Några dagar har gått efter frugans död. John Wick lever ensam i ett stort, tomt hus och vandrar runt som ett spöke. Men en dag så får John en avskedsgåva från hans döda fru, i form av en liten, oerhört charmig hund: Daisy. John börjar få lycka i sitt liv igen. Tills några ryska inbrottstjuvar snor hans bil under ett rån och slår ihjäl den söta valpen. John har förlorat allt igen. Viggo, en av tjuvarnas fader, samt Johns f.d boss blir rasande över sin sons misstag. Han vet att John Wick, som även är en f.d mördare, kommer hämnas brutalt på dom alla!

Av hälsosamma anledningar höll jag mig skeptisk till filmen. Storyn är rätt lam och enkel. Men framförandet är iskallt och filmen bjuder på en hårdkokt resa genom brutala actionscener och snygga miljöer. Skottlossningen i porrklubben är enastående vacker, men tyvärr så mörk att man knappast ser fighterna. Keanu slår skiten ur skurkar och har en enastående skådespelartalang som håller sig vass genom hela filmen. Jag satt som på rakblad genom hela äventyret.

Willem Dafoe spelar en roll som vi inte vet var vi har honom. Han får erbjudande att döda Wick, som även är hans bästa vänn, men kommer han ta erbjudandet? Annars är det enbart John och Viggo, samt Viggos egoistiska son som är filmens ståndspunkter. Redan nu har vi fått veta om uppföljaren och jag hoppas den kommer vara lite mer vågad i karaktärer och utmaningar. För John Wick har chanser att bli en utmärkt film-serie.