Det är snart st. Patricks Day och eftersom Markus är mer inne i ett relevant territorium med Leprechon så drar jag igång en film med många gröna färger. Känns lite passande, eller hur?

 

En äldre man, Hannon Fuller, lever glatt i 30-talet. Men helt plötsligt vaknar han upp i en högteknisk maskin i en okänd nutid. Det visar sig att Hannon skapat en alternativ verklighet, en exakt kopia av 30-talet i ett datasystem. Han ringer sin kollega Douglas Hall och berättar om en stor upptäckt...precis innan han mördas! Douglas är vår huvudroll och han blir huvudmisstänkt för mordet. Själv börjar han undra vad tusan han gjorde under tiden som Hannon dog och han inser att ledtråden på mordmysteriet ligger i den låtsasvärld de snickrat ihop.

 

 

Douglas hoppar in i 30-talets dag och inser att allt folk som bor därverkar vara övertygade att dom är människor. Hannons medarbetare, spelad av Vincent D'onafrio, har en egen karaktär i 30-tals världen, skapad ur hans egna avbild. Men denna mannen, en bartender, blir snart hotfull mot Douglas. Och samtidigt springer Douglas på en kvinna som påstår sig vara Hannons dotter. Men enligt polisen så har Hannon ingen dotter.

 

 

Denna filmen är en intressant upplevelse. Sista halvan är lika förvirrande som att hoppa in i ett avsnitt av Lost. Så med andra ord så är den lite väl för förvirrande i sista akten. Annars har den en seriös ton och vi undrar hela tiden vad fan det är som händer. Det är kul med det gröna ljuset som skickar in karaktärerna in i 30-talet. Och användandet av identitetskriser påminner om Dark City, vilket inte är en dålig upplevelse i sig.

 

Vill ni se en skön cyberpunk-neonoir som håller sig intressant så rekomenderar jag Thirteenth Floor. Bättre än förväntat.