Trummorna från Blood Feast är tillbaka! Och denna gång spelas dem över bilder av en man som bränner en tavla som börjar blöda, Mannen som bränner tavlan är Farnsworth, ägaren av Farnsworth Galleries. Farnsworth ska hålla en utställning för en okänd, men passionerad målare vid namn Adam Sorg vars tavlor ska visas upp för allmänheten. Adam blir dock för passionerad av mylingarna och tål inte kritikernas …kritik. Adam får tips av en kritiker att han kan göra bättre med färg än med skuggor och svartvitt. Adams flickvän plockar upp en av målningarna han var missnöjd med och skär sig. När Adam ser den nerblodade vita duken får han en ide! Han ska börja måla med blod. Han målar en tavla med färg och sitt eget blod, något hans flickvän Gigi inte gillar alls men Adam ser nu henne endast som en färgburk och dödar henne endast så han kan göra färdigt sin tavla.  Denna nya tavla älskar kritikerna, men inte jätte mycket men Farnsworth lovar att den kommer bli värd 15.000 dollar men Adam vägrar sälja sitt mästerverk, men lovar att måla en till tavla. Men för att kunna måla denna tavla behövs mer blod! Och Adam har turen att bo nära en strand där många unga, kåta ungdomar håller till!

Color Of Blood brukar ses som den svagaste delen i Blood serien och ja den är inte lika mystisk som 2001 Maniacs eller brutal som Blood Feast. Adam är en seg karaktär som egentligen inte byggs upp så bra och är rätt genetisk som mördare trots att hans utbrott är underhållande. Vi har aldrig några hjältar som man ska heja på utan det dyker ständigt upp nya offer och våran protagonist är antagonisten. Det finns verkligen inte mycket man kan säga om Color me Blood Red, det perfekta ordet är lackluster, en besvikelse jämnfört med de 2000 Maniacs och Blood Feast, men på egen hand är det en underhållande grindhouse film med blod och söta bruttor i mormor trosor precis som Grindhouse ska vara. Herschell Gordon Lewis har gjort bättre filmer men även sämre som Monster A-Go-Go. Color Me Blood Red får 2 av 5 Guldkameror. Skurkens sista tal i klimaxet är nog det bästa I filmen men det är över en timme dit fullt av retroblod och sega konst-konversationer.