hastighet som är alltför svår att beräkna. Forskarna vrålar av glädje. Black Moon fungerar! Nu ska

de bara hitta ett företag som vill massproducera denna vackra prototyp. Samtidigt stjäl småtjuven

Quint viktig data som regeringen ska hantera. Efter stölden springer Quint på sin rival, Ringer,

och Quint gömmer kassetten innan han hinner fly. Olyckligtvis i Black Moon! Att återfå kassetten

hade dock varit enkelt, om bilen inte hade blivit stulen av en oerhört organiserad liga och Quints

sista chans att få informationen är att sammarbeta med bilens tre uppfinnare samt med biltjuven

Nina.

Ingen mindre än John Carpenter ligger bakom filmens handling. Men det var smart av honom att

enbart komma på idén och ge filmen till Harley Cokeliss istället. Kvaliteten i denna filmen svajar

ganska rejält. Ibland känns det alldeles för oengagerad för att kunna dra igång och bli spännande.

Själva storyn är lite flummigt uppbyggd, som ni säkert märker. Som tur är så har filmen en del starka

trådar som håller upp konstruktionen från att kollapsa i ett sörjigt dike. Vi har en häftig biljakt i stadens

gator där vi ser Tommy Lee Jones (som spelar Quint) jagandes efter Linda Hamilton (Nina) som kör

den utrustade Black Moon. Andra saker som håller upp filmen är karaktärerna och filmens mål. Detta är

en spännande tjuv-film utan fokus på action och ond bråd död. När Quint ska infiltrera skurkarnas tillhåll i

finalen så går han inte in med maskingivärr och dödar alla! För det är inte hans stil. Istället får han ta till

smarta knep och använda alternativa vägar in i komplexet.

Därför är det lite tråkigt att Lee Jones inte fick spela Quint i någon form av uppföljare. Anledningen var

väl som så att filmen inte blev en större succé. Synd, då jag tycker den trots sina svajiga problem, landade

säkert i mellanspelet mellan Quint och Nina. Och Black Moon då? Jo, det är en bil man inte bråkar med!