Susie och hennes familj är på resa i Egypten, Sussies pappa George är arkeolog och studerar gamla byggnader. Sussie och hennes mamma befinner sig i en gammal byggnad när hennes mamma ber henne att vänta ett tag. Bakom henne dyker det då upp en blind tant som säger att dödsvalvet de är i tillhör de döda, ger henne en amulett och sedan försvinner hon i det tomma intet. Sussies pappa George hittar en grav som ingen av lokal befolkningen vill undersöka då det vilar en förbannelse över den med George är fast besluten på att finna dess hemligheter. I templet dödas Georges partner och han själv blir blind då de råkar släppa ut en uråldrig demon ur sin vila. Hemma i vad jag antar är Manhattan får George veta att han kommer vara blind i över ett halvår och halvblind ett bra tag efter det. Livet går vidare, George försöker leva med sin blindhet, mamma Emily fortsätter jobba som journalist och Sue visar upp sin nya amulett för sina syskon.

Amuletten börjar påverka Susie då hon förutspår en storm och drömmer om häxan som gav henne amuletten i Egypten och mest av allt, hon ser ibland diamanten i templet som gjorde hennes pappa blind i vissa syner. Det är inte bara Susie som får syner, efter att ha sett syner av sin son gå in i ljuset i garderoben får George synen tillbaka. Det första han gör är att prata med en forskare som kan ett och annat om onda egyptier. Och han måste jobba snabbt för hela familjen börjar hallucinera förfärliga saker, 2 gäster dör och filmen är seg som den är. De får veta att de saker de tagit med sig från Egypten egentligen borde ha stannat där det kom ifrån.

Manhattan Baby verkar vara ett Frankenstein Monster utav andra populära förbannelser filmer såsom Exorsisten, Rosemarys Baby och utav Lucio Fulcis CV av 50 rullar är denna verkligen inte på topp listan, Den har bra atmosfär men jämnfört med hans mer kända verk som Beyond och Zombi (jag kan verkligen inte sluta jämföra hans filmer med de 2, det är verkligen hans bästa verk och bland de bästa skräckrullar over all) är Manhattan Baby en medelmåtta. Musiken är det som är mest positivt, Fabio Frizzi återvänder än en gång och ger oss ett inte så minnesvärt soundtrack men kusligt och som hade kunnat vara mer minnesvärd om filmen inte varit så medelmåtta. Manhattan Baby är i samma klass som House by the Cemetary fast denna har en intressantare historia med egyptiska gudar, arkeologi och förbannelser.  Den engelska dubbningen som man är fast med i min DVD utgåva får Tommy ca 8 år låter som en äldre tant som försöker låta som ett barn, det är uppenbart att rösten inte kommer ur lille Tommy….som spelas av samma skit unge från House by the Cemetary.Seg är den med! Den första scenen som är intressant kommer först 36 min in i filmen då en hiss börjar fucka upp och vi känner inte ens karaktären från innan då! Manhattan Baby får 2/5 guldkameror. Lite av en besvikelse då scenariot är mycket bra, detsamma är musiken men så lite görs med det och när det väl händer någonting är chansen större att det är en vision istället för en riktig händelse.