0

Looper

När Looper kom ut 2012 blev det en ganska stor succé. Detta kunde jag inte riktigt förstå och
mitt skeptiska öga sa att jag inte skulle se den. Men så hittade jag den för en billig peng
och slog till! Så min första recension år 2015 blir av Looper.
Filmen utspelar sig i framtiden. Om många år kommer tidsresor vara möjligt. Denna tekniken
använder sig maffior av för att döda sina fiender och bli av med kropparna. Fiender kidnappas, transporteras
via tidsmaskiner till nutiden där de dödas av lönnmördare som kallas Loopers. Joe är en Looper som vet att
han måste döda sitt egna framtids jag, för att sopa igen sina spår. Han känner lite sorg över detta,
men inte så mycket mer. Men när framtida Joe gör motstånd och skaffar sig ett eget uppdrag hamnar både
unga och äldre Joe i trubbel. 
 
Looper har några vassa scener och pulsen känns rätt hög här och var. Joseph Gordon Levitt har verkligen utstuderat sitt framtida jag i sin motspelare Bruce Willis. Detta syns i hans ansiktsdrag och beteenden.
Han gör nästan ett bättre jobb än Bruce själv som kan kännas lite "off" som han brukar.
 
 
Looper har dock en del minus. Gordons märkliga make-up känns fejkat, då hans ögonbryn nästan ser
påmålade ut med markeringspenna. Det finns en del hål i storyn som gör det svårt för mig att kunna
förstå logiken ibland. Varför ska Joe döda sitt äldre jag? Kan ingen annan göra det? Ungen med
sina telepatiska krafter känns även han lite väl onödig då han blir en form av "plot-device" för att
få igång filmen.
 

"I don't want to talk about time travel because if we start talking about it then we're going to be here
all day talking about it, making diagrams with straws."
Med detta sagt så är Looper tillräckligt häftig utan att ta bort filmens konstnärliga syften. Den bästa scenen
är när en ung kille torteras, vilket resulterar till att hans äldre jag tappar kroppsdelar samtidigt som han
försöker stoppa tortyren. Välgjord och genomtänkt scen.
 
3 av 5 guldkameror.
 
Robin Andersson