En helt vanlig kväll i det klassiska Japan, det Japan utan anime och bläckfiskporr vaknar en stor ande till liv och försöker fly det berg han är begravd i men den närliggande byn har en god gud som kommer skydda dem ifall denna ondska skulle släppas löst. Den ondes försök att fly orsakar kraftiga jordbävningar och byn utövar då en cermoni för att göra sin del i försöket att stoppa den onde. Stadens överhuvud sätter en av hans närmsta män på jobbet att övervaka cermonin. Denna man vid namn Samanosuke har en hemlig agenda, att göra revolt och ta över byn samt dess slått helt för sig själv och med deras ledare distraherad av jordbävningarna tar han sin chans. Under upproret så tar en av ledarens lojalister vid namn Kogenta med sig ledarens barn till frihet samtidigt som deras far mördas i trumultet. Upproret förstör ritualen för att stänga  in den ondska som däljer sig i bergen, Majin en stor gud, instängd i en staty.

Land och rike vänds upp och ner för att hitta den förra ledarens barn som gömt sig i en av Majins prästinnors hem som under ett raid får utstå hon om avrättning vilket hon inte fruktar utan försvarar sig endast med att som en av Majins präster lär denna gud inte låta denna handling uppskattas. I ett desperat försök att rädda barnen tar Kogenta och prästinnan barnen till Majins berg då ingen annan vågar sig dit. Åren går, barnen växer upp till unga vuxna och byn de en gång skulle bli ledare över är nu under en tyranns styrelse och hans enda order är att fortet som brann ner under revolten ska återuppbyggas och lea staden tvingas hjälpa till under sämre arbetsvilkor än på Subway. Men som tur är har tiden kommit för revanch från det unga syskonparet att åter ta landet likt Simba i Lejonkungen, men tillskillnad från Simba så har dessa 2 en stor stengud de kan fråga om hjälp av och coola scener är ett faktum!

Daimajin är en film från samma företag som låg bakom en anna liten känd japansk Kaiju, inte Godzilla, det är Toho, läs på dina japanska filmmonster, nej monstret i fråga är Gamera och de hade kunnat tjärna storkolvan, och kanske till och med hållit sig vid liv lite längre om de slog ihop dessa 2 film monster i en crossover film som är moderna, men nepp, vi fick Gamera Super Monster istället som återanvänder scener från äldre filmer och är, oss 2 emellan, rent piss. Daimajin är en korsning mellan samuraj film och Kaiju, första halvan är en händelserik samuraj film i samma stil som Cub and Wolf med fåniga frisyrer och japansk folktro, under de 10 första minuterna har vi fått både jordbävningar, högföräderri samt uppror, jävligt snabba tag. Filmen...FÖR NÅGON ANNLEDNING får mig tänka på och dra refferenser till Pulsagari, den Nordkoreanska monsterfilmen med en av de sjukaste backstories någonsin då båda handlar om hur folket använder ett stort monster, relaterat till stål för att ta tillbaka sitt land från en ond krigsherre i ledning av en av en avkomma som r ute efter hämnd då krigsherren ligger bakom förstörelsen av både hjälten/hjälrarnas hem och familj. Skådespelet är jävligt bra, lite sådär kabuki aktigt som en kurosawa film (jag kan knappast något om Japaniwood) men man bryr sig om karaktärerna, när SPOILERS några dör så blir man genuint depp över att de inte kommer vara med i filmen mer och även ogillar man filmens skurk mer och mer och hoppas seriöst att filmens stenmonster ska krossa han som en fluga, bra gjort Daimajin.  Daimajin är en av de bättre kaiju rullarna från Showa eran, inte den bästa men den har en värdig plats i toppen och det är verkligen synd att vi verken fick Daimajin VS Gamera eller att Daimajin inte är mer känd än vad den redan är inom kultfilmskretsar. Det stora negativa är dock att man måste vänta över en timma för lite monster action men tillskillnad från andra filmer som dröjer ut tiden med forskare som snackar bullshit om bullshit forskning så får vi en fucking samuraj film! Det å så är ungjäveln Take jävligt irriterande men vad ska man göra.  Annars är det lite för lite monster action men klimaxet är episkt och bjuder på det man velat se under hela filmen! Daimajin får 3.5/5 Guldkameror.
Markus-San