Mer Lehmussaari?...Mer Lehmussaari,  och denna kommer i 2 delar, vi börjar med del 1.

 

Del 1. inleds med en liten mini story om 2 inbrottstjuvar som gör inbrott i ett skjul i skogen men mördas av något våldsamt...det var även såhär House of Orphans började för att senare klippa till de riktiga karaktärerna vi ska få följa i filmen som i det här fallet är ett pack unga filmstudenter som ska spela in en "världsbrytande" studentfilm i samma område där myten om Svarta Änkan härjar. Svarta Änkan var en gång en tjej som hette Norah Astor som även ska ha huvudrollen i filmen. Sarah, filmens mest hängivna person berättar om att en gång i tiden var Norah en singelmor till 2 barn som ansågs vara häxa i samhället då hennes barn TYDLIGEN fötts utan pappa (precis som jesus). Efter att barnen mördats så förbannar Astor kyrkan vilket leder till att de avrättar henne för häxeri, ett år senare mördas prästen som ledde mobben. Filmteamet anländer tillskogen där Norah härskar och mycket dötid spenderas på att snacka om myten och teorier om att Kyrkhedern är Norahs barns pappa och därför mördade han dem. Men kvällen sabbas då folk går och dör efter de hittat Norah Astors nyckel, nyckeln alla som dör hittar innan de dödas och är typ Norahs visitkort. Kvällen fortsätter med många jumpscares och döda vänner...vill du veta hur det hela slutar? Då får du se Del 2!  Yepp Del 2. fortsätter efter denna del och handlar om nya karaktärer som efter en av karaktärernas död i del 1. är traumatiserade. Kommer Svarta änkan få en ny chans att hämnas? Vilken av de 2 grupperna kommer stoppa förbannelsen? Kommer någon av karaktärerna få ett bra betyg i Engelska??

 

Varför är filmen uppdelad i 2 delar, Då det är 2 helt olika historier som utspelar sig 3 månader emellanåt och hade kunnat funka som typ....Psycho. Det hade varit lika enkelt som att ha det som en enda långfilm? Tillskillnad från House of Orphans försöker The Grief slänga in mer och mer komedi....FÖRSÖKA med stora bokstäver med skumma sidokaraktärer med några sekunders storyline och en mycket onödig comic relief i Eddie som är rolig pga helt fel annledning, inget han säger är kul, men han ser ut som att själv tro att han är rolig  och verkar ta inspiration av Rik Mayall..... från tiden han låg i koma efter trike olyckan. Med all svengelska som slängs runt så funkar filmen än en gång, bättre som en komedi. Varför ens göra en film om Norah Astor? Denna historia har inget spännande utan det mer spännande sker efter Astor dött. Vi får såklart en lång utdragen flashback scen om filmens mördande spöke om exakt hur denne dog å blev spöket vi möter i filmen å krita för denna gång är den inte lika utdragen som i House of orphans. Mångs "dramatiska" scener förstörs totalt med den dåliga evengelskan som är filmens enda drivningskraft då än en gång skräcken är minimal, skådisarna och filmsnubbar är på Z-films nivå, folk kollar in i kameran konstant och inte ens texten kan man lita på då det är fullt av fel i dem också. Filmen är så slapp att det även avslutas med "If we forgot someone. we are sorry" skrivet precis så i det absoluta slutet av eftertexterna. The Grief är snäppet bättre än House of Orphans men full av klich'eer och än en gång är det The Room-elementen som gör filmerna sevärda. The Grief får 2.5/5 Guldkameror.
Markus