Medans Markus lustigt nog fick mig att nästan bli intresserad av att kolla in Fritz The Cat nån dag,

så ska jag svinga mig in i en mer traditionell Hollywood-film. Som jag av någon anledning varit intresserad av

trots att min omgivning inte verkade dela samma intresse. Enders Game baseras på en bok...som jag

inte läst.

I framtiden utbildas unga barn att bli framtidens beskyddare i ett eventuellt rymdkrig. Legenden om hur

Alien-rasen Formics besegrades av självmordsstrategien Mazer Rackham har blivit en saga för barnens

motivationer. Ender Wiggin är det tredje barnet i sin familj och den sista som får chansen att gå in i rymdskolan

och utbilda sig. Hans äldre bror var för våldsam och hans syster för omtänksam. Men Ender är intelligent

och med Colonel Graff som sin tränare påbörjas förberedelsen inför en häftig, uppkommande strid.

Visuellt sett är Enders Game fantastiskt. Jag tror inte att jag hittade en enda effekt som kändes felplacerad

och att genomföra detta är en underbar bedrift. Den episka känslan i filmen är närvarande konstant, utan

att det blir för maffigt. Allt från häftiga vapen som paralyserar sin motståndare, till coola träningsmoment

som påminner om Starship Troopers. Faktum är att Starship Troopers måste vara en förgångare till

innehållet, då det finns många element som påminner om Paul Verhoovens episka action-äventyr.

En annan sak är att diskussionen om att använda barn i krig är intressant och väl gemonförd.

Den fascistiska atmosfären återspelas i Enders kyliga och hårda blickar. Ett barn, på väg att bli en krigare.

Harrison Ford är faktiskt intressant som karaktär och hans motspelande med Ender är engagerande att lyssna

på. När Ender och Graff diskuterar diverse taktiker mot fienden så lyser deras olika åsikter in som ett grått

lager. Inget är svart eller vitt, rätt eller fel. Slutet är överaskande och visar att vissa sci-fi filmer är väldigt

bra på att överaska. Däremot kommer detta med ett misstag. Filmen har ingen tredje akt. Istället överaskar

man publiken med att berätta att den tredje akten redan ägt rum. Jag gillar det, men förstår att många inte

tyckte detta var särskilt bra. Ender börjar även bli lite väl känslomässig ibland. Det är en påminnelse om

att han fortfarande bara är ett barn, men kan även bli lite irriterande.

 

En annan intressant fakta som jag upptäckte när jag skulle googla fram diverse foton från filmen, är att

Pewdiepie antagligen medverkat i filmen. Jag vet däremot inte vem han var. Råkar ni veta detta kan ni

höra av er.

 

Filmen får 3 av 5 guldkameror. Bättre än jag förväntat mig.