Lite onödigt vetande? Detta var den absolut första filmen jag någonsin såg på bio, de ni, jag var 4 år, kunde ingen Sverige men minns vagt denna filmen, såsom en skrämmande natt sekvens som poppar upp lite senare. Jag har aldrig sett den första filmen som denna är en uppföljare till, men jag hade den som en sån där band och bok mix som många barn hade på 90-talet. Håll i er för nu blire nostalgi resa.

Efter världens kanske sämsta sång till intro musik möter vi Pelle, en vanlig katt som ingen svans har som dag ut och dag in mobbas av stans största mobbare Måns och hans 2 kulpaner tvillingarna Bill och Bull. En dag är Maja Gräddnos och bankar på Pelles dörr. Innan vi vet ordet av ser vi hur Pelle tar examen och enligt Månst springer han runt och skryter med sin fåniga examensmössa men ställer endå till med en stor fest i Pelles ära. Men som vanligt är detta en chans för Måns att göra Pelle till åtlöje men skrattar bäst som skrattar sist, en amerikansk katt vid namn Pelle Svansson gör Måns själv till åtlöje och talar högt om Amerikatt för Pelle. Pelle påbörjar sedan en drömsekvens som är så uppenbar att det är en drömsekvens från första bildruta där han hamnar i Amerikatt efter en mycket jobbig resa där alla snackar svenska... Hans uppdrag i Amerikatt är att hitta Gammelmajas släkting, Fillidelphia Fille som kan ge Pelle en lång ståtlig svans. Men i vägen står många Katter som vill hindra honom, och alla ser ut som hans rival Måns. Kommer Pelle vakna innan något riktigt hemskt händer? Kommer Pelle få se Amerikatt på riktigt? Eller kommer resten av filmen handla om en skogspromenad i en svensk skog där Pelle fightas mot ett Lodjur?

Det värsta med filmen är helt klart musiken, jag kan inte säga en enda bra låt som sjungs, men bortsätt från detta är det en helt okay klassisk tecknad film, röstskådespeleriet är bra (förutom Pelle, han suger häst) med den nu ”uråldriga”teknik som användes då filmen kom ut och animationen, daterad men endå fin, enkel men endå smidig. En sak jag störde mig på i julkalendern var att Pelle alltid var superkatten, smartast, starkast och snabbast, och detta finns med i filmen också, Fucking Pelle är Terminator i kattform typ för ingen är bättre än honom. Det finns en amerikansk katt med vars amerikanska dialekt bestöttar även mig, kanske världens sämsta dialekt, jag lovar, se filmen endast för att bli bestött av dialekten, får Tony Irving att framstå som en rikssvensk radiopratare i 50-talets radio. Klippningen är rätt illa, det är en sån där som man inte vet när det blir flashback, flashforward eller en drömsekvens så det blir att gissa mycket. Vad som suger är att typ halva filmen är en drömsekvens och det bidrar till många surreala scener så som när gangster katterna hailar si gangster boss. Pelle i Amerikatt är ingen svensk klassiker och håller inte måttet lika bra som typ Dunderklumpen men är väl helt okay, det är allt man har att säga, okay. Pelle Svanslös i Amerikatt får 2.5/5 Guldkameror och äran att vara den enda jävla filmen som har en nötskrika i sig...