Nu i helgen har jag, Markus och bloggens skapare (vi nämner ej svikare vid namn), sett en skräckfilm

vars personlighet kan återskapa den där tystlåtna killen som sitter på bussen och har ett utseende som är

omöjligt att beskriva, då han smälter in i med resten av passagerarna med sin ljumma vardagstristess.

Kort sagt, Haunt är som filmens titel, jävligt enkel att glömma bort.

Filmen börjar med en man som sitter med en makapär som Mulle Meck kunde sätta ihop. Det är en låda

med random ljus-lampor och en liten transistradio. Mannen försöker få kontakt med sin döda familj och

se på fan, makapären fungerar! Men tyvärr är familjen inte ensam, vilket leder till att mannen dödas av ett

spöke. Flera månader senare flyttar en ny familj in. Det är antagligen jätteviktigt för föräldrarna att flytta in,

men eftersom deras scener är så få så får vi inte veta varför. Vi följer istället Evan som ser ut som att

han är i förstadiet att bli ett emo, men har inga riktiga känslor att uttrycka sig med, så han blir lika intressant

som ett sugrör. Snart börjar han drömma och se läbbiga saker som tyder på att nått skumt sker i huset.

Som jag redan sagt får vi inte följa mycket som tyder på personligheter i huset. Föräldrarna är inte med

mycket alls och vi satt tidigt med funderingar om att dom säkert jobbade som hemliga agenter eller något.

Det finns även en lillasyster som ser sjuka saker och börjar tala med spöken. Men den historien

får vi inte följa, så den är egentligen helt värdelös och onödig. Istället får Evan en kärleksrelation med

grannen, Sam. Eller, tja, lustigt nog är det hela verkligen jätte udda. Båda snackar ett tag, i typ fem minuter

och kort därpå börjar de hångla.

 

Filmen håller på mest med jump-scares och det blir faktiskt lite obehagligt ibland. Husets hemligheter är

också ganska obehagligt och skulle kunna passa en bättre film. Håller man ögonen öppna kan man även

se detaljer i bakgrunden som rör sig. Sånt uppskattar jag! Däremot är det för många lösa trådar vi ställer

oss som inte får nån större upplösning. Jag hoppades att allt skulle få en förklaring, som varför huset

hemsöks av så många spöken, men vi får bara veta varför ett spöke hemsöker bonaden. Sen slutar

filmen väldigt snabbt också.

Ser du filmen tillsammans med några andra så kan man skämta om rullen, och ibland bli lite skrämd.

Trots detta ger jag filmen 2 av 5 guldkameror.