Från de vanliga skräpfilmer som vi sitter och njuter av på filmfett till den mer pretentiösa och konstnärliga stilen som skulle ge äkta filmnördar stånd i över en timme. Frank är en musikalisk drama komedi som jag länge velat kolla in.

Som många andra i hans ålder så letar den unga musikintresserade synth-spelaren Jon efter inspiration till nya låter. Det är tjockt av dåliga ideér i Jons huvud. Livet står fast. Den säkra staden han bor i är för liten. För inspirationslös. Men när Jon av en händelse råkar springa på ett experimentellt band får han chansen att under ett år hjälpa till att skapa deras första, magnifika platta. Sångaren och titelrollen Frank är en udda men intelligent och vänlig person som aldrig tar av sitt papier-maché huvud. Frank och Jon bildar en oväntad vänskap.

Hela filmen är som att gå på en ranglig bro över ett gigantiskt stup. Den är osäker och Frank och resten av spelarna i gruppen är väldigt härliga, men även obehagliga. Frank med sin besatthet över perfektionism. Clara som hatar Jon av en ogrundlig anledning. Och deras manager som är en oväntat trevlig själ som tidigare suttit på mentalsjukhus.

Jag gillar starkt filmens mest mörkaste och dramatiska ögonblick. Filmens komik avbryts av en oväntat mörk scen. Vi tror nästan att det ska vara ett skämt. Men nej, något bland det mörkaste en person kan råka ut för har hänt. Ibland är Frank nästan lite för överdrivet konstnärlig. Men detta är en form av utomstående syn på hur det kan vara att se på vissa människor som går in mycket i sina konstverk. Det blir som en typ av method acting-situation av komik där alla skådespelare är dödsallvarliga när de hoppar som grodor eller dansar i vattenfall.

Visst är Frank en intressant film och filmen är även baserad på humorfiguren Frank Longbottom som kom från Storbritannien. Slutlåten, I love you all, är fenomenalt fin och Fassbender som Frank är enastående. Fast alla skådisar gör ett grymt jobb. Maggie Gyllenhall som den evigt hatfulle Clara och Domhnall Gleeson som den sökande musikern Jon är väldigt övertygande i sina roller.

 

3 av 5 guldkameror. Jag vet inte vad filmen saknar, men något finns inte riktigt där. Kanske är den inte snygg nog, eller så blir den lite långrandig ibland.