"Jag kan så här i retrospekulativt tillstånd göra en analys av vad jag tror den undermedvetna meningen med filmen var. Herr-kulör är personfieringen av ungdomlig alkoholism - han ser allt med ett färglatt filter och tror att varje brud han stöter på(alven) ska falla för hans billiga samt ytliga charm. I sin tur är hela Leland Spica bara är en symbolik för en människa i ett djupt alkoholsrus under tonåren. Ta karaktären John Paradox(spelad av mig) som kommer för att söka hjälp, under hela tiden han begär hjälp får han inte mer än svammel och massa skitsnacks historier som inte har med något göra, ni vet - typical alcoholic. John Pardox är alltså Herr Kulörs bortsupna samvete och Kulör som är så djupt in i sitt beroende gör allt för att avisa honom. Anledningen till att jag tror de är det här filmen står för är för att jag själv var nybliven alkoholist under inspelningen och lämnade ut mer av min personlighet än jag då trodde." 

Tycker Jonas är lite hård mot sig själv, visst söp vi mycket och han mer än andra men att det skulle vara någonslags utlämning av sig själv via karaktärerna och filmen vet jag fan inte om jag håller med om, men visst han vet väl det bättre än jag men jag som känner honom ser ju inte hans personlighet igenom karaktärerna i filmen. Det är bara han själv som vill hitta tolkningar och förklaringar till saker han inte är riktigt är nöjd med och då överanalyserar han det som en halv-inkompetent hjärnkirurg. No hard feelings.