och slåss mot omöjliga odds och monster från mörkrets makter. Filmen The NetherEnding story är

mest känd för det lagom klyschiga men vackra ledmotivet.

Bastian är en ung kille utan mycket till glädje. Hans liv är inte direkt enkelt, vilket gör att han gömmer sig

på en vind med en gammal bok i sina små händer. Boken beskriver sagan om Atreyu (hur fan uttalar man det?)

som är en vald riddare i en värld som slukas upp av ett ont mörker som förstör den fantasifyllda världen.

Den unge hjälten får hjälp av sin häst att rida genom vackra miljöer i en kamp mot ondskan och den mystiska

varulven Gwork.

 

Under resans gång får vi vara med om både läbbiga och roliga situationer. Det tar inte lång tid innan ett

tragiskt dödsfall sker vilket är väldigt magstarkt och visar att förr kunde familjefilmer vara grövre i sitt språk.

Idag består de flesta familjefilmer av typ...dansande åsnor. Endast Lemony Snicket's A series of

Unfortunate Events var en mörkare familjefilm.

 

The NetherEnding Story har inte åldrats alltför bra. Men kvaliteten och känslan ligger kvar. Filmen är magiskt vacker och kombinerat med musiken blir det en fantasifylld saga och en skön flykt från verkligheten. Den

gamla sköldpaddan som är allergisk mot människor är ett bland de roligare elementen som dyker upp

under filmens gång. Men Gwork som varulv ser ut som en trasa i nuläget, tyvärr.

 

Som vanligt fick denna rullen en rad uppföljare, men alla verkar suga bananskal i jämförelse och lever på

själlös inkomst utan hjärta och kärlek. Men ettan är dock fylld av kärlek och nostalgisk på ett hälsosamt

sätt!

 

Filmen får 4 av 5 guldkameror! Det finns i slutändan dock väldigt lite att säga om den. Bara att den gör vad

den vill göra med ett jävligt bra resultat!