Kan remakes visa att en remake kan vara något annat än ren skit och faktiskt innehålla någon form av kvalitet? Nu när det är Halloween...öh...Alla Hjärtans Dag (en form av skräck, eller hur, höhöhöhö) så ska vi se om den håller måttet.

 

Introt visar en massa tidningsurklipp om tragedin som blev en legend. En gruva hade kollapsat och Harry Warden tvingades döda sina kollegor för överlevnad i gruvan. Syrebrist eller något sånt. Ett år senare så har några ungdomar fest i samma gruva, men Harry har flytt sjukhuset, gjort värsta blodbadet och slaktar ungdomar i gruvan. Polisen, spelad av Tom Atkins sätter en kula i Harry som dör.

 

10 år senare. Tom Hanniger (nån supernaturalskådis), återvänder till byn där alla hatar honom och hans pappa, för att han ansvarade för att olykan i gruvan hände. Och eftersom Toms far är död så får alla hata Tom istället. När Harry Warden begår mord och Tom råkar vara i närheten så tror alla att han är mördaren. Scheriff Palmer, som är sur på allt, är förbannad på att hans fru stödjer Tom.

 

 

Filmen vet var den är. En blodig fest där allt ska spruta och tuttar ska flänga runt. Det är kul att se en film som vet vad den är, även om fotot skulle kunna vara mer spännande. Det händer bara saker hela tiden, men jag bryr mig inte mycket om karaktärerna. Tom Atkins gjorde inte mycket i filmen, men han gav filmen en större status. Dessutom är sista akten rätt spännande, då man inte vet vem som är mördaren, även om finalen i orginalet är bäst.

 

 

Filmen faller nog mest på sin 3D-gimmik som är in your face. Bokstavligen. Men det ger lite charm. Däremot fattar jag inte mördarens motiv...äter han så mycket chokladboxar att han måste fylla dom med hjärtan av sina offer?