Antonio Banderas senaste film visar återigen att han har rest sig upp efter Spy Kids och Zorro.

Med detta sagt så väljer han lite större, djupare filmer och visar tecken på tre dimensionella

karaktäriska drag. Men i fallet med Automata är det inte bara skådespel som gör filmen bra.

Utan dess innehåll, som vi vanligtvis inte får mycket av i denna typen av genre längre.

En radioaktiv, uttorkad framtid där solens strålar förstör land. Låter inte så positivt. Men tack vare

ett företag så massproducerades robotar i tid, för att hjälpa till att bygga upp skyddande städer och

arbeta där människor inte kan överleva. Jacq är en försäkringsagent som ser till att produkterna, dvs

robotarna fungerar utan att bryta mot sina protokoll. De får inte skada någon människa eller ändra sig själva.

Men när den tuffa polisen Sean upptäcker att en robot omprogramerar sig själv så misstänker Jacq det

omöjliga. Kan det vara så att robotarna utvecklar sig själva?

Men såklart är saker och ting inte så enkla i Jacqs liv. Han vill bara sluta jobba och hitta en ny plats

att bo på med sin gravida fru. Men i och med att kommunikationsnätet är nere så ställer han sig frågan om

det finns något finare ställe att bo på utanför den överbefolkade staden. Efter en mindre jaktscen hamnar

Jacq och sex-roboten Cleo i öknen på en väldigt lång vandring mot ett säkert tillhåll. Denna scenen är

långsam, men på något vis tycker jag om detta lugnare tempo.

Med filmer som Guardians of The Galaxy och Avengers så kan det vara skönt att se en sci-fi rulle där

action inte ligger i fokus. Här lyckas Automata väldigt bra. Den ställer frågan om hur människan kan överleva

under omöjliga odds. Och även om en art kan skapa sig själv, som en mindre grupp robotar försöker

göra. Blade Runner influenserna är närvarande, men tar inte över för mycket. Istället har man skapat

ett eget universum i Automata, på ett väldigt positivt sätt. Kan en uppföljare vara närvarande?

Nåväl, det spelar ingen roll. Filmens absolut finaste scen är när Jacq lär Cleo att dansa vals.

Det var nära att jag blev tårögd. Nä, långt ifrån, men ni fattar nog hur jag menar! En väldigt vacker scen.

En väldigt vacker film.

 

Filmen får.....4 av 5 guldkameror!