Sedan jag först hörde om Lovelace så ville jag se den. Att man gör ett porträtt på en av porrvärldens

största ikoner och hennes tragiska bakgrund lät lovande. Fast det kunde gå åt fel håll också. Att

grabbarna i Hollywood ville smutskasta porrindustrin genom att förstöra deras redan smutsiga

rykte.

Linda lever med sin religiösa moder och sin deppiga fader i ett trist liv. Men det deppiga livet

får sig en förvandling när hon träffar Chuck, sin blivande man, och introducerar till porrfilmens

värld. Deep Throat blev en stor succé och det stora samtalsämnet även i Tv-världen. Men

trots Linda Lovelace kändisskap, så skulle Chuck börja visa sig vara ett riktigt svin bakom stängda

dörrar.

 

Här smutskastas inte porrindustrin fullt så mycket som jag var rädd för. Sanningen är att alla som

sysslat med Deep Throat värderade Linda och hennes medpartners med stor respekt. I alla fall i filmens värld.

Den som istället blir syndabock är Chuck, spelad av Peter Sarsgaard. Han lyckas däremot göra detta

utan att bli den typiska "bad-guy"-rollen. Chucks dilemma ligger i hans svartsjuka mot Linda. Samtidigt

har han drogproblem och är skyldig porrindustrin pengar. Detta i sin tur leder till hans brutalitet.

Det viktigaste i en sådan film med mörkt tema är en form av balans. Precis som i Blue Velvet så är

ytan oerhört vacker med kristallblåa vattenpoler och tidstypiska färger på diverse kavajer.

Men skrapar man under ytan ser man insekterna, det infekterande och obehagliga. Denna

balansen fungerar på ett väldigt bra sätt.

Prestationerna och själva idén är riktigt bra, så jag vill nästan ge en fyra. Men mitt hjärta vill inte gå

så långt. Istället landar vi på en stark 3 av 5 guldkameror.