Jonas och Möller beskrev filmen som en rulle man hade älskat runt åldern av 12-15. Och

detta stämmer nog ganska bra då den är grov i sin visuella stil, och har en enkel och rak story

som kan följas utan större krångel. Filmen heter Sushi Girl.

Fem kriminella karlar träffas i en asiatisk lokal, med en naken kvinna på ett bord, täckt i sushi.

Alla karlar träffas på orders av deras chef att ta reda på var deras diamanter tagit vägen, som

stals vid ett rån sex år tidigare. Kvinnan på bordet tillhör en asiatisk sed och måste under alla

omständigheter betraktas som ett objekt. Hennes sushi tillhör olika former som alla konsumeras bit

för bit. När middagen är slut ska hemligheterna kring diamanterna avslöjas, eller så kommer det ske

fruktansvärda konsekvenser för samtliga.

Majoriteten av Sushi Girl utspelar sig i detta asiatiska rum som passar in i filmens smutsiga natur.

Det blir en del tortyr och en hel del blod, men vad som verkligen fyller i de stora delarna av innerhållet

är skådespelarnas insatser. Självaste Mark Hamill visar sig kunna spela psykopat på ett fantastiskt

bra vis. Precis som han gör Jokerns röst i Batman-spelen, så visar hans kroppspråk en del energi.

Även om han själ hela showen så är Tony Todd obehaglig som boss och Noah Hathaway är oerhört

sympatisk som utsatt rånare. Detta är överaskande då han mest livnär sig som tatuerare efter sin

succé i The Neverending story.

 

Enda klagomålet jag har är att Sushi Girl inte är tillräckligt stark. Det saknades en originalitet som kunde

sätta sig mer i minnet. Förutom en smärtsam tortyrscen så ville jag bara ha något mer. Och slutet är

bra även om det inte är så överaskande. Trots detta så bjuder den på en bra, underhållande stund!