American Psycho
Storhetskomplex av en större grad får avsluta Cinema Psychology. Patrick Bateman är stenrik, snygg,
har de bästa kläderna och den mest avancerade morgonrutinen. Han lyssnar på "Lady in Red" och
"Walking on Sunshine". Men bakom allt detta befinner sig den verkliga Patrick Bateman.
En man som är nästan helt tom på känslor och har ett inre kall av att se människors
röda saft flyta och spreja hans plastiga vardagsrum.
Många tycker att Christian Bale var bäst som Bruce Wayne, men i mina ögon är Patrick Bateman
en fantastisk roll som han får spela. Denna cyniska, ytliga ungkarl gör verkligen allt för att leva ett
utmärkt liv. Han är en djävul, men det döljer sig även spår av en ängel inom honom. Hans mjuka
musiksmak bevisar hans känslosamma existens.
"Do you like Huey Lewis and The News?"
Patrick Bateman gör hela filmen till vad den är. En ytlig och sjuk värld där ens visitkort och val av slips
spelar mer roll än vilken personlighet man har. En intressant sak är att Bale hittade sin inspiration hos
en intervju som Tom Cruise hade med David Letterman. Bale tyckte att Toms överdrivna vänlighet
passade in på en karaktär som egentligen inte bryr sig ett piss om andra. Tom medverkade faktiskt
även i boken som American Psycho är baserad på.
"Do you know what Ed Gein said about women?"
Trots de positiva aspekter jag redan gett er, så har filmen sin egna fallucka. Allt är så minnesvärt att
det knappast är värt att återbesöka filmen. Varför se om en film man redan minns så klart från första
gången den sågs? Dessutom hade jag nog velat se en längre film, då denna känns lite kort.
Trots detta är American Psycho en läbbig, ytlig och grabbig film, som överraskande nog regisserades av en kvinna, Myro Harron.
Resultatet blir 3 av 5 guldkameror.
Robin Andersson
Detta avslutar Cinema Psychology!