Den tuffaste mutha fuckarn är tillbaka och han påbörjar sitt andra äventyr med en scen show där allt han gör är att säga hur fula och tjocka folket i publiken Sen åker han hem till sin lyxvilla och verkar ha blivit en högt uppsatt person inom negro kommunitin i staden, men gamla vanor dör hårt och snart är Dolemite mitt uppe i en vit kvinnas magiska skog. Medans det är fest hos Dolemite åker en mor och son förbi, och de ser att personerna som festar är ne......mörkhyade så de gör det enda ”rätta”....de åker till scheriffen. Dessa dunder rasistiska typer är en stämpel för överdrivna blaxsplotation filmer och de är underhållande som satan pga hur överdrivna de är, det är ju inte så att man hejar på dem, gör du det så fy skäms men de är roligt överdrivna filmskurkar och denna film har nog ett par av de mest överdrivna rasist skurkar någonsin. Scherffen visar sig vara rasist så han åker för att arrestera alla pga deras hudfärg. I en välförtjänt tvist visar det sig att den vita kvinnan Dolemite ligger med är sheriffens fru! DUN DUN DUN.  Dolemite flyr från snuten med hjälp av sina bros och kidnappar en homosexuell kille med en bil å kör till Californien. Men medans Dolemite gömmer sig tar Queen Bee hnd om allt som behövs tas hand om, men hon gör ett för bra jobb så Dolemites rivaler stänger ner Queen bees klubb och kidnappar henne. Nu är det upp till Dolemite att rädda sin sugar mama och sin klubb från de onda vita gangsterserna.

”Them gotta be n*****s because it aint Halloween aint it?”

Så Rudy Ray Moore var tydligen komiker ifrån början......det märks inte i denna för skämten vi spenderar de första 10 minuterna har orsakat lika många skratt som ” bästa av byggplatsolyckor 2014”- tidningsutgåvan. Precis som Jerry Seinfeld så är Dolemite bäst under manus och borta från scenen då mycket i filmen är roligt men början är fan segare än ett tuggummi från stenåldern. Är denna lika bra som första Dolemite? I helvete heller, inte ens musiken är lika bra. Dolemite är dne samme, men han säger inte utdragna Motha fuckas som i förra vilket är lite synd... och mycket tid är slapptid då vi antingen får Dolemite stand up eller ett musik nummer så filmen blir över 1,5 timme. Sett ur ett tekniskt askept så är Human Tornado en uppdatering från första Dolemite, micken syns inte alls lika ofta och har både bättre manus samt bättre klippning utan de avklippta meningarna eller långa pauser i dialoger. Men det finns en lång sekvens som drar ut på tiden, och ....det blir nästan surreal ton i 10 minuter. Det finns inte mycket att säga om The Human Tornado som inte redan sagts, det är mer lik en genuine film men inte lika rolig eller minnesvärd som första, ibland är inte mer bättre. Human Tornado får 2/5 Guldkameror.