0

Repo Man

Repo-The Genetric Opera, Repo Men och Repo Man. Tre filmer som handlar om att återta
något som inte blivit betalda. Den stora skillnaden är utförandet av dessa tre, helt olika
produktioner. The Genetric Opera är, som titeln säger, en musikal. Som i mina ögon inte riktigt
fungerar. Repo Men är en sci-fi thriller som jag inte sett. Och Repo Man är som en kaxig, revolterande
tonåring som slängt målarfärg över en tavla.
"I know a life of crime has led me to this sorry fate, and yet, I blame society. Society made me what I am."
Emilio Estaves spelar tonåringen Otto, som efter en raseriutbrott mot sin chef, får sparken från sitt jobb
i en matvaruaffär. Lustigt nog råkar en oskyldig Napoleon Dynamite-liknande nörd även få sparken för
att han råkar vara på fel ställe. Samma kväll, på en fest, har Ottos tjej sex med en annan punkare, så
Otto antar att detta måste vara en kass dag. När en äldre man, Bud, behöver hjälp att köra en bil till
sjukhuset, så tar Otto, mot sin egna vilja ansvar för kärran. Det slutar med att Otto inser att han hjälpt
en "repo man" som tar tillbaka bilar som det återstår betalning på. Som en laglig tjuv, typ. Bud anställer
Otto.
 
Samtidigt sker tre mini-historier, som snart kommer blandas in i Ottos värld. En snygg brud som tror på
UFO'n. En knasig professor som konstant kör runt i en kärra med dödligt, grönt ljus i bakluckan.
Samt Ottos ex-tjej och hennes nya pojkvän som vill råna små-butiker. Allt detta bakas in i en historia
med udda möten och märkliga karaktärer.
"Goddamn-dipshit-Rodriguez-gypsy-dildo-punks. I'll get your ass."
Otto och Bud tar knark, köper en öl som heter "drink", hamnar i en plötslig biljakt med några rivaler
och får agenter efter sig. Allt medans Otto tvingas höra på konspirationsteorier från en sop-gubbe
och vandrar förbi två sanitära människor som bär bort ett lik från gatan och kommenterar händelsen som
om de skriver en mental novell.
 
Repo Man blandar en surrealistisk och udda atmosfär med Ottos "I don't give a shit"-attityd som blir
ett resultat som heter duga. Musiken är rapp, märklig och passar in med redigeringen. Dessutom har
den en närvarande, jordnära känsla då den oftast visar vardagliga slum-kvarter som inspelningsområden.
Samtliga skådespelare gör ett kanonfint jobb, vilket är otroligt skickligt, då denna filmen är som en udda
parodi på sci-fi genren. Bäst är däremot Harry Dean Stanton som Bud. Filmen får 4 av 5 guldkameror.
 
Väldigt, väldigt udda film.
 
Robin Andersson