lite kaka på kaka.

 

Överlag är det en bra film, men lite för klyschig för min smak. Hypen när den kom var inte värt besväret.