Sam Fynn har inte sett sin pappa Kevin Fynn sedan barnaben, och Sam letar efter honom ostoppbat och hamnar på ett möte med den nya chefen för Fynns förra företag där den nya chefen är ett stort rövhål och Sam hackar massa saker under nästan på honom. Alan Bradley, Fynns vän från förra filmen söker senare upp Sam och ger honom mer info om Fynn Sr.gamla ställe. Sam söker upp lokalen och POOF så dras han in i the Grid, i Tron världen ungefär likadant som hans pappa gjorde 30 år tidigare. I The Grid tas han till fånga som ett program och precis som hans far 30 år före honom så hamnar han i The Games där han ska kasta diskus mot andra program. Tillskillnad från orginalet så anses inte användare som legender och myter i the Grid, utan som gudar så när hans motståndare Tron märker att Sam blöder tas Sam t ill kungen av The Grid, Clu 2, en ond klon av hans pappa. Clu 2 är en uppdaterad version av Clu, Kevin Fynns första program från orginalfilmen vilken bara anknyter de 2 filmerna ännu mer, hur som helst Clu 2 tvingar in sam i en av de där motorcykel racen Tron filmerna är kända för där han räddas från ett hemskt öde av Qourra, en assistant till hans pappa. Qourra tar då Sam till Kevin Fynns hemliga gömställe långt utav bara helvete från staden. Deras möte blir lite....ackward men det finns ingen tid att spilla, Kevin maler på om vad Clu 2 är, vad han har gjort och varför Kevin varit en sådan frånvarande pappa men han har även ett och annat å berätta om en stor förintelse som skett i the Grid å varför Qourra är så jävla viktig för världen.

Första Tron må inte ha varit världens bästa film, den var jävligt bra, med en unik stil och genial idéer och ja visst fan är den värd sin kult förklaring. Men den är en prodykt av sin tid, precis som denna är, men då Tron anses vara en klassiker anses denna vara en sketen uppföljare, varför då? Filmens stil är uppimpad men även håller den sig till orginal id+een, och det är det stora med filmen, det är ögongodis, där effekterna, ljus och maniker står i centrum för en story som är lite medioker, en räddare från en annan värld som blir tillsammans med den sista av sin art för att tillsammans rädda världen som vill ha dem döda. Jeff Bridges som lebo......som Kevin Flynn och hans onda tvilling Clu är alltid lika bra, men som Clu är han nästan bättre, effekterna på Clu är nästan fläcklösa och det är bara ett tecken på hur mycket som är möjligt med dagens teknik. Tron går från att vara en gud till att vara Clus högra hand och vad han kan åstakomma i denna film är riktigt fantadstiskt, han går från att vara ...ja...Tron, lite småmesig men renhjärtad i förra filmen till världens ninja snubbe med mer coola prylar än Robins sexhåla. Musiken av Daft Punk ger filmen mer egen stil och ger den gråa världen lite karaktär och förmedlar exakt rätt känslor som filmskaparna vill förmedla. Tron Legacy knyter ihop säcken till en historia som redan var avklarad men detta tillägg är mycket välkommen med Olivia Wild som Qourra, ett program eller något som är den sista av sin ras och med en blomstrande personlighet. Vad är dåligt med filmen då? Huvudkaraktären är lika intressant som en påse med sten och trots att de fick in Bruce Boxleitner som spelade både Tron och Alan i förra filmen har han mindre screentime än ett cameo, han har endast en replik som Tron till exempel och det hade vart kul om Kevin och Tron delade dialog i filmen.... och än en gång, platt och kliché fylld story men jag rekomenderar endå denna film! Seg början ja, men när de väl kommer in i dator världen så är det ögongodis, BRA ögongodis, inte sån där Avatar skit som ser fejk ut utan nästan varje bildruta skulle man kunna hänga upp på väggen. Med musiken så är den värd en titt, gillar du inte filmen? Helt okay, den är långt från perfekt men vill du se ett exempel på när dagens teknik skiner för en gångs skull tillskillnad från jävla Gods of Egypt eller fula jävla Wrath of the Titans skit så rekomenderar jag skarpt Tron legacy, mest för musiken, ”art direction” och Jeff Bridges karaktärer. Tron Legacy får 3/5 Guldkameror för den fröjd den tilldelar ögon å öron, historie messigt är den inte så stark men det är ett bra sätt att fortsätta en 30 år gammal story utan att tillita sig allt för mycket på nostalgin, och även piffa upp den för nutid, något inte alla serier kan göra.

'Seriöst dock, få filmer ser så här bra ut, jag älskar verkligen stilen'.- Markus